måndag, november 16, 2026

Omvärlden går vilse i Hamas tunnlar! (Svd)

 


16 november 2026 at 11:04 Lämna en kommentarRedigera

En ung palestinier inuti en tunnel som använts för militärträning under ett av Hamas arrangerat ungdomsläger i Gaza City.

I sin bok ”Tunnelseende” beskriver Magnus Norell hur västvärlden har svårt att förstå Hamas, och därför hamnar fel i analysen.

Tove Lifvendahl
tove.lifvendahl@svd.se

Det råa våldet som användes av Hamas under attackerna den 7 oktober 2023 var ingen avvikelse, utan en logisk följd av terrorrörelsens mål. Ordet Hamas är en akronym för islamiska motståndsrörelsen, en sunnireligiös rörelse som samverkat med den shiareligiösa regimen i Iran sedan den första intifadan 1987.

Strategin är att inte slåss om territorier. Istället ska man ”blöda” Israel till nederlag genom ständiga attacker. ”Därför är det bättre att rikta in sig på civila mål. Brutaliteten är en del av denna taktik, då den ska ingjuta skräck i fienden.”

Orden kommer ur den så kallade motståndsdoktrinen, Muqawama. Dess grundprinciper formulerades av Quasem Suleimani, chef för en elitenhet inom Irans Islamiska revolutionsgarde (IRGC).

Syftet med doktrinen är att underlätta för olika islamistiska rörelser att arbeta mot samma mål. Såväl Hamas som den libanesiska milisen Hizbollah och Iran är anhängare av doktrinen. I doktrinen fastslås även att: ”De nuvarande arabiska staterna (…) har visat sig helt otillräckliga när det gäller kampen (motståndet) mot Israel. De klarar inte den historiska striden att utplåna/förinta den judiska staten.”

Muqawamadoktrinen bryter mot islams principer om våldsanvändning mot fiender, nämligen att barn, kvinnor, äldre eller handikappade inte får skadas eller dödas. Våldshandlingarna som utfördes den 7 oktober, på Novafestivalen och kibbutzerna, som det grova sexuella våldet som dessutom filmades och publicerades av Hamas, är exempel på hur den ”islamiska motståndsrörelsen” förbryter sig mot den religion i vars namn de verkar.

Detta och mycket annat finns beskrivet i statsvetaren och Mellanösternkännaren Magnus Norells nyutgivna bok ”Tunnelseende: Israel, Hamas, Iran och kriget om verkligheten” (Nopolar). Men syftet med boken är inte främst att påminna om terrorrörelsens fanatism och konfliktens komplicerade rötter, även om den belyser detta på ett tydligt sätt. Dess främsta ärende är att väcka insikter om tunnelseendet i väst, ”den intellektuella och moraliska begränsning som uppstår när komplexa skeenden reduceras till en enda förklaringsmodell, ett enda offer–förövar-schema, ett enda accepterat perspektiv”.

Norell ger riklig historisk kontext till situationen i dag, liksom ingående beskrivningar av omvärldens svårighet att förstå Hamas, som framgår av bokens titel. Kanske var det detta tunnelseende som gjorde att SVT nyligen fälldes av Granskningsnämnden för inte mindre än tre inslag. Morgonstudion, Aktuellt och Rapport hade alla brustit i saklighet, och i samtliga tre fall var inslagen missvisande till Israels nackdel.

En förmodad iransk dödlig attack mot två oljefartyg i Libanon framställdes på sådant sätt att tittarna kunde få intrycket att det var Israel som låg bakom den. Nyheten om en fransk FN-soldats död i Libanon framställdes så att man kunde få intryck av att israelisk bombning låg bakom, trots att det troligen var en icke-statlig aktör. Och ett inslag om att Israels parlament sagt ja till ett kontroversiellt lagförslag om dödsstraff framställdes på ett sätt som gav ett mer vittgående intryck än vad som de facto var fallet.

Oavsett om man ser det som misstag, bristande rutiner eller något annat, är det svårt att se det som något annat än ett mönster.

Att Israel har förlorat propagandakriget är odiskutabelt. Norell konstaterar det uppenbara: ”Hamas har sedan länge lärt sig att navigera det västerländska medielandskapet.” Bevakningen av Gaza sker också utifrån en ytterst problematisk publicistisk utgångspunkt: nyhetsmaterial som lämnar Gaza kan betraktas som godkänt av Hamas.

