Från tidningen Aluma (Malmö hemlösas tidning)

När jag läser den här artikeln ur Aluma så blir jag glad.
Den här mannen har varit nere i helvetet och vänt.Jag har sett honom där. Visste om och kände igen hans familj. Sett honom sitta vid frukostbordet med huvudet sänkt i skam. Tillfälligt drogfri men strax var han där igen. Gick på stadens gator utan skor! Nu när jag ser hur han har återvänt till livet och kan tala med sin familj med högburet huvud så har han gjort en stor sak i sitt liv. Ingen förstod att Milan som hade arbete och fin familj kunde gå på knarket, men så är det. Minsta lilla oförstånd och nyfikenhet kan ställa till ett helvete i människors liv. Ingen vet vem som står på tur och är man klok så säger man nej till kompisens bjudande av det farliga. De bjuder inte för att vara snälla. Ånej , allt går ut på att få ytterligare en människa ner i fördärvet. Många missbrukande individer vill dra med sig andra i fördärvet därför att detta får en del av dem att känna sig bättre i själen. Helt snedvridet men en missbrukares själ är sjuk.
 Milan klarade av att sluta och jag kan bara säga ett stort grattis till honom. 
Jag heter Bo Högrelius och arbetade i tre år på ett av stadens härbergen. 


GENOMSKÅDAD FAR (#6-2007)
Text Maria Dahmén Bild Arvid Hallberg







– När du står i min adressbok, är du min pappa. När du knarkar, är du Milan. Dotterns ord fick Milan Gajic, då heroinist sedan 20 år, att på allvar försöka sluta.



Vitt hår, vit mustasch, sandfärgad ansiktsfärg och oklanderligt klädd. Milan Gajic ger ett stiligt intryck. Att två decennium präglats av missbruk är svårt att begripa. Fast knarket kom in sent. Han var 30 år då, gift med ungdomskärleken och far till två barn. Han levde ”som Svensson”.



– Skilsmässan var svår att acceptera. Mina barn sa inte så mycket utan höll tyst när det gick allt sämre och sämre.



I dag pratar familjen desto mer.



– Fakta vet vi, att jag var narkoman. Det viktiga för oss är att tala om hur vi upplevde den tiden. Samtidigt måste det råda balans mellan förnuft och känslor. Du måste vara försiktig så du inte rör upp och gör illa. Jag vet att jag inverkat negativt på deras liv, men när de vill prata om detta så gör vi det.



När missbruket var som värst vågade han inte träffa barnen utan att ha köpt grejer till dem.



– Jag köpte mig ett faderskap. Gick sällan ut med dem. Ändå hade jag regler när jag träffade barnen, som att bara vara måttligt påverkad. Men dina närmaste ser rakt igenom dig. ”Far är påverkad.”



Det tog tio år för Milan Gajic att inse att han var heroinist. Sedan ytterligare tio för att motivera sig att sluta. Han tog till alla krafter och tänkte på sådant som att han började bli gammal. Naturligtvis sprack drömmen ett par gånger och återfallen kom som på beställning. Efter ett av dem bröt hans son kontakten med honom. Per telefon.



– Det gjorde ont men var effektivt. Jag blev mer och mer deprimerad och tänkte att det här går inte. Samtidigt är jag en klok man. Att ta mitt liv gick inte, det ville jag inte göra mot min familj. Min egen mamma var nära att göra det och det tog mig hårt.



– I dag har jag blivit morfar. Mitt barnbarn är fantastiskt. Jag träffar henne mycket ofta och hämtar ibland på dagis, säger han och ser genomglad ut.



Han älskar sin dotter, hon som tidigare hade pappas namn i adressboken bara ibland. Nu vill han vara med henne så mycket det går och vara en del av hennes vardag. ”Jag vill veta vad som plågar henne.”



Så hur är Milan Gajics känsla för familjen?



– Utan den hade jag svävat i luften. Med den får du bekräftat vem du är. Men det finns en gräns för vad du kan göra och den är nödvändig för att kunna ha kvar sammanhållningen

http://www.skanskan.se/article/20101018/MALMO/710189758/1004/malmo/*/varnan-oppnad-igen