Vandringen!

När man levt ganska länge så har man tagit många steg, ibland framåt och ibland bakåt.
Med det menar jag att alla steg i livet har nog inte varit så bra.
De flesta människor har begått misstag ,ja, rent ut så har nog många gjort rätt så hemska saker i sina liv.
Vissa saker går inte ens att berätta eftersom man har barn som man inte vill att de ska få veta det allra värsta. Hade jag varit författare så kanske jag nog hade gläntat mer på dörren.
Jag kan så att säga bara antyda att under tonårstiden så hade det kunnat sluta med polis och åtal. Men jag har alltid lyckats slingra mig ur. En nyårsafton körde jag berusad på min moppe, en trimmad Puch vilken kunde köras i 75 km/tim.

Blev jagad av polisen men lyckades i full fart köra in på en skogsväg men straffet kom på en gång.Jag körde omkull på en isfläck med ansiktet rakt ner.Skrapade upp hela ansiktet och morsan fick en chock när jag sent omsider  kom hem.

Jag körde aldrig mer berusad!

När jag sitter och tänker på allt som hänt så är det faktiskt ett under att jag lever. Råkat ut för olyckor och slagit mig ordentligt med en säng på akuten . Riktigt nära var det i Malmö en gång när jag cyklade omkull och fick styret in i revbenen och fick inre blödningar så de höll på att tappa mig.

Gick i den långa gången mot det fina ljuset men sen vaknade jag . 

Ont och otrevligt och fick tid att tänka över livet.

Två långa äktenskap har jag ju hunnit med under min levnad.Barn ,hus,bil och hund.

Ett riktigt Svenssonliv med inslag av mycket föreningsliv. Teater-arr, skriverier, demon, radiosändningar ,debatter osv under många år.Resor i mängder med den längsta bort till Kina via Transsibiriska järnvägen.

I Kina hamnade jag mitt i en av de största jordbävningarna de hade haft. Ca 600.000 människor omkom. Det var mycket otrevligt och vi fick avbryta resan samt bo i tält inne i den förbjudna staden tills de fick ut oss via flyg.

Jag märker nu när jag har fått några år på nacken att jag mer ofta  tänker tillbaka på allt jag har varit med om. Det är lätt att fundera över hur olika saker hade kunnat bli annorlunda. Men jag vet ju att sådant bara är fantasier,det man gjort går ju inte att ändra. Idag lever jag ändå i nuet och min fästmö och jag har ju en del att syssla med eftersom hon har barn.

Vi har nu hållit ihop i sex år och jag är ofta förvånad över hur fort tiden går.  Tycker inte det är längesedan vi möttes en kväll uppe på Kulturhuset efter en tids skrivande till varandra på nätet.

Jag får väl säga som den gamla sången "Jag tackar livet!" 

OCH jag tackar alla som jag har omkring mig samt de vänner jag lärt känna genom åren.

Ni är underbara!