Magnus Norell påpekar att svenska public service-redaktioner frångått sina egna publicistiska principer i användningen av detta material. Journalister som varit aktiva i propalestinska sammanhang har kunnat fortsätta att rapportera om konflikten trots att det bryter mot egna riktlinjer.

Under de första dygnen efter massakern den 7 oktober uttryckte många medkänsla med Israel. Det gick snabbt över. I Sverige dröjde det inte ens två veckor förrän över 600 kändisar skrev under ett upprop där man krävde att våldet mot Gaza skulle upphöra. Ordföranden för Judiska centralrådet, Aron Verständig, uttalade sig och fann det problematiskt att uppropet inte med ett enda ord nämnde ursprunget till Israels attack. Men SVT Kulturnyheterna lyckades inte få någon av kändisarna att komma till studion och diskutera saken med Verständig.

Magnus Norell understryker vid flera tillfällen att Israel är ansvarigt för sitt agerande; den snedbalanserade bildsättningen i väst av kriget i Gaza är ingen ursäkt för eller något som fråntar IDF ansvar för eventuella övergrepp och brott mot krigets lagar. Norell citerar också vänsterskribenten och författaren Yossi Klein Halevy som i Times of Israel (7/9-25) skildrade de två moraliska imperativ som Israels försvarskrig i Gaza baseras på och som också skapar högljudd debatt inom landet: Å ena sidan skyldigheten att försvara civila i en ytterst komplicerad krigszon. Å andra sidan nödvändigheten i att förhindra Hamas från att gömma sig bakom dessa civila och på så sätt undvika nederlag.

Det tunnelsystem som Hamas har byggt under mark i Gaza är stort nog att rymma hela områdets befolkning. Mångas moraliska utgångspunkt skulle nog ange att man i krig bör bygga skyddsrum åt sina civila samt för sjukvård och skolor, såsom sker i Ukraina. Hamas logik är den motsatta: under jord har man gömt undan manskap, vapen och gisslan, samtidigt som man ovan jord använt civila som mänskliga sköldar och därmed gjort befolkningen till ett slags vapen.

Så länge den sortens kraft har makt och fortsatt starkt stöd bland befolkningen i Gaza, kommer ingen varaktig fred att vara möjlig. Hamas har ingen önskan om fred eller någon tvåstatslösning. Den religiöst motiverade kampen medger inget utrymme för kompromisser; den handlar om att förinta Israel.

Och så länge trycket från omvärlden nästan enbart läggs på Israel, medan Hamas, liksom palestiniernas stöd för Hamas, behandlas som en oföränderlig konstant, beseglar också omvärlden palestiniernas öde.

Det ensidiga fokuset ställer Hamas i skymundan och bidrar till att de palestinier som lever i Gaza kommer att fortsätta utgöra spelbrickor för terrorrörelsens syften, som propagandaverktyg – levande eller döda. Cynismen i att befolkningen i det senare fallet sannolikt ger bättre opinionsmässig effekt är fruktansvärd. Hamas begriper detta, och agerar därefter. Men vi borde veta bättre än att göra oss till nyttiga idioter för krafter som utan att blinka och i blint hat offrar sina egna.

Tove Lifvendahl
tove.lifvendahl@svd.se

lördag, november 14, 2026

Glada dagar på Disponentgatan 14 i Malmö!


 

Tredje statsmaktens ansträngningar att få folk att tänka rätt! Epoch Times.

 

Dagens Nyheter den 6 december 2020, då Greta Thunberg, 17, var chefredaktör för en dag. Närmare 100 sidor ägnades åt klimatkrisen.
FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT NEWS AGENCY/AFP VIA GETTY IMAGES  


