Jag tar en öl på Pub Vagabond på det stilla Eriksfält, fortsätter min cykeltur till Augustenborg. Under en gatlykta sitter några medelålders män och röker vattenpipa i lugn och ro men längre ner på samma gata står ett gäng killar och sparkar på en papperskorg.
Stämningen är aggressiv och i tidningen dagen efter står att läsa om ett jättebråk på samma ställe efter vilket fyra män fick föras till sjukhus. Ännu en ”uppgörelse” i en stad som är så präglad av våld att vi Malmöbor knappt pratar om det längre.
En ung man hittas mördad i en park på Lindängen och vi rycker på axlarna. Brutaliteten bland de kriminella har normaliserats på ett kusligt vis och bland oss andra, icke-kriminella, har det skett en likgiltisering, lika kuslig den när skalen hårdnar.
Då, när allt började med den första mordvågen för cirka tjugo år sedan, var våldet på allas läppar. Men nu är det tyst även om många hoppar till inför det senaste illdådet, en femtonårig mördare på Emporia.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar