Minnet är ibland märkligt!

Idag fyller jag 76 och det är mig likgiltigt. Allt efter 60 blev likgiltigt.
Men två födelsedagar minns jag speciellt och det har väl sin förklaring.
När jag fyllde 40 så hade jag gift om mig och bodde i Malmö. Lånade en lägenhet i Torshälla där jag hade bott och hade två barn o mina föräldrar. Ville att dessa skulle kunna vara med på min fyrtioårsdag.
Jodå,de kom allesammans och vi bjöd på mat osv.
Det jag kommer ihåg var att barnens mamma hade försett dem med en present. En deckare för 75 öre.
Det kändes som att få en isdolk in i hjärtat men jag förstod också meningen med denna present. Den var bara ett uttryck för hur hon betraktade mig annars hade hon inte skickat med dem detta rent ut sagt skit!
Idag och sedan alla år hör jag ingenting av dem alla längre, varken när jag får blodpropp eller när jag mår bra. Kioskdeckaren har slagit rot i deras liv. Kanske i mitt också. Min fd sitter i himlen? och hånskrattar åt mig!
"Vad var det jag sa, barnen ÄR mina, kom ihåg detta Bosse"!
Nästa födelsedag som fastnat i mitt minne är tio år senare när jag fyller femtio. Vi semestrade i Danmark och i närheten av vårt hotell gick en stor båt ner till Rostock. Muren hade ju fallit men de stora DDR-färjorna gick fortfarande. Där hade de stora fina matsalar med vita dukar och kypare och hovmästare så fina så fina. Där satt hela min dåvarande Malmöfamilj och åt en brakmåltid av rang. Vi turade bara så något Rostock blev det aldrig av. Men en fin dag hade vi där på sjön.
Betydligt muntrare än när jag fyllde fyrtio.
Livet blir inte alltid efter ett schema, det rullar på och man kan bara försöka hänga med i alla svängar så gott som det går.
Talade just med min gamla moster som tyckte att livet mest bara är skit.
Så blir det nog för de flesta vid hög ålder då allting bara är uppförsbacke.
MEN, det kunde vara värre!!