Arbetarlistan!

 

Arbetarlistan (Folkdemokraterna)

I början på nittiotalet så ringde telefonen hemma hos mig i Malmö. Jag hade då ett förflutet från den kommunistiska rörelsen från 1966 med medlemskap och uteslutning från Vpk fram till bildandet av SKP 1973.
Det Maoistiska skp lades ner i mitten av åttiotalet och ur spillrorna bildades SOL. (Solidaritetspartiet)
Detta parti överlevde på få orter i ca fem år.

Ja, telefonen ringde och i andra ändan satt Kjell Eriksson i Uppsala. Han var trädgårdsmästare och författare samt partilös efter ett medlemskap i SKP.

Vi bägge var inne på att det behövdes ett nytt demokratiskt arbetarparti i vårt land. Efter många samtal så började bilden bli klar över hur vi skulle gå tillväga. Delade upp massor med namn mellan oss på personer som kunde tänkas vara intresserade att fylla tomrummet vid sidan av ett uselt parti som vpk .
Jag minns inte idag hur många personer jag ringde men det var åtskilliga och de flesta nappade på våra tankar. Det var gamla fd vpk-are, sossar,trotskister osv.

På många orter så föddes det en gnista av hopp om att kunna bygga ett annorlunda arbetarparti. Jag och Gunnar Törnér bokade in möten på skilda orter i Skåne och åkte runt och agiterade. I Malmö blev vi snart en rätt stor samling medlemmar. Det enda motstånd vi mötte var från "Rättvisepartiet socialisterna" som verkligen gick in för att förstöra våra möten.
Denna Trotskistgrupp kände sig antagligen hotade.
 Gunnar Törnér var en mycket bra agitator och hade varit med i den socialdemokratiska rörelsen länge och visste hur han skulle tala med missnöjda sossar. Han drog ett stort lass nere i södra Sverige.

Nå, överallt uppstod nya grupper av Arbetarlistan, bland annat så anslöt sig det sk "Dalaupproret" (Dalauppropet) , en socialdemokratisk grupp som var kritiska mot sitt parti.

Detta var början till slutet för organisationen. De från Dalarna började sprida missämja och rykten. Sedan började rensningen där de försökte kasta ut fd kommunister.

Eftersom jag hade varit med så länge inom en organisation med utrensningar och osämja så ville jag inte vara med om något sådant något mer i mitt liv. Tog min hatt och gick helt sonika, försökte inte ens att strida för vår sak.

Däremot kan jag minnas min och Kjells  glädje den första tiden när det gick framåt och vi fick till ett program. Bla så hävdade vi principen att ingen skulle få sitta i Riksdagen mer än två perioder sedan skulle man återgå till sitt ordinarie arbete. Efter fyra år i arbeta kunde man ställa upp til val igen för två perioder.
Vi ville att de i Riksdagen inte skulle tappa kontakten med arbetslivet och de villkor som råder ute i samhället. Bra förslag som håller än idag!



Det finns en hel del att läsa om Arbetarlistan på internet bla den här grundliga redovisningen: http://www.socalt.org/index.php?option=com_content&view=article&id=980:arbetarlistan-upp-som-en-sol&catid=15:inblick


Det lustiga är dock att två personer kan sätta sig ner och dra igång en ny politiskt rörelse. Kjell Eriksson var ju betydligt mer känd än jag så jag agerade mer i bakgrunden och slapp att hamna i historien efteråt. Jag var som jag skrev klok nog också att hoppa av i tid så jag slapp dessa förödande inre strider som följde. Allt det dåliga som vänstern kan uppvisa i form av baktaleri och lögner där man tar heder och ära av folk uppvisades på de kongresser Arbetarlistan genomförde.
Mellan 2000-3000 personer blev medlemmar  det första året.
Bra jobbat av Kjell Eriksson och Bo Högrelius och Gunnar Törnér!

Jag sitter med denna bok framför mig och har kommit till ett kapitel som kort och gott heter "Arbetarlistan"!
Läs här:http://hogrelius.blogspot.se/2010/10/arbetarlistan-folkdemokraterna.html

I boken där han bla avhandlar "Arbetarlistan" framställer Kjell det hela som en affär mellan honom och Dalaupprorets Åke Wiklund.
Det är en sanning med stor modifikation som du kanske förstår när du läste bloggen om denna lista.
I södra Sverige växte vi stort och i Malmö blev vi ett hundratal medlemmar på kort tid trots att det redan fanns så många vänsterorganisationer.
Jag och Gunnar Törnér ordnade möten runt om i Skåne och Blekinge, jag skötte det praktiska och Gunnar agiterade för fullt och det var han mycket duktig på.

Om man i en självbiografisk bok berättar om vissa händelser så ska man berätta sanningsenligt  annars är ju risken den att man kan börja tvivla på den övriga berättelsen också. Vad är sant och vad är falskt?

En sak i denna bok bekräftar min insikt (numera) att allt för många av oss "partifanatiker" av  olika slag inte mådde bra inom oss och att det kan vara förklaringen till varför man söker sig till partier (religioner) av den fanatiska typen.
Alkohol, agitation, frustration, inre elände samt viljan till att fly från äktenskap och ordnat liv har funnits i stor grad hos många som sökte sig ut i fanatismens mörker.
Tron på att allt är grönare på andra sidan är så  typiskt för de människor som man kan betrakta som "sökare"!

Mina erfarenheter femtio år bakåt gör att jag idag genast blir misstänksam när människor "hatar".   Klasshat och svulstiga nedvärderande uttryck om politiska motståndare brukar ofta tillhöra ungdomligt oförstånd men när äldre individer fortsätter med sitt "klasshat" så ter det sig sjukt  för mig.
De som känner och upplever tillvaron på detta sätt med dessa färgade glasögon skulle nog behöva lägga sig ner på den berömda bänken och tala ut!
Eller lite massage alá Rosen-metoden?