Epoch Times intervjuar forskaren Norell!

 

Norell: Hamas styr narrativet i väst. Epoch Times.

29 maj 2026 at 14:38 Lämna en kommentarRedigera

I sin nya bok ”Tunnelseende” beskriver forskaren Magnus Norell hur svenska medier okritiskt sväljer Hamas propaganda.
FOTO: JOHAN NILSSON/TT.

STATSVETAREN Magnus Norell riktar skarp kritik mot svensk medierapportering om Gaza efter Hamas attack på Israel. I sin nya bok menar han att Hamas narrativ fått stort genomslag i väst.

☛ Efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 förändrades rapporteringen om Mellanöstern snabbt i västerländska medier. Nu riktar statsvetaren och Mellanösternexperten Magnus Norell hård kritik mot hur svenska medier beskrivit kriget i Gaza.

I sin nya bok ”Tunnelseende” (Nopolar Publishing) menar han att svenska redaktioner i flera fall okritiskt har återgett Hamas uppgifter, tonat ned terrorgruppens militära strategi och låtit aktivism påverka journalistiken.

– Man accepterar siffror från Hamas utan att egentligen ifrågasätta dem, säger Magnus Norell till Epoch Times.

Han har under flera decennier arbetat med frågor som rör terrorism, underrättelseanalys och Mellanöstern. Tidigare har han haft roller vid bland annat Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI), Försvarshögskolan och Säkerhetspolisen.

I boken beskriver han det som ”ett krig om verkligheten”, där konflikten inte bara utkämpas på marken i Gaza utan också i medier, på universitet och i den offentliga debatten i väst.

Kritiken mot rapporteringen handlar enligt honom inte främst om att medier visar det humanitära lidandet i Gaza.

– Ingen ifrågasätter det humanitära lidandet. Det är klart att det blir lidande i en krigszon. Men väldigt få förklarar att Hamas medvetet byggt in sig i det civila samhället för att det ska bli jobbigt för Israel.

Han menar att viktiga delar av konfliktens bakgrund ofta försvinner i rapporteringen.

– Hela narrativet ändrades väldigt snabbt från den 7 oktober till att ”nu bombar israelerna palestinierna”. Men det är Hamas man för krig emot. Hamas har byggt in sig i det palestinska samhället just för att skapa den här situationen.

Magnus Norell riktar särskild kritik mot hur dödssiffror från Gaza har återgivits.

– En av de mest allvarliga sakerna är att man inte gör någon skillnad på kombattanter och icke-kombattanter när man presenterar förlustsiffror.

Han beskriver det som ett återkommande problem i stora delar av västerländsk rapportering.

– Tio minuter efter att något hänt rapporterar man att ett visst antal kvinnor och barn har dött. Det är omöjligt att veta då. Det finns ingen där som har räknat, men ändå rapporteras det som om det vore sant.

Enligt Magnus Norell används ofta Hamasstyrda hälsomyndigheter i Gaza som källa utan att det tydligt framgår för publiken.

– Om man använder en källa så är det ofta Gaza Ministry of Health. Det låter ju trovärdigt, som länssjukvården ungefär. Men det är fortfarande Hamas.

Han menar att det i praktiken innebär att Hamas informationskrig fått genomslag långt utanför Mellanöstern.

– De manipulerar siffrorna och har gjort det hela tiden.

I boken går han också igenom vad han beskriver som en växande antisemitism i väst efter Hamasattacken.

Han anser att tonen i debatten förändrats kraftigt efter hösten 2023.

– De uttrycker inte bara kritik mot Israel utan hat mot judar och hat mot Israel. De kräver att Israel ska försvinna.

Magnus Norell pekar på slagord som ”From the river to the sea, Palestine shall be free” och menar att delar av debatten gått långt bortom kritik av israelisk politik.

– Man ifrågasätter ett helt folks rätt till nationellt självbestämmande, vilket är väldigt grovt.

Han menar också att språkbruket förändrats.

– Man säger inte längre att man är antisemit, man säger att man är antisionist.

Ett annat spår i boken handlar om Hamas militära strategi och tunnelsystemen under Gaza.

Magnus Norell beskriver hur Hamas enligt honom medvetet placerat kommandocentraler och infrastruktur under sjukhus och moskéer för att försvåra israeliska attacker.

– De vet att israelerna försöker undvika att skada civila så långt det går. Därför placerar man militära installationer invid civilbefolkningen.

Han anser också att Hamas medvetet använder det civila lidandet för att påverka opinionen i väst.

– Det är en medveten politik. Hamas gör ingen hemlighet av det här. Tvärtom basunerar man ut det.

