Demensvården döms ut helt!

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/demensvard-doms-ut-helt_5266831.svd

Det här är rubriker som återkommer med jämna mellanrum  sedan årtioenden. Säkerligen är det många sjuka som lider i det tysta liksom deras anförvanter. Nu har en anställd och hennes kollegor i Piteå tröttnat och gått ut offentligt med sin kritik. Hot om avsked förekommer alltid i sådana här sammanhang. Chefer drar alltid till med att det är förbjudet att tala om hur det är pga av "tystnadsplikten". Ofta drar de bara till med detta för att skrämmas för de har inte lagen på sin sida. Jag minns när jag skulle intervjua en patient nere i Malmö på Värnhems sjukhus för närradion. Avdelningssköterskan med bihang kom genast springande och krävde att få det inspelade bandet av mig. "Här råder tystnadsplikt" sa hon med hot i rösten. Patienten var helt klar i skallen och ville berätta om sin situation men det brydde sig inte min chef om. Nåja ,jag lyckades få med mig bandet och kunde sända hela intervjun samt fick rättvisa från sjukhusledning.

Den utredning som har tittat på demensvården önskar en minibemanning på tre anställda på dagtid för nio patienter.

När jag arbetade på den sk långvården från 1980 -87 så hade vi på vår avdelning 13 patienter varav 11 så dåliga att de måste matas,kläs på osv.
Vi var två sjukvårdsbiträden samt delade på en undersköterska med en annan avdelning lika stor som vår. Från början hade vi ett bad,sjukvårdare,terapi men allt detta drogs bort efter några år och vi fick utföra alla dessa sysslor.
När någon patient skulle på röntgen nere på MAS så togs det ena biträdet med som följeslagare och avdelningen fick klara sig på en och en halv personal. En person skulle i princip mata 11 sjuka vilka åt mycket långsamt.

Malmö har alltid (nästan) haft socialdemokratiskt styre men vad har det hjälpt i sådana här situationer? Vad har Piteå för politisk majoritet?
Jo, samma här ,det är stor majoritet för socialdemokraterna!

Det är så här man ser hur verkligheten ser ut med vården och omsorgen,
politiker som mörkar verkligheten när det är val.
Det de säger i valtider har inget med sjuka människors verklighet att göra. Om socialdemokraterna ska bli trovärdiga i åtminstone i mina ögon så måste de sopa rent innanför sin egen dörr.
Jag har alltså arbetat i många år åt Malmö kommun under Ilmar Repalus fögderi och det är inte imponerande varken som anställd eller boende.
Sjukvården i Malmö var alltid mer eller mindre i kris och det pågick alltid några förändringar vilket till slut skapar en uppgivenhet hos de anställda. Var det inte våra scheman som skulle förändras så var det nedläggningar och avsked som gällde.

Jag arbetade många år också inom hemtjänsten! Den borde också utredas idag därför att där fann jag ännu mer brister än inom långvården. Hur det är idag vågar jag inte ens tänka på.

Minns särskilt en man med afasi,(svårt med talet) halvsidigt förlamad. Socialen hade köpt honom en hundvalp till sällskap. Han kunde inte gå ut med den så den gjorde alla sina behov överallt på golven. När man kom upp till honom på morgonen så fick man verkligen se till att gå på rätt torr fläck.
Han själv hade blöjor men kunde naturligtvis inte sköta detta . Ofta så hade han kletat bajs på väggarna och på lysknapparna. Till slut så la han sin rakapparat plus annat på spisen och hade satt på plattorna. Han ville bort därifrån!
Efter tre dagar på sjukhus så kom de hem med honom igen och han såg uppgiven ut. Läste sedan vad läkaren hade  för omdöme om mannen. Efter samtal med herr NN så hade NN lovat att aldrig göra om detta med branden mer och kunde åter bo hemma.
Så fick vi se hur läkarkåren samarbetar med myndigheterna och tom. ljuger i sitt utlåtande. Det gick inte att tala med herr NN!

Jag har sett och varit med om så mycket elände ute i lägenheter där svårt sjuka människor spärras in , de har ofta varit i sämre skick än de jag hade som patienter på sjukhusen.
Rullstolsbundna vilka både kissar och skiter ner sig och där stod man ofta ensam på en liten vanlig toalett och skulle försöka att göra rent dem.
Patienter som är nästan alltid är sängbundna där man på morgonen kommer in och ser att de har kladdat avföring över- allt. Och då menar  jag verkligen överallt. På ett sjukhus kunde man ta ut dem i ett tvättrum med dusch men vad gör man i ett vanligt litet hem?

Än idag kan jag ha mardrömmar över att denne patient sträcker fram sina händer fulla med avföring samt tar mig i mitt ansikte. Trodde att jag skulle bli av med dessa mardrömmar efter alla dessa år men dessa händelser sitter tydligen för alltid i min hjärna.

Anmälde allt detta som arbetsskada men min arbetsgivare (Kirseberg stadsdelsförvaltning) såg till att hela denna lunta försvann och jag var i så dåligt skick själv så jag orkade inte bråka om detta. Tog min förtidspension och gick ut i friska luften efter alla år i dessa för mig och andra mycket besvärliga arbetsförhållanden!


Heder åt personalen i Piteå vilka orkar att gå ut med hur de har det!