måndag, mars 21, 2011

Varför super Jeppe?

I augusti sätter Stockholms stadsteater upp Holbergs gamla pjäs om Jeppe (på bjerget), denna gång med Leif Andrée i rollen som Jeppe.
Denna pjäs från 1720-talet , ofta spelad i Danmark eftersom den norskfödda Ludvig Holberg levde där, är en pjäs som försöker både beskriva dryckenskap och svårigheten omkring denna sjukdom.

Leif Andrée är perfekt i denna roll eftersom han både vet vad fylla är samt spelat roller som alkoholist tidigare. Ingen uppsättning av denna pjäs är den andra sig lik som så bör. Jag har sett den i olika uppsättningar, även på danska och frågan om varför Jeppe super kan ju inte få något svar på teaterscenen.

Alla alkoholister ställer sig frågan varför just han eller hon var den i gänget som "åkte" dit och hade så svårt att avstå från drickandet. Många är kallade  att ha svaret men att skicka en alkoholist tex. till en psykolog är till 99% säkerhet totalt misslyckat. Överhuvudtaget brukar det vara lönlöst att "skicka" alkoholiker till olika experter, de bara lurar skjortan av dem för att sedan gå ut och supa vidare.

Jag minns hur jag på tåget från Skåne träffade en man som jag genast slog mig i slang med, alkoholister finner alltid sin broder var det än är. Han var utsläppt från en "tork" och hade köpt tio flaskor renat som han hade i sin resväska. Gissa om han var villig att bjuda?

Människor kan ha vilket yrke och ställning i samhället men spriten tar dem ändå. Många i sk bättre yrken där alkohol alltid finns kan dölja för sin omgivning i många år att de är beroende medan en svetsare på en verkstad  kan inte detta.
När en människa tappar kontrollen över sitt drickande så blir det ofta sjukskrivning och längre fram sparken från jobbet. Inte ens detta förmår alkoholisten att sluta och det är då man måste inse att det är en sjukdom.

"Han som var så snäll och klok varför kunde han inte inse att det var dags att sluta" säger många i omgivningen.
Ja, då är vi framme vid Ludvig Holbergs fråga: " Varför super Jeppe"?

Många är vi som kommer ihåg den första underbara fyllan i tidiga år, befrielsekänslan som infann sig. Lättheten att prata och vara glad. Tryggheten som infann sig i hela själen. Kamratskapet med dem man söp ihop med.

Jag upplevde också att jag kom in i vuxenvärlden i och med att man gick på krogar och pilsnerkaféer där vuxna gick. Jag blev NÅGON och möttes av respekt även av stadgade karlar.

Så länge man dricker så finns det alltid "kamrater" men när man slutar att dricka så upptäcker man att man blir ensam. Dryckesbröder är inget annat än missbrukare som möts just för att missbruka och inget annat!

Värre är när man upptäcker som nykter att man har förlorat sina barn och det är mångas förtvivlan som nyktra att lära sig leva med denna dystra erfarenhet. När ens barn genom många års svek tar avstånd från en missbrukare så är det många gånger oerhört svårt att återknyta till något som kanske en gång i tiden var bra.

Jeppe måste lära sig att inte fly till alkoholen så fort det blir lite svårigheter i livet. Livet är ju ändå en balansakt mellan olika känslor och upplevelser.

PS I sommar har jag varit nykter i sex år!

Inga kommentarer:

Bloggarkiv

SiteMeter

Twingly Blog Search hogrelius Search results for “hogrelius”

Annonser

Anpassad sökning
<