Sverige och svenskarna!

 

Nuri Kino skriver detta idag den 6 juni :"2200 USD mindre i buffert, trafikkaos i Stockholm, terrorgruppen ISIS offer och hot om våld mot barn i Libanon och en begravning i Syrien.

Vid 14.00 tiden idag var jag på väg från Södertälje till centrala Stockholm. Det var kaos i trafiken och dessutom var höger sidospegel på bilen sönder. Jag höll på att bli tokig. Jag blev kraftigt försenad till ett möte.

Tamar som är administratör för ADFA i Libanon ringde. Vi hade en massa att avhandla innan jag flyger dit imorgon. Men nu handlade det om något annat, något akut. Charbel hade ringt henne flera gånger och även lämnat röstmeddelanden till mig. Han behövde snabbt de 200 USD vi hade lovat honom. Men det visade sig att jag hade missuppfattat. Det var 2200 USD. Hans mamma Mirjam hade för en månad sedan lånat pengarna av en lånehaj. Han ville ha tillbaka dem enligt vad de avtalat, idag.

Mirjam, hennes tre barn och hennes man kidnappades av ISIS i nordöstra Syrien i februari 2015. Ungefär ett års tortyr senare köptes de fria. Man betalade en stor summa pengar för dem. Väl i Libanon mötte vi upp dem. Sedan dess har vi hjälpt dem på alla sätt vi bara kan. Med mat, med medicin, med sjukhuskostnader, med hyra och kläder. Det är underbara barn, Charbel och hans systrar. Det har varit kaos i familjen. Det har det varit i många av de familjer som kidnappades av ISIS. De har gått sönder. Som individer. Som familjer.

Att leva i limbo i Libanon, ett land som har kraschat ekonomiskt och moraliskt är en extra börda. Utöver de presstraumatiska stressyndrom de lever med är de flyktingar i ett land som har världens högsta inflation. De tvingas arbeta svart med mycket låga löner, har inte tillgång till sjukvård, har knappt någon mat ... I allt detta lånar Mirjam pengar för att betala sin fars begravning i Syrien. Han dog utan någon av sina barn eller barnbarn hos sig. De är, efter att ha flytt från terrorister, spridda över flera länder.

Nu var det bråttom. Mirjam trodde att hon skulle få pengar från utlandet, från släktingar i Australien. Men pengarna hade inte kommit från. Lånehajen krävde att de omedelbart skulle betalas. Efter ett tiotal samtal för att både få historien bekräftad och lugna ned alla så bestämde vi oss för att betala pengarna. Charbel och hans systrar fick bara inte fara illa.

Jag blev galen på trafiken, det tog nästan två timmar till centrala Stockholm. Väl framme satte jag mig på en uteservering. Tittade ut över en liten del av en av världens vackraste städer och det slog mig, igen, att det är nästan omöjligt att beskriva allt mina kollegor och jag gör. För Charbels situation, hans gråt och vädjan, är bara en liten del av sådant idag. En helt vanlig ovanlig måndag då Tamar, Riyad och jag hittade en vänlig själ som lånade oss 2200 USD i Libanon, för att betala en lånehaj.

I morgon flyger jag till Libanon igen, för att hjälpa till att utveckla vårdmottagningen vi startat, för att skriva rapport, göra film och hitta nya sätt att dra in pengar till nödställda.

Om ni har en peng över, stor som liten, bidra gärna:

Swish 123 545 7270

Charbel och Mirjam har andra namn

I vårt land finns många med samma bakgrund och samma inställning till vårt land. De tycker om Sverige och har skapat sig ett liv här tillsamanns med oss andra!

Då och då har partier blivit infiltrerade med människor som inte i sin själ tycker om Sverige. Ända upp till ministernivå har de nått!

Det har i flera fall visat sig att det är den snöda vinningen av pengar som legat till grund. sorgligt är det med alla skojare oavsett ursprung eller färg på skinnet.

Men alla dessa flitiga och nyttiga uppväger tusenfalt dessa skojare.

Jag har i så många år arbetat sida vid sida med människor från jordens alla hörn och sett hur de kämpat för sin brödföda eftersom de absolut inte ville ligga samhället till last. Kämpat med språket varje dag på jobbet med framgång. Världens bästa arbetskamrater för mig och de andra.

När det gäller politiken så har ju inte SD varit det parti som är det mest lockande för invandrare eftersom hatet och smutskastningen från de rödgröna varit så stort. Men de som ändå har anslutit sig till dem är sådana som verkligen inte varken kan eller vill utnyttja partiet i skumma ändamål. De har fått kämpa hårt med både omgivningen och hur de behandlas av särskilt vänstern.

Men idag har allt fler anslutit sig och finns tom, i riksdagen som hårt arbetande. Idag på nationaldagen så tänker jag på både dem och alla andra som kämpar för att komma in i vårt svenska samhälle, de är värda all respekt.