SVT:s chef gick nyligen ut i SvD och försvarade sina journalisters rätt att låta egna värderingar prägla nyhetsrapporteringen. Det är ett befriande erkännande – och kanske en svanesång, skriver Torsten Sandström.
Chefen för SVT går i SvD den 6/6 till försvar för de egna journalisternas rätt att sprida politiska värderingar i nyhetsreportage. Det sker i en text som skrivits tillsammans med hennes kollega i Finlands motsvarighet till SVT. Det vi kan läsa är alltså ett inlägg som i realiteten medger den vänstervridning som dominerar SVT. I stället för att plädera för extrem återhållsamhet avseende de anställdas politiska åsikter så blåser hon i realiteten under den propaganda som faktiskt sprids varje dag, timma och minut i det SVT som folket tvingas betala. Det hon skriver är kanske en överraskning. Men samtidigt ett befriande erkännande av de övertramp som många förnuftiga människor länge har kritiserat – och för den skull hånats i svenska medier.
I grunden menar SVT-chefen att en neutral rapportering varken är möjlig eller bra. Själva ambitionen att med maximal frenesi upprätthålla en politiskt oberoende journalistik (i statsfinansierade medier) faller således till marken.
Eländet förvärras av en argumentation som i grunden är djupt ologisk och går ut på: alla är vi människor med värderingar, därför måste SVT:s journalister tillåtas rådande politisk frihet. Låt mig citera:
”Domstolar blir inte meningslösa för att domare är människor. Vetenskap blir inte värdelös för att forskare har personliga övertygelser. Tvärtom utvecklar alla professioner metoder och kontrollstationer just för att hantera att vi är människor. Det gäller också journalistiken.”
Jämförelsen med domare och vetenskapsidkare är helt förvridna. Visst är de människor med privata åsikter. Men för en domare i en underinstans är det ett lagbrott att åsidosätta gällande lagstiftning med hänvisning till personliga åsikter. Och ingen inom yrket hyllar den forskare som medvetet vinklar vetenskapen. Inom de båda akademiska professionerna skolas unga ständigt att inte politisera. Rollerna hyllas av samhället just på grund av detta faktum.
Journalister skolas däremot inte så. De tränas tvärtom i betydelsen av personlig integritet, att kritisera samhällsskeenden samt att rapportera på ett vis som man uppfattar ger stöd till den svaga människan (alltså offret, vem det nu är). Inget av dessa argument är förenliga med ett fokus på vad som faktiskt skett i samhället. Argumenten är i stället uppenbart värderande och framtidsinriktade. Den mediala rapportörens roll borde enligt min och många andras uppfattning vara att med näbbar och klor befria sig från personliga böjelser av detta slag, hur humana de än kan tyckas. Journalistens uppgift är ju att skildra faktiska skeenden!
Det goda med SVT-chefens text är att hon de facto erkänner hur hennes medarbetare agerar – och enligt SVT:s syn på saken även hur SVT ska jobba. Orden är hennes svanesång.
Enligt min åsikt borde de svenska företag som påstås driva ”public service” för länge sedan ha förlorat statliga pengar. Den bevillning som skett i gällande statsbudget bör vara den sista. Riksdagen är nämligen inte alls bunden av talet om en framtida 8-årig finansiering. Lagrådet har explicit sagt att finansieringen enligt grundlagen enbart är bunden årsvis med stöd av Riksdagens budgetbeslut.
Därför föreslår jag att SVT och SR ska tvingas konkurrera med befintliga företag på den nöjes- och åsiktsmarknad där SVT/SR redan sprider sin politiska syn på Sverige. Jag tror alla vet hur det kommer att sluta. Ungefär som med ett annat kostsamt politiskt projekt, dvs Northvolt.
Torsten Sandström
Inlägg
