Socialdemokratin är en mittenrörelse
En gång i tiden började jag min politiska gärning i en vänstergruppering som bestod av marxist-leninistiska maoister med en lätt dragning åt Stalin.
Sedan blev jag utesluten på grund av högeravvikelse. Och på den vägen är det.
Jag har dock åsikter från den tiden. En sådan är att socialdemokratin inte är vänster.
Vi ansåg nämligen att Socialdemokraterna på 20-talet övergav socialismen och flyttade in med borgerligheten och kapitalismen i det klassamarbetande folkhemmet. De gick från vänster in mot politikens mittpunkt.
Därför förvånas jag varje gång som sossar börjar prata som om det var deras parti som bar upp vänstern tillsammans med de avmastade kommunisterna runt Ohly. Det är inte sant. Socialdemokratin är en mittenrörelse och har varit det sedan Per Albin Hansson landade folkhemstanken hos partiet.
Och Vänsterpartiet ansåg vi vara förrädare som arbetade åt Sovjetunionen i deras syften att nå världsherravälde för sin statskapitalistiska diktatur.
Socialdemokrater som tror att deras parti är vänster pratar ofta om Per Albin, folkhemmet och välfärdsstatens rekordår. Och snackar om den tidens fantastiska visioner, kraftfulla reformpaket, tuffa tag med kapitalet och tydliga socialistiska ambitioner.
De förtiger dock att folkhemstanken ursprungligen laddades av en högerman.
De har också förträngt att Per Albin Hansson var en kommunistätare som satte avfällingar i läger. De har inte heller koll på att välfärdsstaten var en (lysande) borgerlig lösning på kapitalismens problem. Som socialdemokraterna tog och stöpte om efter sina egna behov.
Därmed gjorde också socialdemokraterna upp med kapitalet. Arbetsmarknaden omslöts av fredligt klassamarbete, kapitalismens avigsidor bekämpades med reformer och en historisk kompromiss etablerades under rubriken ”den svenska modellen”.
Den svenska välfärdsstaten blev dessutom ganska snart omhuldad av alla partier, utom Vänsterpartiet. De ansåg nämligen (med rätta) att välfärdsstaten var ett sätt att muta arbetarklassen (”arbetararistokratin” som de brukade kallas).
Således. Socialdemokratin var således en vänsterrörelse som blev en mittenrörelse. Sedan dess har de legat i mitten, med några undantag.
Därför lyckades de också hålla sig kvar vid makten så pass länge att alla vande sig vid att det skulle vara så.
När Socialdemokraterna körde en vänsterlinje på 70-talet förlorade de val efter val. När de gick in mot mitten igen, på 80- och 90-talet, klarade de sig för det mesta. Och valen 2006 och 2010 hade de en tydlig vänsterlinje, först genom att 2006 inte sätta arbetslinjen i centrum, och sedan 2010 ta med vänsterpartiet i sossebåten.
Men nu får vi se vad som händer inom socialdemokratin. Kanske är partiet på väg tillbaka till tiden innan Per Albin Hansson satte kyrkan mitt i byn. Tillbaka till vänstertiden.
I så fall tror jag Alliansen är att gratulera. Då får de både ta hand om den socialdemokratiska samhällsmodell som det mittenorienterade folket vill ha, samt blir av med ett socialdemokratiskt parti som alltid varit irriterande dominanta.
Stig-Björn Ljunggren
Stig-Björn Ljunggren är statsvetare och frilansskribent.
Sedan blev jag utesluten på grund av högeravvikelse. Och på den vägen är det.
Jag har dock åsikter från den tiden. En sådan är att socialdemokratin inte är vänster.
Vi ansåg nämligen att Socialdemokraterna på 20-talet övergav socialismen och flyttade in med borgerligheten och kapitalismen i det klassamarbetande folkhemmet. De gick från vänster in mot politikens mittpunkt.
Därför förvånas jag varje gång som sossar börjar prata som om det var deras parti som bar upp vänstern tillsammans med de avmastade kommunisterna runt Ohly. Det är inte sant. Socialdemokratin är en mittenrörelse och har varit det sedan Per Albin Hansson landade folkhemstanken hos partiet.
Och Vänsterpartiet ansåg vi vara förrädare som arbetade åt Sovjetunionen i deras syften att nå världsherravälde för sin statskapitalistiska diktatur.
Socialdemokrater som tror att deras parti är vänster pratar ofta om Per Albin, folkhemmet och välfärdsstatens rekordår. Och snackar om den tidens fantastiska visioner, kraftfulla reformpaket, tuffa tag med kapitalet och tydliga socialistiska ambitioner.
De förtiger dock att folkhemstanken ursprungligen laddades av en högerman.
De har också förträngt att Per Albin Hansson var en kommunistätare som satte avfällingar i läger. De har inte heller koll på att välfärdsstaten var en (lysande) borgerlig lösning på kapitalismens problem. Som socialdemokraterna tog och stöpte om efter sina egna behov.
Därmed gjorde också socialdemokraterna upp med kapitalet. Arbetsmarknaden omslöts av fredligt klassamarbete, kapitalismens avigsidor bekämpades med reformer och en historisk kompromiss etablerades under rubriken ”den svenska modellen”.
Den svenska välfärdsstaten blev dessutom ganska snart omhuldad av alla partier, utom Vänsterpartiet. De ansåg nämligen (med rätta) att välfärdsstaten var ett sätt att muta arbetarklassen (”arbetararistokratin” som de brukade kallas).
Således. Socialdemokratin var således en vänsterrörelse som blev en mittenrörelse. Sedan dess har de legat i mitten, med några undantag.
Därför lyckades de också hålla sig kvar vid makten så pass länge att alla vande sig vid att det skulle vara så.
När Socialdemokraterna körde en vänsterlinje på 70-talet förlorade de val efter val. När de gick in mot mitten igen, på 80- och 90-talet, klarade de sig för det mesta. Och valen 2006 och 2010 hade de en tydlig vänsterlinje, först genom att 2006 inte sätta arbetslinjen i centrum, och sedan 2010 ta med vänsterpartiet i sossebåten.
Men nu får vi se vad som händer inom socialdemokratin. Kanske är partiet på väg tillbaka till tiden innan Per Albin Hansson satte kyrkan mitt i byn. Tillbaka till vänstertiden.
I så fall tror jag Alliansen är att gratulera. Då får de både ta hand om den socialdemokratiska samhällsmodell som det mittenorienterade folket vill ha, samt blir av med ett socialdemokratiskt parti som alltid varit irriterande dominanta.
Stig-Björn Ljunggren
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar