Stöd Israels folk!

 

Palestinier?

 

Den 6 oktober var de en familj.

Den 7 oktober brändes de levande och förvandlades till aska av Hamas-terrorister. Johnny, Tamar, Shahar och Arbel (6), och Omer (4) Siman Tov. Vissa av er kanske har kort minne, men det har inte vi. Må deras minne vara en välsignelse.

Kristen SD-topp böjde knä vid judar – drabbades av hat! /Världen idag/

 

å sociala medier har mängder av konton spridit antisemitiska myter efter att bilder där Alexander Christiansson (SD) möter terrordrabbade israeler blivit virala. Nu bemöter Christiansson de falska påståendena. FOTO: LARS SCHRÖDER/TT

Ville visa deltagande • Anklagades för att ”böja sig för sionister”

Under en resa till Israel mötte Alexander Christiansson (SD) personer som drabbats av terror och gick då ner på ett knä för att visa sitt deltagande. Nu har bilder från tillfället fått spridning tillsammans med antisemitiska påståenden om att han ”böjer sig för sionister”, och han och hans familj har hotats.

– Jag skäms inte för att visa empati, säger Christiansson nu i ett svar.

■ Det är i en film på Facebook som riksdagsledamoten Alexander Christiansson, son till den kände kristne Jerusalemsångaren Ulf Christiansson, ger en bakgrund till de bilder som nu blivit virala på sociala medier i flera länder.

SD-politikern berättar att det hela spelades in när han besökte Israel några månader efter Hamas terrordåd 7 oktober 2023 och att han då mötte föräldrar till barn som blivit lemlästade och torterade.

När han hörde berättelserna reagerade han instinktivt, böjde ena knät och lade handen i deltagande på en av föräldrarna.

– Vad ni ser här är att jag sträcker mig fram mot en pappa som förlorade sin son för att visa empati och omsorg över honom, säger han i inlägget med rubriken ”Mitt svar till er som sprider lögner”.

På nätet har många såväl högersom vänsterextrema nämligen i stället framställt det som en bild på att utländska makthavare ”böjer sig” för ”sionister” och har använt detta för att sprida klassiska antisemitiska myter om judiskt världsherravälde.

– Jag skäms inte för att visa omsorg, svarar Christiansson nu i videoklippet.

– Som fyrabarnsfar blir det såklart ett känslomässigt möte.

Han menar att det är intressant att se hur höger- och vänsterextrema tycks samlas kring antisemitiska påståenden om att en riksdagsledamot ”tillber sionisterna”.

– Det har föranlett enorma hot mot mig och min familj, säger han, men lägger till att han inte kommer att låta det förändra honom, utan att han är stolt över att visa empati.

Christiansson säger att han sätter ”Sverige först i alla situationer” men att han samtidigt står upp för Israels rätt att försvara sig.

– Det är viktigt att vi som parlamentariker gör det, för de [Israel] står emot islamiseringen som vi ser pågå över hela Europa, menar han.

Samuel Teglund samuel.teglund@varldenidag.se

Göteborgaren Ghazal kämpar för Irans folk: ”Nu eller aldrig”

 

Ifrågasätter de officiella dödssiffrorna • Uppmanar kristna att agera.

Som 18-åring lämnade hon Iran – i dag kämpar göteborgaren Ghazal Zekavat för vänner och släktingar som lever kvar under regimen. Hon ger också förslag på hur kristna i Sverige kan stå med genom bön och handling.

– För revolutionen i Iran är det nu eller aldrig, säger hon.

■ Hon var 18 år när hon tillsammans med sin mamma och bror lämnade Iran. I dag följer 33-åriga göteborgaren Ghazal Zekavat, regionansvarig för Teamträningsskola region Väst och tidigare ungdomspastor i Pingstkyrkan i Borås, protesterna på avstånd – med vänner och släktingar kvar under regimen.

– Jag skulle ljuga om jag sa att jag mår bra nu, säger hon när Världen idag når henne via telefon.

Revolutionen i Iran har gått in i ett nytt skede, menar hon. Efter mordet på 22-åriga Mahsa Amini 2022 samlades människor kring parollen ”kvinna, liv, frihet”. Nu är budskapet ännu tydligare.

– Det var starten. I dag, drygt tre år senare, finns en självklar ledargestalt i oppositionsledaren, kronprins Reza Pahlavi. Många menar att det är nu eller aldrig, trots att kampen kan kosta dem livet.

Ghazal Zekavat upplever att iranier, både i landet och i exil, blivit skickligare på att sprida information.

– Övning ger färdighet. Vi har insett att ingen annan för vår talan om inte vi gör det. Det vet regimen också – därför stängde de snabbt ner internet den här gången.

Hon har de senaste dagarna lyckats få viss kontakt med Iran, något som får henne att ifrågasätta de officiella dödssiffrorna och befara att våldet är betydligt värre än vad som rapporteras av regimen.

Ghazal Zekavat berättar om massakrer i städer vi inte hört talas om i nyheter, och hur demonstranter undviker sjukhus av rädsla för att gripas eller dödas.

– En skottskadad man smugglades ut bakvägen. Personalen sa att det var farligare att ligga skadad på sjukhuset än att fly. Regimstyrkorna vill inte ha några överlevande, så de besöker även sjukhus och avrättar folk på plats.

– Det här är på riktigt, säger hon förtvivlat.

Hon berättar att vissa som skjutit mot demonstranterna har talat arabiska, inte persiska – regimen ska enligt uppgift ha tagit in proxygrupper för att mörda befolkningen.

– Soldater utan känslomässiga band till befolkningen. Det är fruktansvärt.

När Ghazal Zekavat blev kristen möttes hon inledningsvis av motstånd från de muslimska släktingarna och vännerna i Iran, men hon berättar att något har förändrats de senaste åren.

– I kampen mot diktaturen har vi hittat varandra igen. Många är så trötta på islamismen att de ser på mig och min tro på ett annat sätt i dag.

Nyligen deltog Ghazal i såväl ett bönemöte för Iran i hemförsamlingen Pingstkyrkan Frölunda som en demonstration i Göteborg.

Hon tycker att det är viktigt att även kristna höjer sin röst.

– Många ber nog, kanske tysta på sina kammare. Men för alla iranier som finns ute i församlingarna betyder det mycket om man ser att syskonen bryr sig på riktigt.

– Fråga gärna om det finns någon demonstration att gå med i, eller annonsera konkret bön för situationen, uppmanar Ghazal Zekavat, och hänvisar till Första Johannesbrevet 3:18: ”Mina barn, låt oss inte älska med ord eller fraser utan i handling och sanning.”

Maria Lundkvist maria.lundkvist@varldenidag.se

Ghazal Zekavats tips för hur man kan visa stöd för Iran

■ Dela information i sociala medier.

■ Lyft situationen i gudstjänsten genom information, personliga vittnesbörd och undervisning.

■ Delta i demonstrationer och visa solidaritet offentligt.

■ Avsätt tid för förbön för Iran i gudstjänster och bönesamlingar.

Högre allmänna läroverket Eskilstuna 56-57

 Översta raden fr vänster, Nils Larsson, Rolf Insulander, Jörgen Almroth, Bo Högrelius, Eriksson, Suurna?, Ingvar Jonsson.

Nedre raden fr vänster X?, Jan Vamme, X, Claes-Göran Gustavsson,Fundberg, Törngren.

Jag ska hålla mig till  Claes-Göran. Lärde känna hans  föräldrar sådär man gör när man kommer hem till dem. Jag hade ju börjat spela trumpet och var mycket intresserad av jazz. Claes-Göran gick i mina fotspår , trumpet och jazz. 

Som livet är går man olika vägar.Jag hoppade av skolan 1957 och fick arbete direkt på FE Lindströms tångfabrik. Claes-Göran gjorde likadant. Jobbade några år på PA Larssons gjuteri men  tröttnade och började utbilda sig på tekniska skolan för att sedan både gå på KTH och Chalmers. Men då hade vi tappat kontakten. Men genom hans yngre bror fick jag veta vad han sysslade med.

Claes-Göran fick en professorstjänst i Norge osv. 

Efter många år när jag hade flyttat upp till Stockholm så fick jag se att han hade bosatt sig på Värmdö efter pensionen. Då tog vi upp bekantskapen igen. Lärde honom att använda Ubuntu på sin dator.

När vi träffades så upplevde jag detta konstiga att knappt känna igen honom. Inte ovanligt när det gått så många år. Men så talade han om lite längre fram att han var sjuk, levern var påverkad. Sen kom det farliga beskedet, cancer i levern. 

En dag när jag satt på en bänk på Skogskyrkogården ringde min mobil. Claes-Göran var väldigt uppriven,dödsångesten hade satt in. Han frågade mig om det var lönt att åka på behandling i Tyskland eftersom de kunde uppvisa bra resultat just med levercancel!!

Jag hade ju ingen aning om denna verksamhet men frågade honom om han kände för denna resa. Jo, det gjorde han.Åk då så får vi hoppas på bättring. Men så blev det inte, på tredje dagen i Tyskland så dog Claes-Göran och det kändes så sorgligt.

På Facebook lever han fortfarande! Aldrig glömd av mig.

Medborgerlig samling MED , partiledaren får ordet.

 SVENSK SÄKERHET ÄVENTYRAS AV EU

Spaniens beslut att ge legal status till 500 000 illegala migranter blottlägger otryggheten i europeisk säkerhet och de oerhörda konsekvenserna av att förlägga svenska gränsen till andra länder att bestämma över.

Sveriges strama migrationspolitik är en illusion. Den är inte stramare eller säkrare än det mest infantila medlemslandet i EU tillåter den att vara.

När ett enskilt medlemsland väljer att ge legal status till hundratusentals människor som tagit sig in illegalt skickas en signal till omvärlden som inte går att misstolka, vägen in i Europa behöver bara gå via rätt land. Därmed förvandlas varje stat med en mer aktivistisk migrationsagenda till en inkörsport och en säkerhetsrisk till hela unionen. Det öppnar upp för lobbyister och finansiering av auktoritära länder som söker att destabilisera Europa. Får Spanien finansiering av totalitära regimer?

Detta är kärnproblemet.

EU var en gång tänkt som ett samarbete för handel, tillväxt och ekonomiskt utbyte. I dag framträder allt tydligare en annan verklighet, en omfattande direktiv- och byråkratstruktur som detaljstyr och läxar upp näringslivet, lägger växande regelbördor på företag och driver politiska projekt som riskerar att undergräva Europas konkurrenskraft. Ledande industriföreträdare varnar idag öppet för kontinentens långsiktiga välstånd.

Men det stannar inte där. EUs yttre gräns är inte säker.

Spaniens beslut riskerar att stärka krafter som testar Europas gränser och försvaga tilltron till att regelverk faktiskt upprätthålls.

Sverige kan inte passivt betrakta detta! Vi löper särskilt hög risk av Spaniens beslut då vi är en attraktiv destination med tanke på vårt naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Sverige måste omedelbart prioritera kontrollen över vilka som faktiskt tar sig in i landet. Stark gränsförmåga, robusta identitetskontroller och en migrationspolitik som sätter svenska medborgares trygghet först är ett absolut måste.

Nu är det centralt att fråga regeringen:

1) Varför har ni inte kraftfullt fördömt Spaniens beslut? Var är kritiken?

2) Vad är ni beredda att göra för att stärka svenska gränsen i och med denna allvarliga utveckling?

3) Vad ämnar ni göra med eller markera mot EU, då enskilda EU-länder nu kan riskera europeisk och svensk säkerhet?

Var finns den tydliga kritiken? Var finns den strategiska diskussionen om konsekvenserna för Europa? Och hur avser man att agera om fler medlemsländer väljer samma väg?

Tystnad är lydnad. Tystnad är acceptans.

Europa befinner sig i ett läge där långsiktig stabilitet kräver politiskt mod och klarsyn. Om unionens yttergräns i praktiken kan omdefinieras genom nationella regulariseringar måste varje ansvarstagande regering vara beredd att vidta de åtgärder som krävs för att skydda det egna landet.

Svenska medborgares trygghet kan aldrig vara beroende av andra staters inrikespolitiska signalbeslut.

Det är därför hög tid att Sverige stärker sin beredskap, driver på för verkligt fungerande yttergränser och säkerställer att migrationspolitiken ytterst formas av våra egna säkerhetsintressen.

Trygghet först. Stabilitet först. Ansvar först.

Daniel Sonesson

Partiledare Medborgerlig Samling

#MED2026 #OmstartSverige

Ann-SofiaHermansson är en pärla i det gråa Sverige!

 

Många opinionsbildare vet inte hur en vanlig arbetare ser ut!

Om man bara ser arbetare på vykort, valaffischer eller i gamla kommunistiska progandafilmer, blir denna bild en krock med verkligheten där en renhållare nästan aldrig ser ut som på 1930-talet. 

ag brukar lägga ut korta presentationer av mina arbetskamrater på Facebook och Twitter/X. Ett foto och en beskrivning av vad han eller hon har för arbetsuppgifter på Renova, hur länge de varit anställda och lite vad de gillar att göra när de är lediga. Inget ambitiöst, men ändå ett sätt att visa hur en renhållare ser ut. Detta är människor av olika kulörer, kön och ålder och efter snart sex år på företaget har det blivit ett roligt collage med många olika karaktärer.

För det mesta är reaktionerna positiva men som alltid på sociala medier riskerar varje inlägg även att tolkas negativt. Nästan aldrig när jag berättar om Ove, Gabriella eller Patrik. Det är när jag lägger ut bilder på Ali, Ibrahim eller Mustafa som det tar hus i helvete. Från, jag gissar, högerextremt håll väller kommentarer in om hur jag gullar med våldtäktsmän som pissar på svenskar och att jag är en äcklig sosse som borde gå och dö i största allmänhet.

Från, jag gissar igen, vänsterextremt håll, blir jag utskälld för att nedvärdera invandrare i allmänhet och mina arbetskamrater i synnerhet. ”Varför skulle inte en rasifierad (Gud vad jag hatar det skitnödiga begreppet) kunna få ett bättre jobb än sopgubbe?” Det är kommentarer om ”de låga förväntningarnas rasism” och att jag är nedlåtande mot den jag porträtterar. Inte sällan beskylls jag för att göra nån sort personlig karriär på detta vis. Oklart hur.

Detta säger nåt om synen på ett samhällsbärande jobb som renhållare. Vårt arbete är i likhet med lokalvårdarnas av karaktären att det syns först när det inte blir utfört. Men det är ett arbete som kräver sin man och även kvinna nu för tiden. Om inte vi i likhet med alla dem som inte kunde jobba hemifrån hade gått till jobbet varje dag under pandemin hade Sverige kraschat. Det är ett arbete med stor yrkesstolthet där människor vet sitt värde.

Såklart kan mycket av denna deprimerande flod av skitprat avfärdas som troll från höger och vänster. Men jag har med tiden börjat tänka att det handlar om en brist hos fler än dem som sitter och kräks över sitt tangentbord. Jag tror att många opinionsbildare inte vet hur en vanlig svensk arbetare ser ut. Helt enkelt för att man sällan eller aldrig träffar nån. Om man bara ser arbetare på vykort, valaffischer eller i gamla kommunistiska progandafilmer, blir denna bild en krock med verkligheten där en renhållare nästan aldrig ser ut som på 1930-talet.

Detta avspeglar sig även i den allmänna samhällsdebatten där det sällan eller aldrig är fokus på vår vardag. Mina arbetskamrater oroar sig för hur de ska orka jobba fram till en anständig pension utan att vara invalid vid det laget. Under 2024 dog 45 människor i arbetsplatsolyckor. Det är på ett ungefär i paritet med dödsskjutningarna under samma tid men med betydligt mindre intresse hos politiken, akademin eller journalistiken. Inte i jämförelse i alla fall.

Vi är ingen minoritet. Det finns ungefär två miljoner kroppsarbetare i vårt land. Det hade varit klädsamt om våra livs- och arbetsvillkor nån gång lyftes upp på den politiska dagordningen bland utbrända influensers, ilskna yrkesdemonstranter och sexmissbrukande författare. I dag syns vi mest när olika opinionsbildare förfasar sig över att många av mina arbetskamrater röstar på Sverigedemokraterna. Det är sant men bilden av LO-arbetaren är större.

Det är inte så lite respektlöst att sätta sig till doms över hur vi röstar, när vårt perspektiv så sällan blir belyst under vare sig partiledardebatter eller på kultursidorna. Förklaringen är sorgligt enkel. Man förhåller sig till det man kan och ser, både som politiker och journalist. Där verkar man inte känna vare sig nån undersköterska, bussförare eller renhållare. Då blir det som det blir. Enögt.

Ann-Sofie Hermansson FOKUS

Ett PS fr Bo Högrelius!

Järnbruksarbetare fr Nyby Bruk i Torshälla vilka är i Riksdagen 1977 för att kämpa för sina jobb.

Är du MED?

 SVENSK SÄKERHET ÄVENTYRAS AV EU

Spaniens beslut att ge legal status till 500 000 illegala migranter blottlägger otryggheten i europeisk säkerhet och de oerhörda konsekvenserna av att förlägga svenska gränsen till andra länder att bestämma över.

Sveriges strama migrationspolitik är en illusion. Den är inte stramare eller säkrare än det mest infantila medlemslandet i EU tillåter den att vara.

När ett enskilt medlemsland väljer att ge legal status till hundratusentals människor som tagit sig in illegalt skickas en signal till omvärlden som inte går att misstolka, vägen in i Europa behöver bara gå via rätt land. Därmed förvandlas varje stat med en mer aktivistisk migrationsagenda till en inkörsport och en säkerhetsrisk till hela unionen. Det öppnar upp för lobbyister och finansiering av auktoritära länder som söker att destabilisera Europa. Får Spanien finansiering av totalitära regimer?

Detta är kärnproblemet.

EU var en gång tänkt som ett samarbete för handel, tillväxt och ekonomiskt utbyte. I dag framträder allt tydligare en annan verklighet, en omfattande direktiv- och byråkratstruktur som detaljstyr och läxar upp näringslivet, lägger växande regelbördor på företag och driver politiska projekt som riskerar att undergräva Europas konkurrenskraft. Ledande industriföreträdare varnar idag öppet för kontinentens långsiktiga välstånd.

Men det stannar inte där. EUs yttre gräns är inte säker.

Spaniens beslut riskerar att stärka krafter som testar Europas gränser och försvaga tilltron till att regelverk faktiskt upprätthålls.

Sverige kan inte passivt betrakta detta! Vi löper särskilt hög risk av Spaniens beslut då vi är en attraktiv destination med tanke på vårt naiva och förlegade bidrags- och skattesystem.

Sverige måste omedelbart prioritera kontrollen över vilka som faktiskt tar sig in i landet. Stark gränsförmåga, robusta identitetskontroller och en migrationspolitik som sätter svenska medborgares trygghet först är ett absolut måste.

Nu är det centralt att fråga regeringen:

1) Varför har ni inte kraftfullt fördömt Spaniens beslut? Var är kritiken?

2) Vad är ni beredda att göra för att stärka svenska gränsen i och med denna allvarliga utveckling?

3) Vad ämnar ni göra med eller markera mot EU, då enskilda EU-länder nu kan riskera europeisk och svensk säkerhet?

Var finns den tydliga kritiken? Var finns den strategiska diskussionen om konsekvenserna för Europa? Och hur avser man att agera om fler medlemsländer väljer samma väg?

Tystnad är lydnad. Tystnad är acceptans.

Europa befinner sig i ett läge där långsiktig stabilitet kräver politiskt mod och klarsyn. Om unionens yttergräns i praktiken kan omdefinieras genom nationella regulariseringar måste varje ansvarstagande regering vara beredd att vidta de åtgärder som krävs för att skydda det egna landet.

Svenska medborgares trygghet kan aldrig vara beroende av andra staters inrikespolitiska signalbeslut.

Det är därför hög tid att Sverige stärker sin beredskap, driver på för verkligt fungerande yttergränser och säkerställer att migrationspolitiken ytterst formas av våra egna säkerhetsintressen.

Trygghet först. Stabilitet först. Ansvar först.

Daniel Sonesson

Partiledare Medborgerlig Samling

#MED2026 #OmstartSverige

Väntrummet!

 

Där satt vi i akutens väntrum , nästan bara pensionärer. Lite gråa och trötta!

Mannen framför mig sträcker ut sin hand mot mig sen säger han " inga arbetshänder längre"! Lite sorg i hans röst. Han mindes nog att han var ung och stark en gång i tiden , en arbetsmänniska med valkar i händerna.

Väntan blev lång i det första av många väntrum. Sakta ,sakta kom det nummer man hade på väntlappen. Vi satt över en timma i detta första väntrum för ett sedan få sitta i ett av de inre väntrummen. Mig tog de in rätt så fort och skannade urinblåsan, den innehöll exakt 308 ml trots tömmning strax innan men för att få en kateter så skulle den ha innehållit 400 ml!

