De betalar priset för att bromsa antisemitismen/Världen idag!

 

De betalar priset för att bromsa antisemitismen/Världen idag!

Ledarsidan idag är ett personligt möte med två av Sveriges tydligaste politiska försvarare av Israels rätt att existera i trygghet. Foto Jonas  Adolfsson

 Alice borde ha spöstraff varje gång hon öppnar munnen. Alice är en psykopat. Det är två i mängden av hat- och hotfulla kommentarer som haglat över EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe (KD) de senaste åren och som hon på tisdagen valde att publicera på nätet. Världen idags ledarsida möter henne och kollegan Lars Adaktusson för ett samtal om skenande antisemitism och ett havererat debattklimat.

Totalt har Alice fått 10 000-tals hatiska kommentar och allt beror på hennes modiga engagemang mot antisemitism och för Israel. 60 av de grövsta publicerade hon i sin artikel på tisdagen.

– Allt är i princip polisanmält, allt är nedlagt, säger hon frustrerad när Världen idags ledarsida möter henne i Jönköping dagen efter.

Världen idags chefredaktör Jonas Adolfsson möter Alice Teodorescu Måwe (KD) och kollegan Lars AdaktussonVärlden idag

Vid hennes sida sitter en annan profil som tagit strid i samma fråga, förre EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD) som nu kandiderar till riksdagen igen. På kvällen ska de medverka i ett panel­samtal om vikten av goda värderingar i samhället, men kvällen, liksom vår intervju, kommer att fastna i en enda fråga: den nya antisemitismen och hatvågen mot denna späda men orädda kvinna: Alice Teodorescu Måwe.

Hon och Lars är luttrade men synligt upprörda över utvecklingen.

– Antingen så är det fel på lagstiftningen eller på tillämpningen av lagstiftningen, konstaterar Alice apropå det faktum att alla polis­anmälningar av hoten mot henne har lagts ned.

Samma sak gäller de demonstrationer där man ropar på Israels utplåning och använder sig av terrorflaggor som Hamas och Hizbollahs. Lars menar att detta bör vara hets mot folkgrupp och således prövas i domstol.

– Men det görs ju inte, säger han.


Vad är det som får dig, Alice, att fortsätta trots det oerhörda tryck du utsätts för?

– För mig finns det ett före och ett efter 7 oktober. Det här är viktigt på riktigt. Det här är existentiellt för drygt 15 000 människor i Sverige (judarna) som nu överväger att lämna landet. Och när de har lämnat Sverige så är vi själva kvar med problemet.

Hon syftar på den lilla men allt mer högljudda del av befolkningen som driver det antisemitiska hatet, ett hat hon själv fått smaka på så bittert. De som skriver till henne, via Linkedin och i olika kommentars­fält, gör det ofta med namn och arbetstitel. De är socialarbetare, lärare och apotekare.

– De är helt skamlösa, konstaterar Alice.

Hon uppskattar att 90 procent av skribenterna har sin bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika.

– Men jag ser också en växande andel etniska svenskar, inte minst äldre personer, som skriver veder­värdigheter. Det har blivit som en accessoar, någonting som visar att man tror att man är god.

Hur högt pris ska man som politiker vara beredd att betala för att stå upp för det som är sant och rättfärdigt?

– Man ska inte betala något pris överhuvudtaget (Alice är rapp i svaret). Det är absurt att jag som kom som flyktingbarn från en diktatur 1989 får en fråga om huruvida man behöver vara modig i demokratin Sverige 2026. Det säger något mycket illa­varslande. Att man behöver vara rädd för att man yttrar sig i den offentliga debatten, som politiker, journalist eller akademiker, är en indikation på att det svenska samhället inte mår bra. 

Att man behöver vara rädd för att man yttrar sig i den offentliga debatten, som politiker, journalist eller akademiker, är en indikation på att det svenska samhället inte mår bra.

Alice Teodorescu Måwe (KD)

En färsk undersökning i veckan visar att 80 procent av röst­berättigade muslimer tänker rösta på Social­demokraterna eller Vänstern. Alice är bekymrad, menar att oppositionen ägnar sig åt publikfrieri genom anti-israelisk politik. Detta för att ta hem lätta röster i en grupp med hög grad av antisemitiska åsikter.

– Är det här Vänsterns riktiga positioner eller är det positioner man intar för att man gjort kalkylen att det är det som gör att man vinner val? 

