Jonas Gummesson .Säkerhetsläget talar för Kristersson / Från Fokus.

 Magdalena Andersson är en tjänstemannasjäl med ytliga kunskaper om säkerhets- och utrikesfrågor. Hon har inget i en regering att göra.

Medan de rödgröna ägnade sig åt hemsnickrade navelskåderier på en kursgård på Lidingö rörde världen på sig därutanför. Donald Trump vände – vad det verkar – Ukraina ryggen och sträckte ut en hjälpande hand – till Ryssland. USA:s köp av 4,8 miljoner ton diesel från Kreml är värt cirka sju miljarder dollar – rakt i gapet på Vladimir Putin.

Trump gjorde upp affären vid ett telefonsamtal med Putin och drog en skrytvals på Truth Social om att amerikanska dieselpriser kommer att sjunka dramatiskt. ”Lägre priser för våra fantastiska lantbrukare, boskapsuppfödare och lastbilschaufförer är min högsta prioritet.” 

Vi vet alla att mellanårsvalet bara är veckor bort. Trump hänger löst och agnar kroken med det ena betet fetare än det andra för att köpa sig röster i strategiskt viktiga väljargrupper. Han är beredd att sälja ut vad som helst till vem som helst utan att blinka.

Krigsförbrytaren i Kreml gnuggade naturligtvis sina blodiga händer. Det amerikanska undantaget för sanktioner mot den ryska energisektorn för import av diesel gäller till den 7 april 2027. Putin kan fylla på sin krigskassa till brädden. I ett uttalande på söndagen anklagade sju senatorer, varav fyra republikanska, Trump för att ”förse Putin med en ekonomisk livlina medan Ryssland fortsätter döda ukrainska civila”.

För Ukraina är dieselavtalet ett dråpslag och ett svek av sällan skådat slag. Beskedet kom när en ukrainsk förhandlingsdelegation satt i möte med Trumps båda sändebud, Steve Witkoff och svärsonen Jared Kushner, i Florida. 

I ett inlägg på X anklagade Volodymyr Zelenskyj Trump för att utnyttja samtalen som en rökridå: ”Ryssland kommer att ’tacka’ för dieseln med fortsatt terror och fler illdåd.” Dagen efter dödades tolv civila, varav tre barn av ryska glidbomber i Zaporizjzja.

På svensk sida reagerade övergångsregeringens statsminister Ulf Kristersson med samma avståndstagande och bestörtning som den ukrainske ledaren. Vid sidan av den rödgröna farsen fortsätter det borgerliga styret i samma anda som de senaste fyra åren.

Tidöregeringen har varit sen på bollen i försvarspolitiken vid åtskilliga tillfällen. Frågor om att använda värnpliktiga vid Natoinsatser och byråkratiska hinder för regementsbyggen är olösta och förpassade till utredningar. Det hade varit lätt att undvika.

I säkerhetspolitiken har Kristersson stått stadigt och det har borgat för stabilitet. Fokus ligger på Nato och EU, på försvaret av Östersjöområdet och Arktis och på samarbeten i Norden och med Baltikum. Och på stödet till Ukraina. SD har rättat in sig i ledet utan solokörningar.

Regeringen har också ställt sig bakom det franska initiativet om kärnvapenavskräckning i Europa när USA backar undan. Det hade en S-ledd vänsterregering inte kunnat enas om.

I slutet av september meddelade regeringen att Sverige deltar med Gripenplan i Natos insats över Polen i syfte att säkra luftrummet mot ryska störningar. En vecka tillbaka kom beskedet att Sverige skickar Patriotrobotar till Polens östgräns. För Magdalena Andersson med V och MP i släptåg hade det varit ett övermäktigt steg.

Utanför den rödgröna regeringsbubblan har Trump skruvat upp trycket mot Ukraina på ett oroväckande sätt. På några få dagar har han strött ett virrvarr av uttalanden omkring sig – om avbrutna vapenleveranser, vapenvila i energisektorn och krav på presidentval. Allt spelar Putin i händerna. Den ryska krigsmaskinen koncentrerar sig på att åsamka maximalt lidande under en ny krigsvinter.

Utvecklingen ställer krav på ett konsekvent svenskt agerande. Magdalena Andersson är en tjänstemannasjäl med ytliga kunskaper om säkerhets- och utrikesfrågor. Hon har inget i en regering att göra, särskilt inte i det sällskap hon omger sig med.

