Stöd offren i Israel!

 

Har du förmågan att läsa så gör då detta!! OCH TÄNK! /Bulletin

 

Trots en dramatisk och synnerligen jämn valnatt slutade det inte med den rödgröna storseger som medier och opinionsinstitut i åratal basunerat ut, skriver Torsten Sandström.

Tidöregeringen har under senaste fyra år agerat handfast i en tuff politisk verklighet. Målmedvetet har man betat av problem som de rödgröna skapat.

Men samtidigt har opinionsinstitut och gammelmedier tillsammans – på lösa grunder – framställt regeringen som en förlorare. I fyra år har Tidöregeringens underläge basunerats ut som ”närmast ointagligt”. Detta budskap har gammelmedierna bildligt proppat i svenska folkets halsar. Institutens spådomar har byggts på lös grund, på klent konstruerade mätningar. Men de har ändå slagits upp i färgglada staplar som visat att regeringen är körd.

På detta tåg har gammelmedierna samfällt hoppat. Journalister och så kallade politiska experter har – under hej och hå – under åren vecka efter vecka framfört budskapet att regeringen kommer att förlora kommande val. Denna massiva propaganda mot Tidösamverkan måste med all sannolikhet ha påverkat betydande delar av folket att i september 2026 rösta på den rödgröna oppositionen. Men framgången har likväl visat sig mycket mager. Till saken hör att flera svenska statsvetare bidragit till dessa vinklade presentationer. Jag skulle kunna räkna upp nästan två dussin experter in spe som sysslat med denna desinformation. Bland journalister och deras närstående charlataner (experter) finner vi valrörelsens reella förlorare. Deras misslyckade satsning måste upp på bordet. Vi kan inte se val efter val utvecklas på samma vis!

Motsvarande rödgröna bild förmedlades då SVT inledde sin valvaka igår kväll. Samma gamla gäng av siare anslog i programmets inledning en ton av nederlag för Tidöregeringen. Bror Duktig, dvs statsvetaren Ekengren Oskarsson, bekräftade detta med sin vallokalsundersökning, VALU, som pekade på flera procents övervikt för de rödgröna. Saken var i stort sett klar. Som en bilhandlare prisade han SVT:s VALU och dess förmåga att med stor visshet förutspå en framtida rösträkning. Ekengren Oskarssons magnifika fartyg sjösattes. Med det blev rena pannkakan av VALU. Fartyget förliste innan det kommit ut på Göta älv!

Efter några timmars rösträkning presenterades nämligen den första prognosen baserad på faktiskt räknade röster. Plötsligt stannade mandatskillnaden mellan blocken på enbart en riksdagsplats. Sossarna gick i djupet tillsammans med VALU. Och alla Tidöpartierna vann nya mandat, utom SD som backade tydligt. Ekengren Oskarsson såg lika utslagen ut som sin göteborgska spådomskollega, Sören Holmberg. Det vill säga mannen som under en liknande tillställning för flera år sedan tidigt dömt ut en segrande borgerlig regering. Även Ekengren Oskarsson tappade igår helt ansiktet i rollen som såväl siare som vetenskapsman. Med sig till skamvrån tog han mängden politiska analytiker inom medierna. Alltså rader av spågummor som länge försökt leda allmänheten till de rödgrönas lyckoland.

Till sist var utfallet av rösträkningen så jämnt att bara ett eller två mandat – kanske omkring 20 000 röster – skilde mellan blocken. Hur det än går med rösträkningen blir det svårt för Centerpartiet att rösta ned den borgerliga politik som Tidöregeringen lanserat. Centerns valrörelse baseras i sak på liknande löften. Partiet delar enbart Magdalena Anderssons anhang i synen på SD. Här finns onekligen borgerliga öppningar.

Oavsett om Tidösamverkan i slutändan (inom en vecka av kommande intensiv rösträkning) vinner valet eller inte så finns det således grund för en synnerligen allvarlig kritik av mediernas journalister, spådomsinstituten och allehanda typer av så kallade experter. Jag har tidigare använt det starka ordet medial sammansvärjning mot Tidöregeringen. I grunden har fokus legat på propagandaliknande kritik av SD å ena sidan samt en välvillig syn på alla de rödgröna partierna. I centrum har opinionsinstitutens färgglatt vilseledande spådomar stått. Deras staplar har ständigt – utan tillräckliga reservationer – presenterats som närapå fakta. Mörkertalen har sannerligen inte fått en tung svart stapel! Detta har skett sammanlagt många hundra gånger i nationens gammelpress, SVT, SR med flera organ för samhällsinformation.

