Tim tog sitt liv!

Idag publicerade hans familj ett brev där de bekräftade att han inte orkade leva mer.
Det måste vara ett av de mest otäcka som kan hända i ens liv när sitt eget barn tar sitt liv.

Jag var med om att en yngre vän hade tröttnat på sitt liv.Han hade gjort ett försök men misslyckats. Talade och talade med honom men han kände bara leda över sitt liv trots att han bara var 23 år. Följde med honom på konserter osv men en dag så kom en annan vän upp till mig och berättade att de funnit honom i garaget där han hade gasat ihjäl sig.
Jag har haft flera andra som jag känt som gått samma väg och det känns alltid så sorgligt att de inte har kunnat hitta någon mening med sina liv.
Själv har jag också önskat att avsluta mitt liv ett par gånger. Allt känns tomt och man tycker att man bara är i vägen .
Tröstlöst ledsen så lång in i själen man kan vara.
Mest har jag lidit av att mina två äldsta flickor inte vill ha med mig att göra .(Grubbel-grubbel-ångest!)
Alkoholen knäckte mig också mot slutet och det är ingen bra idé att supa när man är olycklig.
Visst kan jag idag också känna den här känslan av tomhet men när man är nykter så kan man hantera dessa känslor.
En sak är säker , om man dör så upphör ens egna smärtor i själen MEN man skadar sina barn och vänner för resten av livet.
Deras fråga kommer att bli VARFÖR! Alltid!