Man vill inte ens föreställa sig rödgröna regeringssammanträden med Natofientliga partier som V och MP runt bordet, med säkerhetsärenden på agendan. Blir det verklighet riskerar svensk säkerhetspolitik att slitas sönder snabbt som ögat.

Säkerhetsläget talar entydigt för Ulf Kristersson som statsminister. Även ett parti som C borde inse det.

Jonas Gummesson är politisk journalist med inriktning på försvars- och säkerhetspolitik 

Från ministrar till filistrar! Epoch Times och Boris Benulic!

 

Rickard Sandler (1884–1964), Sveriges statsminister 1925–1926. Foto: Pressens Bild/Wikimedia Commons.

När jag för några år sedan stod framför Rickard Sandlers gravsten, på en kyrkogård i Kramfors, kunde jag inte låta bli att buga. Inte en gång, utan något fick mig att buga två gånger. Första gången som en handling av respekt för den som låg där. Den andra gången kom sig av ett slags vördnad inför inskriptionen på gravstenen. ”Folkbildare”. Det var allt som stod där – utöver, förstås, namnet och årtalen för födelse och död.

Det hade kunnat stå så mycket mer; Sandler hann med att vara finansminister, handelsminister, utrikesminister och till och med statsminister en kort period, från januari 1925 till juni 1926. Hans intressen sträckte sig långt utanför politiken; han behärskade franska, tyska och engelska samt ansågs kunna göra sig mer än förstådd på finska. Han var sedan barnsben förtrollad av musikens värld, och han lärde sig tidigt traktera piano och fiol. Om så behövdes satte han sig som tioåring vid orgeln i kyrkan. Han blev senare i livet också preses i Kungliga Musikaliska akademien, och som avkoppling tonsatte han dikter av Karlfeldt. Sandler var vidare fascinerad av matematik och statistik, och han var i sex år chef för Statistiska centralbyrån. Vi kan nog utgå från att det intresset också låg till grund för att han fördjupade sig i kryptologi och skrev en bok om chiffer, som utkom 1943.

På det området såg han till att det under andra världskriget fanns en tät kontakt mellan utrikesdepartementet och de svenska kryptoanalytiker som i rikets tjänst försökte knäcka de krigförande staternas koder. Sandlers intresse för ekonomi och politik ledde till att han gjorde den första svenska översättningen av de tre banden i Karl Marx ”Kapitalet”. Hans allomfattande vetgirighet visade sig under studieåren på universitetet, då han fördjupade sig i geografi, geologi, matematik, astronomi och mekanik. Språken inhämtade han med ett slags självklarhet och liksom i förbigående. Samtidigt var han en organisatör och handlingsmänniska och skapade ABF (Arbetarnas bildningsförbund). Det är inte på grund av några speciella socialdemokratiska böjelser som jag uttrycker min respekt för Rickard Sandler; jag hyser samma respekt för folkpartiets Bertil Ohlin. I 32 år var han ledamot av Sveriges riksdag, i 23 år var han Folkpartiets ordförande och 1944–1945 var han handelsminister i Per Albins samlingsregering. Vid sidan av denna långvariga och gedigna politiska gärning var Ohlin en av sin periods mer framstående nationalekonomer, och han innehade gästprofessurer vid bland annat Sorbonne, Oxford och Cambridge. År 1977 fick han Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne för banbrytande bidrag till teorin för internationell handel och internationella kapitalrörelser.

Bertil Ohlin blev professor vid Handelshögskolan i Köpenhamn redan vid 25 års ålder, och började under sin tid där skriva artiklar i tidningen Politiken. Han fortsatte senare sin opinionsbildande journalistik genom att publicera sig i Stockholms-Tidningen, och behandlade då långt fler frågor än de ekonomiska.

Men Sandler och Ohlin var inga undantag, inga ensamma renässansmän omgivna av vida mindre bildade politiker. De verkade samtidigt som män som bondpojken Arthur Engberg, som studerade filosofi för Axel Hägerström och fortsatte studierna vid tyska universitet. När de politiska uppdragen satte stopp för den akademiska karriären fördjupade han sig i grekiska på egen hand, kanske i förhoppningen om att en dag få tid att slutföra det avbrutna arbetet med doktorsavhandlingen om Herakleitos. När Engberg som ecklesiastikminister fick ansvaret för det svenska skolväsendet deklarerade han att skolorna skulle ge alla elever tillgång till den klassiska kulturen. Han såg det som självklart att läroverken skulle ha särskilda linjer där latin och grekiska stod i centrum. När problemen i vårt samtida Sverige diskuteras undviks – av någon anledning – frågan om varför våra dagars politiker är så obildade jämfört med sina föregångare. Kan det vara en del av problemet? Kan det rentav vara det som utgör själva problemet?