Min slutsats är att de svenska medierna och deras kumpaner försökt vinna valet åt sina favoritpartier. Men man har närmast förlorat. Hursomhelst, den skada som medier och institut under den långa resan med intensiva opinionsspådomar vållat den svenska demokratin är så stor att den inte ens kan mätas. Det rör sig alltså om en historisk sammansvärjning.

Detta massmediala komplex måste noga utredas. Fortsatt konspiratorisk samverkan är ett hot mot svensk demokrati. Särskilt med tanke på den centrala roll statsfinansierade medier som SR/SVT har. Sökljuset måste även riktas mot Novus, Verian, Demoskop, Ipsos, Indikator Opinion och allt vad dessa affärsrörelser heter! En stor del av landets journalister måste ställas i syndabåset. Där kan de skaka hand med åtskilliga av landets statsvetare, det vill säga de många – särskilt från Göteborg – som sysslar med att slugt och förnumstigt rigga svenska valrörelser. De inser inte ens sin roll som schamaner, ty de är uppfyllda av politisk godhet och en portion egennytta (framtida uppdrag).

Torsten Sandström

Professor emeritus i civilrätt vid Lunds universitet och upphovsman till Anti-PK-bloggen.

YES, Jag ställer upp!

 

David Turnleys bilder från 11 sep!

 Twenty-five years later.

September 11, 2001.

One of the greatest honors of my life was to enter the destruction alongside the first heroic firefighters—men and women who risked everything to save the lives of others.

I was there to photograph a human tragedy beyond race, creed, religion, or nationality. I witnessed extraordinary courage, compassion, and an unwavering commitment to our shared human family.

These photographs are my testimony to those who were there, those who were lost, those who survived, and all whose lives were forever changed.

May they also remind us, in a world still touched by war and suffering, of our responsibility to one another:

Be kind.

Be human.

Love one another.

With love,

From the Heart.

Tonight, September 11, at 7:00 p.m. ET, I will share these photographs and firsthand memories with Projections — 9.11: 25th Anniversary, directed by Frank Meo.

Remember with us.

RSVP: www.projectionsnyc.com/911/

My 9/11 photographs are also included in my retrospective book, FROM THE HEART: www.davidturnley.com/

© Photographs by David Turnley.Sept.11, 2026

Visa färre

Niklas Wykman får ordet!

 I dag nås vi av nyheten om ännu mer antisemitism i Vänsterpartiet. Den judiska befolkningen i Sverige är rädda.

Inget slår så hårt som vänstervåld, som Kent sjunger. Antagligen inte därför att de hatar vänstern, utan för att de vet något om ondskans natur, och att den potentiellt blir farligare när den attackerar oss där garden är nere.

I världens länder är judarna en liten minoritet. Ofta mycket liten. I en del länder har de helt fördrivits eller utrotats.

Under första hälften av 1900-talet var omkring en tredjedel av Bagdads befolkning judisk, i Kairo bodde cirka 40 000 judar och i Damaskus 15 000. I dag består den judiska befolkningen i dessa städer av enstaka individer, om ens det.

Warszawas judiska befolkning är i dag cirka 1 procent av de 350 000 som en gång bodde där. I Malmö är den judiska befolkningen uppskattningsvis en fjärdedel till hälften så stor som 1990. I Wien har den judiska befolkningen minskat med cirka 170 000 personer sedan 1930-talet. En gång blomstrande judiska samhällen i städer som Aleppo, Tripoli och Sanaa är i dag helt ödelagda.

Judenrein, sa Hitler. Rotlösa kosmopoliter och folkets fiende, sa Stalin. Sionister, sa Brezjnev. Femte kolonnen, sa de polska socialisterna när de fördrev cirka 20 000 judar i slutet på 1960-talet. I dag svämmar gator, torg och kommentarsfält över: ”From the river to the sea”, ”tahhirha min al-yahud”, ”globalister”, ”det självutvalda folket”, listan kan göras lång – innebörden är densamma.

