Att slira på orden när det gäller terrorister!

En märklig föreställning utspelas med en mängd aktörer, de slirar på sina ord vad gäller IS och dess mord och terror.
Snackas tex om förlåtelse m.m. Hur i herrans namn kan man bli så obegripligt suddig i sina uppfattningar om dessa mördare, ja massmördare!
Hade man haft samma uppfattning 1945 om nazister och deras dåd?
Nu är det ju samma människor som i många år också har slirat om hedersvåld och mord. De har vägrat att se hur det svenska samhället steg efter steg har backat om jämställdhet. De vägrar att inse att ett samhälle naturligtvis förändras undan för undan ju fler som kommer hit med antidemokratiska värderingar.
Dessa människor väljer istället att peka finger åt dem som berättar hur det ser ut idag på många platser.
Vi har våra fängelser och häkten proppfulla nu och det är ju inte slumpen !
Det är strömmen av ohederliga invandrare som fyller dessa inrättningar. De få gånger våra massmedia publicerar bilder på gangstergrupper så kan ju vem som helst se att de kommer från andra länder.
De som försöker se sanningen bakom domar av mördare och våldtäktsmän ser ju snart bara namn som inte är svenska.
Varför de här aktörerna vill dölja detta är ju bara en björntjänst.
Ska man ta itu med något så måste man ju ha fakta på bordet.

Svenska regeringar och politiker samt en hel del svenska medborgare föredrar osanningen och dimmolnen. Vänstern i vårt land samlar tillsammans ca 40% av rösterna just nu och det är där vi finner de flesta vilka fördrar att frisera verkligheten.
Jag tycker att sagostunden om hur Sverige mår borde vara slut nu!

PS Jenny Nordberg skriver bla detta i Svd:

I Sverige nöjde sig riksdagen med att ”fördöma” de brott som utfördes i Irak och Syrien, också av de egna medborgarna, men valde till skillnad från FN att inte kalla det för ett folkmord. Den som själv vill bilda sig en uppfattning om IS och de utländska terroristerna – som beskrivits som särskilt grymma – kan läsa något av det som journalisten och aktivisten Nuri Kino, grundare av organisationen A Demand For Action, har skrivit de senaste fem åren. Han beskriver bland annat hur yezidier, kristna och andra män, kvinnor och barn har torterats och avrättats av IS, eller Daesh som de också kallas.

Jag kommer aldrig glömma den blixtrande sommardag 2014 då Nuri ringde mig och skrek, att nu händer det. Mosul hade just fallit till IS. Kan vi prata om det här någon annan dag, sade jag då. Han har den mest spruckna och nötta mobil jag sett, men den har inte slutat ringa sedan dess. Genom Trump, Metoo, regeringsförhandlingar och annat som känts livsviktigt har hans telefon ringt med anhöriga som berättat om barn som våldtagits, korsfästs och bränts levande.

Häromdagen ringde han igen, och berättade att han varit tvungen att ligga tyst i mörker i tio timmar för att hans hjärna nästan slutat fungera efter att ha stoppats full av för många detaljerade vittnesmål under flera år. Bara i veckan hittade brittiska specialsoldater nyss en massgrav med dussintals kvinnokroppar som fått sina huvuden avhuggna.