Det är i så fall djupt problematiskt ur ett demokrati­perspektiv, framhåller Alice som pekar ut Vänsterns nära koppling till Palestina-rörelsen.


– Därför anser jag att höstens val är så oerhört viktigt, fortsätter hon. Den demografiska förändringen i Sverige får konsekvenser och det blir helt andra skiljelinjer i politiken som inte handlar om ideologi utan om en slags klanröstnings-beteende som är väldigt svårt att argumentera emot.

Flera unga åhörare hade mött upp för att lyssna till Alice och Lars i Jönköping. Samtalet leddes av journalisten och skådespelaren Rasmus Troedsson.Jonas Adolfsson

Lars fyller i.


– Det har varit så mycket vilja att visa tolerans och välvilja och vi vill liksom bjuda in till en fungerande integration, vilket självklart är oerhört viktigt. Men i de där processerna har det funnits en blåögdhet, framför allt gentemot vissa grupper som har betraktats som politiskt känsliga, till exempel invandrare från Mellanöstern. Det tog lång tid innan vi talade om antisemitism i relation till dem som har kommit.


Alice är otålig, menar att det inte går att enbart debattera bort problemen.

– Vi behöver ta ett helt nytt grepp här. Det handlar väldigt mycket om att åter göra det fult, socialt oacceptabelt att vara antisemit.

Lars Adaktusson söker riksdagsplats för Jönköpings län.Jonas Adolfsson

Lars å sin sida ser media som en förklaring till att antisemitismen blommat upp i Sverige. Han pekar på minst 20 år av systematisk, enkelspårig och obalanserad rapportering av framför allt det som skett i Mellanöstern. Allt har utgått från samma narrativ, nämligen att det finns en skyldig part (Israel) och en oskyldig (palestinier).

– Det har saknats analys, det har saknats sammanhang, det har saknats kunskap. Och framför allt så har det varit en systematisk svartmålning av Israel. Det är klart att detta sätter spår. 

Lars Adaktusson ser emellertid en strimma hopp i de allt fler röster som, främst via sociala medier, börjar utmana snedvriden medie­rapportering.


– När till exempel SVT sänder inslag som är helt partiska kan man se hur det blir väldigt starka reaktioner. Med hjälp av sociala medier kan människor också i större utsträckning söka information från flera ställen, och inte bara titta på Rapport klockan 19.30. Så det finns hopp ändå.

Den offentliga samlingen i Jönköping hölls i Per Brahegymnasiets matsal.Jonas Adolfsson

Jonas Adolfsson

chefredaktör och ansvarig utgivare

Onda ord!

https://www.aliceteodorescu.se/p/dags-att-vakna-sverige?fbclid=IwY2xjawT7pAhwZG9mBWV4dG4DYWVtAjEwAGJyaWQRMUFZa2VvVzZzemVtZlE5VjdzcnRjBmFwcF9pZBAyMjIwMzkxNzg4MjAwODkyAAEeBmKfrlBAZBhCJVaxLW06b0ajr_6fn2c7_oCazdRXH6jfKVmSVw06LZlDNLY_aem_YJIVZLyc3qCDJU8cgY6MYA 

Pakten!

 Den svenske tecknaren och illustratören Carl Agnar Jacobsson, känd under signaturen JAC (1884–1942), var verksam under andra världskrigets inledningsskede och utförde satiriska teckningar som kommenterade tidens diktatorer och politiska allianser, såsom pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen.

Vänsterpartiet!

 

Barncancer! Klicka på bilden!

 https://www.barncancerfonden.se/

Uppgifter som du aldrig ser i statsmedia!

 Leon de Winter och John Spencer

DESINFORMATIONSMASKINEN har skapat en värld där Israel framställs som ett land som begår folkmord.

John Spencer, en amerikansk toppexpert på strid i bebyggelse, skrev i måndags på X:

”Om du fortfarande hävdar att Israel begår folkmord i Gaza är du antingen dum och okunnig eller antisemit.”

”Den antisemitiska varianten innebär oftast att man tillämpar dubbla måttstockar gällande definitionen av folkmord och krigets lagar, enbart för att undergräva Israels existensberättigande eller dess rätt att bekämpa legitima mål i ett krig landet inte själv startade, och/eller för att framställa varje IDF-soldat som ett monster.

Jag har försökt argumentera utifrån de grundläggande definitionerna.

