Ett vänsterföretag som försöker ändra marknadsmekanismernas färdriktning kan lätt få problem. Idealism är inte alltid lönsam. Det är därför knappast förvånande att Mah-Jong 1976, tio år efter att det startade, gick i konkurs. Orsakerna till konkursen var många enligt Hallström Bornold. Men en viktig faktor var att Mah-Jong inte kunde konkurrera med företag som producerade i låglöneländer. En stigande import av billiga kläder tvingade de svenska fabrikanterna på knä.
Man kan dessutom säga att Mah-Jong misslyckades med sin affärsidé. Tanken var masskonfektion för arbetarklassen, men det var bara hög- och medelinkomsttagare som hade råd att köpa kläderna."
Så här skriver professor Kim Salonen om Mah-Jong och då går det upp ett ljus för mig. Jag tillhörde den sk ML-vänstern. SKP-maoisterna som var ett dogmatiskt renlärigt parti vilket proletariserade sig på många sätt. Fackligt arbete, medlemmarna skulle gå ut på verkstadsgolvet osv. För mig som sedan många år arbetade på ett järnbruk så bestod min proletarisering med att jag sökte mig från mitt skiftarbete på labbet till att bli arbetare vid stålverket. Där hade jag ändå arbetat på stålverkslaboratoriet så jag var bekant med hela miljön samt alla som jobbade där.
Ledningen av vårt parti bestod främst av människor med ett ursprung från universiteten så allt blev så överdrivet och då kan man få in det här med att Mah-Jongkläder inte heller passade längre in i den mall man ville följa. Ledningen med sitt ursprung hade förutfattade meningar om hur vi i arbetarklassen klädde oss och levde. I Eskilstuna ville styrelsen att jag skulle sälja mitt hus som jag hade byggt själv för att flytta in i ett hyreshus. De trodde att arbetarklassen bodde så men hade inte uppfattat att på de flesta bruksorter så byggde arbetarna egna villor.
Jag köpte en röd kavaj på Mah-Jong och använde den i hela tio år, till och med på mitt bröllop! När jag nu läser vad Kim Salonen skriver så förstår jag att jag blev en udda fågel i partiet. Jag var arbetare men klädde mig inte som en sådan enligt de kommunistiska kamraternas värdringar.Alla dessa som idag är professorer, kända journalister,företagare osv de återvände efter sin utflykt till vad de trodde var arbetarklassen. De var högfärdiga och föraktade egentligen oss som var arbetare och som fortsatte som arbetare resten av vårt liv. Det var vi arbetare som utsattes för SÄPO och arbetsförbud inom vissa sektorer i samhället. De kunde återvända och ofta göra sk avbön och ofta förneka allt samröre med kommunismen samt göra karriär.
De köpte nog aldrig några kläder från Mah-Jong utan det blev nog det accepterade modet inom den samhällsklass de tillhörde och tillhör!
Här kan du läsa Kim Salonens inlägg:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar