USA diskuterar i dagarna antisemitism. Diskussionen har pågått länge redan, men efter att rapparen Kanye West gjorde flera uppseendeväckande antisemitiska uttalanden har diskussionen hettat till.
I förra veckan kom organisationen Resume Builder ut med en undersökning bland personalchefer i USA, som visade att 26 procent av 1 131 tillfrågade chefer menade att det var mindre troligt att de skulle anställa en person som de visste var jude. 29 procent sade att antisemitism var accepterat på det företag de arbetade för.
Ju yngre en personalchef var, desto troligare var det att han inte skulle anställa judar.
På frågan om orsaken till den antisemitiska inställningen var svaren gamla och välkända: judar har för mycket makt eller för mycket rikedom, judar påstår sig vara det utvalda folket, judar är giriga, judar dödade Jesus.
Alla som kan något om judisk historia har hört anklagelserna förut; vissa av dem förekom även i det antika romarriket. Men det var kyrkan som gjorde dessa fördomar, och en lång rad andra, till en del av det västliga kulturarvet. Det faktum att fördomarna, som alltså delvis har religiös grund, kan överleva i en huvudsaklig sekulär och ”upplyst” västlig kultur visar hur djupt dessa lögner fastnat i det västliga medvetandet.
Men det är inte hela förklaringen. I dag, i ett sekulärt och liberalt Väst, är det inte i första hand kyrkan som sprider antisemitismen. Det är det palestinska självstyret (PA). Deras antisemitism, förklädd till Israelkritik, har uppmuntrats, förstärkts och spridits av media, akademiker, politiker och internationella organisationer.
Senast i går, den 29 november, höll FN sin årliga International Day of Solidarity with the Palestinian People. I realiteten är det en ”fördöm Israel-dag” – den har väldigt lite med solidaritet att göra.
PA:s förvridna presentation av konflikten, trofast förmedlad av media, föder nya antisemiter genom att föra fram den latenta västliga antisemitismen. Dessutom ger den de redan övertygade antisemiterna de argument och den ”legitimitet” de behöver för sitt judehat.
Det är ingen överraskning att den yngre generationens ledare, som har exponerats för den akademiska antisemitismen, är de mest judefientliga.
Detta lovar emellertid inte gott för framtiden för USA:s judar – åtminstone inte på amerikansk jord.
De muslimska länderna är i princip tomma på judar, Europa mördade och håller i dag på att jaga ut sina resterande judar; något liknande hände i Sovjet/Ryssland. Nu verkar det som om inte heller judarna i ”frihetens paradis” USA är trygga. Staten Israel ser i allt högre grad ut att vara de enda kvadratkilometer där judar kan vara trygga.
Det stämmer att all Israelkritik inte är antisemitism, men mot denna bakgrund ligger bevisbördan på den som kritiserar.
Tumme upp
För den israeliska appen Hear-O, som genom förändringar i en persons tal upptäcker om ett hjärtfel är nära förestående. Experiment visar att appen hade rätt i 82 procent av fallen.
Tumme ned
För vissa fotbollsfans från olika länder i världen som skäller ut och trakasserar israeliska reportrar som täcker fotbolls-VM i Qatar. Fel plats, fel måltavla och till och med fel i sak.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar