Man kan handha övergrepp på olika sätt!

Alla är vi olika och reagerar olika inför det som händer oss. Men en sak är för mig klar sedan många år tillbaka, de som är under 40 år reagerar inte på samma sätt som oss som är födda på tidigt 40-tal.
Lättkränkta unga människor som inte ens tål att man tittar på dem.Eller dessa förortsgangsters som skjuter varandra för minsta lilla sak som har kränkt dem.
När jag var 14 år så hamnade jag på lasarettet i Eskilstuna och en kväll så dyker det upp en läkare och ska undersöka mig. Han var ensam men det tänkte ju inte jag på. Han började med att dra upp nattskjortan så att magen och underlivet blev bart ,sedan började han klämma på min onda mage. (Olycka med moped)
Så tog han på mitt kön och masserade det och när man är fjorton så var det lätt att bli erigerad. "Gör du ofta så här" frågade han mig när han drog lite.
Sen försvann han hastigt.
Jag minns tydligt känslan av stor förvåning och jag undrade om han verkligen var  läkare.
Hur jag hanterade detta? Sanningen är den att jag fullkomligt gav attan i det hela. Sa inget till någon och hade ingen som helst tanke att säga något. Skämdes inte ett dugg för den delen heller. Varför skulle jag göra det?
Tänkte bara att denna förmodade doktor nog tog en mycket stor risk med sitt handlande.
OCH inte fick jag för mig tio år efteråt heller att anmäla denna händelse.
Så reagerade jag och inser att jag på detta sätt också kunde glömma denna sak utan vidare. Har inte tänk på händelsen sedan dess men i dessa dagar så kommer en del minnen tillbaka.
Att vara lite "hårdhudad" är ibland mycket bättre än att vara lättkränkt  och grubblande.
Vår generation som ofta började vuxenlivet vid 14 år med heltidsarbete bland vuxna tänkte och levde nog på ett annat sätt än de unga idag.