I decennier har ni haft patent på godheten. Ni har definierat den, paketerat den och hållit den gisslan.
Ni har utnämnt er själva till våra försvarare och använt oss som moraliska alibin.
Men i fredags rämnade fasaden.
Bästa Annika Strandhäll. Vi har lite att prata om.När Simona Mohamsson ger Jimmie Åkesson en kram, är det som att ridåer dras undan. Snön töar bort och allt som låg gömt därunder blottas.
Jag hade kunnat skriva långt och syrligt om Liberalernas U-sväng, om Mohamsson som har kallat SD för fascister och lovat dyrt och heligt att aldrig ge dem makt.
Men det som drabbade hårdast, var hur någonting annat plötsligt kom fram.
Tänk att det aldrig handlade om oss svartskallar, egentligen.
Bästa Annika Strandhäll.
Du har skrivit över 20 000 X-inlägg genom åren. Vi hade kunnat gå igenom dem alla, plocka fjädrar till en höna och skicka den på slakt.
Men du vet ju redan vad du har gjort.
I alla dessa år har du och dina vänner hållit godhetens fana med oss som alibin. Ni har varnat för nazistiska rötter och skamfilat alla som inte hejat på. Tänkt att alla vi borde tycka likadant.
Du, Annika, har talat i vårt namn, företrätt oss och bedyrat att vi är lika mycket svenskar som du. Och om någon tyckt något annat, ja, vem är egentligen svensk?
När dina meningsmotståndare velat skicka våldtäktsmän och mördare ur landet, har du målat dem i hatiska epitet. Sagt att de drar alla invandrare över samma kam.
Tänk, Annika, att du var exakt likadan.
* * *
När Jonas Hassen Khemiri, 2013, skrev sitt öppna brev till Beatrice Ask om projektet Reva, ”Bästa Beatrice”, blev det startskottet för ett monopol på empatin. Ni sa att Sverige var ett rasistiskt land, trots att ni öppnat dörren för miljoner och delat med er av världshistoriens främsta samhällsbygge.
Reva föreslog att papperslösa skulle ut ur landet, och ditt parti skulle istället hitta fler lagliga vägar till Europa. Khemiri skrev om hur folk tittade snett på honom i tunnelbanan, och ni ordnade galor för att stoppa rasismen.
Nu är det 2026. Ditt parti har, precis som Liberalerna, gjort en kovändning i migrationspolitiken. Men när Mohamsson kramar Åkesson, blir det också viktigt för dig att berätta.
Hur denna otacksamma palestinier har mage att krama en nazist. Antyder att hon förstör. Att hon borde skämmas. Efter allt du och dina vänner har gjort för henne.
”Att titta sig själv i spegeln i kväll med Mohamssons bakgrund borde vara utmanande.”
Mohamsson tog steget från en maskot – ditt samvetes huvudkudde – till att bli en fiende. Inte bara du skrev liknande saker.
Allt var på era villkor.
Jag har många gånger tänkt, Annika, att du i sanning är en mångfaldsälskande person. Att du genuint tycker som du säger.
I mina tidigare år, när jag tittade under sängen efter nazister vid läggdags, tänkte jag att det var sådana som du som faktiskt stod på vår sida. För det var ju det alla sa. ”Vi gillar olika”, stod det på Aftonbladets löpsedel, och ”Rösta nej till rasismen”, på Expressens.
Du var vitlöken mot vampyrerna. Du sa att de fanns.
Sedan gav jag mig ut i världen och såg sanningar krocka.
Kollisioner som ni vägrade prata om. Jag hörde araber hata det land som gett dem allt, jag såg bidragsfusk, läste om förnedringsrån och en islamisering i stadsdelar. Jag insåg att de sneda blickarna i tunnelbanan, kunde bero på något djupt mänskligt. Att den som tittade hade dåliga erfarenheter av någon som såg ut exakt som jag.
Kanske finns inte bara en sanning?
Men när någon påpekade detta, kallade du dem onda. Du sa att deras ideologi var farlig. Vi köpte vitlökarna av dig.
* * *
Jag inser förstås att du haft poänger i alla år. Att man nu riskerar att bli någon annans maskot istället. Ett alibi under dina motståndares huvudkudde.
Jag hoppas innerligt jag slipper. Det är inte syftet.
Du har också i efterhand sagt att du aldrig syftade på etnisk bakgrund, utan Mohamssons ”mångåriga liberala engagemang”. Tja, nog är du intelligent nog att veta hur dina ord kunde landa.
Det borde för någon med din bakgrund, inte vara särskilt utmanande att förstå.
Kanske bör du också titta i spegeln.
Fundera över hur din godhet även varit en ramp för extremism – ett skydd för de som utnyttjat systemet.
Din partiledare grät i talarstolen över en vuxen man med terrorkopplingar, för att sedan tvinga bort honom ett par veckor senare. Ditt parti ville ge amnesti till vuxna män i skolan. När kulturföreningar slussade miljoner till andra länder, var det enskildheter. När kvinnor mördades för sin heder, fick ingen prata om varför. När företag, politiker och medier hade mångfald som högsta mode, var det aldrig för vår skull – utan för klimatet ni själva skapat.
Annika, jag kan inte tala om för dig vad som är rätt eller fel.
Kanske har vi bara olika sanningar? Kanske är det bra för dig att veta, att även vi med andra bakgrunder kan tycka något? Vi med vårt ”mångåriga liberala engagemang”.
Här får du tillbaka ditt rättesnöre och kompassen. Dina vitlökar som var på låtsas.
Inlägg
