Men det ska sägas på en gång att jag var en missnöjd medlem allra helst när 1968 och invasionen av Tjeckoslovakien hände! Förfärligt. Och så de gamla kommunisterna behandlade oss yngre, hat och hot och så mycken skymf.
Att ansluta sig till parollen "socialism med mänskligt ansikte" var så främmande för de äldre. Allt som sas från Moskva svalde de!
1972 åkte jag och 8 andra ut från partiet!
OCH så som vänsterpartiet ser ut idag kunde man aldrig drömma om. Ett parti som viftar med Irans mullaflagga samt ställer upp på Hamas dödliga politik med barnamord osv.
Men man ser ju också att inflödet av medlemmar från invandrare från bla MÖ också har bidragit till att snedvrida detta parti till att närmast vara ett islamistparti!
Svensk arbetarklass har inte intresserat detta parti på många år.
FN är inte neutralt i sina rapporter om det som kallas bosättarvåld, menar författaren. Bilden visar en israelisk bosättare i Ma’ale Adummim. FOTO: HENRIK MONTGOMERY/TT.
■ Det talas och skrivs mycket om ”bosättarvåld” dessa dagar. Med detta menas israeler som trakasserar, attackerar, skadar och ibland till och med dödar palestinier på Västbanken (Judéen och Samarien), skadar palestinsk egendom med mera.
Många älskar också att hänvisa till israeliska källor, som B’Tselem, för att de bedöms vara trovärdiga. De är ju israeliska källor som kritiserar israeliskt beteende! Att andra israeliska källor, de flesta, har direkt motsatt uppfattning om vad som sker, och dess omfattning, är tydligen inte alls trovärdigt. Märkligt.
Det hävdas att detta våld är vanligt, att det är tusentals israeliska attacker mot civila palestinier, att det är upprörande och att det måste upphöra. Men vad är egentligen sant?
FN-organet OCHA har en databas med dessa incidenter. Ingen får se denna databas, den är inlåst bakom en registreringsprocess som ingen kommer igenom. Men den israeliska organisationen Regavim fick det interna kalkylblad som OCHA använder och analyserade det, fall för fall.
Regavim är en högerorienterad organisation, kan någon invända. Men OCHA litar på data från B’Tselem som står långt till vänster på den politiska skalan. B’Tselem listar till exempel palestinier som dödats som ett resultat av egna terrorattacker som offer för ”bosättarvåld”.
Mellan januari 2016 och april 2023 har OCHA listat 8 332 incidenter som lett till skador som ”involverande israeliska bosättare”. När Regavim tittade på dessa siffror såg de följande: 2 047 av dem är våld från palestinier mot israeler. Nästan en fjärdedel av det som kallas ”bosättarvåld” är alltså palestinska attacker mot judar. FN listar dem i samma statistik.
Då återstår 6 285 fall. Av dem inträffade 1 704 i Jerusalem, alltså inte av ”bosättare” och inte i ”bosättningar”. I Jerusalem, en stad med blandad befolkning där all friktion mellan judar och araber alltså hamnar i statistik för ”bosättarvåld”.
Av dessa 1 704 fall involverar 1 361 fall judar som besökt Tempelberget eller sammandrabbningar mellan israeliska säkerhetsstyrkor vid upplopp av muslimer. Detta hamnar också under rubriken ”bosättarvåld”. 1 613 fall var klagomål om att ”gå in på mark”. Det kan handla om en jude som vandrar på mark som en palestinier hävdar är hans. Inget fysiskt våld, ingen skada på egendom; någon tog en promenad. Detta räknar OCHA som ”bosättarvåld”.
96 fall handlar om statliga infrastrukturprojekt, alltså att israeliska regeringen bygger och asfalterar vägar. Inga ”bosättare” inblandade, inget våld – bara att Israel bygger en väg är ”bosättarvåld” i FN:s databas.
2 039 fall handlar om påstådd skada på egendom eller någon form av attack utan fysisk skada. Man kan knappast hävda att en databas om våld ska innehålla dessa klagomål, men så är det.
Om vi adderar detta, alltså tar bort Jerusalem, Tempelberget, vandrare, vägbygge och klagomål utan skador, då blir det kvar 833 incidenter av de ursprungliga 8 332. Tio procent. Och även bland dessa tio procent finns det tveksamheter.
404 av dem är listade som ”inblandning i en sammandrabbning”, vilket betyder att två personer slåss eller har en konflikt och FN inte kan avgöra vem som startade det. Inget ”bosättarvåld” – en konflikt mellan två personer. Och 117 fall, säger FN, kan hänvisas till israeliska säkerhetsstyrkor, inte till ”bosättare” eller civila.