I boken kopplar han också konflikten till säkerhetsläget i Europa och Sverige.

Iran spelar enligt honom en central roll genom sitt stöd till Hamas, Hizbollah och andra grupper i regionen.

– Regimen har under flera decennier använt proxygrupper i Europa för att komma åt iranska oppositionella.

Han pekar bland annat på attentatsplaner mot svenska judar och Israels ambassad i Stockholm.

– När pressen ökar på den iranska regimen försöker man lätta på trycket genom att agera utanför Iran.

Magnus Norell beskriver situationen som fortsatt instabil och tror att Europa kan påverkas ytterligare framöver.

– Det kommer vi säkert att se mer av eftersom situationen fortfarande är väldigt volatil.

PS .Totalt dödades omkring 1 200 personer i attacken den 7 oktober 2023.
Den 7 oktober 2023 genomförde terrorgruppen Hamas och andra palestinska militanta grupper en omfattande attack mot södra Israel från Gazaremsan.

Angriparna gick in i kibbutzer, samhällen och militärbaser i området nära Gaza. Bland de mest drabbade platserna fanns Be’eri, Kfar Aza och musikfestivalen Nova, där många civila dödades. Totalt dödades omkring 1 200 personer i attacken, majoriteten israeliska civila. Omkring 250 personer fördes bort som gisslan till Gaza.

Staffan Erfors
staffan.erfors@epochtimes.se

Kriget 1948 tog aldrig slut! Världen idag!

 

Att sju arabiska arméer förlorade kriget de startade 1948 mot ett par hundra tusen knappt beväpnade judar (dhimmis) var, och är fortfarande, en skam för hela den globala umman och den arabiska världen, menar Christina Toledano Åsbrink. På bilden syns en bepansrad Israelisk patrull. FOTO: SCANPIXAP/TT

Det krävs att upprepas. Självständighets­kriget judarna vann mot den arabiska världen tog för Israels del slut 1949, men så inte för araberna. För deras del har kriget varit pågående sedan dess. Och kriget kommer att fortgå tills det judiska Israel upphör att existera.

Orsakerna är flera och i kombination med varandra.

För det första lever araberna fort­farande i en kultur där varje individ är en del av en större enhet, klanen. Klan­tillhörighet är något man föds med och ändras därför inte bara för att man flyttar eller emigrerar. Det är med andra ord en konstant, vare sig man vill eller inte. Att kritisera klanen är att skapa oro i leden och anses vanära klanen. Självkritik är därför inte ett uppenbart drag, om alls, inom klanen. Om klanens ära går förlorad kan den endast återtas genom våld och blods­utgjutelse, utan alternativ. Detta gäller såväl klan­medlemmar som utom­stående. Därför är skam, även om man själv dragit den på sig, direkt farlig både för klanen och personen. Den måste åtgärdas.

För det andra islam, som uppstår i ovan nämnda klankultur. Att vanära islam är att vanära varje muslim i världen – den globala umman, vilket är islams motsvarig­het till klanen. De som inte tillhör umman tvingas leva som andra klassens med­borgare – dhimmi, eller ännu värre. Och om umman blivit vanärad måste även den ta tillbaka sin heder genom våld och blods­utgjutelse. Och precis som hos klanen existerar inga andra val. Det är därför tillåtet att ljuga inom islam, om det gynnar islam. Fenomenet går under flera namn, ett av dem är taqqiyya.

För det tredje har den demokratiska världen glömt bort (vill inte erkänna) att under den absoluta merparten av hela mänsklig­hetens historia har ovan nämnda kultur varit den generella regeln för över­levnad. Att acceptera ”andra” utan efter­gifter är ett nytt historiskt fenomen, som fort­farande egentligen bara existerar i den demo­kratiska världen. Därför fort­sätter denna del av världen att INTE förstå det arabiska och muslimska synsättet på klan och heder, där blods­utgjutelse är svaret på svärtad heder – inte diskussioner!

Häri ligger världens syn på den ändlösa arabisk-israeliska konflikten.

Att sju arabiska arméer förlorade kriget de startade 1948 mot ett par hundra tusen knappt beväpnade judar (dhimmis) var, och är fort­farande, en skam för hela den globala umman och den arabiska världen. Med tanke på judarnas mycket låga dhimmistatus i islam blev förlusten ännu värre – outhärdlig! Enda sättet att inte låta judarna vinna var att vägra förlust, och för detta var araberna villiga att offra sina egna i kampen om att behålla hedern. Offren för heders­våldet blev de arabiska palestinierna vilka till­delades ärftligt flykting­skap av FN, under påtryckningar av Arab­förbundet. Allt för att inte förlora hedern.

