Tidningen Arbetaren

Ulf B Andersson,

f d redaktionssekreterare

Anna-Klara Bratt,

chefredaktör 1999–2004

Shora Esmailian,

f d redaktionssekretare

Jonas Fogelqvist,

krönikör och f d reporter

Bella Frank, f d reporter och redaktör

Göran Greider, krönikör

Leif Hallstan, chefredaktör 1983–1990

Anna Hellgren, krönikör, fd reporter och redaktör

Christopher Holmbäck, f d reporter

Ann Ighe, f d krönikör

Maria Jacobson, f d frilansmedarbetare

Sara Jeswani, f d reporter, redigerare och redaktör

David Jonstad, f d redaktionssekreterare

Nina Lekander, f d krönikör

Sverker Lenas, f d reporter

Kristina Lindquist, f d reporter och redaktör

Magnus Linton, f d redaktionssekreterare

Mian Lodalen, f d krönikör och redaktör

Sofia Lundkvist, f d reporter

Andreas Malm, f d redaktionssekreterare

Martin Nilsson, chefredaktör 1990–1998

Tiina Rosenberg, krönikör

Ahto Uisk, chefredaktör 1969–1983

Cecilia Verdinelli, f d krönikör

Rikard Warlenius, chefredaktör 2004–2009

Leif Zetterberg, f d redaktionssekreterare

Per Wirtén, f d medarbetare

Det är en diger samling av skribenter du ser här. Alla har haft anknytning till den syndikalistiska tidningen Arbetaren.

I våras så skrev de ett upprop på AB där de säger att de inte kan vara medarbetare längre pga den nya inriktningen den nya ledningen har infört.

Facklig kamp är det som ska gälla nu . Jag känner igen mönstret från en annan vänstertidning nämligen saligt insomnade Gnistan (SKP).

Gnistan var en bred vänstertidning vilken fick en ledning som också skar ner på materialet och införde att man skulle bevaka sk facklig kamp.

Tidningen blev förutsägbar och det är det farligaste en tidning kan hamna i. Då tappar man läsare och går ofta sotdöden till mötes.

En tidning som blir ett internblad går inte att sälja till andra än de närmaste sörjande.

Idag när jag uppmärksammade det här uppropet så kunde jag inte låta bli att fundera över mina 16 år som medlem i SAC, skrev följande korta grej efter uppropet i AB:

"Ser sent omsider detta upprop. Det är gatstenen i Malmö mot en kvinnlig ridande polis som kommit i fatt dessa skribenter. Nu kastades denna för rätt så många år sedan men jag var medlem och krävde att LS och SAC centralt skulle ta avstånd från sådana metoder men talade för döva öron. När sedan hela kongressen gick ut på stan och störde ett annat politiskt misshagligt  möte med visselpipor och grytlock så sågade man på den gren man själv satt på. Nu har dessa oförsonliga krafter till slut lyckats att "ta över" Arbetaren. Jag försvann som medlem efter 16 års medlemskap med hån på ryggen från dessa unga vilka inte ens kunde sin egen historia om kampen för frihet. Nu är ofriheten införd både i organisationen och Arbetaren! "

Skribenternas upprop kommer för sent, det de beskriver har varit daglig mat inom SAC i många år nu. Smutskastning av den äldre generationen har pågått länge på samma sätt som Stalin angrep sina gamla partivänner.

I de inre diskussionen kunde medlemmar hota att "rycka tasken av dig"! Så sa en kvinnlig lärare i Göteborg åt mig tillika ledande medlem där. Andra påstod att jag inte hade i SAC att göra osv därför att jag inte förstod varför man inte skulle ta avstånd från gatstenar som metod.

"Du är ju för fan brun" kunde jag höra! När jag så gick med i en fri syndikalistisk organisation nere i Skåne där nästan alla äldre syndikalister fanns då tog man fram favorituttrycket " jävla guling"!

De som följt SAC:s fackliga kamp de senaste åren ser en organisation som likt Hoffas kör med utpressning som metod.  Pengar ska man ha annars jävlar.........

Sorgligt att skåda att denna fackliga organisation går under på detta sättet, den enda fria fackförening vi har haft i detta land.