Tjorven-religion, bara det eller mest det!
.jpeg)
Vi kan vår Tjorven:
– Gode Gud, får jag ta en tårtbit till?
Tjorven tittar sig omkring och så kommer svaret:
– Ja, det får du.
Vad är det för roligt med detta? Minsta unge fattar och skrattar, för bluffen är så uppenbar. Men hade Tjorven varit Muhammed och hållit sig med en massa efterföljare, hade vi inte fått fatta – för det hade varit hädelse. Nu är jag inte född i farstun. Jag har genomskådat sammanhangen och håller före att den där Muhammed inte är någon profet. Han är en, håll i er, bluff. Kanske som en Carlsson i Hemsöborna, fräck och förslagen? Eller mer som en marknadsskojare?
Nu har jag skrivit sådant som skulle få mig avrättad i annat land. I Danmark eller Frankrike finns insikten, minns Jyllands-Posten och minns Charlie Hebdo. Eller varför inte minnas Lars Vilks? Vi kanske inte ska glömma Salman Rushdie och då kommer England med i denna exposé. Tyskland ska väl inte förglömmas heller. Julmarknaden i Berlin. Sånt här inte bara happar sig. Det är en del i ett mönster. Ska jag påminna om nobelpristagaren Nagres Mohammadi i Evin-fängelset i Teheran, mullornas Iran? ”Fredens religion” måste skapa sig fred genom våld. Det bekymrar också en så förstående islamkännare som Tor Andrae.
Tor Andrae var professor, biskop, ledamot av Svenska Akademien, Vitterhetsakademien och därtill statsråd i Bramstorps sommarregering. 4-5 hedersdoktorat därtill. Det är hans berömda bok Muhammed. Hans liv och hans tro (Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 1930) jag nu hänvisar till. Jag har fått boken av Dr Torvald Ribbner. Den finns i en senare upplaga bearbetad av Geo Widengren, men här är det originalet som gäller! Andrae dog innan jag undgått rondskålen (år 1947) och jag sålunda bara var påtänkt av Gud (inte så bara – men i alla fall!) Å andra sidan satt min kusin i biskopens knä och hans son Anders, som var överstelöjtnant, umgicks jag med i tjänsten. Jag prålar på. Det betyder inte att jag kritiklöst tar till mig Tor Andraes framställning. Men ett och annat står klart.
Muhammed var illitterat. ”Han har intet verkligt begrepp om den skrivna formelns oföränderlighet. Ordet är för honom det talade, levande uttrycket för en personlig vilja. Den vilja ”som talar i koranens ord är outgrundlig och oberäknelig”. Allah kan inte vara bunden av det ord han en gång uttalat. Allah kan ändra vad han tidigare bestämt om han så vill. Ibland meddelar Allah vilseledande uppgifter för att ”pröva” människorna. (Andrae s 88-89) Muhammed skapar ett uttryck för underkastelse under Allah: islam. Man behöver inte ha ränt i kyrkan vareviga söndag för att uppfatta skillnaden mellan Muhammed och Martin Luther t ex. Luther ser att Guds ord är fast, inte flyktigt.
Judarna i Medina märkte också snart att Muhammeds hade ytterst bristfällig kunskap om de heliga skrifterna (Gamla testamentet alltså). ”De ha skoningslöst uppdagat hans misstag och förvrängningar och blottat hans svagheter med svidande hån.” (aa s 171) För Muhammed ”måste det därför stå fast, att judarna voro Allahs och hans uppenbarelses svurna fiender, mot vilken ingen skonsamhet kunde ifrågakomma.” Tor Andrae ser att Muhammed vid straffexpeditionen efter slaget vid Medina avslöjade ”den brist på ärlighet och moraliskt mod, som utgör ett mindre sympatiskt drag i hans karaktär.” (aa s 195)
Tjorven-fromheten visar sig när Muhammed slås av Zeinebs skönhet. Hon var gift med Muhammeds adoptivson Zeid, som var ”liten, svart i huden och plattnäst” (aa s 192). Zeid erbjöd sig att skilja sig och lämna över Zeineb till Muhammed, som tvekade, rädd för vad folk skulle säga. En koranuppenbarelse gjorde slut på hans tveksamhet, sura 33. Muhammeds älsklingshustru den kvicka och slagfärdiga Aischa sa: ”Din Herre har då sannerligen bråttom att tillfredsställa din lusta” (aa s 193). Jag säger: denna Tjorven-fromhet imponerar inte på mig. På er? På medeltiden uppfattades Muhammeds lära som ett gudlöst bedrägeri (aa s 216) och Muhammed som ”den falske profeten”. (aa s 216) Det omdömet fann, förstår jag, Tor Andrae onyanserat. Den upplyste västerlänningen måste betrakta Muhammed ”som en av de största män, som någonsin levat”. (aa s 217) Andrae menar att ”åtskilligt kan och måste sägas till hans försvar” även om rättframhet och uppriktighet inte hörde till dess mera framträdande drag (aa s 231). Men Andrae är förstående: ”det politiska spelet är nu en gång sådant, att det rentav synes fordra en viss fullkomlig i förställningens konst” (aa s 234). Där satt den! Andrae blev statsråd, inte jag.
