Det har blivit dags för EU att dämpa tonen! Världen idag!

Publicerat den 2 september, 2026 av bohogreliusLämna en kommentar

Det område som EU:s utrikesansvarige, Kaja Kallas, benämner som ”ockuperad palestinsk mark” står i själva verket under Israelisk kontroll. Foto 

Ezra Acayan/AP/TT

Den europeiska reaktionen på den israeliska regeringens planer att bygga nya bosättningar utanför Jerusalem kan bäst beskrivas med det kända talesättet om att sila mygg och svälja kameler.

Samtidigt som EU gärna ”sväljer kameler” när islamister bränner ned hela byar av kristna i Nigeria och Hamas avrättar palestinier i Gaza, riktas EU:s strålkastarljus i stället mot Israel för att man planerar att bygga nya hem för sin befolkning. EU:s utrikes­ansvarige Kaja Kallas skrädde inte orden när hon den 23 augusti påstod att ”dessa bosättningar är olagliga under folkrätten.”

Men är det verkligen sant?

Bakom den tekniska formuleringen ”E1-korridoren” döljer sig ett område nordöst om Jerusalem i det som Kallas kallar ”ockuperad palestinsk mark” men som i själva verkligeheten tillhör det så kallade C-området, den del av de omtvistade områdena som enligt Oslo avtalet står under Israelisk kontroll. Israel behöver enligt samma avtal inga medgivande från den palestinska myndigheten eller det inter­nationella samfundet för att bygga inom området.

Som så många gånger förr är EU:s uttalande både missvisande och manipulativt. Det räcker med att EU utfärdar ett uttalande för att andra länder automatiskt ska följa efter utan att granska om uttalandet verkligen tål dagsljus. Det gör det inte.  

Huvudfrågan gäller dock Jerusalem. EU reagerar med andra ord på att Israel bygger nya hem i närheten av en stad som sedan 3 000 år tillbaka har varit en andlig, kulturell och politisk huvudstad för det judiska folket. Genom att protestera mot utbyggnaden motsätter sig EU således två grund­läggande principer.

På samma sätt som inga utländska makter kan bestämma var Sveriges huvudstad skall ligga gäller samma princip även för Israel. För landets del är frågan redan avklarad; Jerusalem är och förblir landets odelade huvudstad.

När EU pläderar för en delad huvudstad, där östra Jerusalem skulle bli huvudstad i en framtida palestinsk stat, kan det låta båda rimligt och rättvist ifall man bortser från det faktum att det som i dag kallas Östra Jerusalem i själva verket är det historiska Jerusalem.

När Jordanien olagligt ockuperade denna del av Jerusalem mellan 1948 och 1967, tilläts varken judar eller kristna att besöka de heliga platserna. En återgång till tiden före 1967 skulle med andra ord betyda ett Jerusalem fritt från såväl judar som kristna. Det ligger knappast i EU:s intresse.

Men förutom de folkrättsliga aspekterna handlar Mellanöstern framför allt om säkerhets­politik. Israel kan inte längre riskera en upprepning av 7 oktober. En palestinsk stat som möjliggör missilanfall över Ben Gurion-flygplatsen eller centrala delar av Jerusalem kommer aldrig att accepteras av den israeliska befolkningen.

Eller som en expert nyligen uttryckte det: Den stora frågan i Mellanöstern­konflikten är inte demografi utan topografi. Med andra ord, vem kontrollerar de strategiskt viktiga israeliska områdena i Judéen och Samarien? Denna fråga borde även intressera Europeiska unionen men i sin besatthet att skapa en palestinsk stat till vilket pris som helst så undviker man kalla fakta.

I stället för att ständigt komma med nya beskyllningar borde EU besvara en central fråge­ställning: Hur kan man vara med och skapa verkliga förut­sättningar för fred i Mellanöstern och förhindra den judiska staten från att leva under ständiga hot om nya terror­attacker och slutlig förintelse?

För de internationella aktörer, inklusive Europeiska unionen, som vill bidra till en rättvis fred i Mellanöstern, finns det två aktuella folkrättsliga frågor som behöver lösas innan några nya fredsförhandlingar kan påbörjas. Det räcker inte med fagra löften, nu är det dags att avväpna de terror­stämplade terrorsekterna Hamas i Gaza och Hizbollah i Libanon.

