Svenskt bistånd trots att palestinier inför sharia!

 

Till de svenska biståndsmålen hör att "motverka extremism" och skapa "förutsättningar för fredlig utveckling". Hur rimmar det med den palestinske presidenten Mahmoud Abbas planer på att skriva in de löner som betalas ut till i Israel dömda terrorister i grundlagen, frågar sig Ulf Cahn.

 

Stian Lysberg Solum foto 

Just nu handlar förstås all nyhets­rapportering kring Mellanöstern om Iran och det pågående kriget. Men jag vill skriva om något helt annat, en process som pågått i all tysthet, åtminstone i väst, sedan i början av februari.

Den 7 februari presenterade den palestinska myndigheten ett förslag till ny grundlag för president Mahmoud Abbas. Vi ska inte glömma att myndig­heten är en diktatur, så i praktiken betyder detta att Abbas har tagit fram ett förslag som han presenterat för sig själv. 

Förslaget ger en konkret bild av hur en framtida palestinsk stat skulle se ut, vilka ideal och synsätt som skulle styra. Det är knappast något som vi i Sverige eller alla andra med väster­ländska värderingar kan stå bakom. Särskilt som vi finansierar den palestinska myndigheten med miljard­belopp varje år.

Låt mig ta några exempel.

Sharia införs som ”primär källa för lagstiftning” (Art. 4), vilket inte är förenligt med en rättsstat i väster­ländsk mening. Det strider också mot bistånds­mål som att "främja demokratisk utveckling" och "god samhälls­styrning" samt "stärkt kapacitet för rätts­statens principer”.

Sharia som lagkälla är förstås också oförenlig med full­ständig jämställdhet för kvinnor, och strider mot bistånds­målen "stärkt respekt för mänskliga rättig­heterna" samt fokus på "jämställdhet" och "kvinnors rättigheter".

Pay for slay, det vill säga lönerna till i Israel dömda terrorister och till deras familjer, skrivs in i grund­lagen (Art. 24 och 44). Det strider mot bistånds­målen att "motverka extremism" och skapa "förut­sättningar för fredlig utveckling".

När jag skriver hur de olika artiklarna strider mot bistånds­mål syftar jag på svenska biståndsmål. Tidigare när SIDA utvärderat hur det svenska biståndet till palestinierna utfallit, har man kommit fram till att inga bistånds­mål nåtts. Och varje gång har man angett ”ockupationen” som anledning. Palestinierna och president Abbas har alltså inget eget ansvar.

Det blir väldigt svårt för SIDA att skylla på israelerna när palestinska myndig­heten vill ha lagar som inför sharia som primär källa för lag­stiftning, och att dödandet av judar även fortsatt ska belönas.

Det blir väldigt svårt för SIDA att skylla på israelerna när palestinska myndig­heten vill ha lagar som inför sharia som primär källa för lagstiftning,

Det finns fler exempel på artiklar i förslaget som milt uttryckt är tvek­samma. Det gäller bland annat att man tar bort all koppling mellan det judiska folket och Jerusalem, skriver att Jerusalem är Palestinas huvudstad, förslagets syn på fredlig samexistens med Israel och frågan om religions­frihet i det palestinska samhället. Även detta bör vara oacceptabelt för de flesta med allmänt sunt förnuft. 

Få i Sverige verkar känna till förslaget till ny palestinsk grundlag och det diskuteras inte i politiska kretsar eller i medierna. Antingen är man inte intresserad eller så vill man inte tala om saken. Dock finns ett undantag. Utrikes­minister Maria Malmer Stenergard fick en skriftlig fråga i riksdagen (2025/26:524) om utkastets många fråge­tecken, men passade tyvärr inte på att räta ut något av dem. 

Förslaget borde väcka debatt, inte minst inom regeringen, UD och SIDA, som satsat mång­miljard­belopp på de palestinska områdena bara under det senaste årtiondet. Ingen annan jämförbar mottagare kommer i närheten av dessa summor per capita.

Till detta kommer den politiska prestige som svenska regeringar under åren investerat i den palestinska myndigheten. Trots – eller kanske snarare på grund av – detta är det påfallande tyst om vad det är för typ av stat som regeringen under Stefan Löfven lät erkänna 2014. Det är också tyst om vart detta stats­bygge är på väg.

Jag förväntar mig mer av Sveriges regering, UD och SIDA.

Ulf Cahnkommunikationschef, Med Israel för fred (MIFF)

Amir och hans revolutionära mor!

 

Amir Yaghmai امیر یغمایی

@amir_yaghmai83

1994.Jag är runt 10 år. Min mamma är i Sverige – på uppdrag av organisationen. Under några dagar bor hon på deras kontor. Sista dagen ses vi i Guldfynd i Kista centrum. Hon frågar vad jag önskar mig. Jag väljer en Tors hammare i brons. Hon köper den till mig. Jag tror att det är ett avsked mellan mamma och son. I sista stund, precis innan hon tar farväl, säger hon: “Amir, jag kom inte hit för att träffa dig. Jag är här på uppdrag av organisationen.” Världen stannar upp. Allt går i slow motion. Jag minns varje sinnesintryck – hur mina andetag förångas i den kyliga luften, exakt var jag står i uppförsbacken, och framför allt hur mitt hjärta går sönder. Jag ville känna mig behövd. Efter flera års frånvaro trodde jag att hon kom för mig. Men istället fick jag veta att jag var mindre värd än organisationen. En känsla som bekräftades om och om igen under min uppväxt. (Bilden är från denna tillfälle)

HURRA FÖR RYGGRADEN!

 

Stort grattis till Tage Perntz med den höga utmärkelsen “Ryggraden”!

Jag är mycket glad att jag fick möjlighet att närvara vid ceremonin och personligen gratulera honom. Detta pris är ett erkännande från Sverige för hans insatser, hans stöd till Ukraina och hans humanitära arbete.

Vi ukrainare vill också uttrycka vår uppriktiga tacksamhet för hans stora hjärta, engagemang och stöd i vår kamp.

Stort grattis!

Щирі вітання Тагу Пернцу з високою нагородою «Ryggraden»!

Я дуже радий, що мав можливість бути присутнім на церемонії та особисто привітати його. Це відзнака громадянської мужності й гуманітарної діяльності — визнання від Швеції його внеску та підтримки України.

Ми, українці, також щиро дякуємо за його велике серце, небайдужість і активну підтримку України та нашої боротьби.

Щирі вітання!

Utas skrev : Fin ceremoni idag vid utdelningen av civilkuragepriset ”Ryggraden” till minne av Fredrik D. Andersson. Det var han som dog 2022 när han försökte stoppa en skjutning på ett gym i Stockholm.

Priset gick till Tage Perntz, ”för hans oförtrutna, självuppoffrande och riskfyllda humanitära arbete i krigets Ukraina.”

Det var poesi, tal, vacker musik och även civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin var där för att säga några ord.

Många tänkvärda saker sades under tillställningen, som jag tar med mig. Tex att skapandet av tillit kräver att några går före och visar vägen, leder vägen för andra.

Så dör yttrandefriheten i tysthet / 100% Faw Azzat

 

Storbritannien inför statlig övervakning av ”anti-muslimsk fientlighet”. Samtidigt tystas forskare i Sverige. Faw Azzat skriver om hur yttrandefriheten kvävs genom politisk opportunism och små, välmotiverade steg.

KOLUMN Den 10 mars 2026 tog Storbritannien ännu ett steg i en riktning som borde ha utlöst larm i varje svensk nyhetsredaktion. Regeringen avsatte fem miljoner pund för att tillsätta landets första statliga funktion med uppdrag att övervaka och definiera ”anti-muslimsk fientlighet”. Officiellt handlar det om att bekämpa hat. I praktiken väcks en betydligt större fråga: vad händer med yttrandefriheten när staten börjar avgöra vilka former av religionskritik som är legitima?

Vad innebär funktionen i praktiken? Redan i dag grips 30 personer varje dag i Storbritannien för åsiktsrelaterade brott på nätet – ett mönster som nu får sin logiska förlängning i en statlig apparat för att definiera vad som är tillåtet att säga om islam. Det är inte undantagstillstånd. Det är ett samhälle där rättsapparaten allt oftare används för att reglera det som i ett fritt land borde bemötas med argument, inte med polis och domstolar.

Frågan vi måste ställa oss är hur det blev möjligt att normalisera det onormala. Det sker inte genom en enskild olycka, utan genom en lång rad beslut, undfallenheter och maktallianser som tillsammans drar åt samma håll.

Maskineriet bakom tystnaden

Ett fritt samhälle dör inte i en explosion. Det kvävs i en lång serie välmotiverade småsteg. Det sker sällan genom ett enda beslut. Oftare är det flera krafter som förstärker varandra: politisk opportunism, lagar som glider från skydd till kontroll, aktivister som ges tolkningsföreträde och institutioner som saknar mod att stå emot.

I städer där identitetspolitik blivit ren valmatematik har principer blivit en handelsvara. Lagar som Online Safety Act presenteras som skydd mot hat, men används för att disciplinera oliktänkande. När aktivister med extremistnära sympatier får definiera vad som är ”hat”, flyttas gränsen inifrån. Och när myndigheter och media börjar anpassa sig, behövs ingen statlig censur längre.

Lee Joseph Dunn: åtta veckors fängelse för tre memes på Facebook. Lucy Connolly: 31 månader för en tweet hon raderade inom några timmar. Hatun Tash knivhöggs i ansiktet vid Speakers' Corner – och arresterades av polisen. Inte för att ha blivit attackerad. För ”skadegörelse” på en koran som enligt uppgifter var hennes egen.

Statens ingrepp mot ord

Fallen ser olika ut. Men mönstret är detsamma: staten ingriper mot det som sägs, inte mot det som görs. Signalen blir tydlig: den som skrämmer får genomslag. Den som talar fritt får bära risken själv.

Det tydligaste exemplet är ändå Batley-läraren. Han visade en bild på profeten Muhammed i ett klassrum. En hotfull mobb samlades utanför skolan. I stället för att arrestera de som hotade honom lät staten honom gå under jorden med polisskydd. Han lever fortfarande gömd, med ett förstört liv. Mobben vann.

Sverige har sin egen version av frågan. Än så länge utan samma öppna brutalitet, men med en allt mer bekant logik. Han heter Sameh Egyptson. I februari 2023 lade han fram sin avhandling vid Lunds universitet – ett 700 sidor långt arbete som kartlägger Muslimska brödraskapets rötter i Sverige. Den väckte hård debatt men har ännu inte kunnat avfärdas genom någon avgörande saklig vederläggning.

Sveriges dolda metoder

Hans belöning? Han anmäldes till Överklagandenämnden för etikprövning. Inte för att hans fakta bevisats vara fel, utan för att hans slutsatser träffade ett nätverk av människor och miljöer som länge vant sig vid att slippa granskning. Ingen mobb samlades utanför hans institution. Det behövdes inte.

Det svenska etablissemanget har finare metoder: man anmäler, man ifrågasätter forskningsetiken, man sår tvivel om motiven – och när allt annat tryter kallar man det rasism. Islamofobi. Det räcker. En sådan stämpel kräver sällan ens bevis. Den kräver bara att omgivningen viker undan, och det gör den.

Därför är fallet farligt – inte bara för Egyptson, utan för oss alla. Det han dokumenterade var inte bara en kontroversiell tes. Det var ett försök att kartlägga ett mönster. Islamisering sker sällan med fanfarer. Den sker med strategi, tålamod, positionering och institutionell närvaro. Man söker sig in i föreningar, moskéer, kommunala råd, politiska partier och myndigheter.

Islamisering kräver data

Man bygger nätverk, söker legitimitet och skapar beroenden. Just därför kan den länge beskrivas som något annat: representation, inkludering eller integration. För att motverka islamiseringen behöver vi data. Vi behöver kunna se mönstret, namnge det och förstå det. Egyptsons avhandling var ett sådant verktyg.

När den tystas – inte för att den bevisats vara fel, utan för att den pekar på sådant makten helst inte vill se – lämnas vi blinda. Och ett blint samhälle kan inte försvara sig. Det är nu inte längre bara Egyptsons slutsats. Det franska inrikesministeriets underrättelseanalys från maj 2025 pekar ut Sverige som ett av Muslimska brödraskapets viktigaste fästen i Europa.

Rapporten är explicit om varför: Qatarfinansiering, svensk multikulturalism – och, citerar man ordagrant, ”direkta eller indirekta kopplingar till vissa politiska partier, i synnerhet Socialdemokraterna.” Det är samma politiska kalkyl som lade grunden för Storbritanniens problem: när ett parti under tillräckligt lång tid behandlar en religiös miljö som röstbank snarare än demokratiskt subjekt, slutar man ställa de obehagliga frågorna.