Satansverserna? Saken gällde dyrkan av tre mekkanska gudinnor: Al-Lat, Al-Uzza och Manat. (Sura 53) Folket förklarade sig tillfreds när Muhammed gett de tre kvinnorna en andel i gudomlig dyrkan jämte Allah. Då blev profeten illa till mods. På kvällen kom ängeln Gabriel och Muhammed läste upp suran. Ängeln sa: ”Har jag lärt dig dess båda verser?” Muhammed märkte sitt misstag: ”Jag har tillagt Allah ord, som han icke uppenbarat.” (ss s 30-31) Det var här Salman Rushdie kunde skriva roman och av detta skäl som fredens religions företrädare utfärdade en fatwa. Rushdie kan utan vidare dödas.
Jag ber att få upprepa mig. Vi möter en svärdets religion. Den syftar till att med våld lägga världen –Europa – under sig. Militanta muslimer vet vad de vill och andra muslimer tiger och samtycker inför våldsutövningen. Det var det här som hände på Gaza-remsan. Israeler vet. Liksom engelsmän, fransmän, belgare, holländare, tyskar och danskar. I Sverige har vi tydligen bestämt oss för att vi inte vill veta. Här gäller ”abrakadabra, abrakadabra, lite här, lite där!” (Jes 28:10) Konfirmationsseden viker och undervisningens innehåll tunnas ut. En sådan tro kan inte stå islam emot. Ska levande kristen tro ersättas av – Tjorven-religion?!
Ni undrar över denna min öppet praktiserade dysterhet? Jag kan förklara: Lucia-firandet avslöjar vad detta land en gång tänkte och vad som fick styra värderingar och rättsordningar. De arma stackare som trodde att vi skulle klara oss bättre utan kristen tro och kristet liv fattade inte att principen om horror vacui betyder att något annat kommer i stället. Det blev något sämre och något vida mer ociviliserat. Jag är ledsen, men så illa är det. Det fattar inte folk men inte heller folkets ombud. När jag sett statsministern och pastorsadjunkten i avsnitt 9 av Solsidans pågående årgång förstärks min dysterhet.
Jag tycker dock att Martin Tunström fick till en god analys av läget efter Lucia på Kalmar slott: ”En gnutta mystik öppnar för existentiella funderingar.” Det är Svenska kyrkans kallelse att svara mot dessa funderingar med frälsningsbudskapet, evangeliet rakt av. Inte bara, jag säger det, inte bara för att rädda en fallande luciatrend. https://www.barometern.se/ledare/raddades-lucia-pa-kalmar-slott/
Modéus I på 30 minuter i bilderburken gjorde väl ingen imponerande insats. Teologiska frågor på konfirmandnivå borde han kunnat parera mer pedagogiskt och övertygande. Robert Lind i Kramfors, en klassisk sketch, kom jag att tänka på. Om frågor som tangerade den kyrkliga diakonin, som Modéus I finner så kompetent, säger jag ett enda: Det är dessvärre inte som han säger. Att Svenska kyrkan inte skulle och skall vara politisk men inte partipolitisk är ett direkt fånigt tal. Valsystemet är partipolitiskt riggat. Vem försöker han lura? Mig lurar han inte! https://www.svtplay.se/video/eQrB3AB/30-minuter/arkebiskop-martin-modeus?id=eQrB3AB
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar