Missmod!

I natt skrev jag några rader på Facebook och undrade om mina vänner läste det jag skriver. Jag har ju över 700 "vänner" där men väldigt många varken ser jag eller hör något av. Något av ett vakuum!

En hel del har hört av sig idag men ändå en förbryllande liten skara. Troligen har de flesta genom det system Facebook numera använder sig av inte sett vad jag skrev.
Man måste ju specifikt  gå in på personens sida för att kunna se det senaste.

Missmod är ju naturligt att känna allra helst om man är trött. Men med den värld vi har idag så är det ju inte konstigt om man förtvivlar. Alla dessa mord tär på sinnet. Likaså all övrig djävulskap runt om oss inte minst i de länder som lider under islamistiskt styre. Verkligt otäcka händelser kommer ut snart sagt var dag från dessa maktländer.
Vi ser ju också hur ett land som Venezuela också demonteras bit för bit genom denna socialism som påtvingats folket.

Idag kommer alla nyheter rakt in i ansiktet på oss och ibland blir det för mycket.
Det var så Vietnam-kriget kom in i våra vardagsrum på 60-talet.
Då uppstod en motrörelse men idag är det mest uppgivenhet. Det syns inte minst med den underliga regering vi har idag. Underliga partier i riksdagen dessutom.Ingen ordning och reda i någonting snart.

Ser i Aftonbladet återigen en ung man som kallar SD för nazzar.  Alla dessa förvirrade unga vilka verkar vara utan kunskap om vad nationalsocialism är för något. Att pådyvla andra detta numera vanliga skällsord är och blir fel. För att vara nazist så måste man ju vara socialist. Nationalsocialist förvisso  men man vill ju att staten tar hand om det mesta och det kan ju ingen med sinnet och kunskapen i behåll påstå att SD pläderar för!

Överhuvudtaget har vi fått en "debatt" vilken inte är en debatt längre.Det gäller att "sätta dit" de som har andra åsikter än den man förfäktar själv.
Detta nya i vår tid gör mig också missmodig. Därför tyckte jag igår att Fridolin och Åkesson uppvisade så som de ska vara att man kan tala med varandra trots stora skillnader i åsikter.

Dessa två visade upp ett civiliserat förhållningssätt! Det kanske finns hopp om en förbättring i samtalsklimatet?

När jag sitter och lägger ner arbete på att skriva så upplever jag dock ibland ett tomrum. När man inte är "känd" och skapat sig ett namn så blir ju skrivandet mycket för ens egen byrålåda och det är detta som får mig att känna missmod.
Jaja, det är bara att köra på och fortsätta!