Folkpartisten Bertil Ohlin mäktade med att vara partiordförande, ägna sig åt omfattande journalistik, vara riksdagsman och undervisa i nationalekonomi på världens främsta universitet – och som om det inte räckte gjorde hans egna forskningar på området honom till en av världens främsta teoretiker. Sandler förenade i sin gärning politikern och ämbetsmannen med rollen som beskyddare och befrämjare av kultur som musik och litteratur, men han var även själv kulturbärare genom sitt utövande av sina intressen. Själv bekymrar jag mig kanske inte i första hand om partibeteckningen på dem som sitter i regering och riksdag, men jag oroar mig däremot över den bristande bildningen hos dem, från vänster till höger. Bristande bildning och bristande aktivitet utanför politikens område tyder på en svag karaktär, kanske rentav en utpräglad lathet. Bör sådana personer ges makt?

Den svenska högern hade en gång i tiden ledare som Hjalmar Hammarskjöld, juristen med en kärlek till litteratur och kultur, vilket bidrog till att han innehade stol nummer 17 i Svenska Akademien. I de konservativa leden fanns också Ernst Trygger, som hade en kapacitet i paritet med Sandler. Trygger avverkade nästan 40 år som riksdagsman, och innehade dessutom under några få år posten som statsminister och senare utrikesminister. Parallellt med detta innehade han professurer i juridik, skrev en mängd vetenskapliga arbeten på detta sitt fackområde, var ledamot av Högsta domstolen samt universitetskansler. Vi är mycket långt från en riksdag befolkad av sådana män. Vi lever i en tid då arvet efter dessa män förfuskats, förslösats och förfulats. Någon vecka efter det att jag bugade mig två gånger inför Rickard Sandlers gravsten tillbringade jag en vecka i Borlänge för en reportageserie. ABF i staden hade en kurs som bar namnet: ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen”. Man kan fråga sig vad Sandler skulle ha tyckt om den kursen. I ett tal om ABF:s mål och mening förklarade Sandler att organisationen skulle väcka ”slumrande bildningshåg och skapa medvetande om att högre människovärde är högre kultur”. Rickard Sandler skulle därför nog inte riktigt ha förstått den nutida populära sentensen om ”allas lika värde”, men så valde han också den där värdigt enkla inskriptionen på sin gravsten: ”Folkbildare”.

Boris Benulic

boris.benulic@epochtimes.se

Inte ens en dag bara för 7 oktober!FOKUS!

 Sveriges största dagstidningar förmådde inte en enda dag fokusera på Israel och respektera den smärta som israelerna utsattes för av Gaza.

Bild: Ohad Zwigenberg / AP / TT.

Dagens Nyheter beskriver Emma Bouvin Hamas terrorattack den 7 oktober 2023 då Hamas mördade, våldtog, lemlästade, brände människor levande, sköt barn på nära håll, avrättade föräldrar inför sina barn, förde upp objekt i människors kroppsöppningar, trasade sönder kropparna av vad som nyss var levande, dansade, unga, gamla, hoppfulla människor som ”Hamas omfattande attack”.

Att skriva är svårt: att skriva träffsäkert, engagerande och variera språkbruk kräver tanke. Att därtill söka nyttja ordens kraft för att förminska, förvrida och relativisera må kräva än mer eftertanke, än mer precision. När en skribent inte söker belysa verkligheten ens det minsta objektivt spelar ordens betydelse mindre roll, när målet i stället är att förminska verkligheten för att med ordens hjälp passa den föredragna övertygelsen. Eftersom Bovin med all önskvärd tydlighet inte söker beskriva terrorattacken korrekt, är ”omfattande attack” prov på sådan eftertanke. Att utesluta ”terror” är ett genomtänkt val. 

Svenska Dagbladet vill inte vara sämre. Jesper Sundens artikel har redan innan nio på morgonen reducerats till en mindre text i flödet, utan bild, utan uppmärksammande rubrik. Sunden inleder förvisso korrekt: ”Hamas attack startade en kedja av krig och kriser som förändrat Mellanöstern – och fått globala följder”, men hans slutsats reducerar kriget och konflikten som nu spridits världen över till israelernas hat. Han trivialiserar deras konstanta rädsla och låtsas att den driver konflikten. Attacken ”väckte en existentiell ångest hos israelerna som ännu finns kvar” förklarar han förvånat, nästan som om det är något konstigt, och förtäljer att de flesta israeler är rädda för en upprepning av den 7 oktober. Hans slutsats blir så: ”Rädsla leder lätt till hat och hat leder till våld. Det israeliska hatet riktades mot Hamas, men drabbade alla som bodde i Gaza.” .

Sunden vet likaväl som vi andra att inte enbart Hamas utan ”vanliga” palestinier deltog i attacken, att de plundrade, mördade och våldtog. Han vet att majoriteten av palestinierna stödjer vad Hamas gjorde och att de vill se Israel utplånat. Israelernas rädsla är befogad, den grundas på ett faktiskt hot: Hamas lovar alltjämt dyrt och heligt att upprepa den 7 oktober så många gånger det krävs.

Sunden medger att ”ångesten och hatet” eldades på av Hamas handlingar men hoppar direkt till att ”samtidigt bombades stora delar av Gaza till grus och är i dag obeboeliga”. Försvarskriget mot Gaza skedde så klart inte alls samtidigt utan som en direkt respons på att israeliska medborgare (men också thailändska, irländska, franska och amerikanska) förts bort och låsts in i tunnlar under Gaza där de svältes.

Att skriva är svårt. Bättre än så här förmår Sveriges största dagstidningar inte. De förmådde inte, en enda dag, fokusera på Israel och respektera den smärta och sorg som israelerna utsattes för av Gaza. De förmår inte förklara att Hamas är kvar, att de inte avväpnats, att de fortfarande förklarar att de vill utplåna judarna, att de fortfarande beskjuter Israel och att omvärlden fångats av deras feberyra hat och vill delta i utplånandet.

De kunde berättat om den franska EU-parlamentariker som fylld av hat slet ner en israelisk flagga i parlamentet, eller hur Storbritanniens Green Party förklarat att sionism är rasism, eller beskrivit den antisemitism och det faktiska hyllandet av Hamas terrorism som svenska riksdagsledamöter gett uttryck för. De kunde gjort ett reportage om hur svenska judiska skolbarn tvingas till skolan under väpnat skydd. Eller hur sociala medier fullkomligen dränks i antisemitism och hur utvecklingen liknar den på trettiotalet.

Men sådant rapporterar Sveriges största morgontidningar inte längre om ty då hade de tvingats förklara hur judehatet drivs, hur det eldas på genom undanhållande av sanning, av förvanskande av information, av ensidig, selektiv rapportering. Det hade krävt en analys som blottlägger deras egen skuld.

I stället väljer de, liksom SVT och Magdalena Andersson, att fokusera på allt annat än vad som skedde den 7 oktober 2023 och varför. De väljer att fokusera på Gaza, på palestinierna, och utmålar dem som startade och fortsätter kriget, som lovar att slutföra utrotandet av Israel, som offer, medan de som attackerades inte ens på årsdagen tillåts sörja utan att beskyllas för att vara fyllda av hat.

Palestiniernas hat får vi inte höra om; ingen analys av hur Gaza göder hat, hur de inpräntar det i sina barn med modersmjölken, hur skolorna – understödda av FN och svenska skattepengar – lär barnen skrika i kör ”Khaybar, Khaybar, ni judar! Muhammeds armé ska återvända!”, hur ”martyrer” belönas med EU-medel efter att de lyckats döda judar.

Inte ens en dag förmådde de fokusera på konfliktens kärna. På vems hatet är. Att de är skyldiga är otvivelaktigt. En dag må de vakna och ställas inför sin Selbstgleichschaltung, sin självpåtagna likriktning. 

Johanna Denize är filosof, forskare och doktorand vid universitetet i Bristol 

EU tog ett bra beslut , de betraktar nu muslimska brödraskapet som fiender till demokratin.

 MEN dessa röstade emot!

ATT socialdemokrater gillar islamister är ju känt sedan många år. Tyvärr ser det ut som om Sverige får en ny regering med partier vilka inte förstår detta EU-beslut!

Svenska folket sover eftersom de röstar på de rödgröna utan att förstå vad det innebär för vårt land!

Ordet till Klas Hjort på Bulletin!