Skickades vidare till ett nytt väntrum längs ner för att få en sängplats. Ännu fler patienter kommer in. Bårar körs fram och åter med liggande gamlingar. Krokiga och gråa.

En man kommer traskande i nattkläder och barfota för att leta upp en toalett.  Ser något vilset ut där i korridoren, har han inte gått fel?

Kommer osökt att tänka på döden i dessa väntrum. Har ju själv arbetat inom vården i Malmö. På lungkliniken så dog en månad 18 personer så döden är ju vanligt inom vården. En gång satte jag ett lavemang på en man , efter en stund när jag kollade honom var han död. Men bajsat hade han gjort med råge.

Ett slut på samma sätt som Elvis!

Jag åkte hem efter ytterligare 2 timmars väntan. 

Men så personalen får jobba på akuten , det råder något fel på hur det ska fungera .

För mycket kö och väntan och vi som är gamla orkar inte sitta för länge. 

Nåja, nu har jag skrivit en egenremiss till privatvård !

I huvudet på en gammal gubbe!

 

Öppnar upp min gamla HP med Zorin innanför plåten. Bilden från Kaa.Dee.Wee kommer mot mig. En gammal nostalgibild när varuhuset i Berlin verkligen var grönt. Med fågelsång!

Natten började för mig redan 21.30 när huvudet höll på att falla ner på tangentbordet. Trött är bara förnamnet!  Sov två timmar för att sedan vara klarvaken, sedan började rallyt. Vaken en halvtimma ,sova en timma osv ända fram till morgonen.

08.30 kaffe med mackor och en handfull piller av div slag.  Mot socker, mot högt blodtryck, för hjärtat osv.

Allt för att bli torr i munnen så att tungan sitter fast. Svårt att tala då men jag har ju ingen att tala med.

Telefonen ringer allt mer sällan. Folk omkring mig avlider stup i kvarten. Detta syns också i vårt hus .Alla de som jag tidigare talade med på gården har flyttat till himmelriket!

Nytt ungt folk med barn har flyttat in och de varken hälsar eller tittar på mig.

I brevlådan kom tidningen Fokus men jag har svårt att läsa den lilla texten och går över till appen på min mobil. Där blir texten perfekt att läsa. Samma sak med tex Axess, där är datorn bäst att använda. 

Bytte glasögon för en tid sedan för en kostnad av 10.750 kr för två par. Ett svårt kapitel med ögonen när man blir äldre, gula fläcken, starr osv tillstöter.

Men att gå hemma i sin ensamhet är också ett kapitel som jag delar med många. Men ett ljus i mörkret var förra veckan när dottern från Lund med hustru dök upp . Att kunna åka med dem till Farsta för en måltid var guld värt. Andra barn hör jag aldrig av numera!

Men det är ett annat kapitel som jag inte går in på.  Mer än vanligt i dessa dystra tiden med svåra motsättningar med ett nytt sätt att leva med sina medmänniskor. Att inte kunna förstå att man kan ha olika uppfattningar omkring alla händelser i världen. Det är precis som om de yngre vill tvinga på de äldre sina uppfattningar och när inte detta går så slutar man att tala med den gamle envisa !

Internet fyller en viktig funktion för en ensam människa , där finns det individer att tala med på olika sätt.

Man läser varandras tankar för dagen! Bilder dyker upp ur vardagen, kul att se! Gamle vännen Ronny Åkerberg publicerar sina fina bilder från Malmö och det är en fröjd att se dem. Han är duktig på att berätta också vad det är man ser. 

Imorgon är det dags igen att fara till vårdcentralen .denna gång för att göra EKG. Vi får se om den medicin jag fått har sänkt min puls. I ett helt år var pulsen 150 slag i minuten , nu är den nere i 100.

I morgon hoppas jag att de inte hittar något fel på hjärtat men den som lever får se.

En sak är säker livet förändras sakta hela tiden i min ålder (84 i sommar) ! Sakta, sakta i utförsbacken!

En av Ronnys fina bilder från Malmös fina odlingar bakom slottet! 

Så här kommer jag att se ut när jag är död!