Tiden är ur led när man närmar sig sjuttio!

När Tumba dog så kom tanken till mig som vanligt att  tiden är ur led. Jag såg framför mig dessa ca tio år det skilde i ålder mellan mig och honom. Om man är optimist så har jag dessa tio år till att leva men som vanligt så går det ju aldrig att ens gissa något sådant.
Vad jag menar med att tiden är ur led är ju att tio års liv ser så olika ut vid olika tidpunkter i våra liv.
När jag var tjugo år så var ju tio år framåt inte så mycket. Inte heller när jag fyllde trettio eller fyrtio.
Men nu är det inte samma tal längre, tio år nu är mycket kort till skillnad mot förr.
Tiden står verkligen inte still på något sätt. Man känner sig som människa oerhört liten i den måttstock som nu växer fram med alla nya rön om universum och allt som dör och föds långt därute. Vi ser händelser nu i universum som hände för miljoner år sedan och ändå är det bara en liten fläkt av tiden.

Tid är något som egentligen inte finns lika lite som avstånd. Allt är oändligt och lika svårt att förstå för våra hjärnor. Tanken på Gud är exakt samma frågeställning. Det är så stort så det är inte ens lönt att grubbla över dessa saker, bäst är att acceptera att man inget begriper.


Det finns bara en Gud och han är stor!