Ingen förföljelse mot det judiska folket kan i förlorade liv mäta sig med Förintelsen. Cirka sex miljoner judar mördades. Medicinska experiment utfördes under obeskrivliga plågor. Människor svalts ihjäl. Familjer separerades; mamma, mormor och nyfödda dottern till gaskammaren, pappa och storebror till tvångsarbete. Från skorstenarna kom askan från den uppbrända familjen. De tyska soldaterna skrek och skrattade.

I nutidens Stockholm möts de sista förintelseöverlevarna av Auschwitz-skyltar, som beskyller judarna för nazisternas ondska. Judiska barn tvingas till polisbeskydd och utanför deras skolor arrangeras demonstrationer. Demonstrationståg med slagord har regelbundet gått förbi synagogan. Judiska familjer är rädda för att söka vård på grund av demonstrationer i sjukhusentrén eller i ångesten över att möta de skrikande läkarna i behandlingsrummet. På SVT sänds allsång mot Tel Aviv och personer som tipsar om förintelseförnekande litteratur leder stora nöjesprogram.

Dagens händelser skiljer sig från fördrivningen av judar från arabvärlden. Den skiljer sig i sin tur från 60-talets Polen, som inte heller är helt lik judarnas exodus från Sovjet och senare det sönderfallande Östblocket. Som i sin tur är olik hur judiska familjer i Malmö packat sina väskor för andra städer eller länder. Precis som att allt detta skiljer sig från nationalsocialisternas industriella förintelse. Fördrivning eller tvångskonvertering av judar har dock förekommit i många europeiska länder genom historien, där Alhambraediktet under spanska inkvisitionen är ett av många exempel. Hur olika de här händelserna än är, och hur de än sträcker ut sig i tid bär de på en gemensam insikt: Judiskt liv är utsatt, ofta farligt och många gånger omöjligt.

När man går genom förintelsens minnescenter Yad Vashem återupplevs Förintelsens historia, från slagorden och propagandan till förföljelsen och massmorden. Det tar många timmar att ta sig igenom utställningen, som försöker förklara en ondska man bara kunde önska att människan inte var kapabel till. Den mörka utställningen öppnar till slut upp sig i ljus, med en terrass med utsikt mot en liten del av världens enda judiska stat. Det judiska folkets ursprungliga hem, en senare diasporas dröm om ett nytt hem, men kanske mest av allt, svaret när nästan inget annat kunde vara hemma. En plats där ”aldrig igen” inte bara är ord, utan också ett löfte uppbackat med förmåga.

Israel är lite större än Värmland och lite mindre än Dalarna. Det motsvarar knappt 0,2 procent av ytan av de arabiska länderna i Mellanöstern och Nordafrika. Om alla länder i Europa var i Israels storlek skulle EU ha cirka 460 potentiella medlemmar.

Men även om ytan är liten är konflikterna stora, inte minst för att platsen också är många arabers ursprung. I samband med Israels bildande, och i efterföljande konflikter, fördrevs både araber och judar, men medan den judiska befolkningen helt fördrevs eller gradvis flydde från många arabiska länder förblev befolkningen i Israel-Palestina blandad och gränserna omstridda. Terrorattackerna och krigen har varit otaliga och lidandet omfattande.

Att ha högt ställda krav på Israel och kräva att de efterlever lagar och regler är givetvis inte antisemitism. Det är tvärtom både rätt och i linje med hur demokratier bör agera både i förhållande till varandra och andra. Men gränsen blir mer otydlig när man mäter Israels agerande med en annan måttstock än andra eller uppmärksammar brister hos Israel som man inte noterar hos andra. Eller helt frånser omständigheterna.

Den 7 oktober 2023 attackerade Hamas och andra palestinska grupperingar Israel. Fler än tusen personer mördades och 250 personer kidnappades. Många av offren var ungdomar på en musikfestival.

Kanske var enda målet med attacken att döda, skada och skrämma judar. Kanske var det att provocera fram en motreaktion från Israel och efterföljande fördömanden från stora delar av övriga världen. Kanske något annat. Igen blev priset för den palestinska befolkningen högt. Kalkylerat högt, enligt Hamas dåvarande politiska ledare Ismail Haniyeh, som enligt Wall Street Journals översättning sa: We are the ones who need this blood, so it awakens within us the revolutionary spirit.

I enlighet med denna plan ledde terrorattacken också till en våg av antisemitism och kritik mot Israel. Och det saknas inte skäl för kritik, vare sig mot Israel, olika palestinska grupperingar, kringliggande arabiska länder eller Iran. Eftersom antisemiter ofta använder omskrivningar fångar de tillfället för att uttrycka sitt judehat som Israelkritik. Lika lätt som Brezjnev bytte till sionister och nätet kokar över av ”juice”, ”Rothschild” och ”Soros” kan ”judar” bli till ”israeler”. Mer förfinat kan klassiska antisemitiska föreställningar reproduceras som Israelkritik.

Ett omtalat exempel från den svenska debatten är när en mångårig programledare på Sveriges Radio hävdade att Israel bedrev organstöld från palestinska kroppar. Miljöpartiets Märta Stenevi gillade inlägget innan hon konfronterades med frågor. Hon hade inte läst tillräckligt noga, enligt egen utsago. Varför man reflexmässigt gillar sådana inlägg förblir obesvarat.

En publicering av Aftonbladet ungefär 15 år tidigare på samma tema vållade också en stor diskussion. Den ursprungliga så kallade blodanklagelsen är en antijudisk tolkning av Bibelns passionsberättelse. Under medeltiden vidgades berättelsen till att judar rövade bort kristna barn, tog deras blod och använde det för ritualer. I den moderna tappningen är det palestinier, organ och medicinska försök.

Ett annat exempel från den svenska debatten är när Margot Wallström (S) år 2025 hävdade att ”Israel styr Tidöregeringens handlande”. Anklagelsen förekom redan mot judarna i början av 1900-talet i Ryssland och i nazisternas propaganda kontrollerade judarna västmakternas regeringar, media, kapitalismen och kommunismen. Just föreställningen om att judarna i hemlighet styr är kärnan i den här seglivade antisemitiska konspirationsteorin.

Ytterligare ett uppmärksammat svenskt fall är när Socialdemokraternas dåvarande starke man i Malmö, Ilmar Reepalu ville att judiska församlingen skulle ta avstånd från Israels agerande i Gaza. Den här idén om en kollektiv judisk skuld eller ett kollektivt judiskt ansvar är klassisk antisemitism. Kristna eller muslimer förväntas inte på samma sätt ta ansvar för varje kristet eller muslimskt lands agerande.

Ilmar Reepalu (S) gick ännu längre när han menade att judiska församlingen användes för att driva hat mot muslimer. Med det uttalandet så lades åtminstone en del av skulden för judarnas situation i Malmö på dem själva. Uttalandet om Malmös judiska församling fick dock Reepalu backa ifrån och USA:s president skickade sitt särskilda sändebud mot antisemitism för möte med S-toppen.

I Förintelsens upptakt kunde förföljelsen av rika judar motiveras med att de var utsugare, medan övergreppen mot fattiga judar rättfärdigades med att de var smutsiga och spred sjukdomar. Hur man än var kunde man inte vara utan skuld, eftersom skuld och jude hörde ihop. Även denna antisemitiska tankefigur har bibliska rötter.

Flera uttalanden från medlemmar i Socialdemokraternas ungdomsförbund har också uppmärksammats genom åren. Allt från direkta antisemitiska uttalanden till att ”Israel ska brinna i helvetet” och sånger i förstamajtåget om att ”krossa sionismen”.

Förra året fångades SSU:s ordförande på bild iförd en palestinasjal med budskapet ”Jerusalem är vårt”. I likhet med nöjesprofilerna, programledarna, språkröret och partikamraterna tog hon avstånd när hon konfronterades. Hon kände inte till textens innebörd och det var ett misstag, enligt hennes egen utsaga.

En mer principfast hållning har det varit från många vänsterpartister, som hellre valt att bli uteslutna eller starta egna partier än att backa från sina uttalanden. I det gamla kommunistpartiet är ”israelkritiken” så institutionaliserad att det saknar mening eller poäng att peka på de enskilda fallen. Här är man inte heller lika noga med att linda in budskapet eller dölja det bakom kodord. Företrädare säger rakt ut att de tror att judar eller sionister styr världen och delar bilder på judar med djävulssvans som dricker blod. När fallen uppdagas sker uteslutningar, men något så kallat förebyggande arbete verkar inte bedrivas.