Några dussin är palestinska terrorattacker där den som attackerade sköts i självförsvar av den attackerade juden. Några exempel: en stenkastande palestinier sköts efter att ha skadat en bilförare på väg 60, en jude dödade en palestinier efter att bilen han körde attackerats och förstörts, en palestinier som knivhögg en israelisk vakt sköts av en annan vakt, en palestinsk arbetare blev biten av en hund på sin arbetsplats.
FN räknar allt detta som ”bosättarvåld” mot palestinier. I OCHA:s databas är juden förövaren. Uppenbarligen är inte FN neutralt. De producerar statistik som passar deras syften. I slutändan blir politiker och medier lurade, de väljer att inte kontrollera fakta, och värre än så: judar utmålas som onda, vilket i sin tur leder till ännu mer hat och antisemitism.
Har vi sett det förut?
Ulf Cahn kommunikationschef, Med Israel för fred (MIFF)
En valsmelodiT: Nils FerlinM: Lille Bror Söderlundh
Dagen är släckt, mörkret har väckt,
stjärnor och kattor och slinkor,
fyllda av skarn, slödder och flarn,
sova polishus och finkor.
Barnet det skådar i drömmarnas brus,
hur en ängel med lyktor går runt våra hus,
och ensam i kvällen den sena,
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Jag har sålt mina visor till nöjets estrader,
och Gud må förlåta mej somliga rader,
ty jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Grämelsens son i grammofon,
sprattlar för Hans och för Greta.
Pajas ack ja, schajas ack ja,
gott kan det vara att veta.
Skänk mej nu bara ett rimord på sol,
när jag redan har använt fiol och viol.
Ack, ensam i kvällen den sena,
jag slåss med en smäktande vals,
och jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Jag har alls ingenting här i världen att vinna,
och snart i min grop skola maskarna finna
att jag är ganska mager om ben'a,
tillika om armar och hals.
Inspelning(ar):
Gunnar Turesson / Ork. / 15 maj 1942 / Odeon D 5044 /
Sången ger hopp. Islamister hatar naturligtvis denna sång,det enda de har är hat.
De hatar så mycket i denna värld det är därför de vill döda och dö.
De älskar inte bara döden de älskar också lögnen.
Hela uppväxten präglas av lögner. Se bara den stora lögnen om att offfra sig och belönas med att komma till paradiset. Tänk att gå på sånt samt spänna bombbältet på sig eller på sina barn!
Sannerligen inte något att hurra för.
Men jag återkommer till hur svenskar ända upp i riksdagen försvarar islamisternas grymheter.
I olika demon vandrar bla pensionärer med glöd i blicken och ropar ut sitt hat mot Israel och judar.
Inte en tanke på att de har anslutit sig till nazismens antisemitism.
Att judar efter kriget har försvarat sig med kraft tycks reta gallfeber på många idag.
"Aldrig mer" sa man 1945 och judarna säger också detta och tar vapen i sin hand och försvarar sig.
Ska man behöva påminna folk om VEM det var som startade kriget?
Hamas och massor av civila Gazabor startade krigsmassakern men det tycks inte gå in i huvudet på svenska artister,skådespelare, journalister, mfl. De har antiemitismen som ett virus i hjärnan och det verkar vara obotligt.
DET är en gåta att så många i vårt land inte genomskådar dessa människors falska budskap! De står här på Pride och talar om ALLA människors lika värde bla bla bla!
Följer man med i den politiska vardagen så vet vi ju att just dessa två sossar angriper andra människor med simpla lögner. De har hjälpt ohederliga individer i Botkyrka så att partiet sprack till slut. De ställde sig på fel sida !
Och hur har de i åratal uttalat sig om SD och dess medlemmar?
De ser nazister överallt omkring sig på ett sätt som får en att undra lite hur de mår i sina huvuden?
Vad och vem är det egentligen som Pride representerar idag? Ilan Sadé
ser en företeelse som alltmer börjat bli en bekännelse av den rätta tron
och en kommunernas fromhetsmarsch – medan män som har sex med män tycks
lämna.
KOLUMN Stockholm Pride är i antågande, vilket traditionsenligt fyller flödena i sociala medier med allehanda betraktelser.
I
år har terrordådet mot festivalen i Berlin gett upphov till ett otal
inlägg på temat ”Pride är viktigare än någonsin” för att bemöta ”hatet”.
Tydligen var det ”hatet” som satt bakom ratten i Tiergarten; inte den
radikaliserade muslimen Abdul Ballout. Därefter kan skribenten fritt
associera till sina hatfavoriter i det egna skräckkabinettet.
Dessa standardiserade reaktioner får mig åter att fundera över företeelsen Pride – var den kommer ifrån och var den har hamnat.
Portades från Pride
För
25 år sedan deltog jag för första gången i Stockholm Pride. Intressanta
möten med ett brokigt galleri av människor i Pride Park varvades med
fester på nätterna och karnevalsstämning på gatorna under paraden.
Subkulturer fick chansen att kraftsamla och göra sin grej.
För tio
år sedan skrev jag en krönika efter det IS-inspirerade terrordådet i
Orlando i delstaten Florida. Jag höll det för bisarrt att innan liken på
dansgolvet i Orlando hade hunnit kallna var den vid det här laget
etablerade HBTQ-offentligheten besatt av frågan hur dådet skulle riskera
att gynna… Sverigedemokraterna. Jag uttryckte även kritik mot begreppet
”HBTQ” och ”HBTQ-person”, som rör ihop olika kategorier.
För
åtta år sedan blev partiet Medborgerlig Samling (MED), som jag då
ledde, portat från Stockholm Pride. De officiella skälen var min ovan
nämnda krönika, några utspel som en av våra medlemmar (för övrigt även
han homosexuell) hade gjort i sociala medier och att MED inte hade något
HBTQ-program. Vi uppfyllde inte Stockholm Prides värdegrund, hette det.
Från
sidlinjen kunde jag iaktta ett långt paradtåg som till stor del bestod
av myndigheter och av myndigheter uppumpade organisationer.
Kommunernas fromhetsmarsch
Priderörelsen
i Europa och Nordamerika började som en manifestation av stolthet och
synlighet präglad av glädje, fest och krav på lika rättigheter, för att
så småningom omfamnas av stat och etablissemang och bli ett uttryck för
bekännelsen av den rätta tron: woke, identitetspolitik och allmän
samtidsvänster.
I stort sett varje svensk kommun ska numera ha sin
egen lilla fromhetsmarsch. Prideveckan i Stockholm är La Semana Santa.
Det som en gång var äkta och uttryck för homo, bi och trans har kommit
att klinga falskt och handla om att ängsligt – och stundtals hysteriskt –
avlägga trosbekännelse.
Kanske är det så att det sistnämnda
gäller i dubbel bemärkelse. Män som har sex med män tycks nämligen
överge Pride och över huvud taget ta avstånd från woke och
identitetsvänster.
Enligt opinionsmätningar i de tre största
västeuropeiska länderna finns det mycket som tyder på att Reform UK i
Storbritannien, Rassemblement national i Frankrike och Alternative für
Deutschland i Tyskland i dag är de enskilt största partierna inom
gruppen. En liknande utveckling kan skönjas i Sverige.
Skälet till
det kan delvis stå att finna i det som ligger bakom att en förare rusar
sitt fordon rakt in i en folkmassa under Berlins Pridefirande, liksom i
den opinionsmätning som Stockholm Pride har gjort ett stort nummer av i
år, som visar att inställningen till homosexualitet och homosexuella
bland unga män i Sverige har blivit kärvare. Massiv invandring från
muslimska länder i Mellanöstern för helt enkelt med sig förändringar när
det gäller faror och attityder.
Vilka representerar Pride?
Så
vad och vem är det Pride i allmänhet och Stockholm Pride i synnerhet
egentligen representerar i dag? Det är i vart fall inte homo- och
bisexuella baserat på vår läggning.
Vad jag ser är en ritual där
folk bekänner sig till ett påbjudet paket av läror och floskler, trots
att dessa på sikt äventyrar levnadsbetingelserna för just den grupp som
skulle stå i festivalens centrum.
Gycklarnas afton har blivit hycklarnas afton.
Ilan Sadé är jurist, debattör och tidigare partiledare för Medborgerlig Samling.
Den snedvridna vänstern går inte att känna igen för oss som var engagerade inom 60-70 tals vänstern. Att öppet homosexuella ställer sig på Irans sida är totalt obegripligt. Denna islamist stat avrättar nu varje dag många vilka har demonstrerat för ett annat samhälle. Homosexuella har Iran avrättat ända sedan 1979. Hur många bilder har jag inte sett genom åren på hur unga människor dinglar i rep . Allt från byggkranar till andra platser.
Hur nu dagens unga kan hylla Iran är för mig fullkomligt obegripligt. Lägger inte ut några bilder för då tar blogger bort hela bloggen och hotar mig . Så har vår omvärld blivit de senaste fem åren.
Sanningen ska döljas både på internet som i massmedia.
DET är så ynkligt och faktiskt skrämmande att tankar från islamisterna ska påverka vårt någorlunda fria samhälle.
I snart alla sammanhang lyser denna påverkan från falska läror igenom, se bara hur tom simpel underhållning från Skansen ger islamisterna utrymme.
Inlägg
