Föräldrar och barn!

En debatt som återkommer då och då är detta att man ska ta hand om sina gamla föräldrar istället för att samhället ordnar de gamlas tillvaro.
Ibland tror jag att vi lever i det gamla bondesamhället såsom debatten flyter på.
De som läst alla skildringar just från det gamla bondesamhället vet ju också att det verkligen inte var frid o fröjd mellan de olika generationerna.
Att bli satt i den lilla stugan bredvid den stora var inte alltid roligt för de gamla och många hade svårt med detta liv och blev som hund och katt med de yngre som tagit över.
Att diskussionen kommit tillbaka nu beror säkerligen på att vi har fått ett par miljoner människor till vårt land där de fortfarande var vana vid att de gamla skulle bo ihop med de yngre.
Jag brukar ställa frågan om hur våra värderingar kommer att påverkas av alla de som kommer från ålderdomliga kulturer.
Ingen vill ta i denna fråga ens med tång.Minerat område tydligen!
Jag skrev så här idag på Facebook där den här diskussionen pågår:
"Debatten om barns ansvar för sina föräldrar är på sina håll rakt ut i det blå. Många kan inte ta hand om sina sjuka gamla, bostadsbrist, arbete osv sätter stopp för det hela. Vi lever inte i ett 1800-tal på en bondgård längre. OCH för egen del så skulle jag aldrig ens komma på tanken att mina barn skulle ta hand om mig. Lika lite som jag själv skulle ens kommit på tanken att ta hand om min mamma. ALDRIG! Om nu någon vill ta hand om sina föräldrar , ja , gör då detta men kom inte och påstå att vi andra är någon sorts sämre människor."

Slutraderna är väl så tydliga de kan bli! Men numera så dissar man andra genom att tala om hur dåliga de är osv. Helst med lite smet av allehanda fula färger.
Det är sorgligt hur debattklimatet har blivit i detta land där det var högt i tak en gång i tiden.

Apropå den blå kuken och reaktionerna mot denna så har jag några bilder till som visar hur unga kvinnor blev mycket exalterade och glada över denna konst här i Stockholm!