Ikväll skulle Elisabeth Svantesson och jag hålla en öppen, offentlig frågestund för allmänheten på en bar i Göteborg. Vi två har genomfört många sådana möten med politiskt intresserade svenskar under flera år och de brukar alltid bli intensiva, men också både trevliga och seriösa. Ofta ett och annat skratt, ibland viss politisk hetta – men sällan intolerant eller föraktfullt.
Tyvärr har det varit annorlunda de senaste gångerna. Vid förra frågestunden – i Malmö – skrek klimataktivister rakt ut med enda syftet att förstöra, istället för att vänta på sin tur och ställa en fråga.
När vi träffades ikväll tillsammans med några hundra göteborgare, så förstördes hela mötet av en gormande och gapande grupp människor, som vägrade respektera alla de andra som hade kommit dit för att ställa sina frågor.
De politiska sabotörerna föreföll ha kommit till vår frågestund bara för att skrika ut sin ilska över Sveriges och EU:s politiska position om konflikten i Mellanöstern – särskilt missnöjda var de över fördömandet av terrororganisationen Hamas. Och de var uppenbart där för att överrösta alla som inte tyckte som dem.
Om denna sorgliga ikväll kan man säga minst två saker.
För det första: Det är fullständigt oacceptabelt att människor tar sig in på demokratiska politiska möten för att förstöra varje möjlighet att föra ett seriöst politiskt samtal.
Så gör man helt enkelt inte. I Sverige har vi en fin tradition av att lyssna på varandra, tala en i taget och inte avbryta. Och att inte försöka tysta den som inte tycker som man själv, utan respektera också den som tycker annorlunda.
Så har den svenska demokratin fungerat i hundra år och vi har inga planer på att ändra på den saken. Vår demokratiska kultur är viktig för oss och vi kommer aldrig acceptera att gatans parlament tar över. Vi böjer oss inte för aggressiva gaphalsar. De som vill ha det så får arrangera sina egen möten.
För det andra: Vi kan inte heller acceptera att Sverige utvecklas till att bli en scen för världens alla konflikter. Att man tar sig till Sverige för att bränna koraner. Eller att man hyllar Hamas terrorattacker där genom att sprida antisemitism här.
Vi måste vara rädda om vår demokrati. Hos oss är det helt ok att tycka olika – även om gamla och svårlösta konflikter som den i Mellanöstern. Och Sverige tar också ett stort delansvar för att lindra nöd och lidande i andra länder, även i konflikter som vi själva har ett mycket litet inflytande över.
Vi brukar alltså ta vår del av det större internationella ansvaret. Men för mig som statsminister är något annat nu ännu viktigare: vi har själva det fulla ansvaret för vad som händer i Sverige, om konflikter där leder till konflikter här.
Och jag kommer aldrig acceptera att kriget där leder till terrorromantik och antisemitism här. De som inte kan eller vill skilja mellan konflikter i Mellanöstern och hur vi löser politisk oenighet i Sverige, ska inte tillåtas förgifta vårt samtalsklimat.
Jag har sysslat med politik rätt länge. Och jag är uppvuxen i ett land med en demokratisk kultur, där man kan tycka olika även om känsliga frågor och ändå mötas med respekt för varandra. Jag vägrar acceptera att de som inte känner den respekten för vår demokratiska tradition ska ta sig rätten att förstöra något av det finaste vi har.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar