Vissa visar sitt riktiga ansikte!

 Att på detta sätt smutskasta en nations hjälte visar bara vad för skor man går i!

Johan Hakelius i Fokus får ordet!

 

Gör Greta Thunbergs tokradikalism dig generad?

JAG HAR INTE fått klart för mig om Greta verkligen tänker segla till Kuba, eller om hon bara lånar ut sitt varumärke till andra snedseglare. Det kan kanske kvitta vilket. Hon ska i alla fall ut och resa med Alexandra Urisman Otto, hon som skulle bli redaktionschef på »mediesatsningen« GAD, men slutade innan satsningen började. Resan går inte till Kuba, dock. Urisman Otto och Greta ska »söka svar« genom att resa genom Sverige. Det hela ska publiceras i Arbetaren.

Det låter en aning omständligt. Är det något Greta och Urisman Otto redan har är det väl svar. Varför leta efter dem i Korpilombolo och Gnesta? Kommer de verkligen att hitta något annat än »eskalerad klimatkris«, »folkmord« och allt det andra de redan är ense om?

Är det bara det tragiska faktum att Greta vid det här laget är 23 år gammal och därför inte längre kan tjänstgöra som vänsteropinionens barnsoldat, som gjort att hon hamnat i skymundan, tror ni? Jag vet inte. Men jag tror att det kanske trots allt även har en aning att göra med hennes målmedvetna drift in i tokradikalismen. En del av hennes fans verkar en aning generade. Skulle Dagens Nyheter idag kunna upplåta tidningen till en gästande chefredaktör som med sådan målsökande effektivitet landar på samma sida som Hamas, Iran, Kuba och radikalvänsterns alla andra favoritförtryckare?

Tveksamt, fast kanske inte alldeles uteslutet.

DET ÄR I ALLA FALL hela fyra år sedan en djurart senast döptes efter Greta – hon har redan en spindel, en skalbagge, en groda, ett björndjur och en bandtandssnäcka. Jag antar att det är något slags mått på fallande popularitet i det här lite märkliga hörnet av avgudadyrkan.

Men, apropå det, Gud vet att Greta inte är ensam. Vägbanan vi vandrar tillsammans verkar mer likna en spetsig ås, med såpade sidor ner mot dikena. Jag har tappat räkningen på hur många bekanta – höger som vänster – som satt foten lite oförsiktigt och slirat ner i sörjan. En del av dem tar sig upp igen, men de flesta verkar bli kvar. Det har gått så långt att jag suger in luft och stålsätter mig när jag träffar någon jag inte sett på ett par år. Risken finns alltid att vederbörande bestämt sig för att Hamas inte är så tokigt, att vaccin är livsfarligt, att världen styrs av ett hemligt pedofilgäng, att Donald Trump i själva verket är ett snille, alternativt satan själv, eller att varje önskan om att Irans regim ska falla är kolonialt översitteri.

Till det får vi väl nu lägga övertygelsen att Barack Obama faktiskt försa sig i den där podcasten och att amerikanerna har utomjordingar bakom lås och bom (se sidan 13).

NÄSTAN ALLA AV dem som halkat ner i dikena vet på något plan att de blivit lite tokiga. Så tolkar jag i alla fall den ilskna frenesi som de delar, så snart de berättar om sina insikter. Ibland undrar jag om det i själva verket är ilskan, inte de skruvade idéerna, som är hela poängen med att trampa runt i diket. Kanske är det bara ett sätt att hantera skräcken för att egentligen inte förstå någonting. Jag menar inte att jag förstår något särskilt. Jag har bara aldrig förväntat mig att världen ska vara så begriplig. Skakade kan vi alla bli, då och då, men jag blir sällan överraskad.

Den här dikeskulturen märks förstås i läsarreaktioner också. Om man fortsätter balansera där uppe på den såpade åsen får man ibland höra – alltid på det där tillbakahållet vredgade sättet – att man är irrelevant, feg och naiv. Det kanske man är. Men en alternativ förklaring är att man inte förlorat vettet än.

Vi får se hur länge det håller. Men jag tror i alla fall inte på att man blir mer relevant genom att bli tokigare. Se på Greta: ingen ny djurart på fyra år. <

Följ Johan Hakelius blogg på Fokus.se

Är Storbritanien ett kristet land?