Dagens journalister som befolkar redaktioner är ofta redan från barnsben inväxta i en värdegemenskap av humanistiska ideal. De har ett sanningsserum som handlar om att förbli opåverkad av toxiska fördomar och högerpopulism. De ser vad andra inte ser, och ser även det andra inte bör få se. Det finns ju folk som inte är kloka som de tar ansvar för.
På 1990-talet reste jag ofta till London och såg hur gatubilden hade förändrats efter Margaret Thatchers styre 1979-1990. Det var ingen vacker syn. På trottoarerna fick man kliva över sovsäckar med unga hemlösa tiggare, och det var svårt att inte instämma i protesterna mot den nya åtstramningspolitiken. Men det var också då jag fick se hur samma verklighet kunde framställas på helt olika sätt i två likartade kommersiella kvinnomagasin – den väletablerade Cosmopolitan och den nyetablerade uppstickaren Red. I bägge tidningarna fanns ett utförligt reportage om två hemlösa tjejer i 20-årsåldern, men Red skildrade deras elände som en följd av sociala orättvisor och hög arbetslöshet, som tvingat ut dessa unga kvinnor i en tillvaro där de jämt gick hungriga, och beskrev den särskilda utsattheten när de hade mens utan pengar till mensskydd. Cosmopolitan tog däremot med den del av eländet som konkurrenten utelämnat, nämligen att de två tjejerna var heroinister. Deras dagliga kamp måste således mest ha gått ut på att samla ihop pengar till nästa fix, pengar som skulle ha räckt mer än väl till såväl mat som härbärge och mensskydd.
I dagens (des)informationsflöden har vi vant oss vid att ta det mesta med en nypa salt och blir genast misstänksamma av snyfthistorier där man kan ana att skönhetsfläckarna sminkats över. Ändå serverar public service och de tongivande medierna ofta bara utvalda skärvor av en helhet vars fula sidor lagts i skugga. Har de missat att just denna selektiva verklighetsbeskrivning göder den rikhaltiga floran av alternativmedier, som de samtidigt avskyr? I vilket fall som helst tycks mediejättar som DN, Aftonbladet, SVT, TV4 och deras rödgrönblinkande små satelliter vara oemottagliga för kritik, förutom när den kommer från Carl-Oskar Bohlin. På DN:s ledarsida den 3 november gick tidigare SVT-profilen Anna Hedenmo till angrepp mot ministern för att han tagit sig friheten att ”angripa medier”, vilket indirekt skulle kunna hota demokratin, eftersom mediejättarna anser sig stå i demokratins tjänst. De som befolkar deras redaktioner är ofta redan från barnsben inväxta i en värdegemenskap av humanistiska ideal där vidsynthet och motståndskraft ska fungera som ett sanningsserum mot toxiska fördomar och högerpopulism. De ser vad andra inte ser, och ser även det andra inte bör få se. Ty klokhet medför ansvar – ett politiskt ansvar. För det finns ju faktiskt folk som inte är kloka. Som kan dra politiska växlar av att få veta hela sanningen.
Därför valde den hippa modetidningen Red att pudra över de två hemlösa tjejernas heroinmissbruk – annars skulle man kanske inte tycka att det var Maggie Thatcher som bar skulden till att de hamnat i rännstenen.
Därför spelade SVT ner de våldsamma gatukravallerna i Europa med katastrofala skador och personligt lidande som följd och envisades med att kalla det ”skolprotester” – annars skulle man kanske tro att den islamistiska vänstern var de stora skadegörarna.
Därför lät SVT bli att namnge regnbågsläkaren Christian Abi-Khalil, som dömdes i hovrätten till åtta års fängelse för tio våldtäkter – annars skulle kanske folk få för sig att alla med utländskklingande namn som arbetar med hbtqi-rättigheter är potentiella våldtäktsmän.
Därför kryddade Cecilia Uddén sin rapport i Ekot i P1 om valet i Israel med att skjuta skulden för Hamas terrormassaker på Benjamin Netanyahu – annars kunde man kanske tro att Israel hade rätt att bomba Gaza. Och så vidare.
Men när ett medieetablissemang har som syfte att uppfostra folk till att tänka ”rätt” genom att dölja missprydande fakta som kan få folk att tänka ”fel” – då blir det bara fel. Det blir som det blev med Greta Thunberg efter att DN bjöd in henne att sitta på chefredaktörsstolen för en dag. Sedan dess har applåderna runt Gretas aktivistiska upptåg alltmer övergått i arga burop. Vi kan kalla det ”Stingeffekten”. För vid samma tid som när Londons gator fylldes av uteliggare under Thatcherregeringens år hade den samhällstillvände popartisten Sting mobiliserat en världsomfattande kampanj för att rädda regnskogarna. Men ju mer hans allvarsamma nuna dök upp med sitt uppfordrande världssamvete, desto mer började folk hata Sting, och till slut hatade de regnskogarna också.
Ska den tredje statsmaktens försök att få folk att tänka ”rätt” sluta på samma sätt? Att folk i ren protest börjar hata allt som pekpinnejournalistiken har predikat för dem tills de blir exakt det hot mot demokratin som de rättrogna medierna ville varna oss för.

tisdag, november 10, 2026

AI eller ej!

 


Jag har mest använt AI som ett snabbt uppslagsverk men nu har jag även testat att manipulera en bild.

Som uppslagsverk är AI verkligen bra, snabb och man får massor med upplysningar. 

Att försköna en bild är väl inom ens nöje.

fredag, november 06, 2026

Hurra för Anna idag!








 Idag fyller Anna hela 44 år. Strax före kl 24 tittade hon fram. Lite över 4 kilo.

Jag fick det stora nöjet att bada henne och så hon tittade på mig. Blicken följde mig! OCH jag är fortfarande säker på att hon lyssnade när jag talade med henne.

Född på Malmö BB! Men precis som resten av familjen övergivit Malmö. 

Men ett stort GRATTIS idag!

fredag, oktober 30, 2026

Nu har de blivit tokiga på You Tube.




 Jag har på min kanal på tuben haft ett längre inslag som hette "Alternativradion" med inspelning från slutet av 80-talet med mina barn som sjunger, Bilder på många släktingar och familjen rullar under tiden.

Idag tog de bort allt och menade att barnbilderna var olämpliga. I säkert 15 år har ljud o bild funnits här för allmänheten,

Jag har överklagat!

Dagens IT med de stora bolagen blir värre o värre i sin iver att censurera. 

Otäck utveckling.


PS Nu har jag fått se vad de hakade upp sig på. en enda bild när barnen sitter i badkaret, En helt oskyldig bild där man bara ser överkroppen och inget annat. Nu har jag tagit bort denna bild och återsänt allt till dem för godkännande!


Svar! 

Hej Bo Hogrelius!

 

Vi granskade din redigerade version av Alternativradion i Malmö och den följer fortfarande inte våra riktlinjer för communityn.

 

Din video kommer inte att läggas upp på YouTube igen.

 

Det här hittade vi

 

Vi anser att ditt innehåll har brutit mot våra policy för barnsäkerhet.

 

Innehåll där minderåriga ägnar sig åt farliga aktiviteter med risk för kroppsskada är inte tillåtet på YouTube. Skadliga aktiviteter kan vara att använda tobak eller marijuana, att dricka alkohol, göra farliga stunttrick eller använda fyrverkerier på olämpligt sätt. Vi kan göra begränsade undantag för innehåll med pedagogiskt, dokumentärt, vetenskapligt eller konstnärligt sammanhang. Läs policy

 

Du kan se exempel kring 00:10:30, men det kan finnas andra förekomster.


Brodern håller i lillasyster Anna occch detta anser You Tube som orsak att inte lägga upp videon ! 


Och nu kan jag inte överklaga eftersom jag har på deras anmodan redigerat videon. De gör det alltså omöjligt att få rätt, OCH bilden på barnen är orsaken. 

,

torsdag, oktober 29, 2026

Skeppsholmen och Kungliga Flottan.

 Idag är vi nog inte så många kvar i livet som har bott på Skeppsholmen när det var militärt område. 

När flottans fartyg skulle in på Örlogsvarvet , där ligger nu bla. Wasaskeppet, så fick vi bo i hus på just Skeppsholmen vilket låg tvärs över Örlogsvarvet.

Flaggan halades aldrig på vår torpedbåt och det innebar att vi hade betalt såsom vi hade när vi låg till sjöss. Fördelen med att bo på Skeppsholmen var också att vi hade ständig nattpermis.

Då kunde man tex sitta på " Hyllan" på centralern och bli bjuden på bira utan att behöva kolla klockan.

Och andra "äventyr" som jag nog inte ska berätta här!

1962 i nov-dec samt jan -63 bodde jag där.













tisdag, oktober 27, 2026

Fokus occh Sofie Wiklund!

 Jag lägger ut Sofie Wiklunds text från Fokus eftersom jag själv var bruksarbetare i 20 år på Gränges Nyby bruk. I slutet på 70-talet fanns ingen framtid där, nedläggning blev ordet som hördes och socialdemokratin hade ingen lösning. Jag var med och träffade ledningen för SAP med Gunnar Sträng i spetsen men de var tomhänta. Här är nu texten från Fokus:

Varför vänder arbetarna Socialdemokraterna ryggen?

