Sossarnas förslag om tvångsåtgärder vad gäller var man bor!

 Jag har röstat med fötterna vad gäller mitt boende och det var när vi bodde i Rosengård. När man känner att det inte går längre pga av kriminalitet tex mordbränder, då flyttar man till ett lugnare område. I detta fall var det innerstan i Malmö som gällde.

Ygeman ser ut så här idag och han har fått hjälp av statsministern.Högst 50% utomnordiska invandrare ska få bo i våra områden ! Stora folkförflyttningar verkar vara det som återstår. Hur ska man övertala de som bor på Södermalm att flytta till Rinkeby eller andra orter i stan?

Om det inte går att övertala dem , vad är man då beredd att göra?

Hur gör man med alla Somalier som bor tex i Husby! Ska de flytta till Gustavsberg? 

När dagens politiker börjar att debattera sådant så är det ju bara valfläsk eftersom de vet att det är försent att göra något nu!

Elefanten i rummet är ju som vanligt den förda politiken minst 50 år bakåt.

Tex Rosengård i Malmö har inte alltid varit befolkat till 97 % av invandrare, nejdå, där bodde massor med arbetare vilka jobbade på Kockums osv!

När jag flyttade dit 1978 fanns det massor av lediga lägenheter eftersom flyttlassen till kranskommunerna redan hade rullat ett par år då.

Det är svårt som arbetande att bo i ett område med allt fler från andra länder vilka är utan arbete. Man blir störd när man behöver sova tex. Människor utan arbete och ett annat sätt att leva stör ofta ! Deras barn var ute långt in på nätterna när de borde ha legat i sina sängar!

Politiker som aldrig har bott i sådana områden begriper inte hur det är att bo i dessa områden.

Se här:

Ska slutligen lägga till några rader från Bulletin och vad Brinkemo skriver:

Kan ett helt land lida av en uppblåst självbild?

Sverige har på goda grunder kunnat beskrivas som ett av de bästa samhällen som mänskligheten frambringat. Svenskens självbild att ha skapat ett ytterst välfungerande samhälle har fog för sig och är något att vara stolt och tacksam över.

Men en uppblåst självbild kan också förblinda. Förmågan att upptäcka och erkänna sprickor i fasaden minskar i takt med att uppblåstheten växer. Frågan är om inte självbilden expanderat på ett så osunt sätt att den orsakat en oförmåga att ta till sig de varningslampor som blinkar rött.

För rött har det blinkat ett bra tag nu. Men senfärdigheten hos de politiska partierna är påfallande. Det har försatt Sverige i en situation som för bara några årtionden sen hade uppfattats som helt otänkbar.

Vi har långsamt vant oss vid ett allt grövre vapenvåld på gator, torg och i köpcentrum för att problemen länge spelades ner av politiska företrädare.

Det var som om man inte kunde ta in att något sådant händer i Sverige.

Parallella strukturer i segregerade områden och bristande kunskaper i det svenska språket hos personal i för- och grundskola var under lång tid inget som togs på allvar. Först nu inför valet, plötsligt, adresserar socialdemokratiska ministrar den enklavisering som tillåtits växa fram i Sverige. Migrationsminister Anders Ygeman har talat om ett maxtak för utomnordiska personer i utsatta områden och Magdalena Anderssons vill vare sig ha ett ”Somalitown” eller ”Little Italy” i Sverige.

Sverige har öppnat upp för sekteriska strömningar på ett sätt som på sikt kan komma att få katastrofala följder. För när grupper lever i enklaver uppstår missnöje och förr eller senare krav på politiskt inflytande, i värsta fall byggt på religiösa, kulturella och etniska identitetsmarkörer och utan känsla för nationen. Sverige har redan fått ett första sådant parti – Nyans.

Risken är överhängande att vi framöver får en annan typ av politik eftersom så många i dessa segregerade områden kommer från länder där politik inte bygger på samma premisser som vårt samhällsbygge.