Läser på i Magnus Utviks bok om sin tid som Stalinist!

Jag var medlem i vpk:s ungdomsförbund på sextiotalet VUF under Anders Carlbergs ledning. I Eskilstuna var det lika med FNL-gruppen och övrig politisk kamp på vänstersidan. Det var VUF som ställde upp på kampen för en socialism med mänskligt ansikte i Tjeckoslovakien 1968. Det var VUF som ordnade demonstrationer mot Sovjets överfall mot "kamraterna" nere i Prag 1968.
VPK vred sig i plågor men CH blev tvungen att gå ut och säga att partiet var emot, men sanningen var den att medlemmarna i partiet stod på Sovjets sida. Ingen av de äldre i Eskilstuna gick med i VUF:s demonstration.De stod bredvid och skällde på oss.

När jag nu läser Utviks bok och får insyn i 1980 års ungdomsförbund KU så förvånas jag att de låter som gamla vpk:are från 60-talet i sitt försvar av Sovjetunionen och alla dess vasaller.
VUF utplånades 1969 och vpk stod utan ungdomsförbund fram tills några stycken bildade KU (kommunistiskt ungdom)lite längre fram.
Vpk byggde sakta upp ett nytt ungdomsförbund som de höll i strama tyglar. De anställde nya ombudsmän bla Åsa Linderborg.
Allt präglades av Sovjet-beundran i botten och läxorna från 1968 års övergrepp i Prag var glömda. De döda vid Berilnmuren brydde man sig inte om eftersom DDR stod för den politik som VPK själva kämpade för att genomföra i vårt land. Det här är inte så länge sedan egentligen och nuvarande V fungerar som den kameleont  partiet är. Man vrider och vänder på sin politik ett varv så att det passar men i grunden är det samma gamla kommunistparti i botten.

Hur vpk lyckades att värva ungdomar till KU med en gammal stinkande Sovjet-soppa som grund är obegripligt.

Det gamla ungdomsförbundet VUF (Vänsterns ungdomsförbund) var ett förbund med många självständiga ungdomar där diskussionens vågor gick högt och där partiet inte fick så mycket att säga till om, så som det ska vara i ett ungdomsförbund.
Det Utvik nu påvisar i sin bok är ju ett KU-förbund som får mig att rysa av obehag.Under dessa år så var Lars Ohly en framträdande gestalt i KU liksom flera andra i nuvarande riksdagsgruppen. Åsa Linderborg har aldrig lämnat sin ombudsmannatjänst men hon utövar den som kulturchef på Aftonbladet numera och jag ryser över hennes plakatpolitik där.