Teddybjörnen Fredriksson väcker minnen från tidigt 40-tal!

 Vi kan ju börja med att titta på min gamla nalle, hela 92 år. Moster Barbro ägde först,sedan fick min bror Bengt denna innan jag fick den.

Som alla ser så är han gammal och börjar bli lite skruttig. Men är man 92 så ska det nog vara så.

Nu ska jag berätta ett av mina "hemliga" minnen som man brukar hålla för sig själv. Men jag gör ett undantag idag.

1977 åkte jag ner till Köpenhamn och Christiania för att träffa en tjej från Torshälla som bodde där.

Bodde hos henne i tre dygn innan jag åkte hem till Torshälla igen. Första kvällen så tog hon fram svart hasch från Afganistan och vi rökte på.

Jag blev mycket påverkad på ett positivt sätt.Allt blev så vackert till och med höstblåsten ute som lät som en symfoni i mina öron. Flickan blev som en skön målning.Har aldrig upplevt något liknande.

Sen började hon tala och fråga om min barndom. Hon återkallade faktiskt barndomen hos mig, en mycket egendomlig känsla.

Då såg jag min nallebjörn framför mig och kände oerhört starka känslor. Kände saknad efter kärlek från mina föräldrar.

Min nalle kom framför mina ögon, den var nästan levande och utstålade trygghet!

Denna flicka trollade med mig.

Vi har aldrig mer haft kontakt med varandra efter detta,jag har till och med glömt hennes namn!

Men minnet av denna kväll sitter inpräntat hos mig!