Ny bok att läsa igen!

 

Det skiljer rätt så många år mellan Magnus Utvik och mig och som jag förstår så var utgångsläget lite annorlunda också men vi delar upplevelsen att ha varit med ett extremt parti. Jag kom ju från samma rörelse som Utvik alltså vänsterpartiet (K) med ett rätt långt medlemskap innan jag blev utesluten. Jag var trettio år gammal 1972 och ingen tonåring. Hade skiftjobb på ett järnbruk,villa ,familj osv.

Min dragning till den Kinesiska revolutionen och samhällsbygget hade intresserat mig sedan tidigt sextiotal med läsande av allehanda tidningar och tidskrifter.

Om jag ska riktigt gå på djupet så kan man nog jämföra tron på Maoismen med att bli frälst till någon religiös rörelse.Maos lilla röda följde med överallt och inget tillfälle var fel att ta fram den och läsa några citat.Det är en mental kollaps av hjärnvindlingarna och deras sätt att fungera.

Säkerligen finns det många olika orsaker till detta tillstånd. Allt från ett dåligt äktenskap utan sex till fallenhet för att missbruka alkohol. Man sätter in tron på "något" som fyller upp de tomrum som finns i själen och livet.

Tack och lov så utvecklades SKP mot en förnuftigare syn på samhälle och omvärld där vi till slut tog avstånd från kommunismen. Vi la ner partiet!

Jag vill inte vara utan denna resa i livet, jag har lärt mig mycket under resans gång. Automatiskt blir man på sin vakt mot allt svart-vitt tänkande. Rent allergisk mot fanatiker överhuvudtaget.

När någon framträder och påstår att i Sverige råder fattigdom och nöd då kan jag inte ta det på allvar . Överhuvudtaget när någon bara ser fel i det svenska samhället och alltid framför detta då blir jag lite trött.

Vi lever trots alla olyckskorpars kraxande i ett av de bästa samhällen på vår jord. Naturligtvis finns det massor att förbättra, ja rent av kanske avskaffa.

Vi har ett partisystem som trots allt gnissel ändå fungerar, yttrandefriheten finns också liksom den viktiga tryckfriheten. Internet har därvidlag varit en stor förbättring och även sådant som Facebook bidrar till ett bättre sätt att kunna få ut sina åsikter.

Socialismen så som den har praktiserats i olika länder tex Sovjet-Unionen har varit ett bakslag för mänskligheten med ingen yttrandefrihet. Hur många mördade under dessa år av förtryck vet ingen men det talas ibland om 60 miljoner människor bara i Sovjet. Skulle vi lägga till Kina så blir siffran över 100 miljoner människor.

Det är inte många revolutioner som har slutat utan dödsoffer och när vi inom SKP i början talade om väpnad revolution så levde vi i de falska böckernas förvirrade värld. Inte undra på att arbetarklassen vände ryggen till ett sådant parti.

Idag är det bara  kufar som talar om väpnad revolution, men de håller sakta på att dö ut. 

Det ska bli intressant att läsa Magnus Utviks bok och jag skulle tro att jag återkommer med en blogg om denna bok lite längre fram!