 

Ordet till Klas Hjort på Bulletin!

07 oktober 2026 at 9:46 Lämna en kommentarRedigera

Ondskan som drabbade Nir Oz är en kraftig kontrast till hur platsen ser ut. Foto: Yael Yolovitch/Wiki.

Jag har stått på platserna där 7 oktober utspelade sig och mött människor som överlevde. Deras berättelser gör det omöjligt att reducera massakern till en siffra – eller att glömma vad som hände timmarna och dagarna efteråt.

Jag har varit på platserna där det hände. Jag har besökt det som var kvar av Novafestivalen och gått längs stigarna i kibbutzen Nir Oz. Platserna i sig ger kalla kårar, men att möta de överlevande är något helt annat.

En ung kvinna som jag träffade bland minnesfotografierna på Novafestivalen berättade hur hon låg skadad i timmar under sina döda vänner i en bil och spelade död. Runt henne pågick morden. Hon låg där, blickstilla, och tänkte på sin lilla son. På att hon var tvungen att överleva för hans skull. Samtidigt visste hon att sonen var hos hennes föräldrar bara några mil bort. Var terroristerna där också? Mördade de honom nu? Hon överlevde. Sonen överlevde. Men traumat har slagit hennes liv i spillror.

Kibbutzen Nir Oz var en paradisisk plats med prunkande träd och blomstrande buskar. Det var härifrån familjen Bibas kidnappades. 47 människor mördades på plats, ytterligare 22 slogs ihjäl i fångenskap. I Nir Oz träffade jag en pappa. Hans hustru hade haft den ovanliga försynen att installera ett riktigt lås på skyddsrummet – en åtgärd ingen brukar ta, eftersom rummen byggts för raketer, inte för invasioner av mördarband. Familjen sov oftast i skyddsrummet eftersom Gaza ligger bara två kilometer bort och marginalerna är obefintliga.

Pappan berättade hur han barrikaderade dörren hela natten tillsammans med hustrun, och de skyddade sina två små barn. Terroristerna sköt gång på gång genom dörren för att tvinga upp den och skadade familjen. Medan han berättade flög färgstarka papegojor mellan träden runt omkring oss. I denna idyll beskrev han skräcken när huset sattes i brand, hur han försiktigt försökte vädra ut rök för att inte barnen skulle kvävas, samtidigt som han fruktade att en handgranat skulle kastas in. Under tiden kom sms från grannar och vänner. Ett efter ett tystnade meddelandena. Hans barns bästa kompisar mördades några hundra meter bort.

Det saknas inte bevis för grymheterna. Terroristerna var stolta. De filmade sina egna grymheter och sände dem live. Hela världen såg när kroppen av Shani Louk kördes runt på ett flak i Gaza medan civila jublade och spottade på hennes lik. Detta var inte krig. Det var ett rent och skärt nöjesmord.

Det motbjudande var inte bara vad som hände i Israel, utan vad som hände i väst timmarna efteråt. Medan folk fortfarande kämpade för sina liv firades morden runt om i världen och även i svenska städer. Bilkorteger tutade, palestinska flaggor viftades och godis delades ut. Morden på judiska civila blev en folkfest.

Det handlar inte om att det är ”svårt att förstå” eller ”svårt att fördöma”. Vänstern och de andra apologeterna förstår exakt vad som hände. De väljer bara att relativisera det.

När den franska Europaparlamentarikern Rima Hassan i förrgår rev ner den israeliska flaggan vid en minnesceremoni i Europaparlamentet visade hon exakt vad den här rörelsen är. Hon skäms inte ens, utan talar öppet om det. Det förvånar ingen att hon tillhör samma politiska grupp som svenska Vänsterpartiet, eller att hon har seglat mot Gaza tillsammans med Greta Thunberg. Det är en ideologisk allians som har förlorat varje tillstymmelse till moralisk kompass.

Nästan 1 200 människor mördades den 7 oktober. Det är en siffra så stor att den riskerar att bli abstrakt. Men när man ser en pappa i ögonen och hör honom berätta om paniken för att hans barn ska slaktas, då blir siffran obarmhärtigt verklig.

I årtionden har västerländska politiker högtidligt upprepat orden ”Aldrig mer”. Vi lovade den judiska befolkningen trygghet och svor att rasismen var besegrad. Hatet mot judar dog aldrig ut efter Förintelsen; det låg bara i dvala och väntade på att vi skulle bli för fega för att bjuda motstånd.

