Till en mor! /Nuri Kino

 Hon klev försiktigt upp på vågen, darrade av ren utmattning men också av rädsla för att inte bli antagen. Kvinnor skulle väga 50 kilo. ”Du väger för lite, stig av” röt förmedlaren. Hon tittade bakåt, på den långa kön, vände blicken tillbaka mot mannen som vägt henne och vädjade till honom. Hon hade klarat allt annat, hör-, syn och andningstest. Hon darrade, grät och bönföll honom på de få ord hon behärskade.

Som av ett mirakel skrev han upp henne med hela sex kilo, siffran 45 ströks över med 51 och hon hamnade i registerboken över kvinnor som skulle skickas till Tyskland för att bli gästarbetare. Hon var analfabet, hade aldrig gått i skolan och behärskade knappt någon turkiska. I Istanbul var det majoritetsspråket. I Midyat i Mesopotamien i sydöstra Turkiet pratade de flesta då assyriska/syrianska, men också arabiska eller kurdiska. Turkiskan var dock det officiella språket.

De senaste åren hade hon haft det tufft, hennes mamma hade omkommit i en eldsvåda och hon fick flera småsyskon att dela ansvar för. Hennes egen son hade kidnappats och förtrycket mot assyrier/syrianer hade intensifierats, för att de var kristna och för att de tillhörde en annan etnicitet.

Hon lämnade två små barn efter sig, en dotter på ett år och en son på drygt två. Året var 1968 och hon var på väg till Västtyskland för att leta efter sin lillasyster som endast 17 år gammal hade rest till Tyskland för att arbeta och skicka pengar till familjen. Hon skulle försöka leta upp systern, tillsammans skulle de sedan skapa en framtid för sin familj.

Hon hoppades alltså kunna bli ett ankare och kunna ta ut resten av familj och släktingar från Turkiet till ett land med yttrandefrihet, religionsfrihet och rättigheter åt kvinnor och barn. Då hon inte kunde skriva skulle inte hennes barn veta var deras mor befann sig och vad hon gjorde. Hon skulle inte heller kunna ringa. Det var som en tagg i hennes hjärta, att hon inte skulle ha någon kontakt med dem.

Men hon hade siktet inställt. Hon skulle till ett fritt land. Hon fick redan som treåring lära sig att man måste vara mycket försiktig med vad man tycker och säger annars kunde ens föräldrar fara illa ut. Ens syskon skulle kunna försvinna spårlöst. Hon var trött på att ständigt leva i fara. Hon heter Terzö Terez Kino och är min mor.

Glad morsdag alla krigerskor.