Folkmord kräver en avsikt att helt eller delvis förgöra en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp som sådan.

Bevisen visar inte på en sådan avsikt gentemot befolkningen i Gaza. Tvärtom visar de precis motsatsen.”

Spencer har ingående studerat strid i bebyggelse efter att själv ha deltagit i sådan, och han leder Urban Warfare Project vid Modern War Institute på militärakademin West Point.

För vissa i Nederländerna räcker inte Spencers meriter till; de lyssnar hellre på A.J. Boekestijn, J. Derksen och F. Timmermans.

Spencer förklarar att Israel vidtog extraordinära åtgärder för att förhindra civilt lidande, samtidigt som de tvingades strida mot ”en fiende som gömmer sig bland dem [civilbefolkningen i Gaza], använder sjukhus och skolor som baser och behandlar sin egen befolkning som rekvisita i en ondskefull politisk strategi för martyrskap, i syfte att utplåna alla judar på jorden.”

Spencer räknar upp fakta om de enorma mängder livsmedel som fördes in, samt tillgången på vatten, el, bränsle, sjukvårdsmaterial, fältsjukhus och vaccinationskampanjer mot polio.

Spencer drar slutsatsen:

”Det är inte så man går tillväga för att utrota ett folk.”

”Titta sedan på desinformationsmaskinen.”

Den maskinen har skapat en värld där Israel framställs som ett land som begår folkmord. Fakta talar emot denna fruktansvärda slutsats, men de når inte fram till nyhetskonsumenterna.

Den tidigare brittiske kommandoofficeren Andrew Fox skrev nyligen: ”I mer än två år har vi sagt det: Hamas använder sjukhus för militära ändamål. De döda ’journalisterna’ är stridande. Hamas använder barnsoldater. Hamas leder om bistånd. Tiotusentals döda och skadade i Gaza är stridande. Hamas använder mänskliga sköldar. Och så mycket annat, som nu alla är ovedersägligen bevisade. Ändå hörs inte ett knyst för att korrigera den bild som förmedlas av globala medier, vilka sedan den 7 oktober har spridit lögner om folkmord och krigsförbrytelser.”

Om fakta är så ovederläggliga – och det är de – då har John Spencer rätt: den som förnekar dessa fakta är antingen dum och okunnig eller antisemit.

Men skadan är redan skedd, och jag har ingen aning om hur detta kollektiva vansinne ska kunna hävas. Varje dag sänder tv-nyheterna förvridna rapporter om Israel, och nästan alla tidningar i Europa hakar på genom sina korrespondenter – som gärna lyfter fram judar med självhat (ett tragiskt fenomen i judisk historia) för att framställa staten Israel som ännu grymmare än vad deras kollegor inom tv-mediet påstår.

Så jag tänkte: jag ska kontrollera webbplatsen för den palestinska statistikmyndigheten (PCBS). Ingen statlig institution i Samarien eller Judéen (kallat Västbanken av Jordanien efter deras anfallakrig och ockupation av området 1948 – 1967) eller i Gaza kan misstänkas hysa respekt för fakta, eftersom allt är politiskt – i synnerhet siffrorna – och allt måste ses i den palestinska kontexten av en korrupt, intern maktkamp präglad av klanrivalitet och strävan efter ekonomiska fördelar.

PCBS-siffrorna kommer aldrig att ge en nyanserad bild av situationen i Gaza; tvärtom kommer de, om möjligt, att få bilden att svälla över alla bräddar.

I en färsk Excel-sammanställning rapporterar PCBS att det år 2005 – då Israel överlämnade Gaza till invånarna där (som upprättade en fri arabisk som de kallar palestinsk stat i området) – bodde 1 304 388 människor i Gaza.

Det finns ”nyttiga idioter” som hävdar att dessa stackars invånare i Gaza hamnade i världens största utomhusfängelse och blev ovetande offer för judarna.

År 2022, ett år före Gazas armés överraskningsanfall mot Israel, hade befolkningen i Gaza vuxit till 2 166 269 personer – en ökning med mer än åttahundra tusen.

Och vad säger PCBS om befolkningsstorleken i Gaza år 2026?

Då bor där 2 411 790 personer. Det är alltså 245 521 fler invånare i Gaza än 2022.

Visst, detta är officiella siffror från araberna som kallar sig palestinierna själva.

När det gäller de totala befolkningssiffrorna, inklusive Samarien och Judéen (Västbanken – ett namn som myntades av Jordanien), är PCBS också tydliga: antalet steg från 3 508 126 år 2005 till 5 876 ​​648 år 2026.

En ökning med 2 368 522 personer – en befolkningsexpansion på 67 % sedan 2005.

Vi vet att judar är bra på matematik, fiolspel och numera även på att begå folkmord – men den sistnämnda färdigheten måste ifrågasättas.

Om antalet palestinier i ”territorierna” enligt PCBS har ökat med 67 % på tjugo år, är användningen av ordet folkmord en obscen lögn i syfte att demonisera judarna.

Ett mycket vackert fartyg!

 Dar Pomorza (pl. "Pommerns gåva") är en tremastad fullriggare, som numera ligger som museifartyg i Gdynia. Fartyget byggdes 1909 av Blohm + Voss och tjänstgjorde under namnet Prinzess Eithel Friedrich som tyska handelsflottans skolfartyg fram till utbrottet av första världskriget. Under kriget var hon moderskepp för tyska u-båtsflottan i de tyska kolonierna. Från 1930 till 1981 var hon skolfartyg för den polska handelsflottan.

Efter första världskriget kom fartyget till Frankrike som en del av det tyska krigsskadeståndet. Där bytte man 1926 namn på fartyget till Colbert för att nyttja henne som skolfartyg, men i stället överlät man henne 1927 till Baron de Foreste från Nantes som ersättning för nyttjandet av hans yacht Torane under kriget. Ombyggnaden av fartyget till lyxyacht visade sig bli alltför omfattande, och fartyget förblev liggande vid kaj i Saint-Nazaire fram till 1929 då polska staten (Pomorski Komitet Floty Narodowej) köpte henne för användning som skolfartyg för en summa av £ 7 000.

Fartyget fick namnet Pomorza och bogserades till Nakskov i Danmark för en genomgripande renovering. Hon var då i mycket dåligt skick, delvis på grund av en lång och stormig bogsering från Saint-Nazaire. Reparations- och moderniseringsarbetet tog fem månader, då bland annat en dieselmotor (MAN 430 hk) installerades vilken kan få upp skeppet i en hastighet av drygt nio knop. Efter renovering fick hon heta Dar Pomorza, efter insamlingar som gjorts för fartygets renovering i området Pomorze i Polen. (Dar = gåva). Fartyget anlöpte Polen 1930 och tilldelades Högre Sjöskolan i Gdynia, för utbildning av handelsflottans officerskår.

Den 25 augusti 1939 kom skolfartyget första gången till Sverige efter att Polen blivit anfallet och indraget i andra världskriget. Hon anlöpte först Oxelösund, men flyttades 1 september 1939 till Stockholm. Den 21 oktober 1945 återvände hon till Polen.

Som polska handelsflottans skolfartyg gjorde hon två världsomseglingar, den första 1934–35. År 1972 vann hon flera olika utmärkelser under The Cutty Sark Tall Ships' Races.

Dar Pomorza i Gdynias hamn 2008.

Den sista seglatsen som skolfartyg avslutades i september 1981. Hon hann tillryggalägga 500 000 sjömil som skolfartyg (motsvarar 25 varv runt jorden^{[förtydliga]}), och utbilda 13 384 kadetter under 51 års tjänst. Skeppet gjorde totalt 105 resor och anlade 383 hamnar. Den 4 augusti 1982 halades flaggan för sista gången på Dar Pomorza, och överfördes till det nya skolfartyget fullriggaren Dar Młodzieży (Ungdomens gåva). Sedan 27 maj 1983 är fartyget ett museum i Gdynia och ett populärt turistmål.

Ett inlägg från SAMTIDEN vilken rör Stockholms politik!

 

Kommer bidragstagarna bestämma över Stockholms innerstad?

Tina von Schinkel•19 augusti 2026

Det är en frågeställning värd att fundera över, för trenden talar för det. Vänsterpartiet knappar snabbt in på Moderaterna. I kommunvalet 2006 skilde det 29 procentenheter mellan Moderaterna och Vänsterpartiet. År 2022 var skillnaden knappt 3 procentenheter mellan partierna. I en prognos från juni i år har Moderaterna blott 0,3 procentenheters övertag gentemot V.

