Vi ska dansa igen!

 Jag lyssnar på Boy Georges sång och känner mig upplyft och faktiskt glad!https://youtu.be/pUuiMWt_lO4?si=bi-TwQi6RLLVW0Ci

Sången ger hopp. Islamister hatar naturligtvis denna sång,det enda de har är hat.

De hatar så mycket i denna värld det är därför de vill döda och dö. 

De älskar inte bara döden de älskar också lögnen.

Hela uppväxten präglas av lögner. Se bara den stora lögnen om att offfra sig och belönas med att komma till paradiset. Tänk att gå på sånt samt spänna bombbältet på sig eller på sina barn!

Sannerligen inte något att hurra för.

Men jag återkommer till hur svenskar ända upp i riksdagen försvarar islamisternas grymheter.

Se här: https://www.expressen.se/ledare/sofie-lowenmark/bombar-du-barn-da--kan-du-bli-hjalte-for-v/ 

I olika demon vandrar bla pensionärer med glöd i blicken och ropar ut sitt hat mot Israel och judar.

Inte en tanke på att de har anslutit sig till nazismens antisemitism. 

Att judar efter kriget har försvarat sig med kraft tycks reta gallfeber på många idag.

"Aldrig mer" sa man 1945 och judarna säger också detta och tar vapen i sin hand och försvarar sig.

Ska man behöva påminna folk om VEM det var som startade kriget? 

Hamas och massor av civila Gazabor startade krigsmassakern men det tycks inte gå in i huvudet på svenska artister,skådespelare, journalister, mfl. De har antiemitismen som ett virus i hjärnan och det verkar vara obotligt.

Vin , kvinnor och sång!

 

Vissa talar med kluven tunga!

 DET är en gåta att så många i vårt land inte genomskådar dessa människors falska budskap! De står här på Pride  och talar om ALLA människors lika värde bla bla bla!

Följer man med i den politiska vardagen så vet vi ju att just dessa två sossar angriper andra människor med simpla lögner. De har hjälpt ohederliga individer i Botkyrka så att partiet sprack till slut. De ställde sig på fel sida !

Och hur har de i åratal uttalat sig om SD och dess medlemmar? 

De ser nazister överallt omkring sig på ett sätt som får en att undra lite hur de mår i sina huvuden?

Vi glömmer inte!

 

PRIDE?

 

Vad och vem är det egentligen som Pride representerar idag? Ilan Sadé ser en företeelse som alltmer börjat bli en bekännelse av den rätta tron och en kommunernas fromhetsmarsch – medan män som har sex med män tycks lämna. 

KOLUMN Stockholm Pride är i antågande, vilket traditionsenligt fyller flödena i sociala medier med allehanda betraktelser.

I år har terrordådet mot festivalen i Berlin gett upphov till ett otal inlägg på temat ”Pride är viktigare än någonsin” för att bemöta ”hatet”. Tydligen var det ”hatet” som satt bakom ratten i Tiergarten; inte den radikaliserade muslimen Abdul Ballout. Därefter kan skribenten fritt associera till sina hatfavoriter i det egna skräckkabinettet.

Dessa standardiserade reaktioner får mig åter att fundera över företeelsen Pride – var den kommer ifrån och var den har hamnat.

Portades från Pride

För 25 år sedan deltog jag för första gången i Stockholm Pride. Intressanta möten med ett brokigt galleri av människor i Pride Park varvades med fester på nätterna och karnevalsstämning på gatorna under paraden. Subkulturer fick chansen att kraftsamla och göra sin grej.

För tio år sedan skrev jag en krönika efter det IS-inspirerade terrordådet i Orlando i delstaten Florida. Jag höll det för bisarrt att innan liken på dansgolvet i Orlando hade hunnit kallna var den vid det här laget etablerade HBTQ-offentligheten besatt av frågan hur dådet skulle riskera att gynna… Sverigedemokraterna. Jag uttryckte även kritik mot begreppet ”HBTQ” och ”HBTQ-person”, som rör ihop olika kategorier.

För åtta år sedan blev partiet Medborgerlig Samling (MED), som jag då ledde, portat från Stockholm Pride. De officiella skälen var min ovan nämnda krönika, några utspel som en av våra medlemmar (för övrigt även han homosexuell) hade gjort i sociala medier och att MED inte hade något HBTQ-program. Vi uppfyllde inte Stockholm Prides värdegrund, hette det.

Från sidlinjen kunde jag iaktta ett långt paradtåg som till stor del bestod av myndigheter och av myndigheter uppumpade organisationer.

Kommunernas fromhetsmarsch

Priderörelsen i Europa och Nordamerika började som en manifestation av stolthet och synlighet präglad av glädje, fest och krav på lika rättigheter, för att så småningom omfamnas av stat och etablissemang och bli ett uttryck för bekännelsen av den rätta tron: woke, identitetspolitik och allmän samtidsvänster.

I stort sett varje svensk kommun ska numera ha sin egen lilla fromhetsmarsch. Prideveckan i Stockholm är La Semana Santa. Det som en gång var äkta och uttryck för homo, bi och trans har kommit att klinga falskt och handla om att ängsligt – och stundtals hysteriskt – avlägga trosbekännelse.

Kanske är det så att det sistnämnda gäller i dubbel bemärkelse. Män som har sex med män tycks nämligen överge Pride och över huvud taget ta avstånd från woke och identitetsvänster.

Enligt opinionsmätningar i de tre största västeuropeiska länderna finns det mycket som tyder på att Reform UK i Storbritannien, Rassemblement national i Frankrike och Alternative für Deutschland i Tyskland i dag är de enskilt största partierna inom gruppen. En liknande utveckling kan skönjas i Sverige.

Skälet till det kan delvis stå att finna i det som ligger bakom att en förare rusar sitt fordon rakt in i en folkmassa under Berlins Pridefirande, liksom i den opinionsmätning som Stockholm Pride har gjort ett stort nummer av i år, som visar att inställningen till homosexualitet och homosexuella bland unga män i Sverige har blivit kärvare. Massiv invandring från muslimska länder i Mellanöstern för helt enkelt med sig förändringar när det gäller faror och attityder.

Vilka representerar Pride?

Så vad och vem är det Pride i allmänhet och Stockholm Pride i synnerhet egentligen representerar i dag? Det är i vart fall inte homo- och bisexuella baserat på vår läggning.

Vad jag ser är en ritual där folk bekänner sig till ett påbjudet paket av läror och floskler, trots att dessa på sikt äventyrar levnadsbetingelserna för just den grupp som skulle stå i festivalens centrum.

Gycklarnas afton har blivit hycklarnas afton.

Ilan Sadé är jurist, debattör och tidigare partiledare för Medborgerlig Samling.

 

 

Nog nu med dumhet!

 Den snedvridna vänstern går inte att känna igen för oss som var engagerade inom 60-70 tals vänstern. Att öppet homosexuella ställer sig på Irans sida är totalt obegripligt. Denna islamist stat avrättar nu varje dag många vilka har demonstrerat för ett annat samhälle. Homosexuella har Iran avrättat ända sedan 1979. Hur många bilder har jag inte sett genom åren på hur unga människor dinglar i rep . Allt från byggkranar till andra platser. 

Hur nu dagens unga kan hylla Iran är för mig fullkomligt obegripligt. Lägger inte ut några bilder för då tar blogger bort hela bloggen och hotar mig . Så har vår omvärld blivit de senaste fem åren.

Sanningen ska döljas både på internet som i massmedia.

DET är så ynkligt och faktiskt skrämmande att tankar från islamisterna ska påverka vårt någorlunda fria samhälle. 

I snart alla sammanhang lyser denna påverkan från falska läror igenom, se bara hur tom simpel underhållning från Skansen ger islamisterna utrymme.

DET är så korkat!