Priset för att tala

I Sverige heter det partiet Socialdemokraterna. I Storbritannien hette det Labour. Resultatet är detsamma – nätverk som terrorforskaren Magnus Ranstorp varnat för länge har fått växa i skydd av politisk opportunism, inte trots välvilja utan tack vare den.

Om ingenting förändras är riktningen glasklar. Det blir ingen dramatisk kupp, utan en serie välmotiverade småsteg där yttrandefriheten töms på innehåll tills bara skalet efterstår. Ingen förbjuder dig formellt att tala – man ser bara till att du får betala ett pris du inte har råd med.

Man kan tycka att frihetens vagga – landet som gav oss Mill och Orwell – borde ha haft bättre motståndskraft. Men det visar sig att man kan ärva biblioteket utan att ha läst böckerna. Yttrandefriheten dör sällan med ett förbud. Den dör när tillräckligt många lär sig vad det kostar att använda den.

Faw Azzat

Opinionsbildare inom islamism & hederskultur

 

Irans despoter och islamistsamhälle!

 Den här bilden är tagen i Malmö för över 25 år sedan. Jag kände många flyktingar från Iran och de berättade för mig att Irans regim hade agenter i Sverige som övervakade dem, fotograferade dem och även utövade utpressning med släkten som var kvar i Iran som påtryckning. 

Allt medan Sverige och särskilt socialdemokratin kröp för islamisterna både i Iran och här! Stora belopp ur statens kassa gick till dessa islamister och deras uppbygge av allt från moskér  och skolor mm. 

De som kom från Iran protesterade för döva öron. 

Idag publicerade Epoch Times ett klargörande från SD vilket ser ut så här:

Agera mot Irans regim även i Sverige

Sverige kan inte längre nöja sig med försiktiga markeringar mot Iran. En regim som förtrycker sitt folk och samtidigt utövar påverkan i andra länder kräver skarpare motåtgärder. För att värna säkerhet, rättsstat och oppositionella i exil måste politiken skärpas. Det skriver Jimmie Åkesson (SD), partiledare, och Aron Emilsson (SD), ordförande i utrikesutskottet.

Kriget rasar i Mellanöstern och den iranska regimen fortsätter att förtrycka sitt eget folk. Kvinnor, studenter och oppositionella möts av fängelse, våld och dödsdomar när de kräver grundläggande fri- och rättigheter. Samtidigt utgör regimen inte bara ett hot mot sina egna medborgare, utan också mot omvärlden. Genom stöd till väpnade grupper i regionen, attacker mot andra stater och ett kärntekniskt program som väcker djup oro är Iran ett betydande säkerhetshot.

Sverige bör därför inta en tydlig hållning och skärpa tonen mot en repressiv teokrati som inte är som vilken stat som helst.

Internationell rätt är en av de viktigaste grunderna för det globala samarbetet, men den får inte tolkas så snävt att den i praktiken skyddar regimer som systematiskt våldför sig på sina medborgares rättigheter och tar deras liv. Folkrätten måste också vägas mot humanitära principer och mot ansvaret att reagera när människor utsätts för grova övergrepp. När en stat förtrycker sin egen befolkning – och samtidigt bidrar till regional och global instabilitet – får juridiska gråzoner inte bli en ursäkt för passivitet.

Sverige är och måste vara tydligt med att den islamistiska regimen måste falla, men vi måste även kraftigt begränsa den iranska statens närvaro i vårt land. Den diplomatiska representationen bör reduceras till ett minimum som enbart upprätthåller nödvändiga kontakter. Erfarenheter och rapporter visar att iranska diplomatiska och religiösa miljöer bedriver regimpropaganda, underrättelseverksamhet och påverkan mot oppositionella i exil. Därtill använder den iranska regimen gängkriminella som proxykrigare på svenskt territorium.

Verksamheter som sprider regimtrogen propaganda eller försöker kontrollera diasporan måste granskas noga. Religionsfriheten är en grundläggande rättighet, men den kan inte användas som skydd för politisk påverkan eller hot från en auktoritär stat. Därför bör Imam Ali-moskén stängas och säkerhetshotande individer utvisas.

Det iranska säkerhetshotet i Sverige behöver också kartläggas systematiskt. Exiliranier ska kunna leva här utan rädsla för övervakning, trakasserier eller hot från ett främmande lands säkerhetsapparat och mjuk makt. Kritisk information får inte hamna i fientliga staters händer.

Sverige bör därför ta tydliga steg: minska den iranska diplomatiska närvaron, motverka regimnära påverkansstrukturer och stärka arbetet mot säkerhetshot kopplade till Irans statliga aktörer.

Samtidigt måste Sverige tydligare stödja Irans demokratiska opposition. Det handlar inte om att avgöra Irans framtid – det är en fråga för det iranska folket. Det handlar om att konsekvent stå upp för demokrati, mänskliga rättigheter och internationell säkerhet.

När människor i Iran riskerar sina liv för frihet bör vi inleda dialog med den legitima oppositionens företrädare, däribland kronprins Reza Pahlavi, samtidigt som vi skruvar åt tumskruvarna mot nuvarande regim genom åtgärder i det internationella samfundet.

Jimmie Åkesson (SD)
Partiledare

Aron Emilsson (SD)
Ordförande i utrikesutskottet

 

Sju av tio i Botkyrka har utländsk bakgrund – fyra gånger fler än Gotland! BULLETIN.

 

C.Stadler/Bwag Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 

I Botkyrka har sju av tio invånare utländsk bakgrund, om man använder den breda definitionen som räknar med de personer med endast en utlandsfödd förälder. SCB:s siffror visar stora skillnader mellan kommuner oavsett definition. I Malmö har nästan sex av tio utländsk bakgrund, medan både Gotland och Öckerö redovisar väl under två av tio.

Botkyrka toppar oavsett definition, rapporterar SCB.

Med den bredare räkningen har 71,4 procent utländsk bakgrund. Med standarddefinitionen är andelen 63 procent.

Södertälje följer med 68,3 respektive 60,5 procent.

Malmö har 58,8 procent med utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 49,5 procent med standarddefinitionen.

Göteborg landar på 49,2 respektive 40,2 procent och Stockholms stad på 46,1 respektive 35,3 procent.

Kontrasten mot de kommuner som har lägst andel är slående.

I Öckerö, en skärgårdskommun utanför Göteborg, har 14,5 procent av invånarna utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 7,7 procent med standarddefinitionen.

Gotland ligger på 16,9 respektive 10,7 procent.

Avståndet mellan Botkyrkas och Öckerös andel är nästan 57 procentenheter, eller närmare 400 procent.

I Stockholms stad gör den tredje kategorin, inrikesfödda med en utrikesfödd förälder, störst avtryck i absoluta tal. Gruppen omfattar 108 135 personer och är större än gruppen med två utrikesfödda föräldrar (88 527 personer). Det innebär att skillnaden mellan definitionerna är 10,8 procentenheter i Stockholm, den näst största differensen i urvalet efter Nacka (10,8 procentenheter).

I Göteborg är gruppen med en utrikesfödd förälder 55 051 personer, i Malmö 34 284 och i Uppsala 21 890. I Göteborg är den gruppen större i absoluta tal än i Malmö trots att Göteborg har en lägre totalandel. Det speglar att Göteborg har en proportionellt större andel invånare med blandad bakgrund.

Kommuner med hög andel utrikesfödda, som Botkyrka och Södertälje, har en relativt sett mindre differens mellan definitionerna (8–9 procentenheter). I kommuner som Gotland och Öckerö är differensen lägre (6–7 procentenheter) eftersom alla tre grupperna med utländsk koppling är små. Den största procentuella differensen syns i kommuner som Stockholm och Nacka, där gruppen med blandad bakgrund är proportionellt stor.

Botkyrka toppar oavsett definition, rapporterar SCB.

Med den bredare räkningen har 71,4 procent utländsk bakgrund. Med standarddefinitionen är andelen 63 procent.

Södertälje följer med 68,3 respektive 60,5 procent.

Malmö har 58,8 procent med utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 49,5 procent med standarddefinitionen.

Göteborg landar på 49,2 respektive 40,2 procent och Stockholms stad på 46,1 respektive 35,3 procent.

Kontrasten mot de kommuner som har lägst andel är slående.

I Öckerö, en skärgårdskommun utanför Göteborg, har 14,5 procent av invånarna utländsk bakgrund med den bredare definitionen och 7,7 procent med standarddefinitionen.

Gotland ligger på 16,9 respektive 10,7 procent.

Avståndet mellan Botkyrkas och Öckerös andel är nästan 57 procentenheter, eller närmare 400 procent.

Läs även: Kartläggning: Så ser Sveriges demografi ut – siffra för siffra

Stockholms stad och den tredje gruppen

I Stockholms stad gör den tredje kategorin, inrikesfödda med en utrikesfödd förälder, störst avtryck i absoluta tal. Gruppen omfattar 108 135 personer och är större än gruppen med två utrikesfödda föräldrar (88 527 personer). Det innebär att skillnaden mellan definitionerna är 10,8 procentenheter i Stockholm, den näst största differensen i urvalet efter Nacka (10,8 procentenheter).

I Göteborg är gruppen med en utrikesfödd förälder 55 051 personer, i Malmö 34 284 och i Uppsala 21 890. I Göteborg är den gruppen större i absoluta tal än i Malmö trots att Göteborg har en lägre totalandel. Det speglar att Göteborg har en proportionellt större andel invånare med blandad bakgrund.

Kommuner med hög andel utrikesfödda, som Botkyrka och Södertälje, har en relativt sett mindre differens mellan definitionerna (8–9 procentenheter). I kommuner som Gotland och Öckerö är differensen lägre (6–7 procentenheter) eftersom alla tre grupperna med utländsk koppling är små. Den största procentuella differensen syns i kommuner som Stockholm och Nacka, där gruppen med blandad bakgrund är proportionellt stor.

Samuel Fornäs

Ekonomireporter.

samuel.fornas@bulletin.nu

I Riksdagen får man ej klä sig i propaganda!

 Det här visar bara svensk flathet! Det har under de senaste åren just genom olika vänsterpartister brutits mot riksdagens regelverk. DET ska ej få förekomma propaganda i riksdagen i klädedräkten. DET räcker med det som dessa personer säger i talarstolen.

Varför  det inte går att få ordning på detta är ju bara så dåligt. Men det är som så mycket annat i vårt land.

Islamisterna har ju på alla sätt kunnat flytta fram sina positioner med statligt stöd i miljonbelopp varje år.

Vi skattebetalare får bidra mot vår vilja inför ett lands undergång. Som sagt var det börjar med en fjäder osv!

En dag i våra liv!2026-03-21.

 

Idag kom vi iväg och klippte oss i Gubbängen och Salong DN.

Alltid skönt att bli av med överflödigt hår. Jag njuter av att bli kortklippt.

Igår skickade vi efter mat från Kinahörnet uppe i Farsta och det blev verkligen an god och njutningsfylld måltid med bla anka, stora råkor och vårrullar .Avslutades med friterad banan och glass.

Snabb och bra leverans av Foodora.

Idag efter klippningen så åkte vi till Farsta för div. inköp plus mat hos Sushiyama. Gott!

Såg en liten flicka på ca 6 år få en vuxen portion framför sig. Det tog henne högst tre minuter att äta upp allt!

Tavlor ger ofta en känsla av både historia och minnen!

 

Min mamma Elly har vid sin sida fru Cederstam.

Här sitter vi i Arboga vid Vinbäckens servering och fru Cederstam längst till höger.

Fr vänster min pappa Bänkt , och så jag Bosse , faster Ingeborg och så farmor Albertina. 

Varje jul kom det paket till mig o min bror från Arboga och fru Cederstam . Marsipangrisar!!  När vi var nere i Arboga så besökte vi fru Cederstam, kaffe ,saft o hembakat. Hon var en av de snällaste personer jag minns från min barndom.

Människans bästa vän!

 Alla som har hund eller har haft hund vet att de är trofasta och till stor glädje för oss människor!

De som lever i muslimska länder förnekas denna glädje eftersom läran pekar ut hunden som "oren"!

Jämställes med grisen. 

Jag tycker nog att Sveriges befolkning borde inse att den uppfattningen som nu mer och mer tränger in i Europas länder är en trist och förfärlig uppfattning om tex den kära hunden. Våra hundar är en del av vår familj!

OCH denna uppfattning är bara en bråkdel av alla regler i allt från klädkod för kvinnor till vad man äter. Samt alla straff som predikas.