När pogromen till slut kom, accepterades den inte bara av förvånansvärt många i väst – den applåderades. Det är den minnesdag vi lever med i dag.

Klas Hjort

Vänsterns agerande stärker högern!

" Marine Le Pen, partiledare för Nationell samling (RN), har samtidigt riktat hård kritik mot utvecklingen. Hon menar att kravallerna inte längre enbart kan beskrivas som spontana elevaktioner utan att våldsamma aktivister har tagit plats i mobiliseringen.

Hon har också beskrivit utvecklingen som ett resultat av en politisk mobilisering där LFI och aktivister på den radikala vänsterkanten spelar en roll. Anklagelserna tillbakavisas av LFI, som hävdar att partiet stöder elevernas krav och demonstrationsrätten men inte våld eller skadegörelse.

Marine Le Pens uttalanden kommer dessutom i ett politiskt läge där hon har en stark position inför nästa års presidentval. RN-ledaren ligger för närvarande klart högst i opinionsmätningarna och får omkring en tredjedel av rösterna i flera av de senaste mätningarna.

I en Harris Interactive-mätning från slutet av september fick hon 35–36 procent i första valomgången, medan Jean-Luc Mélenchon låg på 17–18 procent." Bulletin.

DET här är en utveckling man ser över hela jordklotet. Ju mer extrem vänstern blir med sitt svansande inför islamismen ju fler går till höger!

Många vänsterpartier låter idag som om de har blivit nationalsocialister. 

Hur man kan ställa upp på de ytterst reaktionära Hamas mfl sida är en gåta. ATT de dessutom viftar med Irans bödelsflagga är också avskyvärt. Varje dag hängs unga människor av dessa förkrympa själar som kallar sig is......!

När jag tittar på hur somliga länder tex Irland har gått i fällan av antisemitism så ryser jag. Men ofta finns det spår bakåt i historien som förklarar en del av utvecklingen. 

Men Norge då? Där ligger en del av förklaringen i att extrem vänstern har genom facket fått in en fot med sin Israelfientliga propaganda och socialdemokratin har inte orkat med att bekämpa antisemitismen utan har vikit ner sig för att vinna röster. Ungefär som V i Sverige!

Vi lever i en otäck tid där de unga inte kan ta till sig text utan litar på vad som kommer på Kinaspalten Tik TOK!

När ett folk inte kan läsa så kommer utvecklingen att ligga i händerna på IT-propagandan!

PISA!

 DET här är ingen bra kurva! Och det ser i stort sett likadant ut i hela Europa. 

En sak är säker många är de som aldrig läst eller läser en bok . Om de läser en tidning så är det rubrikerna och inget annat.

Helst tittar de unga idag på videos och det stimulerar inte hjärnan på samma sätt som att läsa skriven text.

Allmänbildningen är dessutom så dålig idag långt upp i åldrarna, många professorer kan vittna om detta.

Elever kommer till universiteten och kan inte det grundläggande i tex matematik eller historia. Hur de kom in är ju också en intressant fråga?

När det ser ut så här i våra länder så förstår man också att simpel propaganda har lätt att få fäste i dessa generationer. Det hjälper inte med fakta om tex kriget i Gaza eftersom skriftliga bevis bara avfärdas.

Enkla slagord blir för denna generation sanningen, en sanningen som smittar av sig till politiken. När till och med moderaterna inte kan hålla sig till fakta utan börjar kräva bojkotter och annat falskt mot Israel då inser man att okunskapen har nått mycket långt! 

Lycklig över att alla överlevde!

 

Jag är så trött på all censur omkring dagens händelser!

 Så fort man skriver och berättar om händelser där islamister är inblandade med hemska händelser tex kidnappningar  så riskerar man att inlägget tas bort på de stora plattformarna tex Facebook!

Man lägger ner en massa arbete med bilder och text och ett tu tre är det bara borta så blir man dessutom bestaffade  med barnsliga straff mot vuxna människor!

Beskriver man hur barn som blev tagna som gisslan av Hamas tas det bort under beskrivningen " barnmisshandel"!

Häpnadsväckande helt enkelt. 

Man vet aldrig ens vad man törs dela heller därför att 5 månader efteråt så kommer straffet!

Hela tiden man vistas på dessa plattformar så vet man aldrig vad som kommer att hända. 

På X är allt mycket lättare! Ingen stenhård censur!

Dagens censur är förfärlig att uppleva!