Så länge EU misslyckas med att uppnå dessa grundläggande förut­sättningar för en hållbar fred i Mellanöstern kan man gärna dämpa tonen i Bryssel.

Tomas Sandellrådgivare i EU-frågor, grundare av European Coalition for Israel

Ett rättssamhälle utreder samt förbättrar!

 

OM en företeelse ökar i ett samhälle från nästan noll till mycket märbart högre siffror då söker man ju orsaken till detta eller hur?

Sedan försöker man åtgärda tex varför så många unga har mördats i skjutningar,

Ändrar lagar, låter polisen få större möjligheter att spana osv.

Detta har skett de senaste åren i vårt land men de rödgröna har inte valt att vara med på detta tåg.

Tyvärr har också alla utredningar visat att det är främst unga från invandrarhem som är både offer och förövare. Detta förhållande doldes ofta i många år både i massmedia och polisrapporter.

Låt gå blev under Morgan Johansson det stående. Alla som påtalade hur det var blev kallade rasister.

På detta sätt så förhindrades inte spridningen av dessa fruktansvärda brott liksom annan brottslighet. De som valt eller väljer de rödgröna blev också medskyldiga men vilken väljare vill ha den sanningen i ansiktet?

Många människor förmår inte ta till sig sig att de medverkade till att Sverige blev ett sämre samhälle.

De har dessutom inte förmågan att ta till sig fakta utan viftar bara bort fakta genom att intala sig att det bara är propaganda.

ATT jämföra olika länder i Europa vad gäller antalet skjutningar,våldtäkter och andra grövre brott ger också ett svar. Varför har tex Polen inte samma typ av samhälle som vårt? Färre grova brott mot tex kvinnor!

Men nu ställer jag ju den fråga som man med rödgrön inställning INTE förmår att ge ett sanningsenligt svar på.

Inställningen att man är GOD överskuggar ofta förnuftet!

Palestinavänstern går i Faurissons fotspår/ FOKUS

När Dadgostar i SVT talar om folkmord som ett konstaterat faktum förvandlar ett politiskt slagord till en dom som ingen domstol har avkunnat.

För snart 35 år sedan skapade en fransk litteraturprofessor vid namn Robert Faurisson stora rubriker i Sverige. Faurisson var en ökänd antisemit och förintelseförnekare. I början av 1992 kom han till Stockholm, inbjuden av Ahmed Rami, som drev den antisemitiska närradiokanalen Radio Islam.

Flera kända svenskar hade medverkat i dessa sändningar. Bland dem fanns syster Marianne vid Alsike kloster, journalisten Jan Guillou, miljöpartisten Per Gahrton och vänsterprofilen Jan Myrdal. Gemensamt för dem var ett starkt motstånd till Israel som gränsade till hat.

Men vad ville Faurisson?

Robert Faurisson förnekade att nazisterna hade använt gaskammare för att mörda människor. Han förnekade också att Nazityskland hade bedrivit en politik för att utrota Europas judar. Att sex miljoner judar hade mördats av nazisterna beskrev han som en bluff.

Varför påstod han detta?

Faurissons hävdade att judarna hade fabricerat berättelsen om Förintelsen för att skaffa sig makt, inflytande och pengar samt lägga beslag på Palestina.

På så sätt bytte han plats på offer och förövare. Judarna var inte längre offer för ett industriellt massmord, utan i stället lögnare och förövare. 

Uppmärksamheten kring Faurisson bidrog till att mobilisera Förintelsens överlevande i Sverige, som började göra skolbesök och skriva böcker om sina erfarenheter. Senare på 90-talet kom projekt som Forum för levande historia, boken Om detta må ni berätta… och konferenser om Förintelsen.

Men det var då.

Sedan kom den 7 oktober 2023.

I dag kan en svensk partiledare sitta tämligen oemotsagd i Sveriges television och säga att ”Israel har begått folkmord”, att Israel har genomfört ”70 000 utomrättsliga avrättningar” och att en israelisk minister bygger ”arenor” där palestinier ska avrättas.

