Chefredaktören för Svd får ordet!

 

TOVE LIFVENDAHL:

Sverige har blivit en makaber sketch.

Humorgruppen Freudian Slip Productions gjorde för några år sedan en sketch på Youtube som har setts över en miljon gånger. Speakerrösten till den ombonade villamiljön: ”Många har nog tänkt på att byta livsstil. Men den som har vågat är Sture Nilsson i Bromma. Han har nämligen börjat med hederskultur.”

Sture är granne med Urban. Sture kommer överens med Urban att Stures dotter Erika ska gifta sig med Urbans son. Erika vägrar, säger att hon hellre dör än att vara tillsammans med den töntige killen. ”Kan vara bra att veta”, säger Sture. Stures bror Peter reser upp från Genève för att övertala Erika. Men Erika begriper inte varför hon skulle prata om sitt kärleksliv med en släkting hon inte känner närmare.

Annons

Sture praktiserar hederskulturen även i sitt jobb, samt informerar sina släktingar om vad som gäller. Han berättar för sin syssling Erik att han har råkat i konflikt med en annan klan vilket gör att hela släkten riskerar blodshämnd, men säger att en annan gång kommer det att vara Sture som ställer upp. Dottern Erikas ihärdiga motstånd mot det tänkta äktenskapet leder Sture till slutsatsen att han får skaffa en lägenhet med balkong.

Det är en avgrund mellan de svenska högstämda orden om barns rättigheter och den krassa verkligheten.

Det är effektiv humor. Den bisarra logiken framstår som spexig när den placeras i en etnisk svensk kontext. Men skrattet ger samtidigt besk smak i munnen. För uppemot 240 000 unga personer i Sverige beräknas i dag leva under hedersrelaterade familjenormer. Det är en avgrund mellan de svenska högstämda orden om barns rättigheter och den krassa verkligheten. Freudian Slip Productions hjälper bara till att sätta fingret på det.

De stora demonstrationerna i Sverige efter det blodtörstiga angreppet på Israel den 7 oktober har tydliggjort en annan klyfta. Det känns som en omöjlig tanke att någon jag känner skulle kunna uttrycka någon form av glädje efter en massaker som inneburit att ungdomar jagades som djur och slaktades besinningslöst, att terrorister i tusental sökte igenom kibbutzer där de dödade, lemlästade, våldtog och kidnappade dem de träffade på.

Att tusentals människor ändå gör det i landet som jag kallar mitt, är likaledes svårt att acceptera. Liksom de otaliga uttryck för osunt medberoende som har hörts efter Hamas brutaliteter; att både de som begått de bestialiska grymheterna och de som jublar står med de förtryckta, ockuperade, trängda, desperata, fattiga, att de söker rättvisa. Med ett Freudian Slip-test: Skulle vi betrakta samma påståenden som giltiga och försonande argument om gärningsmannen i Bryssel hade lyckats ta sig in på Kung Baudouin-stadion och avrättat hundra svenskar?

De som dödades och kidnappades i Israel blev offer på grund av att de är israeler och judar, på samma sätt som de två männen i Bryssel sköts till döds bara för att de var svenskar. Hamas och IS agerar utifrån samma förvridna logik; den egna framgången är bara möjlig genom förintandet av den andre. Och eftersom den egna kampen är rättfärdig, blir den andre automatiskt orättfärdig och otrogen.

Det finns ett skäl till att Hamas kidnappar israeler och judar, nämligen att Hamas vet att Israel kommer att vara berett att försaka mycket för att rädda sina egna. Det motsatta är så otänkbart att det bara skulle fungera som svart humor: Israel skulle för det första aldrig kidnappa palestinier för att paradera med eller använda för utpressning. Och för det andra skulle Hamas aldrig lyfta ett finger för att rädda civila i Gaza. Tvärtom används de nu som levande sköldar.

Skillnaden i värderandet av människoliv är nämligen ideologiskt. Israel uppmanar palestinier att evakuera innan man går in med militär markstyrka, och de israeliska soldaterna hoppas få komma levande hem till familj och vänner. Hamas planerade däremot sin koordinerade attack för att mörda så många civila som möjligt. Terroriströrelsens anhängare erbjuds en ärofylld martyrdöd. I kollisionen mellan dessa väsensskilda värderingssystem dör både israeler och palestinier, för att Hamas omsätter sin våldsideologi i handling.

Det är en definierande tid, på många sätt. Oförmågan att på sina håll i västvärlden stå upp för universella värden är plågsam att bevittna. Det senaste moraliska moraset uppvisar den globala aktiviströrelsen Fridays for Future, som Greta Thunberg initierade. På rörelsens Instagramkonto har under veckan konspiratoriska budskap pumpats ut som går ut på att västvärldens medier ägnar sig åt ”hjärntvätt” till stöd för Israel.

Även det så kallade kulturkändisuppropet #vikräver har varit självförklarande. Efter publiceringen tillfrågades de som undertecknat hur de egentligen tänkte när de uppvisade ett så enögt ställningstagande och inte med ett ord nämnde Hamas övergrepp. Tystnaden från kändisarna var talande.

Tystnaden från kändisarna var talande.

Det berättar också något väsentligt att nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen, NMR, har uttryckt sitt stöd för Hamas. NMR anslöt sig dessutom till en av de stora demonstrationerna på Sergels torg, där det bland annat syntes budskap av typen ”Seger för intifadan”.

För 20 år sedan hade man kunnat göra makabra sketcher om hur Hamassupporters körde runt i svenska städer och skränade ut sitt hat mot judar, hur jihadister och nazister höll gemensamma torgmöten, eller om hur beväpnade fanatiker reste runt i världen och letade efter människor med svenskt utseende. Vi kanske till och med hade dragit på munnen, för att det hade framstått som så absurt.