 

Storbritanniens senaste folkräkning visar för första gången att en minoritet identifierar sig som kristna. /Kyrkans tidning!

Varje dag får man se olika stora demonstrationer runt om i de stora städerna i England. 1 miljon engelsmän i London. En halv miljon muslimer vilka är för sharia osv.

Människor som knappar in några rader i sin förtvivland att de ej känner igen sitt gamla land längre hämtas av polisen samt dömes till olika straff, ofta fängelse.

Det är ofta man kan se hur engelsk polis tar Storbritaniens flagga från demonstranter . När man inte ens får hålla landets flagga i sina händer då blir också folk f-b. 

Människor ser dagligen palestinas flagga överallt och undrar om denna flagga håller på att bli landets flagga?

Tommy Robinson lyckades dra ihop 1 miljon människor FÖR England! Men dras ofta inför domstol och får fängelse, hans rätt att tala fritt är beskuren. Han är välkommen ner till Israel där han får tala fritt. Han är en vän sedan länge av Israel och dess befolkning.

Ja, det som pågår i England kan man se idag i många andra länder, även Sverige.

Yttrandefriheten börjar naggas i kanten.

I LOVE PINK!

 

Jag ska berätta något jag lärt mig på den hårda vägen.

Ingen gav mig något.

Jag heter Pink.

Men före scenerna, före Grammy, före ljuset...

Jag var bara Alecia.

En flicka med ilska i rösten, sår i hjärtat... och väldigt djupa rötter.

Jag växte upp med att förstå något kraftfullt:

Att vara annorlunda är inte en svaghet. Det är ditt vapen.

Min mamma är jude.

Och om det är en sak judarna vet hur man gör... det överlever.

Överlev när världen vill att du ska vara tyst.

Överlev när de säger att du inte hör hemma.

Överlev när de ser annorlunda på dig.

Jag växte upp med berättelser.

Berättelser om motstånd.

Minnesberättelser.

Berättelser som säger: Aldrig mer.

Och det hamnar i blodet.

När musikbranschen försökte forma mig, mjuka upp mig, göra mig mer "smältbar" ...

Jag kom ihåg var jag kommer ifrån.

Jag kommer från ett folk som inte böjer huvudet.

Jag kommer från människor som sjöng även mitt i smärtan.

Jag kommer från ett folk som byggde hopp ur aska.

Och jag förstod att MIN RÖST inte bara var en röst.

Det var arv.

Det var minne.

Det var identitet.

Ja, jag är stark.

Ja, jag är direkt.

Ja jag säger vad jag tycker.

För jag lärde mig att gömma dig aldrig räddar dig.

Att vara äkta gör det.

Att vara jude är inte en etikett för mig.

Det är en låga.

Det bär med stolthet på en årtusenden gammal historia.

Det är att veta att varje gång jag kliver upp på en scen bär jag på något större än framgång.

Jag bär på motståndskraft.

Jag bär på minne.

Jag bär rötter.

Framgång kom inte för att jag var perfekt.

Det kom för att jag var verklig.

För att jag aldrig bad om lov att vara den jag är.

Och om det är en sak jag vill att du ska förstå så är det detta:

Det spelar ingen roll hur många gånger livet knäcker dig.

Det viktiga är att du kommer ihåg vem du är.

Varifrån du kommer.

Och vad du representerar.

Jag bär inte en stjärna för mode.

Jag bär den för historien.

För stolthet.

För kärleken.

Jag är Israel Chai.

Uppfostran = hjärntvätt?

 Nordkoreas diktator Kim Jong-Uns dotter Kim Ju-Ae har setts tillsammans med sin far vid några officiella framträdanden. Bilden är från juni 2025 och har distribuerats genom Nordkoreas statliga medier.

FOTO: KCNA VIA KNS/AP/TT

Ja , hur har denna unga dam blivit fostrad? Naturligtvis proppad full med Juche från barnsben.

Så som det går till i de allra flesta hem även i Sverige. Barn till ivriga miljöpartister blir ju ekon av sina föräldrar.Ve den som försöker tala på ett annat sätt i ett sådant hem, man blir tystad och i värsta fall utfrusen.

Sånt märker man på hur ens barnbarn uppträder när man mot förmodan träffas!

Undvikande som om man är en människa från en annan planet.

Det är faktiskt inte så sällan man än idag hör människor tala om att de är födda till " ABC-partiet"!

