Malmö uppväcker negativa tankar!

Nu ska jag ta bladet från munnen.
 Det finns händelser från mitt arbetsliv i Malmö som får mig att känna mig dyster när jag är här. 
Jag arbetade mina tre sista yrkesverksamma år på stadens härbärgen med ständig natt. Mådde så dåligt mot slutet av för lite sömn plus två blödande magsår. För mycket alkohol och ett långvarigt äktenskap i upplösning. Hot på jobbet och fritiden.
 När det sedan började nalkas förtidspension efter påhopp av min chef så hukade sig mina arbetskamrater inför honom. De som jag trodde skulle stötta mig förblev tysta och har så förblivit.
 Fega när det kom till kritan, deras "godhet" räckte inte till att stödja mig som mådde så dåligt. Jag var totalt färdig som människa, ingen ork kvar. Till och med mina tårar tog slut. 

Ingen av mina arbetskamrater sa ett enda ljud till mig. Jag kände mig kastad i soptunnan. Sånt tycks inte försvinna ur hjärnan utan dessa taggar sitter där och aktiveras när jag är här.

 Tack o lov så åker jag hem imorgon. Roberto, du visade dig vara en skit. Mario, du var feg. Gunilla, du var falsk.