Ahmad al-Moghrabi är dömd bland annat för att ha planerat ett dåd där ett palestinskt barn användes som självmordsbombare i en terrorattack som dödade två civila, varav ett barn, och skadade ytterligare 28 personer. Till honom skriver den vänsterpartistiska riksdagsledamoten: ”Du är inte ensam. Därför skriver jag till dig i solidaritet… Ditt mod och din uthållighet i kampen för frihet och värdighet berör och inspirerar långt utanför Palestina… Din kamp är också vår kamp.”

I likhet med nöjesprofilerna, programledarna, språkröret, S-kommunalrådet och SSU-ordföranden menar Vänsterpartiet att detta var ett misstag. Det hade blivit fel i faktagranskningen, vilket inte är acceptabelt, enligt partisekreteraren.

Viljan att förlåta och gå vidare verkar också omfattande. Kändisarna dyker snart upp i nya storproduktioner, politikerna får nya toppuppdrag och Magdalena Andersson håller dörren öppen för Vänsterpartiet i regeringen. Kanske är det därför antisemitismen är så farlig, den anfaller mänskligheten där våra skyddsmurar är låga.

Godhet är inte bara Socialdemokraternas och Vänsterpartiets självbild, det är också en utbredd presumtion om vänstern. Kanske gör det inte bara granskningen av dem svagare – utan också självrannsakan.

Till att börja med är det fel och farligt att göra frågor om ”ond” och ”god” till vänster-höger-frågor. Den delen av människans förmåga bör mätas på en egen skala. Vidare, när det kommer till antisemitismen har den ofta vuxit sig som starkast tillsammans med olika varianter av socialism.

Nationalsocialism kan ses som ett övertygande exempel, men det stannar inte där. Stalins och Brezjnevs antisemitism i sin kommunistiska variant av socialismen är känd, precis som den polska vänsterdiktaturens. Den gren av socialism som dominerat i arabvärlden, baathismen, är full av antisemitisk propaganda. Genom att kalla dessa varianter av socialism för högerextremism så har man på förhand öppnat upp för en farlig aningslöshet mot dessa rörelser. Tvärtom, när socialism möter nationalism – kristen, muslimsk eller annat – har den visat sig mycket farlig för judar.

Antisemitismen är farlig just för att den inte är höger eller vänster, kristen eller muslimsk. Den har ingen ålder, hudfärg eller klass. Likt ett virus söker den sig förutsättningslöst fram där immunsystemet är svagt, och slår ut i full sjukdom där behandling eller vaccin saknas. Det är därför Hitler och den framträdande palestinska ledaren och stormuftin av Jerusalem kunde ses, det är därför woke-hippies och nynazister kan säga samma sak, och det är därför allt från kändisar till politiker säger som de gör. En del är kanske bara fån som inte vet vad de gör, men också det är en fara med antisemitismen, den appellerar både till s.k. intellektuella och twittertroll. Emellanåt går det heller inte skaka av sig tanken på att antisemitismen används som opinionsverktyg. Ett lockrop där få andra budskap når fram.

Än finns tid att agera. Gör det. Som det står på en vägg i Yad Vashem:

Ett land är inte bara vad det gör, utan också vad det tolererar.

Vänsterpartiet har en lång historia av svek bakom sig! Sveken fortsätter!

 

En del av dagens V-kvinnor är ………?

Daniel Schatz

·

”Det här är inte bara grovt. Det är antisemitism i sin mest groteska form.

Expressen avslöjar att Annsofie Ljunggren, som står på Vänsterpartiets kommunlista i Örebro, har på Instagram delat en lång rad antisemitiska inlägg. Bland annat har hon spridit påståenden om att McDonald’s produkter skulle innehålla människokött från kidnappade barn.

I en video hon delat påstås en judisk man erkänna att judar kidnappar vita barn, tappar dem på blod, bakar bröd med blodet och maler ner kropparna till korv och hamburgare. Det är en modern version av den klassiska antisemitiska blodsanklagelsen – en av historiens äldsta och mest demoniserande konspirationsteorier om judar.

