Malmö, en stad där arabiskan tar över som språk.

 När jag för tre år sedan återsåg Rosengård där jag bodde en gång i tiden så blev jag nedslagen.

Inte fysiskt utan mentalt.

I köpcentrum var alla affärer borta som jag var van vid på 70-80-talet. Inte en svensk affär kvar. Arabiska skyltar överallt.  Att det hade gått så långt kunde jag inte ens ana.

Idag kom ytterligare nyheter från staden.

Ronny Åkerberg skriver idag detta :"SVENSKA BARN I MINORITET I MALMÖ

"Det har vi förstått länge. Det är en svår situation man har skapat för skolbarnen i Malmö, oavsett bakgrund. Självklart lär man sig både svenska och andra ämnen bättre i en klass med en majoritet elever med svensk bakgrund. Var femte elev går nu ut grundskolan utan behörighet till gymnasiet (var tredje i s k utsatta områden). På gymnasiet är det sen många som hoppar av. Det finns inget trick eller någon quickfix för detta (det som nämns i artikeln om att ta hjälp av hemspråk har naturligtvis redan testats av många). Men det finns ett antal åtgärder man kan vidta för att lätta bördan för skolan:

Tillför skolan mer resurser istället för att skära ner. Nedskärningar har Malmö kommun kört med länge och nu har man lagt ett sparbeting på skolan på 200 miljoner kr. Istället för att skära i kärnverksamheten kan Malmö dra ner på byråkrati, jippon av allehanda slag, höga politikerlöner, bidrag till islamistiska föreningar, höga kostnader för socialhjälp med mera.

Sluta lägga sten på börda. Totalstopp för alla former av vidare asylmottagande i Malmö kommun. Malmö är överfullt. Skolan måste slippa att befatta sig med skuggsamhället där människor vistas illegalt i landet och där svartarbete och kriminalitet frodas. Självfallet måste skolan rapportera om elever vistas i en sådan miljö i strid med svensk lag och svenska myndigheters beslut.

Starta ett återvandringsprogram för människor som upptäckt att livet i Sverige inte blev som man trott. Liksom upplysningsprogram och åtgärder till hjälp för barnbegränsning för de som lättare vill komma in i det svenska samhället."

När jag var på återbesöket i Rosengård så kom tankarna över mig att jag befann mig i ett annat land,en annan stad. Beirut eller någon annan stad i ett arabiskt land.

Är det så här svenska städer undan för undan kommer att omvandlas?

När jag går omkring i olika stadsdelar i Stockholm så ser man ju samma tendenser, mest fortfarande i norra stan men tex Farsta har en stor inflyttning av människor från MÖ och Afrika.

När det gäller Rosengård eller tex Husby så kan man utan vidare påstå att ett folkutbyte har skett.

En tendens som man också kan se i Sverige är hur antalet moskeer växer. Ofta bekostade från islamistiska länder med en agenda som strider mot vårt demokratiska samhälle. Tex apartheid mellan kvinnor och män.

Jag säger som jag sagt tidigare,jag är pessimist över den utveckling jag ser. Värst är att så många svenskar är så blåögda vad gäller denna utveckling där sakta men säkert islam utbreder sig. Vill vi verkligen ha det som i MÖ?