Livet går vidare!

Idag fyller mitt yngsta barns dotter hela tre år. Att vara gravid med henne var svårt för min dotter. Sista tiden innan de snittade henne bodde hon på BB i Västerås under ständig övervakning. Ont nästan hela tiden, när jag satt där så blev jag ledsen inombords över att se henne i denna situation.
Men allting blev bra efter en tuff inledning.

På samma sätt var det med min dotter också som fick kolik som liten. En hemsk tid för oss alla. Ingen nattsömn på flera månader.

Födde och dödde! Så är livet.
Idag kom Åke Ortmarks dödsbud, han blev dock 89 år och det är ju en hög ålder.

Det är så många som trillar av pinnen nu.
Minns dock min morbror Holgers ord vid 101 år ålder. "Det finns ingen kvar snart som jag känner mer än du Bosse"!

Så är det nog för de flesta som når hög ålder. De bekanta och även släktingar glesas ut.
Igår träffade jag under min dagliga promenad en dam som visade sig vara hela 96 år gammal men pigg som en lärka. Hon sa samma sak, alla jag känner är borta nu!
DET är lätt att på tidig morgontimma känna dystra tankar över livet och ev. framtid.
När det tom. börjar bli kärvt att gå upp från sängen då är det inte så roligt längre. Benen är "ruttna" och bär inte så bra på morgonen.Ont i magen är ju kroniskt numera och ingen doktor har kunnat finna felet. Söker inte ens för detta längre eftersom alla undersökningar är så plågsamma.
Säger som många andra att det får väl gå som det går. Ett faktum är ju att när man nått en viss ålder där man också kan se slutet nalkas så bryr man sig inte så mycket längre.
Jag håller igång det jag ska och har ju min andra familj varje vecka att sköta om och umgås med. På söndag tex tar vi fyra tåget just till födelsebarnet Penny i Kungsör. Denna gång via tåget till Arboga med ett uppehåll där innan vi åker till Kungsör.
Pojkarna ser fram emot denna resa trots att de när de är där är blyga och tysta men de är ju på detta sätt och det får man acceptera.

På samma sätt måste man acceptera döden och den stora djupa sömnen. OM man får förmånen att dö smärtfritt så får man vara tacksam.
När åren så har gått när man är borta så bleknar minnet av den person man känt så länge för att till slut falla i glömska.
Far i frid!