Att en kandidat för ett svenskt riksdagsparti sprider sådant material är fullständigt häpnadsväckande. Hur många fler finns på Vänsterpartiets listor?”

Bosse skriver:

Av 8 medlemmar vilka är nominerade till både riks och lokalval så är 6 stycken kvinnor i mogen ålder.

Vi ser ju också i olika palestinademon hur kvinnor flockas kring antisemitismen! De tror på allvar att Israel håller på att utrota den arabiska befolkningen i Gaza. Att tro är INTE detsamma som att veta. Det finns siffror över hur många som bor i Gaza och det är minsann ingen minskning av befolknngsantalet, tvärtom!

De skriker ändå ”folkmord” på gatorna. I alla sammanhang så säger man detta ord utan att ha något på fötterna.

Stora svenska tidningar använder sig av denna propaganda och det har bara ett syfte, att förstärka judehatet.

Det var många som på 60-talet trodde att antisemitismen var död i vårt land. Men så var det ej.

Dessutom med den stora arabiska invandringen så har det blivit värre.

De naiva har styrt vårt land länge och tycks inte ens idag begripa vad som hänt!

”VI SÅG DET INTE KOMMA!

Expo-karusellen snurrar för fullt!

 

När jag läser om Expo:s sk avslöjande om den ”ryssaffär” vilken ska ha en SD-vinkel så kommer jag att tänka på upplägget om ”nazistöverfallet” i Gubbängen.

Ett vänstermöte överfalls av maskerade killar. Genast vet de gamla afa männen på mötet att det var ”nazister” som kom dit ! Utlyser ett stormöte där tusentals människor ställde upp i protest mot dessa ”nazister”!

MEN polisen la ner ärendet för några ”nazister” kunde inte hittas ! Inte ens säpo kunde hitta dem.så är det när allt är fejk. Men afa och andra kunde hurra, de hade ju lyckats !

Jag kan ju inte undgå att tänka i dessa banor om Expos ”avslöjande” samt den karusell de medvetet satte igång. Karusellen snurrade sedan av sig själv på tv 4, Expressen osv.

Alldeles inför valet!! Bara detta borde få vem som helst att tänka till! Eller är vi så lättlurade numera?

Vi ska dansa igen! Två olika videos!

https://youtu.be/IPn1EEJi2tM?si=BuP5q1T-wfkhf_W3 

 

Det har blivit dags för EU att dämpa tonen! Världen idag!

Publicerat den 2 september, 2026 av bohogreliusLämna en kommentar

Det område som EU:s utrikesansvarige, Kaja Kallas, benämner som ”ockuperad palestinsk mark” står i själva verket under Israelisk kontroll. Foto 

Ezra Acayan/AP/TT

Den europeiska reaktionen på den israeliska regeringens planer att bygga nya bosättningar utanför Jerusalem kan bäst beskrivas med det kända talesättet om att sila mygg och svälja kameler.

Samtidigt som EU gärna ”sväljer kameler” när islamister bränner ned hela byar av kristna i Nigeria och Hamas avrättar palestinier i Gaza, riktas EU:s strålkastarljus i stället mot Israel för att man planerar att bygga nya hem för sin befolkning. EU:s utrikes­ansvarige Kaja Kallas skrädde inte orden när hon den 23 augusti påstod att ”dessa bosättningar är olagliga under folkrätten.”

Men är det verkligen sant?

Bakom den tekniska formuleringen ”E1-korridoren” döljer sig ett område nordöst om Jerusalem i det som Kallas kallar ”ockuperad palestinsk mark” men som i själva verkligeheten tillhör det så kallade C-området, den del av de omtvistade områdena som enligt Oslo avtalet står under Israelisk kontroll. Israel behöver enligt samma avtal inga medgivande från den palestinska myndigheten eller det inter­nationella samfundet för att bygga inom området.

Som så många gånger förr är EU:s uttalande både missvisande och manipulativt. Det räcker med att EU utfärdar ett uttalande för att andra länder automatiskt ska följa efter utan att granska om uttalandet verkligen tål dagsljus. Det gör det inte.  

Huvudfrågan gäller dock Jerusalem. EU reagerar med andra ord på att Israel bygger nya hem i närheten av en stad som sedan 3 000 år tillbaka har varit en andlig, kulturell och politisk huvudstad för det judiska folket. Genom att protestera mot utbyggnaden motsätter sig EU således två grund­läggande principer.

På samma sätt som inga utländska makter kan bestämma var Sveriges huvudstad skall ligga gäller samma princip även för Israel. För landets del är frågan redan avklarad; Jerusalem är och förblir landets odelade huvudstad.

När EU pläderar för en delad huvudstad, där östra Jerusalem skulle bli huvudstad i en framtida palestinsk stat, kan det låta båda rimligt och rättvist ifall man bortser från det faktum att det som i dag kallas Östra Jerusalem i själva verket är det historiska Jerusalem.

När Jordanien olagligt ockuperade denna del av Jerusalem mellan 1948 och 1967, tilläts varken judar eller kristna att besöka de heliga platserna. En återgång till tiden före 1967 skulle med andra ord betyda ett Jerusalem fritt från såväl judar som kristna. Det ligger knappast i EU:s intresse.

Men förutom de folkrättsliga aspekterna handlar Mellanöstern framför allt om säkerhets­politik. Israel kan inte längre riskera en upprepning av 7 oktober. En palestinsk stat som möjliggör missilanfall över Ben Gurion-flygplatsen eller centrala delar av Jerusalem kommer aldrig att accepteras av den israeliska befolkningen.

Eller som en expert nyligen uttryckte det: Den stora frågan i Mellanöstern­konflikten är inte demografi utan topografi. Med andra ord, vem kontrollerar de strategiskt viktiga israeliska områdena i Judéen och Samarien? Denna fråga borde även intressera Europeiska unionen men i sin besatthet att skapa en palestinsk stat till vilket pris som helst så undviker man kalla fakta.

I stället för att ständigt komma med nya beskyllningar borde EU besvara en central fråge­ställning: Hur kan man vara med och skapa verkliga förut­sättningar för fred i Mellanöstern och förhindra den judiska staten från att leva under ständiga hot om nya terror­attacker och slutlig förintelse?

För de internationella aktörer, inklusive Europeiska unionen, som vill bidra till en rättvis fred i Mellanöstern, finns det två aktuella folkrättsliga frågor som behöver lösas innan några nya fredsförhandlingar kan påbörjas. Det räcker inte med fagra löften, nu är det dags att avväpna de terror­stämplade terrorsekterna Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon.

Så länge EU misslyckas med att uppnå dessa grundläggande förut­sättningar för en hållbar fred i Mellanöstern kan man gärna dämpa tonen i Bryssel.

Tomas Sandellrådgivare i EU-frågor, grundare av European Coalition for Israel

Ett rättssamhälle utreder samt förbättrar!

 

OM en företeelse ökar i ett samhälle från nästan noll till mycket märbart högre siffror då söker man ju orsaken till detta eller hur?

Sedan försöker man åtgärda tex varför så många unga har mördats i skjutningar,

Ändrar lagar, låter polisen få större möjligheter att spana osv.

Detta har skett de senaste åren i vårt land men de rödgröna har inte valt att vara med på detta tåg.

Tyvärr har också alla utredningar visat att det är främst unga från invandrarhem som är både offer och förövare. Detta förhållande doldes ofta i många år både i massmedia och polisrapporter.

Låt gå blev under Morgan Johansson det stående. Alla som påtalade hur det var blev kallade rasister.

På detta sätt så förhindrades inte spridningen av dessa fruktansvärda brott liksom annan brottslighet. De som valt eller väljer de rödgröna blev också medskyldiga men vilken väljare vill ha den sanningen i ansiktet?

Många människor förmår inte ta till sig sig att de medverkade till att Sverige blev ett sämre samhälle.

De har dessutom inte förmågan att ta till sig fakta utan viftar bara bort fakta genom att intala sig att det bara är propaganda.

ATT jämföra olika länder i Europa vad gäller antalet skjutningar,våldtäkter och andra grövre brott ger också ett svar. Varför har tex Polen inte samma typ av samhälle som vårt? Färre grova brott mot tex kvinnor!

Men nu ställer jag ju den fråga som man med rödgrön inställning INTE förmår att ge ett sanningsenligt svar på.

Inställningen att man är GOD överskuggar ofta förnuftet!