Där finns också förklaringen till den avsky tex vissa sossar har mot stora delar av arbetarklassen vilka idag har gått till SD!

SVEK , tänker de utan att för en sekund tänka efter VARFÖR så många har bytt parti!

Nej , sånt ska man inte ens diskutera!   De som bytt parti och åsikt är smittade!

OM några är smittade idag så är det vänstern med sin antisemitism och knäböjande för islamism!

ATT vänstern skulle ställa sig på mullornas sida samt vifta med deras flagga är en gåta ! Men ser man vad som hände när mullorna tog makten så har vi svaret, vänstern hjälpte dem just till makten,

Belöningen blev nog annan än vad de hade tänkt nämligen död och i bästa fall landsflykt! Varför dagens vänster inte har lärt av detta DET är den stora gåtan!

Stöd Israels folk!

 

Palestinier?

 

Den 6 oktober var de en familj.

Den 7 oktober brändes de levande och förvandlades till aska av Hamas-terrorister. Johnny, Tamar, Shahar och Arbel (6), och Omer (4) Siman Tov. Vissa av er kanske har kort minne, men det har inte vi. Må deras minne vara en välsignelse.

IRAN in Munchen!

https://youtu.be/nZ3yf4uztaY?si=g_uS1Cx9Yq5Ofnmi 

250.000 demonstranter idag nere i Munchen! Jag blir alldeles omtumlad i mitt inre att se alla dessa. Sem letar jag i kvällspressen i Sverige men vid kl 18.45 hittar jag inga stora bilder eller braskande rubriker. Nej , det är mello o annt som de skriver om. 

Sverige har  blivit ett land som kantrat i vänsterns dike med all sin islamism. En vänster som bär mullornas flagga i sina hatmarcher.

De hänger sig åt våta drömmar om att störta demokratin i våra länder. 

Hyllar man mördarna i Hamas , eller Hizbolla vars herre är Iran med sina förfärliga våldsmän så har man tappat allt omdöme! Man är smutsiga hundar!

Kristen SD-topp böjde knä vid judar – drabbades av hat! /Världen idag/

 

å sociala medier har mängder av konton spridit antisemitiska myter efter att bilder där Alexander Christiansson (SD) möter terrordrabbade israeler blivit virala. Nu bemöter Christiansson de falska påståendena. FOTO: LARS SCHRÖDER/TT

Ville visa deltagande • Anklagades för att ”böja sig för sionister”

Under en resa till Israel mötte Alexander Christiansson (SD) personer som drabbats av terror och gick då ner på ett knä för att visa sitt deltagande. Nu har bilder från tillfället fått spridning tillsammans med antisemitiska påståenden om att han ”böjer sig för sionister”, och han och hans familj har hotats.

– Jag skäms inte för att visa empati, säger Christiansson nu i ett svar.

■ Det är i en film på Facebook som riksdagsledamoten Alexander Christiansson, son till den kände kristne Jerusalemsångaren Ulf Christiansson, ger en bakgrund till de bilder som nu blivit virala på sociala medier i flera länder.

SD-politikern berättar att det hela spelades in när han besökte Israel några månader efter Hamas terrordåd 7 oktober 2023 och att han då mötte föräldrar till barn som blivit lemlästade och torterade.

När han hörde berättelserna reagerade han instinktivt, böjde ena knät och lade handen i deltagande på en av föräldrarna.

– Vad ni ser här är att jag sträcker mig fram mot en pappa som förlorade sin son för att visa empati och omsorg över honom, säger han i inlägget med rubriken ”Mitt svar till er som sprider lögner”.

På nätet har många såväl högersom vänsterextrema nämligen i stället framställt det som en bild på att utländska makthavare ”böjer sig” för ”sionister” och har använt detta för att sprida klassiska antisemitiska myter om judiskt världsherravälde.

– Jag skäms inte för att visa omsorg, svarar Christiansson nu i videoklippet.

– Som fyrabarnsfar blir det såklart ett känslomässigt möte.

Han menar att det är intressant att se hur höger- och vänsterextrema tycks samlas kring antisemitiska påståenden om att en riksdagsledamot ”tillber sionisterna”.

– Det har föranlett enorma hot mot mig och min familj, säger han, men lägger till att han inte kommer att låta det förändra honom, utan att han är stolt över att visa empati.

