Drömmen om Kerstin (Nilsson)

I nattens mörker fick jag besök av en ung vacker kvinna, Kerstin Nilsson. Hon hade ett brev i handen och så sa hon till mig:"det handlar om dig och mig"!
Jag började läsa och då försvann hon. Men brevet sa mig absolut ingenting. Det var bara lösa meningar utan innehåll. Vaknade och kände mig förbryllad. Hjärnans spratt under natten.Men Kerstin var så levande framför mig.
Denna unga kvinna arbetade i Eskilstuna hos Marianne Wedén , gift med Folkpartiets ordförande Sven Wedén. Marianne hade en tyg och sytillbehörsaffär på Kungsgatan . Ibland hade jag ärenden dit när Sven skickade mig med olika ting.Själv arbetade jag på F E Lindströms tångfabrik där Sven var ägare.
Kerstin och jag möttes en sommarkväll på fritiden ute i Vallhalla mellan Torshälla och Eskilstuna. Jag såg på en gång att hon hade en blank ny förlovningsring på fingret. Men det uppstod vad man brukar kallar för ögonblicklig kärlek mellan oss. Jag skulle precis fylla 16 år och Kerstin var tre år äldre än jag. Heta kyssar var för mig helt nytt. En sådan oskuld jag var.
Ingen erfarenhet av flickor alls på något sätt. Dagen efter träffades vi återigen och då hade hon tagit av sig ringen och brutit förlovningen. Men hennes fd fästman accepterade inte detta faktum och sökte upp oss och gapade och skrek. Jag fann detta mycket obehagligt och förstod inte allting de bråkade om.
Brudkistan var klar och fylld till brädden så hennes föräldrar var bestörta och ogillade tydligt vad som hänt.De accepterade mig aldrig. De släppte inte in mig i hemmet ens att vänta på henne när hon gjorde sig i ordning.
Så här många år efteråt så inser jag ju att hela situationen var ju omöjlig, det kan inte hålla helt enkelt. Efter 8 månader var denna kärlekshistoria över då hon gjorde slut .
När man är så ung så är det en oerhörd svår sorg att komma över.
Vi möttes en gång i vuxen ålder av en slump just på Kungsgatan i Eskilstuna.Vi såg varandra på håll och vi bägge kände ögonblickligen igen varandra. Ett fint samtal mellan oss där hon berättade att hon hade haft koll på mig och mitt liv bla genom tidningarna där jag publicerat en hel del under åren.
Det är sant som de säger att "gammal kärlek rostar aldrig" ! Jag har aldrig glömt henne och nu, om hon lever, så ska hon fylla 80 år.
Skulle vi känna igen varandra om vi idag möttes på Kungsgatan?