We will dance again!

https://youtu.be/B8OVEI0FfWU?si=myMDlgdk7In166pn 

Dådet i Berlin!

 

Muslimer och homosexualitet!

Nima Gholam Ali Pour 

Det som hände i Berlin är tragiskt. Men vi är många som länge har varnat för att en av islamisternas måltavlor förr eller senare skulle bli HBTQ-personer.

Vad gör man med HBTQ-personer i islamistiska stater? Man dödar dem. I de flesta länder där muslimer är i majoritet är homosexualitet kriminaliserad.

Opinionsundersökningar i muslimska länder visar att det inte finns någon större acceptans för homosexualitet bland muslimer.

Och i Sverige har alla muslimska samfund sagt samma sak: att homosexualitet är förbjudet enligt deras religion, en religion som de anser bör få större inflytande i samhället.

Ju mer samhället islamiseras desto farligare blir det för HBTQ-personer. Ingen borde bli förvånad över det här. Det finns en motsättning mellan muslimsk invandring och ett tolerant samhälle.

Vad som kommer hända nu är att vänstern och Pride-rörelsen kommer stoppa huvudet i sanden och vägra prata om det här problemet. För de vägrar kritisera islam och islamister, även när vissa gruppers friheter och rättigheter är hotade av den muslimska invandringen.

En låtsasvärld!

 

Likt papegojor så skriks det var eviga dag på "free palestine" ! Fantaster som lever i en annan värld.

Vad vill de egentligen? Vill de peta bort president Abbas? Insätta Hamas överallt med ständiga razzior och dödande av "fiender"?

Islamisterna är farliga och de som hjälper dem är folkens fiender!

Hamas började kriget och vill fortsätta detta vedervärdiga krig.

Den verkliga fienden är fortfarande Iran. Och bakom Iran finns fram förallt Ryssland med Putin.

Men de med palestinaflaggor bryr sig inte om alla döda människor. De bara blundar och hurrar!

Döda palestinier blir bara verktyg i hatet mot Israel och judar i hela världen.

Varför de är döda frågar ingen efter. Terrorister blir ofta dödade förr eller senare.

Att kunna förändras när världen förändras!

 Lars Tord Folke Jonasson Ångström, född 30 mars 1955 i Stockholm (Oscar),^[3] är en svensk politiker (miljöpartist). Han var ordförande för Svenska freds- och skiljedomsföreningen 1985–1995^[4], VD för Greenpeace 1995–1996^[5] och ordinarie riksdagsledamot 1998–2006, invald för Stockholms läns valkrets.^[1][2] Han har tagit ställning för Ukrainas rätt att försvara sig och för att Sverige bistår med vapen, samt stöder ett svenskt NATO-medlemskap. ^[6]

Med en bakgrund som ledamot i riksdagens försvarsutskott engagerade han sig för att Sverige skulle öka sitt engagemang i internationella fredsfrämjande insatser för att därigenom bibehålla förmågor då regeringen beslutade att minska försvarsanslagen. Han arbetade också mot nedläggningen av Musköbasen utanför Stockholm och det helt nyrenoverade F10 i Ängelholm.

Han bor på Färingsö i Ekerö kommun och driver tillsammans med sin fru Katharina företaget Äppelfabriken, ett trädgårdscafé med butik och musteri. Ångström har länge engagerat sig för att få till stånd en ny och mer tillförlitlig haveriutredning av M/S Estonia, den passargerarfärja som förliste 1994 med 852 dödsoffer.^[7] Han var tidigare ledamot i Exportkontrollrådet (EKR).^[8]

När jag hörde Lars Ångström på Medborgarplatsen i ett tal på ett Ukrainamöte så blev jag lite förvånad. 

I mina ögon i många år var han en "fredsängel" osv.

Nu i talet samt i många tal i många år efteråt har Lars varit glasklar över sitt stöd till Ukrainas folk. Inget hymmel om vapen!

Lars Ångström är ett bevis för att det går att förändras!

Rysslands brutala överfall på Ukraina har öppnat ögonen på många!