Många unga idag tar sina liv!

Det är synd om människorna! Läser återigen föräldrar vilka berättar att deras tonåring tog sitt liv.
Förfärligt att läsa och det måste vara så hemskt att behöva uppleva.
Vad jag förstått i vad pressen skriver om, är det fler nu än tidigare som tar sina liv?
Upplevde aldrig att någon i mina tonår tog sitt liv. Men lite längre fram i livet på 60-70 talet kände jag ett par stycken som inte orkade med livet men de var inte tonåringar .
Själv började jag arbeta 1957 och var fortfarande 14 år i början av min yrkeskariär som kontorsbud på F.E.Lindströms tångfabrik i Eskilstuna.
Jag fick jobbet genom ett telesamtal från en arbetsförmedlare just till denna fabrik. "Kan du börja i morgon"?

Jag hade vantrivts i skolan sedan flera år, mina föräldrar satte mig i realskolan och för mig var det ett fängelse från första dagen.
Man började vid 11 års ålder i realskolan på den tiden. Kom från folkskolan med en enda lärare och fick nu olika lärare i alla de ämnen man hade och det passade inte mig.
Jag blev nervös och orolig! Till slut blev jag obstinat och bråkig. Sa hela tiden att jag ville sluta för att kunna arbeta. Och så blev det mot mina föräldrars vilja.
Trivdes att gå till jobbet där jag äntligen behandlades som en människa, folk lyssnade på mig. Jag fick tala med vuxna på ett sätt som jag tidigare inte hade upplevt.
Egna pengar betydde också mycket för mig och jag fick ihop till min dröm då, en moped.

Fick massor med nya vänner i Eskilstuna och umgicks dessa år aldrig med någon från hemorten.
Då började också flickor komma in i bilden och det vet ju varje tonåring hur hjärtat kan bulta några extra slag. Lisbet och jag vann stora kysstävlingen tillsamanns. Och den tjejen trots att hon bara var 14 år kunde verkligen kyssas.
När jag var 16 så hade jag fast sällskap med Kerstin som var 19 år men när det efter 8 månade sprack så upplevde jag en sorg som jag aldrig tidgare upplevt. Idag förstår jag ju att det handlade om en tidig ungdomsdepp. Sånt som alla måste gå igenom. är det sånt dagens unga inte längre klarar av?
Nå , livet gick ju vidare med nya kamrater och nya flickor. Vissa glömmer man ju aldrig eller hur?

En sak är säker,jag mådde bra av att få komma i arbete istället för att tyngas ner av skolan.
Jag tror att det säkert finns många unga idag vilka skulle må bättre av att slippa skolan och kunna arbeta istället men idag finns ju inte några jobb längre åt unga!
Vårt samhälle är annorlunda och det vet i katten om det är till det bättre för vissa?
Då får vi också kanske dessa höga tal av självmord bland unga?