Röster inne på bruken ljöd allt högre, oron var påtaglig. Hur skulle alla som kom hit komma i arbete? Men Socialdemokraterna lyssnade inte.

Moderaterna är på stark frammarsch och socialdemokratiska styren faller i  Dalarna, Norrbotten och  Värmland. De klassiska bruksorterna är inte längre röda, utan blå. Socialdemokraternas fall från tronen är så hårt att inte ens självgodheten kan kompensera för smärtan.

En gång i tiden var stålverken, pappersbruken och gruvorna bruksortens hjärta och det som allt kretsade kring. Som tidigare industriarbetare, först på Outokumpu i Avesta och sedan på det skitigaste stället på SSAB Tunnplåt i Borlänge, har jag upplevt brukens och verkens hjärtslag inifrån. Jag har kört travers och lastat ut tusentals ton på järnväg och lastbil, jag har krupit i skiten och skruvat bort rör och slangar i trånga utrymmen. För oss på industrigolvet var det självklart att jobba hårt – och att tala klarspråk med varandra, om både jobb och politik.

Miljön var rapp, hjärtlig, rak och enkel. Saker och ting beskrevs som de var – en yxa var en yxa och en spade en spade. För att översätta det till vad som är viktigt i en politisk kontext så handlar det om arbetslinjen, ansvarstagande och handling. Det var viktigt att göra sin plikt och kräva sin rätt, och viktigt att alla människor ska bidra till samhället och att politiker måste våga se verkligheten som den är och fatta beslut som förändrar på riktigt.

De flesta på industrigolvet röstade på Socialdemokraterna, så också jag. Jag var ung, arg och röd. Mellan skiften smattrade jag ilsket fram ledare på tangentbordet vid datorn på socialdemokratiska Dala-Demokraten. Min penna var vass som ett rakblad och mina åsikter gjorde avtryck i Dalarna.

Nu har jag för länge sedan lämnat både jobbet som industriarbetare och min forna partibeteckning – och blivit moderat. Precis som jag har många  i bruksorterna i valet 2026 röstat höger. Gamla socialdemokratiska fästen i Dalarna, Värmland och Norrbotten har fallit.  Många ställer sig undrande: hur kunde det bli så här?

Själv är jag inte det minsta förvånad över utvecklingen.

En gång  byggde den socialdemokratiska politiken på en tydlig arbetslinje, men med tiden ersattes den med en bidragslinje. Invandringen hamnade på den politiska agendan och Socialdemokraterna betraktade människor som kom till Sverige som en svag grupp som samhället skulle ta hand om. Man öppnade välfärdssystemet och delade ut bidrag, utan krav på motprestation att komma i arbete. Vanliga hederliga arbetare som jobbade och skötte sig fick dela med sig av sina skattepengar – utan att själva få något tillbaka.

Missnöjet växte sig starkare, de vanliga väljarnas röster inne på bruken och i hela bruksorten ljöd allt högre, oron var påtaglig. Hur skulle alla som kommit hit komma i jobb? Varför fick den som jobbade och skötte sig inte tillbaka något av samhället? Och vad skulle ske med Sverige när många som kom hit bar på odemokratiska värderingar?

Men Socialdemokraterna lyssnade inte. Partiet sopade problemen under mattan och kritiska röster tystades. Socialdemokraterna jobbade aktivt för att vinna över den nya gruppen av invandrare som kommit till Sverige och tog för givet att de hade arbetarnas röster som i en liten ask. I sin självgodhet trodde Socialdemokraterna att de alltid skulle inneha makten.

Många började vända S ryggen och i tidigare val har rösten fallit på Sverigedemokraterna, därför att partiet talade klarspråk om hur Sverige förändrades. Men nu har en förflyttning skett och bruksorterna röstar på Moderaterna, för folket ser att Moderaterna gör skillnad på riktigt. Brottsligheten går ner, tryggheten ökar och vanligt folk har fått det bättre.

Och är det något som väger tyngre än ord i bruksorterna, så är det just handling. Däri ligger också en av många förklaringar till varför bruksorterna numera är blå: SD vågade tala klarspråk – och Moderaterna vågar göra verkstad.

Därför har bruksorterna nu puttat bort Socialdemokraterna från tronen.

Bloggarkiv

SiteMeter

Twingly Blog Search hogrelius Search results for “hogrelius”

Annonser

Anpassad sökning
<

Translate