Så pank har jag inte varit sedan jag var nygift på 60-talet.
Då hade vi det så dåligt ett tag så vi fick äta spagetti utan något till,vi hade inte ens råd med ketchup.
Hittills har jag kunnat jämna ut toppar av utgifter med pengar från de andelar jag sålt ut min bostad till ett pensionsbolag men nu finns inte detta att ta till heller.
Julen är för de flesta familjer och även enskilda en dyr högtid på många sätt. Jag har ändå denna jul hållit igen rätt så mycket men nu sitter jag ändå här och i värsta fall måste leva ett tag på lån. Min Ica-bank ger mig kredit men detta måste man akta sig för därför att räntan blir ju ca 18 %.
En sak har jag nu fått tagit ett beslut om och det är att ingen vuxen som fyller år kan hädanefter räkna med någon present från mig!
Inte ens att skicka blommor ser ut att kunna att fungera eftersom totalkostnaden blir minst 350 kronor!
Trist men nödvändigt att genomföra.
Åka på semester ser i dagsläget ut att bli totalt omöjligt framöver och DET känns sorgligt!
Mina barnbarn kommer naturligtvis att kommas ihåg MEN utrymmet för detta är också något som kommer att bli nödvändigt att krympa. Finns inte en chans att fortsätta med samma nivå som jag hittills har kunnat unna dem!
Vi pensionärer med låg pension hamnar ju i en mycket trång ekonomisk situation där det gäller att "hålla igen" på det mesta.
Jag vet ju att jag inte är ensam om denna tråkiga låga ekonomi.Många,många äldre lever idag under knappa förhållanden. Statens pengar går ju åt till annat! Den ev. höjning man får plockas ju bort på det bostadsbidrag man har så i slutänden har man samma belopp att leva på som tidigare.
Det är paradgrenen för en viss politisk riktning som kallar detta för jämlikhet!
En valslogan en gång i tiden löd: "Gärna medalj men först en rejäl pension"!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar