Sju av tio i Botkyrka har utländsk bakgrund – fyra gånger fler än Gotland! BULLETIN.

 

C.Stadler/Bwag Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 

I Botkyrka har sju av tio invånare utländsk bakgrund, om man använder den breda definitionen som räknar med de personer med endast en utlandsfödd förälder. SCB:s siffror visar stora skillnader mellan kommuner oavsett definition. I Malmö har nästan sex av tio utländsk bakgrund, medan både Gotland och Öckerö redovisar väl under två av tio.

Botkyrka toppar oavsett definition, rapporterar SCB.

Med den bredare räkningen har 71,4 procent utländsk bakgrund. Med standarddefinitionen är andelen 63 procent.

Södertälje följer med 68,3 respektive 60,5 procent.

Malmö har 58,8 procent med utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 49,5 procent med standarddefinitionen.

Göteborg landar på 49,2 respektive 40,2 procent och Stockholms stad på 46,1 respektive 35,3 procent.

Kontrasten mot de kommuner som har lägst andel är slående.

I Öckerö, en skärgårdskommun utanför Göteborg, har 14,5 procent av invånarna utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 7,7 procent med standarddefinitionen.

Gotland ligger på 16,9 respektive 10,7 procent.

Avståndet mellan Botkyrkas och Öckerös andel är nästan 57 procentenheter, eller närmare 400 procent.

I Stockholms stad gör den tredje kategorin, inrikesfödda med en utrikesfödd förälder, störst avtryck i absoluta tal. Gruppen omfattar 108 135 personer och är större än gruppen med två utrikesfödda föräldrar (88 527 personer). Det innebär att skillnaden mellan definitionerna är 10,8 procentenheter i Stockholm, den näst största differensen i urvalet efter Nacka (10,8 procentenheter).

I Göteborg är gruppen med en utrikesfödd förälder 55 051 personer, i Malmö 34 284 och i Uppsala 21 890. I Göteborg är den gruppen större i absoluta tal än i Malmö trots att Göteborg har en lägre totalandel. Det speglar att Göteborg har en proportionellt större andel invånare med blandad bakgrund.

Kommuner med hög andel utrikesfödda, som Botkyrka och Södertälje, har en relativt sett mindre differens mellan definitionerna (8–9 procentenheter). I kommuner som Gotland och Öckerö är differensen lägre (6–7 procentenheter) eftersom alla tre grupperna med utländsk koppling är små. Den största procentuella differensen syns i kommuner som Stockholm och Nacka, där gruppen med blandad bakgrund är proportionellt stor.

Botkyrka toppar oavsett definition, rapporterar SCB.

Med den bredare räkningen har 71,4 procent utländsk bakgrund. Med standarddefinitionen är andelen 63 procent.

Södertälje följer med 68,3 respektive 60,5 procent.

Malmö har 58,8 procent med utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 49,5 procent med standarddefinitionen.

Göteborg landar på 49,2 respektive 40,2 procent och Stockholms stad på 46,1 respektive 35,3 procent.

Kontrasten mot de kommuner som har lägst andel är slående.

I Öckerö, en skärgårdskommun utanför Göteborg, har 14,5 procent av invånarna utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 7,7 procent med standarddefinitionen.

Gotland ligger på 16,9 respektive 10,7 procent.

Avståndet mellan Botkyrkas och Öckerös andel är nästan 57 procentenheter, eller närmare 400 procent.

Läs även: Kartläggning: Så ser Sveriges demografi ut – siffra för siffra

Stockholms stad och den tredje gruppen

I Stockholms stad gör den tredje kategorin, inrikesfödda med en utrikesfödd förälder, störst avtryck i absoluta tal. Gruppen omfattar 108 135 personer och är större än gruppen med två utrikesfödda föräldrar (88 527 personer). Det innebär att skillnaden mellan definitionerna är 10,8 procentenheter i Stockholm, den näst största differensen i urvalet efter Nacka (10,8 procentenheter).

I Göteborg är gruppen med en utrikesfödd förälder 55 051 personer, i Malmö 34 284 och i Uppsala 21 890. I Göteborg är den gruppen större i absoluta tal än i Malmö trots att Göteborg har en lägre totalandel. Det speglar att Göteborg har en proportionellt större andel invånare med blandad bakgrund.

Kommuner med hög andel utrikesfödda, som Botkyrka och Södertälje, har en relativt sett mindre differens mellan definitionerna (8–9 procentenheter). I kommuner som Gotland och Öckerö är differensen lägre (6–7 procentenheter) eftersom alla tre grupperna med utländsk koppling är små. Den största procentuella differensen syns i kommuner som Stockholm och Nacka, där gruppen med blandad bakgrund är proportionellt stor.

Samuel Fornäs

Ekonomireporter.

samuel.fornas@bulletin.nu

I Riksdagen får man ej klä sig i propaganda!

 Det här visar bara svensk flathet! Det har under de senaste åren just genom olika vänsterpartister brutits mot riksdagens regelverk. DET ska ej få förekomma propaganda i riksdagen i klädedräkten. DET räcker med det som dessa personer säger i talarstolen.

Varför  det inte går att få ordning på detta är ju bara så dåligt. Men det är som så mycket annat i vårt land.

Islamisterna har ju på alla sätt kunnat flytta fram sina positioner med statligt stöd i miljonbelopp varje år.

Vi skattebetalare får bidra mot vår vilja inför ett lands undergång. Som sagt var det börjar med en fjäder osv!

En dag i våra liv!2026-03-21.

 

Idag kom vi iväg och klippte oss i Gubbängen och Salong DN.

Alltid skönt att bli av med överflödigt hår. Jag njuter av att bli kortklippt.

Igår skickade vi efter mat från Kinahörnet uppe i Farsta och det blev verkligen an god och njutningsfylld måltid med bla anka, stora råkor och vårrullar .Avslutades med friterad banan och glass.

Snabb och bra leverans av Foodora.

Idag efter klippningen så åkte vi till Farsta för div. inköp plus mat hos Sushiyama. Gott!

Såg en liten flicka på ca 6 år få en vuxen portion framför sig. Det tog henne högst tre minuter att äta upp allt!

Tavlor ger ofta en känsla av både historia och minnen!

 

Min mamma Elly har vid sin sida fru Cederstam.

Här sitter vi i Arboga vid Vinbäckens servering och fru Cederstam längst till höger.

Fr vänster min pappa Bänkt , och så jag Bosse , faster Ingeborg och så farmor Albertina. 

Varje jul kom det paket till mig o min bror från Arboga och fru Cederstam . Marsipangrisar!!  När vi var nere i Arboga så besökte vi fru Cederstam, kaffe ,saft o hembakat. Hon var en av de snällaste personer jag minns från min barndom.

Människans bästa vän!

 Alla som har hund eller har haft hund vet att de är trofasta och till stor glädje för oss människor!

De som lever i muslimska länder förnekas denna glädje eftersom läran pekar ut hunden som "oren"!

Jämställes med grisen. 

Jag tycker nog att Sveriges befolkning borde inse att den uppfattningen som nu mer och mer tränger in i Europas länder är en trist och förfärlig uppfattning om tex den kära hunden. Våra hundar är en del av vår familj!

OCH denna uppfattning är bara en bråkdel av alla regler i allt från klädkod för kvinnor till vad man äter. Samt alla straff som predikas.

Solidaritet med östblockets innevånare under 60-90!

Såg Utvik bli intervjuad i 100% om den motståndsrörelse det fanns i Sverige mot Sovjet och östblocket. Utvik kommer med en ny bok angående detta.

 Många av de sk borgerliga vilka deltog var också skribenter då och då i SKP:s tidning Gnistan. Flera med Estniskt påbrå medverkade trots att de var medlemmar i dåvarande FP. Jag sålde Gnistan i stålverket Nyby till en Estländare som absolut var emot kommunismen men när han läst artiklar om förtrycket i landet så sken han upp och var mycket förvånad. 

Vi spelade illegalt in flera LP-skivor bla en på plats i Prag med tjeckiska artister .

 När så Solidaritet bildades i Polen så samlade vi in pengar samt skaffade fram stencilapparater med papper som smugglades in i Polen.

  Dåtidens vpk var inte intresserade att hjälpa till. De ställde aldrig upp i närradion i Malmö heller när vi ville ha svar från dem i dessa frågor. Lika svekfulla då som idag!
 

Bästa Annika Strandhäll!

 

I decennier har ni haft patent på godheten. Ni har definierat den, paketerat den och hållit den gisslan.

Ni har utnämnt er själva till våra försvarare och använt oss som moraliska alibin.

Men i fredags rämnade fasaden.

Bästa Annika Strandhäll. Vi har lite att prata om.När Simona Mohamsson ger Jimmie Åkesson en kram, är det som att ridåer dras undan. Snön töar bort och allt som låg gömt därunder blottas. 

Jag hade kunnat skriva långt och syrligt om Liberalernas U-sväng, om Mohamsson som har kallat SD för fascister och lovat dyrt och heligt att aldrig ge dem makt. 

Men det som drabbade hårdast, var hur någonting annat plötsligt kom fram.

Tänk att det aldrig handlade om oss svartskallar, egentligen. 

Bästa Annika Strandhäll. 

Du har skrivit över 20 000 X-inlägg genom åren. Vi hade kunnat gå igenom dem alla, plocka fjädrar till en höna och skicka den på slakt.

Men du vet ju redan vad du har gjort.

I alla dessa år har du och dina vänner hållit godhetens fana med oss som alibin. Ni har varnat för nazistiska rötter och skamfilat alla som inte hejat på. Tänkt att alla vi borde tycka likadant.

Du, Annika, har talat i vårt namn, företrätt oss och bedyrat att vi är lika mycket svenskar som du. Och om någon tyckt något annat, ja, vem är egentligen svensk? 

När dina meningsmotståndare velat skicka våldtäktsmän och mördare ur landet, har du målat dem i hatiska epitet. Sagt att de drar alla invandrare över samma kam. 

Tänk, Annika, att du var exakt likadan.

* * *

När Jonas Hassen Khemiri, 2013, skrev sitt öppna brev till Beatrice Ask om projektet Reva, ”Bästa Beatrice”, blev det startskottet för ett monopol på empatin. Ni sa att Sverige var ett rasistiskt land, trots att ni öppnat dörren för miljoner och delat med er av världshistoriens främsta samhällsbygge.

Reva föreslog att papperslösa skulle ut ur landet, och ditt parti skulle istället hitta fler lagliga vägar till Europa. Khemiri skrev om hur folk tittade snett på honom i tunnelbanan, och ni ordnade galor för att stoppa rasismen.

Nu är det 2026. Ditt parti har, precis som Liberalerna, gjort en kovändning i migrationspolitiken. Men när Mohamsson kramar Åkesson, blir det också viktigt för dig att berätta.

Hur denna otacksamma palestinier har mage att krama en nazist. Antyder att hon förstör. Att hon borde skämmas. Efter allt du och dina vänner har gjort för henne. 

”Att titta sig själv i spegeln i kväll med Mohamssons bakgrund borde vara utmanande.”

Mohamsson tog steget från en maskot – ditt samvetes huvudkudde – till att bli en fiende. Inte bara du skrev liknande saker.

Allt var på era villkor.

Jag har många gånger tänkt, Annika, att du i sanning är en mångfaldsälskande person. Att du genuint tycker som du säger.

I mina tidigare år, när jag tittade under sängen efter nazister vid läggdags, tänkte jag att det var sådana som du som faktiskt stod på vår sida. För det var ju det alla sa. ”Vi gillar olika”, stod det på Aftonbladets löpsedel, och ”Rösta nej till rasismen”, på Expressens. 

Du var vitlöken mot vampyrerna. Du sa att de fanns.

Sedan gav jag mig ut i världen och såg sanningar krocka.

Kollisioner som ni vägrade prata om. Jag hörde araber hata det land som gett dem allt, jag såg bidragsfusk, läste om förnedringsrån och en islamisering i stadsdelar. Jag insåg att de sneda blickarna i tunnelbanan, kunde bero på något djupt mänskligt. Att den som tittade hade dåliga erfarenheter av någon som såg ut exakt som jag.

Kanske finns inte bara en sanning?

Men när någon påpekade detta, kallade du dem onda. Du sa att deras ideologi var farlig. Vi köpte vitlökarna av dig.

* * *

Jag inser förstås att du haft poänger i alla år. Att man nu riskerar att bli någon annans maskot istället. Ett alibi under dina motståndares huvudkudde.

Jag hoppas innerligt jag slipper. Det är inte syftet.

Du har också i efterhand sagt att du aldrig syftade på etnisk bakgrund, utan Mohamssons ”mångåriga liberala engagemang”. Tja, nog är du intelligent nog att veta hur dina ord kunde landa.

Det borde för någon med din bakgrund, inte vara särskilt utmanande att förstå.

Kanske bör du också titta i spegeln.

Fundera över hur din godhet även varit en ramp för extremism – ett skydd för de som utnyttjat systemet.

Din partiledare grät i talarstolen över en vuxen man med terrorkopplingar, för att sedan tvinga bort honom ett par veckor senare. Ditt parti ville ge amnesti till vuxna män i skolan. När kulturföreningar slussade miljoner till andra länder, var det enskildheter. När kvinnor mördades för sin heder, fick ingen prata om varför. När företag, politiker och medier hade mångfald som högsta mode, var det aldrig för vår skull – utan för klimatet ni själva skapat.

Annika, jag kan inte tala om för dig vad som är rätt eller fel.

Kanske har vi bara olika sanningar? Kanske är det bra för dig att veta, att även vi med andra bakgrunder kan tycka något? Vi med vårt ”mångåriga liberala engagemang”.

Här får du tillbaka ditt rättesnöre och kompassen. Dina vitlökar som var på låtsas.

Vi sköter vår egen talan, från nu. 

 Kvartal  Federico Moreno

Avhopparna från L gjorde de Sverige bättre ?

 Nu står Jönssonligans medlemmar på kö med att fördömma sitt parti vilket de faktiskt har gjort under en rad av år. Allt i samverkan med de rödgröna!

De bidrog med att förstöra debattklimatet i vårt land. Påhopp. Fula ord om andra partiers företrädare. MEN med sådana "goda" människor biter inga sakargument!

De fungerar på samma sätt som inbitna stalinister, de har alltid rätt!

ATT taktiken mot det framväxande SD blev helt fel tycks de inte förstå. De hjälpte till att SD började få anhängare i svenska folket, särskilt i arbetarklassen som man då dumförklarade.

Påståenden om rasism var ju hela de rödgrönas bild av SD i alla år och detta delade libs. nuvarande avhoppare. Men det är svårt att förklara varför just SD är Israel och judarnas bästa vänner liksom att SD i många år stått på exiliraniernas sida. 

I mitt idag långa liv så har jag träffat åtskilliga fanatiker och dit måste jag idag hänföra en del av dagens liberaler. Tidigt i mitt liv var jag själv medlem i Folkpartiet och dess ungdomsförbund FPU. På den tiden så resonerade man på ett helt annat sätt utan dessa övertoner man ser o hör idag.

Folkpartiet, detta en gång stora parti i svensk politik finns inte mer och det är många som borde skärskåda sig tex Bengt Westerberg, Maria Leissner osv!

Att inte ens kunna sitta bredvid en annan människa vilken hyser andra uppfattningar DET är att hysa en totalitär inställning!

En stund senare ser jag detta rätt så förfärliga!

Varför denna mediala svart­målning av kristna och Israel? / Världen idag!

 

Det finns två aktörer som svenska medier alltid tycks se det som självklart att svartmåla: Israel och väckelsekristna, skriver ledarskribenten.

 

Pontus Lundahl/TT

Kriget i Mellanöstern är inne på sin andra vecka, och visar i skrivande stund inga tecken på att tystna. Ingen sida tycks vilja ge vika, och med nästa generations Khamenei som ny ayatollah tycks regimen ha surrat sig ännu hårdare vid masten. För att pågående bombregn ska kunna sluta i långsiktig fred behövs ett maximalt tryck på alla politiska fronter mot Irans islamistiska ledning.

Sveriges regering har under det pågående kriget agerat i huvudsak moget, och på frågor om krigets legitimetet har Ulf Kristersson helt riktigt svarat att en sådan bedömning avgörs av hur kriget slutar. Om USA och Israel på rimlig tid kan nå sina militära och politiska mål kan kriget motiveras, i annat fall kommer relevant kritik att väckas i flera länder.

Aktuellt och gästen Joel Halldorf beskrev väckelse­kristna i USA som konspira­toriska krigshetsare som vill frammana jordens under­gång.

En analys av detta krig måste dock grundas på sakskäl, snarare än de ensidiga reaktioner som åter­kommande sprids i svenska medier. Förra veckan hade flera sådana märkliga tillfällen – inte minst via SVT. I Aktuellt för­medlades bilden att detta krig motiveras av en aggressiv apokalyptik som för­beredelse för tidens avslutning där Aktuellt och gästen Joel Halldorf beskrev väckelse­kristna i USA som konspira­toriska krigs­hetsare som vill frammana jordens undergång. Detta är en märklig vinkling, inte minst eftersom det faktiskt finns ett uttalat sådant motiv på annat håll – i Iran! I den shia­muslimska världs­bilden ligger ju just ett sådant mål: att förbereda denna tidsålders slut och den tolfte imamens åter­komst, bland annat genom att utplåna den judiska staten.

I helgen hölls också finalen i Melodi­festivalen, med två program­ledare som tidigare har deltagit i offentliga utspel med ensidig kritik just mot Israel. Detta är i sig diskutabelt utifrån SVT:s public service-uppdrag. Till det kan fogas att årets vinnare direkt efter segern för­klarade att Israel inte borde få delta i Eurovision. Efter att ha sovit på saken fick hon följd­frågor och motiverade då sitt ställnings­tagende: ”Det beror på allt som händer just nu i världen …  Jag får ont i magen av allting som händer bara.” Nu är det inget krav att musik­artister ska ha en doktors­examen i politisk filosofi, men ett dramatiskt utspel mot ett enskilt land borde rimligen motiveras med något mer genom­tänkt än en personlig känsla. Speciellt när det gäller ett land och ett folk som lever under konstant utplånings­hot och aktivt missil­regn från Iran i öst och Hizbollah i norr.

Allt detta illustrerar ett större mönster: Det finns två aktörer som svenska medier alltid tycks se det som självklart att svartmåla: Israel och väckelse­kristna. I andra ämnen kan public service-bolagen erbjuda fördjupning, men på just dessa två områden hamnar de istället alltför ofta i en perspektivlös fördumning.

En regim på fallrepet kan tala stort och skrytsamt om en före­stående seger. Men Irans regering står i dag ensamma emot i stort sett hela världen, utom Ryssland. Det är inte bara USA och Israel som nu befinner sig i strid med islamisterna i Teheran. Iran bombarderar även sina muslimska grann­länder, och landets egen befolkning har gång på gång gett sig ut på gatorna och krävt frihet från islamist­regimens förtryck. Det allra minsta vi bör kräva av SVT i det läget är att de skulle stå neutrala. Men det hade varit både över­raskande och väl­görande om SVT likt andra länders medier vågade lägga fokus på det hopp om lång­siktig fred och frihet som skulle kunna vänta om Irans vålds­benägna regim faller. Frihet inte bara för Israel, utan också för övriga länder i regionen och inte minst – för Irans egen befolkning.

Per Ewertledarskribent

Lika som bär! MED:s partiledare får ordet!

 M OCH S, LIKA SOM BÄR.

Det svenska politiska landskapet beskrivs ofta som polariserat. Retoriken är hård, debatterna intensiva och konflikterna framställs som djupa. Men om man lyfter blicken från retoriken och istället studerar den faktiska politiken framträder en annan bild.

Moderaterna och Socialdemokraterna styr redan tillsammans i över 60 svenska kommuner. Det är i sig en anmärkningsvärd siffra. Samtidigt finns det i statsbudgeten enighet kring omkring 95 procent av utgifterna. När två partier i praktiken är överens om nästan hela den ekonomiska politiken och därmed också kring samhällsmodellen i stort, är det svårt att påstå att de representerar två fundamentalt olika samhällsvisioner.

Detta väcker en obekväm men nödvändig fråga: hur stor är egentligen skillnaden mellan Moderaterna och Socialdemokraterna i dag?

Mycket talar för att den skillnaden har krympt dramatiskt. Båda partierna försvarar en gigantisk offentlig sektor. Båda accepterar en fortsatt expansion av statens roll i ekonomin och i medborgarnas vardag. Båda ställer sig bakom omfattande offentliga satsningar kopplade till genuspolitik och transaktivism. Båda stödjer också ett EU som utvecklats i rasande takt från ett samarbete kring handel till ett överstatligt system som styr medlemsländerna genom ett växande antal direktiv.

Det är svårt att hitta verkligt avgörande konfliktlinjer.

Samma mönster syns i flera andra centrala frågor. Den växande islamismen i Europa är ett mer aktuellt och också systemhotande exempel.

Rapporter från flera länder visar att radikalisering i islamistiska miljöer ökar, samtidigt som vissa religiösa institutioner i praktiken fungerar som plattformar för fundamentalistisk propaganda. Trots detta saknas en tydlig och kraftfull politisk reaktion från de två dominerande partierna.

På arbetsmarknaden råder också en anmärkningsvärd samsyn. Fackföreningsrörelsens starka position ifrågasätts sällan på allvar. Den svenska arbetsmarknadsmodellen, inklusive lagstiftning som LAS, betraktas i praktiken som orörbar.

När så stora delar av samhällsmodellen betraktas som givna uppstår en politisk kultur där stabilitet vilandes på Socialdemokratins modell värderas högre än behovet av förändring. Viljan till verklig förändring saknas helt enkelt.

Det är mot denna bakgrund som allt fler politiska kommentatorer börjar diskutera möjligheten att Moderaterna och Socialdemokraterna en dag bildar regering tillsammans. Den politiske analytikern Marcus Oscarsson pekade denna morgon på just detta scenario och samtidigt påmint om att de två partierna redan samarbetar i ett stort antal kommuner.

Om man ser till den faktiska politiken är ett sådant samarbete inte särskilt långsökt. En viktig förklaring till denna utveckling ligger i Moderaternas ideologiska förändring under de senaste två decennierna. Under Fredrik Reinfeldts ledarskap omformades partiet i grunden. Från att ha varit ett parti som tydligt utmanade den svenska högskattemodellen blev Moderaterna i allt högre grad ett parti som accepterade den och som istället fokuserade på att administrera den mer effektivt.

Resultatet blev en borgerlighet som i många avseenden slutade utmana den socialdemokratiska samhällsmodellen.

När oppositionen inte längre driver en tydligt alternativ samhällsvision uppstår ett demokratiskt problem. Politiken reduceras då till förvaltning av det existerande systemet, snarare än en verklig idékonflikt om hur samhället bör utvecklas.

Men ett öppet samhälle behöver just sådana idékonflikter.

Det behövs en opposition som faktiskt vill förändra kursen. En opposition som tydligt försvarar individens frihet, som vågar utmana den ständigt växande staten och som ser ekonomisk dynamik och företagsamhet som fundamentet för välstånd.

En sådan politik skulle kunna bygga på några grundläggande principer.

Skatterna på arbete behöver sänkas kraftigt för att göra det enklare att arbeta, anställa och bygga företag. Arbetsmarknaden behöver reformeras så att företag vågar anställa utan att riskerna blir orimliga. En modern ekonomi kräver flexibilitet och rörlighet, inte stelbenta strukturer som hämmar tillväxt.

Migrationen måste vara hållbar och bygga på tydliga krav. Den som kommer till Sverige måste acceptera landets lagar, normer och värderingar. Kriminalitet eller systematiskt missbruk av systemet kan aldrig accepteras.

Islamistiska organisationer och miljöer som sprider sharia-ideologi eller hyllar terrororganisationer måste mötas med ett tydligt och konsekvent motstånd och kastas ut ur landet. Samhället kan inte tolerera parallella maktstrukturer som underminerar demokrati och rättsstat.

EU behöver återföras till sin ursprungliga kärna som ett ekonomiskt samarbete kring frihandel. Den ständiga expansionen av överstatlig reglering riskerar annars att urholka både nationell demokrati och ekonomisk dynamik.

Energipolitiken måste samtidigt präglas av realism och långsiktighet. Kärnkraften bör spela en central roll i ett stabilt energisystem, medan statliga investeringar i projekt utan ekonomisk bärkraft bör upphöra.

Det handlar ytterst om politiskt ledarskap.

Alla dessa förändringar är möjliga om viljan finns. Men de kräver mod att utmana etablerade strukturer och ett tydligt fokus på individens frihet och samhällets långsiktiga utveckling.

Sverige står i dag inför ett vägval.

Antingen fortsätter vi på den inslagna vägen där de stora partierna i praktiken förvaltar samma system tillsammans.

Eller så öppnar vi dörren för verklig politisk förnyelse.

Sverige behöver nytt ledarskap. Sverige behöver en total omstart.

Daniel Sonesson

Partiledare Medborgerlig Samling

#MED2026 #OmstartSverige