Påven är äntligen på besök i Irak!

 

Vatikanen skriver följande:

VATIKANEN

Väntan på påven: ”som barn som förbereder sig för en fest”

Patriark Sakos ord vittnar om insikten att de kristnas öde inte får skiljas från andra irakiers, för alla har drabbats av konsekvenserna av krig och terrorism.

Andrea Tornielli

”Det här besöket är som förverkligandet av en dröm. Och vi är som barn som förbereder sig för en fest. Från den äldsta till den yngsta bland oss​​". Kaldeernas patriark av Babylon, kardinal Luis Raphael Sakos ord beskriver en resa som Johannes Paulus II drömde om och som idag genomförs av Franciskus. De glada och tacksamma ansikten på dem som väntar på biskopen av Rom vittnar om att denna resa länge har varit i påvens hjärta och i irakiernas hjärtan, inte bara hos de kristna.

Många gånger, under sitt pontifikat, har påven Franciskus talat om de kristna som lider i olika delar av världen och hans pilgrimsfärd till Abrahams land, trots pandemin och säkerhetsrisker, vittnar för dem om Petri efterträdares närhet. Men de kristnas öde i Irak, liksom deras lidande, får inte skiljas från dem som tillhör andra religiösa trossamfund, i ett land där alla har drabbats av krig, terrorism, våld, splittring och missbruk av Guds namn för att rättfärdiga hat.

”Vi har pyntat våra kyrkor – sa kardinal Sako - men alla irakier har pyntat sina städer .... Vatikanens flaggor vajar och välkomstaffischerna är överallt, även i Najaf, även i Nassiriya ... Och i Mosul, staden som fortfarande presenterar sig med alla sina sår. Muslimer har komponerat sånger för att välkomna påven”.

Det finns en fras från Ayatollah al Sistani som sticker ut på affischerna där fotot av landets högsta shiitiska myndighet finns  bredvid påven: "Du är en del av oss, och vi är en del av dig". Ett annat sätt att säga att vi alla är bröder. Kardinalen som leder den forntida kaldeiska kyrkan hjälper oss förstå att hoppet om Iraks framtid inte är att stärka ett religiöst samfund på bekostnad av andra, och inte heller i att skapa skyddade och separata "förvar" där man kan placera de så kallade minoriteterna i säkerhet, utan i återupptäckten av de djupa rötterna till ett samexistens som sammanfaller med ett lands identitet. Ett hopp som återupplivas i Ur, i Abrahams fotspår: du är en del av oss, och vi är en del av dig.