Trista besked att få ibland!

När jag kom till kursgården idag så möttes jag av ett oväntat besked. En av mina vänners man avled inatt.
Jag hade inte en aning om att han var svårt sjuk i cancer. Nu är det flera stycken i min vänkrets som avlidit inom kort tid.
Sånt känns så trist när man inte är förberedd, hade jag vetat att han var så sjuk då hade det inte kännts så som det gjorde. När min vän Bengt dog så visste jag ju att det skulle gå så eftersom han var så sjuk. Jag hade dessutom hälsat på hos honom veckan innan han dog.


Något som inte lämnat mig är också Kent Ericssons död. Jag sökte honom och hans telefon var bortkopplad och via hans poesisida fick jag veta att han avlidit ett halv år innan jag sökte honom. Vet ej idag ens vad som hände. Tänker ofta på det!


Visst ligger det alltid i botten att man påminns om sin egen död eller hur?