Vänsterpartiet kameleonterna!

Redan som barn lär sig de flesta av oss att det är skillnad på vacker yta och fint innehåll. När vi blir äldre använder vi oss av den insikten för att känna igen det som kallas fagert tal.

Direkt efter valet hängde flera medier på ett uttalande om att SD hade vunnit mark i områden där "invånarna är lågutbildade". Vi ska helst visualisera den typiske SD-väljaren som en illitterat bonnläpp med tre tänder och syskon till föräldrar.

Att Socialdemokratiska väljare är de med generellt lägst utbildningsnivå i hela väljarkåren glömdes i brådskan bort att nämnas av samma medier. Vi kan egentligen lämna frågan om utbildning därhän när det kommer till dem som röstar på S och SD. Den som tror att selektivt klassförakt bidrar till en lösning är en del av problemet.

Det finns däremot en annan del av detta spektrat som inte belyses. I vissa distrikt på Södermalm och utanför dess tullar fick Vänsterpartiet mellan 20-25% på flera platser. Vid kontroll visar det sig att dessa distrikt bebos av folk med både långt högre utbildning och inkomst än i riket i stort. Människor med både bostadsrätter, sommarhus och akademiska examina. Vad är deras ursäkt för att rösta på ett extremt parti som Vänsterpartiet? Är de för ointresserade för att förstå vad begrepp som "upphävande av privat egendom" skulle innebära för deras egen högkonsumerande livsstil?

Vad får dessa människor att rösta på ett parti med minst lika tveksamma rötter som SD? Samtidigt som SD grundades åkte företrädare för VPK på vänskapsresor till diktaturerna i Östblocket och hade en partiledare som fick spriten till sin födelsedag bekostad av DDR:s ambassad. Både riksdagskandidater och ungdomsförbundet för detta parti utmärker sig fortfarande genom sitt utomparlamentariska agerande under valrörelsen genom misshandel, skadegörelse och ofredande av meningsmotståndare.

Välutbildade människor som orkar tänka till borde inse att extremism knappast bekämpas med en annan ytterlighet. I synnerhet inte när SD är en reaktion på en vanskött statsapparat och andra extremister som tillåtits vrida debattklimatet och normalbilden i politiken till en ytterlighet åt det andra hållet. Den välutbildade medelklassen brukar ses som en garant i de nya demokratier vi fått som grannar de senaste 30 åren. I Sverige har ett långvarigt välstånd utan direkta hot istället utvecklat en stor del av samma medelklass till en infantil massa av självbildsprofilerande barn som är mer intresserade av att stoltsera med utopiska åsikter än att ta ansvar för sina val. Må vara att denna välmående grupp i våra storstäder blir de som sist får lida av den negativa samhällsutveckling de driver på men när de själva börjar skörda frukterna av sina val så kommer resten av Sverige redan vara förändrat i grunden.

SD kan inte bekämpas med stöd till olika extremistpartier på vänsterkanten. Det görs genom att ansvarstagande och pålästa medborgare som vill se en bra framtid för Sverige röstar fram politiker med samma egenskaper