För att rädda islam från skammen av förlust använde araberna taqqiyya i olika avtal med Israel, som endast ansågs vara tillfälliga uppehåll i det nu pågående kriget mot judarna. Detta var inte något man stack under stol med i arabvärlden, tvärtom. PLO, Fatah, Hamas, Iran, Hezbollah och många andra fort­sätter att säga det högt och tydligt framför kamerorna. Hamas skröt om det efter den 7 oktober 2023.

Men den demokratiska världen vägrar att se, vägrar att lyssna och vägrar att tala om det. De kan inte förstå att den attackerande sidan inte vill ha fred utan total förintelse. De kan inte förstå hur någon är villig att offra sina egna endast för att bevara hedern. 

Och i den andan fortsätter det nu 78-åriga heders­våldet mot den judiska staten Israel.

Christina Toledano ÅsbrinkIsraeldebattör och licensierad guide

En mycket otäck rapport!

 Magnus Sandelin

6 tim ·

För snart två veckor sedan publicerades den hittills mest omfattande rapporten om de systematiska sexuella övergrepp som begicks av Hamas och andra under attackerna i Israel den 7 oktober 2023. Rapporten, ”Silenced no more - Sexual Terror Unveiled: The Untold Atrocities of October 7 and Against Hostages in Captivity”, har fått viss internationell uppmärksamhet men intresset hos svenska journalister och medier har, för mig obegripligt, i princip varit obefintligt.

Varför är rapporten så viktig? Precis som efter Förintelsen under andra världskriget försöker grupper och individer nu att förvränga fakta, ifrågasätta och så tvivel om vad som verkligen hände. Vi ser det framförallt i den så kallade propalestinska rörelsen som är skicklig på att nå spridning på sociala medier, inte minst till en ung generation. Ett svenskt konto med över 22.000 följare på Instagram avfärdar exempelvis uppgifterna i rapporten som ”israelisk propaganda”. För förnekarna spelar den omfattande dokumentationen ingen roll, precis vad gäller Förintelseförnekarna, men för alla oss andra och framtida generationer finns materialet nu samlat och öppet.

Rapporten är utgiven av The Civil Commission on October 7th Crimes by Hamas Against Women, Children and Families, en oberoende israelisk organisation som bildades i slutet av 2023 och som under två år har samlat in material, vilket inkluderar över 10.000 fotografier och videoklipp, mer än 1.800 timmar visuellt material, fler än 430 vittnesmål och intervjuer med överlevande, vittnen, frigivna gisslan, experter och familjemedlemmar samt offer från 52 nationaliteter (utöver de israeliska).

De vittnesmål som återges i rapporten är mycket svåra att ta till sig. En kvinna som var på Novafestivalen uppger att hon såg följande:

”The witness described seeing a woman being raped by several assailants. She stated that they “forced her to bend over,” after which the perpetrator handed her over to another assailant. “She was still alive, standing on her feet,” with blood running down her back. The assailant “pulled her by the hair.” The witness described the woman was undressed, and stated that the attacker “cuts her breast, he cuts her breast. . . he throws it on the road, and they are playing with it.” According to the witness, “someone penetrated her and shot her in the head while he is still inside her.”.”

Utmärkande var hur gärningsmännen spelade in, livestreamade och distribuerade övergrepp och tortyr via sociala medier och offrens egna digitala konton. I många fall fick familjerna, enligt rapporten, först veta om sina näras och käras öden genom bilder och videor som skickades till dem av förövarna.

Utredningen har identifierat 13 återkommande former av sexuellt och könsbaserat våld, bland annat våldtäkt och gruppvåldtäkt, sexuell tortyr och stympning, påtvingad nakenhet, dödande kopplade till sexuellt våld, sexuella övergrepp av döda människor och sexuella övergrepp utförda i närvaro av familjemedlemmar. Enligt kommissionen var det här inte isolerade handlingar, utan utgjorde ett sammanhängande och upprepat mönster, övergrepp som utfördes på flera platser och i olika faser.

Det finns enligt rapporten dokumenterade fall där offren utsattes för övergrepp framför släktingar. I minst ett fall tvingades familjemedlemmar till sexuella våldshandlingar mot varandra. Kommissionen definierar detta som ”kinocidal sexual violence”, våld som avsiktligt utformats för att förstöra familjestrukturer.

Enligt kommissionen utgör de dokumenterade handlingarna krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmordshandlingar.

Jag kommer att ta bort alla kommentarer som försöker förringa eller relativisera slutsatserna i rapporten, eller skifta fokus.

Länkar till rapporten samt video:https://www.civilc.org/silenced-no-more

https://youtu.be/BSR93pnmtYw?si=exe-JHoi06ilgZiy

Magnus Sandelin

Historia!

 

Hjälp barnen i Israel!

 Klicka på bilden!

Det är våra pengar de får!

 President Mahmud Abbas har föreslagit en palestinsk konstitution, sponsrad av Frankrike. Den är oförenlig med en tvåstatslösning.

I stora delar av världen råder en allmän uppfattning om att en tvåstatslösning i Mellanöstern är det enda som kan få stopp på hatet och våldet mellan judar och araber. Men förslaget har mötts av motstånd alltsedan det första gången kom på tal. Enligt aktuella opinions­undersökningar bland både palestinier och israeliska judar stöds tanken på en tvåstatslösning av betydligt färre än hälften.

För att försöka tvinga fram ett slags fait accompli har omkring 160 länder gett diplomatiskt erkännande till staten Palestina. Sverige var tidigt ute 2014, och efter Hamas angrepp mot Israel den 7 oktober 2023 ökade det internationella stödet för en palestinsk stat markant. I september förra året erkändes den av ytterligare tio länder, däribland Frankrike, Belgien, Australien och Kanada.

Man kan säga att staten Palestina både finns och inte finns. Den är erkänd av många länder men består som landområde bara av fragment med olika statsrättslig status utspridda väster om Jordanfloden. Den är alltså huvudsakligen erkänd som politisk idé, som vision. Vad diskussionen nu gäller är tillskapandet av en stat bestående av Västbanken och Gaza styrd av Palestinska myndigheten, men sannolikt även av representanter för Hamas. Terrorgruppen ska alltså belönas med en erkänd statsbildning, vilket kan låta som en paradox, men att belöna mördare är en tradition i Mellanöstern.

Palestinska myndigheten, under ledning av 91-årige Mahmud Abbas, har under lång tid försökt sälja in idén om tvåstatslösningen till omvärlden, eftersom det är vad omvärlden vill höra och är villig att satsa pengar på. Det senaste i den kampanjen är författandet av en konstitution för staten Palestina.

President Abbas intensifierade sin uppvaktning av Frankrikes Emmanuel Macron förra sommaren i ett försök att utverka ett franskt diplomatiskt erkännande. Abbas lovade att fördöma massakern i oktober 2023, stödja avväpnandet av Hamas och se till att terrorgruppen hölls utanför en framtida palestinsk stat.

Macron fann ingen anledning att betvivla uppriktigheten i Abbas löften och i höstas kom det franska erkännandet. Men inte bara det. Abbas ville ha Frankrikes hjälp att skriva konstitutionen till den framtida palestinska staten. Macron lovade att stödja dessa initiativ med 100 miljoner euro, plus teknisk hjälp med att ta fram ett förslag till konstitution.

Det arbetet är nu avklarat. Utkastet till palestinsk konstitution presenterades för Abbas i början av februari. Det ska så småningom underställas en folkomröstning, vilket kan komma att ta tid. Men stora delar av texten i förslaget är kända – och de utgör ingen uppmunt­rande läsning för vare sig Israel eller de länder som tror på en tvåstatslösning.

En officiell engelsk version av texten saknas, men utkastet har översatts från arabiska av Zaid al-Ali, expert på konstitutionella förhandlingar vid Princetonuniversitetet. Enligt hans översättning fastslår den föreslagna konstitutionen bland annat att det pågår ett folkmord i Gaza och på Västbanken som staten Palestina är skyldig att bekämpa. Jerusalem ska vara Palestinas huvudstad och sharialagar ska utgöra grunden för rättskipningen.

Det mest iögonfallande med utkastet till konstitution är att Israel inte nämns någonstans. Däremot hänvisas det på flera håll till ”ockupationen”. Det är oklart om det handlar om områden som Israel ockuperade 1967 eller om det gäller hela Israel. Därmed definieras inte heller Palestinas gränser. Dock nämns återkommande rätten till återvändande. Det syftar på palestinier som lämnade sina hem i samband med kriget 1948, eller snarare deras ättlingar, eftersom de flesta av dem inte längre lever. Det framgår inte om de ska ha rätt att bosätta sig i Israel eller i staten Palestina. Det här är en fråga som har fått alla förhand­ling­ar mellan Israel och palestinska representanter att haverera under årens lopp, eftersom det är omöjligt för den judiska staten att tillåta invandring av miljoner palestinier.