Ingenting av detta är sant. Men syftet att det sägs är faktiskt samma som en gång Robert Faurisson: Man använder Förintelsen för att framställa judar som förövare.

Därmed hamnar vi i det som inom forskningen kallas förintelseinversion.

Det innebär att Förintelsens vänds mot judarna själva. I verkligheten var Nazityskland förövaren och Europas judar offergruppen. Men i den inverterade berättelsen blir judarna nazisterna, palestinierna blir Förintelsens judar, Gaza blir gettot, koncentrationslägret eller Auschwitz och Israels krigföring blir ”den slutgiltiga lösningen”.

Känns det igen?

Vad har synts i de återkommande palestinademonstrationerna? Skyltar som efterliknar skylten vid Auschwitz. Davidsstjärnor som framställs som hakkors. Israeliska politiker blir till Hitler och SS-män. Gaza beskrivs som ett ghetto och palestinierna vår tids förintelseoffer. Förintelseinversion kallas det.

När Nooshi Dadgostar presenterar Gazakriget som ett israeliskt folkmord bestående av 70 000 utomrättsliga avrättningar placerar hon Israel i just denna berättelse. Hon säger inte uttryckligen att Israel är som Nazityskland eller att Gaza är Auschwitz. Men hon beskriver den judiska staten som om den medvetet har avrättat tiotusentals palestinier och därmed gjort sig skyldig till samma typ av brott som nazisterna.

I sammanhanget glöms detta bort: Folkmord är inte först och främst ett politiskt slagord. Det är ett noggrant definierat internationellt brott som kräver en särskild avsikt att helt eller delvis förinta en folkgrupp. Det är ett juridiskt begrepp. Det är inte något som avgörs av politiker i partiledarutfrågningar eller av argsinta demonstranter på Stockholms gator, utan av rättsliga instanser.

Varken ICJ eller ICC har fastslagit något israeliskt folkmord. ICC har inte ens anklagat Netanyahu eller Gallant för folkmord och har följaktligen inte lagt fram någon bevisning för den brottsrubriceringen. När Dadgostar ändå talar om folkmord som ett konstaterat faktum återger hon ingen rättslig bedömning. Hon förvandlar ett politiskt slagord till en dom som ingen domstol har avkunnat.

Robert Faurisson angrep Förintelsen genom att förneka att judarna hade varit offer för ett folkmord. Den moderna förintelseinversionen angriper Förintelsen från motsatt håll. Den medger att judarna var offer under Förintelsen – men gör dem samtidigt till vår tids nazister.

Johan Romin Fokus Sticket

 

De betalar priset för att bromsa antisemitismen/Världen idag!

 

De betalar priset för att bromsa antisemitismen/Världen idag!

Ledarsidan idag är ett personligt möte med två av Sveriges tydligaste politiska försvarare av Israels rätt att existera i trygghet. Foto Jonas  Adolfsson

 Alice borde ha spöstraff varje gång hon öppnar munnen. Alice är en psykopat. Det är två i mängden av hat- och hotfulla kommentarer som haglat över EU-parlamentariker Alice Teodorescu Måwe (KD) de senaste åren och som hon på tisdagen valde att publicera på nätet. Världen idags ledarsida möter henne och kollegan Lars Adaktusson för ett samtal om skenande antisemitism och ett havererat debattklimat.

Totalt har Alice fått 10 000-tals hatiska kommentar och allt beror på hennes modiga engagemang mot antisemitism och för Israel. 60 av de grövsta publicerade hon i sin artikel på tisdagen.

– Allt är i princip polisanmält, allt är nedlagt, säger hon frustrerad när Världen idags ledarsida möter henne i Jönköping dagen efter.

Världen idags chefredaktör Jonas Adolfsson möter Alice Teodorescu Måwe (KD) och kollegan Lars AdaktussonVärlden idag

Vid hennes sida sitter en annan profil som tagit strid i samma fråga, förre EU-parlamentarikern Lars Adaktusson (KD) som nu kandiderar till riksdagen igen. På kvällen ska de medverka i ett panel­samtal om vikten av goda värderingar i samhället, men kvällen, liksom vår intervju, kommer att fastna i en enda fråga: den nya antisemitismen och hatvågen mot denna späda men orädda kvinna: Alice Teodorescu Måwe.

Hon och Lars är luttrade men synligt upprörda över utvecklingen.

– Antingen så är det fel på lagstiftningen eller på tillämpningen av lagstiftningen, konstaterar Alice apropå det faktum att alla polis­anmälningar av hoten mot henne har lagts ned.

Samma sak gäller de demonstrationer där man ropar på Israels utplåning och använder sig av terrorflaggor som Hamas och Hizbollahs. Lars menar att detta bör vara hets mot folkgrupp och således prövas i domstol.

– Men det görs ju inte, säger han.


Vad är det som får dig, Alice, att fortsätta trots det oerhörda tryck du utsätts för?

– För mig finns det ett före och ett efter 7 oktober. Det här är viktigt på riktigt. Det här är existentiellt för drygt 15 000 människor i Sverige (judarna) som nu överväger att lämna landet. Och när de har lämnat Sverige så är vi själva kvar med problemet.

Hon syftar på den lilla men allt mer högljudda del av befolkningen som driver det antisemitiska hatet, ett hat hon själv fått smaka på så bittert. De som skriver till henne, via Linkedin och i olika kommentars­fält, gör det ofta med namn och arbetstitel. De är socialarbetare, lärare och apotekare.

– De är helt skamlösa, konstaterar Alice.

Hon uppskattar att 90 procent av skribenterna har sin bakgrund i Mellanöstern och Nordafrika.

– Men jag ser också en växande andel etniska svenskar, inte minst äldre personer, som skriver veder­värdigheter. Det har blivit som en accessoar, någonting som visar att man tror att man är god.

Hur högt pris ska man som politiker vara beredd att betala för att stå upp för det som är sant och rättfärdigt?

– Man ska inte betala något pris överhuvudtaget (Alice är rapp i svaret). Det är absurt att jag som kom som flyktingbarn från en diktatur 1989 får en fråga om huruvida man behöver vara modig i demokratin Sverige 2026. Det säger något mycket illa­varslande. Att man behöver vara rädd för att man yttrar sig i den offentliga debatten, som politiker, journalist eller akademiker, är en indikation på att det svenska samhället inte mår bra. 

Att man behöver vara rädd för att man yttrar sig i den offentliga debatten, som politiker, journalist eller akademiker, är en indikation på att det svenska samhället inte mår bra.

Alice Teodorescu Måwe (KD)

En färsk undersökning i veckan visar att 80 procent av röst­berättigade muslimer tänker rösta på Social­demokraterna eller Vänstern. Alice är bekymrad, menar att oppositionen ägnar sig åt publikfrieri genom anti-israelisk politik. Detta för att ta hem lätta röster i en grupp med hög grad av antisemitiska åsikter.

– Är det här Vänsterns riktiga positioner eller är det positioner man intar för att man gjort kalkylen att det är det som gör att man vinner val? 

Det är i så fall djupt problematiskt ur ett demokrati­perspektiv, framhåller Alice som pekar ut Vänsterns nära koppling till Palestina-rörelsen.


– Därför anser jag att höstens val är så oerhört viktigt, fortsätter hon. Den demografiska förändringen i Sverige får konsekvenser och det blir helt andra skiljelinjer i politiken som inte handlar om ideologi utan om en slags klanröstnings-beteende som är väldigt svårt att argumentera emot.

Flera unga åhörare hade mött upp för att lyssna till Alice och Lars i Jönköping. Samtalet leddes av journalisten och skådespelaren Rasmus Troedsson.Jonas Adolfsson

Lars fyller i.


– Det har varit så mycket vilja att visa tolerans och välvilja och vi vill liksom bjuda in till en fungerande integration, vilket självklart är oerhört viktigt. Men i de där processerna har det funnits en blåögdhet, framför allt gentemot vissa grupper som har betraktats som politiskt känsliga, till exempel invandrare från Mellanöstern. Det tog lång tid innan vi talade om antisemitism i relation till dem som har kommit.


Alice är otålig, menar att det inte går att enbart debattera bort problemen.

– Vi behöver ta ett helt nytt grepp här. Det handlar väldigt mycket om att åter göra det fult, socialt oacceptabelt att vara antisemit.

Lars Adaktusson söker riksdagsplats för Jönköpings län.Jonas Adolfsson

Lars å sin sida ser media som en förklaring till att antisemitismen blommat upp i Sverige. Han pekar på minst 20 år av systematisk, enkelspårig och obalanserad rapportering av framför allt det som skett i Mellanöstern. Allt har utgått från samma narrativ, nämligen att det finns en skyldig part (Israel) och en oskyldig (palestinier).

– Det har saknats analys, det har saknats sammanhang, det har saknats kunskap. Och framför allt så har det varit en systematisk svartmålning av Israel. Det är klart att detta sätter spår. 

Lars Adaktusson ser emellertid en strimma hopp i de allt fler röster som, främst via sociala medier, börjar utmana snedvriden medie­rapportering.


– När till exempel SVT sänder inslag som är helt partiska kan man se hur det blir väldigt starka reaktioner. Med hjälp av sociala medier kan människor också i större utsträckning söka information från flera ställen, och inte bara titta på Rapport klockan 19.30. Så det finns hopp ändå.

Den offentliga samlingen i Jönköping hölls i Per Brahegymnasiets matsal.Jonas Adolfsson

Jonas Adolfsson

chefredaktör och ansvarig utgivare

Onda ord!

https://www.aliceteodorescu.se/p/dags-att-vakna-sverige?fbclid=IwY2xjawT7pAhwZG9mBWV4dG4DYWVtAjEwAGJyaWQRMUFZa2VvVzZzemVtZlE5VjdzcnRjBmFwcF9pZBAyMjIwMzkxNzg4MjAwODkyAAEeBmKfrlBAZBhCJVaxLW06b0ajr_6fn2c7_oCazdRXH6jfKVmSVw06LZlDNLY_aem_YJIVZLyc3qCDJU8cgY6MYA 

Pakten!

 Den svenske tecknaren och illustratören Carl Agnar Jacobsson, känd under signaturen JAC (1884–1942), var verksam under andra världskrigets inledningsskede och utförde satiriska teckningar som kommenterade tidens diktatorer och politiska allianser, såsom pakten mellan Tyskland och Sovjetunionen.

Vänsterpartiet!

 

Barncancer! Klicka på bilden!

 https://www.barncancerfonden.se/

Uppgifter som du aldrig ser i statsmedia!

 Leon de Winter och John Spencer

DESINFORMATIONSMASKINEN har skapat en värld där Israel framställs som ett land som begår folkmord.

John Spencer, en amerikansk toppexpert på strid i bebyggelse, skrev i måndags på X:

”Om du fortfarande hävdar att Israel begår folkmord i Gaza är du antingen dum och okunnig eller antisemit.”

”Den antisemitiska varianten innebär oftast att man tillämpar dubbla måttstockar gällande definitionen av folkmord och krigets lagar, enbart för att undergräva Israels existensberättigande eller dess rätt att bekämpa legitima mål i ett krig landet inte själv startade, och/eller för att framställa varje IDF-soldat som ett monster.

Jag har försökt argumentera utifrån de grundläggande definitionerna.

Folkmord kräver en avsikt att helt eller delvis förgöra en nationell, etnisk, rasmässig eller religiös grupp som sådan.

Bevisen visar inte på en sådan avsikt gentemot befolkningen i Gaza. Tvärtom visar de precis motsatsen.”

Spencer har ingående studerat strid i bebyggelse efter att själv ha deltagit i sådan, och han leder Urban Warfare Project vid Modern War Institute på militärakademin West Point.

För vissa i Nederländerna räcker inte Spencers meriter till; de lyssnar hellre på A.J. Boekestijn, J. Derksen och F. Timmermans.

Spencer förklarar att Israel vidtog extraordinära åtgärder för att förhindra civilt lidande, samtidigt som de tvingades strida mot ”en fiende som gömmer sig bland dem [civilbefolkningen i Gaza], använder sjukhus och skolor som baser och behandlar sin egen befolkning som rekvisita i en ondskefull politisk strategi för martyrskap, i syfte att utplåna alla judar på jorden.”

Spencer räknar upp fakta om de enorma mängder livsmedel som fördes in, samt tillgången på vatten, el, bränsle, sjukvårdsmaterial, fältsjukhus och vaccinationskampanjer mot polio.

Spencer drar slutsatsen:

”Det är inte så man går tillväga för att utrota ett folk.”

”Titta sedan på desinformationsmaskinen.”

Den maskinen har skapat en värld där Israel framställs som ett land som begår folkmord. Fakta talar emot denna fruktansvärda slutsats, men de når inte fram till nyhetskonsumenterna.

Den tidigare brittiske kommandoofficeren Andrew Fox skrev nyligen: ”I mer än två år har vi sagt det: Hamas använder sjukhus för militära ändamål. De döda ’journalisterna’ är stridande. Hamas använder barnsoldater. Hamas leder om bistånd. Tiotusentals döda och skadade i Gaza är stridande. Hamas använder mänskliga sköldar. Och så mycket annat, som nu alla är ovedersägligen bevisade. Ändå hörs inte ett knyst för att korrigera den bild som förmedlas av globala medier, vilka sedan den 7 oktober har spridit lögner om folkmord och krigsförbrytelser.”

Om fakta är så ovederläggliga – och det är de – då har John Spencer rätt: den som förnekar dessa fakta är antingen dum och okunnig eller antisemit.

Men skadan är redan skedd, och jag har ingen aning om hur detta kollektiva vansinne ska kunna hävas. Varje dag sänder tv-nyheterna förvridna rapporter om Israel, och nästan alla tidningar i Europa hakar på genom sina korrespondenter – som gärna lyfter fram judar med självhat (ett tragiskt fenomen i judisk historia) för att framställa staten Israel som ännu grymmare än vad deras kollegor inom tv-mediet påstår.

Så jag tänkte: jag ska kontrollera webbplatsen för den palestinska statistikmyndigheten (PCBS). Ingen statlig institution i Samarien eller Judéen (kallat Västbanken av Jordanien efter deras anfallakrig och ockupation av området 1948 – 1967) eller i Gaza kan misstänkas hysa respekt för fakta, eftersom allt är politiskt – i synnerhet siffrorna – och allt måste ses i den palestinska kontexten av en korrupt, intern maktkamp präglad av klanrivalitet och strävan efter ekonomiska fördelar.

PCBS-siffrorna kommer aldrig att ge en nyanserad bild av situationen i Gaza; tvärtom kommer de, om möjligt, att få bilden att svälla över alla bräddar.

I en färsk Excel-sammanställning rapporterar PCBS att det år 2005 – då Israel överlämnade Gaza till invånarna där (som upprättade en fri arabisk som de kallar palestinsk stat i området) – bodde 1 304 388 människor i Gaza.

Det finns ”nyttiga idioter” som hävdar att dessa stackars invånare i Gaza hamnade i världens största utomhusfängelse och blev ovetande offer för judarna.

År 2022, ett år före Gazas armés överraskningsanfall mot Israel, hade befolkningen i Gaza vuxit till 2 166 269 personer – en ökning med mer än åttahundra tusen.

Och vad säger PCBS om befolkningsstorleken i Gaza år 2026?

Då bor där 2 411 790 personer. Det är alltså 245 521 fler invånare i Gaza än 2022.

Visst, detta är officiella siffror från araberna som kallar sig palestinierna själva.

När det gäller de totala befolkningssiffrorna, inklusive Samarien och Judéen (Västbanken – ett namn som myntades av Jordanien), är PCBS också tydliga: antalet steg från 3 508 126 år 2005 till 5 876 ​​648 år 2026.

En ökning med 2 368 522 personer – en befolkningsexpansion på 67 % sedan 2005.

Vi vet att judar är bra på matematik, fiolspel och numera även på att begå folkmord – men den sistnämnda färdigheten måste ifrågasättas.

Om antalet palestinier i ”territorierna” enligt PCBS har ökat med 67 % på tjugo år, är användningen av ordet folkmord en obscen lögn i syfte att demonisera judarna.