En och annan kommunist finns nog att hitta boende i Stockholms innerstad, men lejonparten av Vänsterpartiets anhängare finns utanför city. Och det vet Vänsterpartiet, som nu går hårt fram där. På sociala medier lanserar partiet sin arabiskspråkiga kampanj med budskapet ”V eller flygplatsen”. Kampanjen riktar sig direkt till invandrarna i Stockholmsförorter. Vänsterpartiet lanserar sig som garanten för att alla ska få stanna i Sverige, och det är alltså med hjälp av dessa röster som Nooshi Dadgostar och hennes partikollega i Stockholm, Alexandra Mattsson, hoppas på ett ännu större stöd för att fortsätta styra huvudstaden tillsammans med S och MP i ytterligare fyra år.

Det betyder en fortsättning på den politik som stockholmarna redan har fått smaka på, fast med ett extra stänk av vänsterpartistisk politik. Det innebär färre bussar, fler bilvägar som omvandlas till cykelbanor, färre parkeringsplatser och färre bilar i innerstan i enlighet med vänstermålet om ett bilfritt Stockholm. Det innebär också färre butiker eftersom färre kunder tar sig till stan, samt ännu längre vårdköer eftersom Stockholm successivt fasar ut de privata vårdalternativen enligt beslut av den vänsterpolitiska koalitionen. Till det kan vi räkna med många fler miljoner till mångkulturella doulor som ska hjälpa blivande invandrarkvinnor att föda barn, till föreningar av alla de slag med utländska kopplingar, till moskébyggen, och, så klart, ett varmt välkomnande av en ansvarslös invandringspolitik utan krav på utbildning eller kompetens. 

Allt detta kan för vissa låta bra. Visst ska vi ”satsa” på integrationen och vem gillar egentligen bilar utanför sitt fönster? Men för den som tänker ett steg längre blir konsekvenserna långtgående och dyra för stockholmarna.

Se på Kalifornien. Delstaten har gått i denna vänsterriktning under lång tid. Invandringen har välkomnats med öppna armar. Tältläger har fått byggas okontrollerat i städernas kvarter. Skatterna har successivt höjts, om och om igen. Men för delstaten har vänsterpolitiken varit kostsam. Ett tiotal miljoner människor och många företag har lämnat delstaten för andra stater med lägre skatter, och man räknar med 102 miljarder dollar i förlorade skatteintäkter (2020–2022).

Frågan stockholmarna bör ställa sig är om de vill se samma utveckling här. En stad där allt fler väljer att flytta därifrån, där företagen söker sig till kommuner med lägre skatter och bättre villkor, och där notan för en alltmer bidragsberoende politik i slutändan hamnar hos dem som blir kvar. Bidragstagarna må inte bestämma över Stockholms innerstad ännu, men med varje procentenhet Vänsterpartiet knappar in kommer den dagen allt närmare.

Frågan är också principiell. Den handlar om huruvida det är rätt att de som får pengar ska bestämma över de som ger pengarna. Förutom att det är moraliskt förkastligt att ha den ordningen kommer det synsättet aldrig leda till något som är till gagn för Stockholm eller för landet som helhet. I praktiken innebär det att belöna dem som inte bidrar och straffa dem som bidrar. Den som betalar ska foga sig efter den som inte betalar. Det är varken ekonomiskt hållbart eller rättvist.

Åsikter förändras tack o lov!

 

Man har ofta inte samma åsikter efter 50 år!

Jag ser nästan varje dag på internet påståendet om SD ”att de har nazistiskt förflutet”! Ja, om man rotar väldigt väl så hittar man en och annan för 40 år sedan som hade åsikter vilka var usla. Men om man är rättvis så ska man lyssna på dem idag. Ungefär som med mig själv.

Ett förflutet inom tex Vpk-Vuf! Men då går man tillbaka till 60-70-talet och det är ju några år!

Vi kan ju gå tillbaka till slutet av 80-talet, då var jag med och la ner SKP och tog avstånd från all sorts kommunism.

De som fortsätter att granska 50 år bakåt samt påstå att jag eller någon annan har samma åsikter idag som då de använder detta bara för att smutskasta. Ungefär som med man gör angående SD.

OM man är ärlig så ska man ta fram dagens åsikter!

Men Strandhäll, Johansson mfl är inte ärliga, de använder smutsiga metoder.