Christiansson säger att han sätter ”Sverige först i alla situationer” men att han samtidigt står upp för Israels rätt att försvara sig.

– Det är viktigt att vi som parlamentariker gör det, för de [Israel] står emot islamiseringen som vi ser pågå över hela Europa, menar han.

Samuel Teglund samuel.teglund@varldenidag.se

Göteborgaren Ghazal kämpar för Irans folk: ”Nu eller aldrig”

 

Ifrågasätter de officiella dödssiffrorna • Uppmanar kristna att agera.

Som 18-åring lämnade hon Iran – i dag kämpar göteborgaren Ghazal Zekavat för vänner och släktingar som lever kvar under regimen. Hon ger också förslag på hur kristna i Sverige kan stå med genom bön och handling.

– För revolutionen i Iran är det nu eller aldrig, säger hon.

■ Hon var 18 år när hon tillsammans med sin mamma och bror lämnade Iran. I dag följer 33-åriga göteborgaren Ghazal Zekavat, regionansvarig för Teamträningsskola region Väst och tidigare ungdomspastor i Pingstkyrkan i Borås, protesterna på avstånd – med vänner och släktingar kvar under regimen.

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra nu, säger hon när Världen idag når henne via telefon.

Revolutionen i Iran har gått in i ett nytt skede, menar hon. Efter mordet på 22-åriga Mahsa Amini 2022 samlades människor kring parollen ”kvinna, liv, frihet”. Nu är budskapet ännu tydligare.

– Det var starten. I dag, drygt tre år senare, finns en självklar ledargestalt i oppositionsledaren, kronprins Reza Pahlavi. Många menar att det är nu eller aldrig, trots att kampen kan kosta dem livet.

Ghazal Zekavat upplever att iranier, både i landet och i exil, blivit skickligare på att sprida information.

– Övning ger färdighet. Vi har insett att ingen annan för vår talan om inte vi gör det. Det vet regimen också – därför stängde de snabbt ner internet den här gången.

Hon har de senaste dagarna lyckats få viss kontakt med Iran, något som får henne att ifrågasätta de officiella dödssiffrorna och befara att våldet är betydligt värre än vad som rapporteras av regimen.

Ghazal Zekavat berättar om massakrer i städer vi inte hört talas om i nyheter, och hur demonstranter undviker sjukhus av rädsla för att gripas eller dödas.

– En skottskadad man smugglades ut bakvägen. Personalen sa att det var farligare att ligga skadad på sjukhuset än att fly. Regimstyrkorna vill inte ha några överlevande, så de besöker även sjukhus och avrättar folk på plats.

– Det här är på riktigt, säger hon förtvivlat.

Hon berättar att vissa som skjutit mot demonstranterna har talat arabiska, inte persiska – regimen ska enligt uppgift ha tagit in proxygrupper för att mörda befolkningen.

– Soldater utan känslomässiga band till befolkningen. Det är fruktansvärt.

När Ghazal Zekavat blev kristen möttes hon inledningsvis av motstånd från de muslimska släktingarna och vännerna i Iran, men hon berättar att något har förändrats de senaste åren.

– I kampen mot diktaturen har vi hittat varandra igen. Många är så trötta på islamismen att de ser på mig och min tro på ett annat sätt i dag.

Nyligen deltog Ghazal i såväl ett bönemöte för Iran i hemförsamlingen Pingstkyrkan Frölunda som en demonstration i Göteborg.

Hon tycker att det är viktigt att även kristna höjer sin röst.

– Många ber nog, kanske tysta på sina kammare. Men för alla iranier som finns ute i församlingarna betyder det mycket om man ser att syskonen bryr sig på riktigt.

– Fråga gärna om det finns någon demonstration att gå med i, eller annonsera konkret bön för situationen, uppmanar Ghazal Zekavat, och hänvisar till Första Johannesbrevet 3:18: ”Mina barn, låt oss inte älska med ord eller fraser utan i handling och sanning.”

Maria Lundkvist maria.lundkvist@varldenidag.se

Ghazal Zekavats tips för hur man kan visa stöd för Iran

■ Dela information i sociala medier.

■ Lyft situationen i gudstjänsten genom information, personliga vittnesbörd och undervisning.

■ Delta i demonstrationer och visa solidaritet offentligt.

■ Avsätt tid för förbön för Iran i gudstjänster och bönesamlingar.