Den del av textförslaget som har väckt mest anstöt är den som gäller Martyrfonden. Abbas hade enligt uppgift lovat Macron att den frågan inte skulle finnas med, men nu finns den där i en ny formulering.

Martyrfonden är en gammal företeelse i det palestinska samhället. Palestinierna själva anser att den är en välsignelse, medan israeler kallar den pay for slay, betalt för att döda. Den instiftades redan 1964 för att ge änkor och föräldralösa palestinska barn ekonomisk kompensation när familjeförsörjaren hade dödats av israeler eller satt i israeliskt fängelse. Efter hand utvecklades den till att betala ut pengar till palestinier som har dödats, skadats eller fängslats för inblandning i attacker mot israeler eller andra politiskt motiverade våldshandlingar.

Den årliga budgeten ligger på omkring 300 miljoner dollar. Ersättningen till familjen ökar ju längre fängelsestraff man får, och dessutom får fångar en stor summa i samband med sin frigivning. En vanlig palestinsk arbetare har ingen möjlighet att tjäna så mycket som man får i ersättning om man begår ett någorlunda allvarligt brott i den pale­stinska kampens namn. Sannolikt har många desperata människor valt att begå våldsbrott mot israeler för att hamna i fängelse och få sin familj försörjd.

President Abbas har sagt: ”Även om vi bara har en enda penny kvar så ska vi använda den för att betala löner till martyrerna och krigsfångarna.” Man behöver inte vara nationalekonom för att räkna ut att merparten av pengarna, om inte hela summan, härrör från utländskt bistånd. Till största delen EU-stöd. Allt­så även svenska skattebetalares pengar.

Den 9 augusti 2001, klockan två på eftermiddagen, inträffade ett bombattentat på pizzerian Sbarro i västra, judiska Jerusalem. In genom dörren steg Ahlam Tamimi, en 21-årig arabisk student som jobbade deltid som studioreporter i palestinsk tv. Hon såg mycket bra ut, talade god engelska och hade klätt sig så att hon skulle uppfattas som en utländsk turist. Med sig hade hon en jämnårig man som hette Izzedin al-Masri. Han bar på ett tungt gitarr­fodral.

Tamimi såg till att al-Masri fick en sittplats. Hon stannade till i dörröpp­ningen innan hon avlägsnade sig och deras blickar möttes ett kort ögonblick. Hon log och han log tillbaka.

Explosionen hördes över stora delar av västra Jerusalem. Sprängladdningen i gitarrfodralet innehöll spikar, muttrar och andra metallföremål. Förutom självmordsbombaren dog 15 människor. Sju av dem var barn och en var en gravid kvinna. Ytterligare 130 personer ska­da­des.

Ahlam Tamimi greps och befanns huvudskyldig till massmordet. Det finns filmer med henne på Youtube där hon berättar om sitt dåd. Hon ser mycket avspänd ut, och när hon får frågan om hon inte tänkte på alla barnen på restaurangen som skulle dö svarar hon bara leende nej. Hon har i flera intervjuer sagt att hon inte ångrar någonting. Tvärtom, hon skulle gärna göra om det.

Tamimi dömdes till 16 livstidsstraff men frigavs i en fångutväxling. Den israeliske soldaten Gilad Shalit hade tillfångatagits av Hamas i Gaza och byttes 2011 mot omkring 1 000 pale­stinska fångar i israeliska fängelser.

Tamimi flyttade till Jordanien, där hon hyllades som en hjältinna och fick ett eget tv-program. Enligt tidningen Jerusalem Post har Tamimi och hennes åtta kumpaner från Hamas som medverkade i bombattentatet tillsammans kvitterat ut motsvarande drygt 8 miljoner kronor från Martyrfonden.

Även Yahya Sinwar fanns med bland de frigivna palestinierna. Han blev sedermera högste chef för Hamas i Gaza och var hjärnan bakom 7 oktober-attacken mot Israel 2023. Så återgäldade han att han under sin fängelsevistelse hade räddats till livet av israeliska läkare när han drabbades av en livshotande sjukdom.

Det finns inga officiella uppgifter om hur mycket Sinwar tog emot från Martyrfonden under sina 22 år i fäng­else. Utifrån ersättningsnivåer rappor­terade i internetencyklopedin Jewish Virtual Library är en rimlig uppskatt­ning att det rörde sig om motsvarande cirka 30 000 kronor i månaden.

År 2008 fick Ahlam Tamimi ta emot medaljen al-Quds Mark of Honor, Jerusalems hedersmedalj, av president Mahmud Abbas medan hon fortfarande satt i fängelse. Den finaste utmärkelse en palestinier kan få. 

Bengt G Nilsson

Journalist och författare. Axess