De här LP-skivorna är bara historia idag och vem spelar dem idag. Knappast någon! Så är det med oss människor också vi förändras på många sätt. Våra politiska tankar förändras allt utifrån vad som händer i världen och omkring oss.

Det var mycket längesedan jag hyllade socialismen ! Så kan det gå och de som inte förstår hur förändring sker de gör nog klokt i att tiga

Christina Toledano Åsbrink får ordet idag!

 

Illegal skola byggd intill den arkeologiska platsen Herodium. Foto Regavim

 

Den icke-statliga organisationen Regavim har i 20 års tid dokumenterat och rapporterat om bland annat illegala byggnationer i Israel, med stort fokus på Judéen och Samarien. När de upptäcker problem använder de sig av den demokratiska rätts­processen i försök att få igenom beslut om implementering av lagen.

Sedan 2009 har Palestinska myndig­heten (PA) en faktisk plan, Fayyad­planen, om hur de ska nå självständighet genom att ta över och ockupera israelisk mark genom illegala byggen i område C. Denna plan har inofficiellt inter­nationellt stöd, framför allt av EU, vilket avslöjades av Regavim då ett hemligt dokument från 2022 läcktes till dem.

Korta fakta innan vi fortsätter: Den självständiga staten Palestina existerar inte. Däremot har PA autonomi i område A och B vilka utgör cirka 40 procent av Judéen och Samarien. I resterande 60 procent, område C, har Israel full kontroll. Bygglov i område A och B söker man hos Palestinska myndig­heten. Bygglov i område C söker man hos Israel. Tilläggas bör att om en arabisk palestinier säljer mark till judar är påföljden dödsstraff enligt PA-lag.

Sedan Fayyadplanen har PA:s illegala byggnation i område C accelererat enormt. Det handlar idag om över 90 000 illegala byggnader. Alla rapporter och all dokumentation finns tillgänglig för allmän­heten att läsa på Regavims hemsida. Man kan, utan att överdriva, säga att Regavim varit en konstant legal nagel i ögat på EU:s illegala handlande i staten Israel.

År 2017 upptäckte Regavim en illegal EU-finansierad skola delvis byggd i område C. Skolan var dessutom delvis byggd inom den arkeologiska platsen Herodium och dess nationalpark. Att bygga på arkeologiska platser för att fördärva dem har varit ett signum för PA. På så sätt förstör man de fysiska bevisen för judisk historia – något de förnekar att Israel och judarna har.

Efter upptäckten tog Regavim saken till domstol och en mångårig process av juridiska turer fram och tillbaka tog sin början. Till slut slog Jerusalems distrikts­domstol fast att byggnaden var både illegal och undermåligt byggd. Ett domstols­beslut togs om rivning, baserat på att byggnaden utgjorde en säkerhets­risk för eleverna. Rivningen genom­fördes i maj 2023, men denna illegala skola är dock endast en av 100 liknande skolor.

När EU 2026 införde sanktioner mot Regavim var motiveringen lika kreativ som förutsägbar: organisationen ”lobbar för rivning av palestinsk egendom i syfte att utöka Israels kontroll” i Judéen och Samarien. Att Regavim i själva verket arbetar för att stoppa illegal byggnation och skydda statlig mark är tydligen ett brott mot mänskliga rättigheter.

Men EU:s hållning är tydlig: att följa israelisk lag är extremism, att bryta mot den är humanitärt arbete.

EU lyckades till och med formulera att rivning av en byggnad som en israelisk domstol definierat som farlig för barn är ett övergrepp mot ”rätten till utbildning”. Här måste man ställa sig frågan: Vill EU att barn utsätts för fara under utbildning?

Regavim svarade med att överklaga sanktionerna till EU-domstolen i Luxemburg och påpekade det uppenbara: att straffa en civilsamhälles­organisation för att den gått till domstol är ett direkt angrepp på demokratin. Men EU:s hållning är tydlig: att följa israelisk lag är extremism, att bryta mot den är humanitärt arbete.

Kort sagt: EU har lyckats skapa en moralisk ekvation där illegala byggnationer är lagenliga, implementering av lagen illegal, och den som försvarar Israels suveränitet är ett hot mot mänskliga rättigheter. Det är en imponerande akrobatik som säger mer om EU:s odemokratiska och politiska prioriteringar än om verkligheten på marken i Judéen och Samarien.

Christina Toledano ÅsbrinkIsraeldebattör och licensierad guide