Jonas Andersson får ordet! (SD)

 

Först av allt, cred till Shukri som utmanar bidrags-systemet och har heder i kroppen att vilja jobba för pengarna. Vi behöver hopp, och historier som på något sätt kan visa på att det finns en vilja att lyckas vara något annat än en nettokostnad.

Vi behöver goda exempel, och vi ska absolut inte fastna i en nidbild av att människor med invandrarbakgrund inte vill arbeta. Det finns mängder av utrikesfödda människor som kämpar, sliter och gör allt för att lyckas - och som gör det!

Samtidigt säger Shukris historia något om varför det svenska välfärdssamhället är i djup kris. Det blir väldigt tydligt att de goda exemplen tyvärr är för få för att kunna väga upp ens en bråkdel av kostnaderna. Systemet är trasigt.

Jobbet som Expressen beskriver är inte på öppna marknaden, utan ett projekt finansierat med skattemedel - fyra timmars skogsröjning per dag. Shukris första jobb under de åtta år hon bott här. ”Hon behöver inte arbeta i skogen, men gör det ändå” skriver Expressen. Hon hade nämligen fått lika mycket pengar i bidrag om hon suttit hemma och pillat navelludd.

”– Jag har fått 32 000 kronor i månaden. Sverige är ett bra land, säger hon.”

Trots att Shukri är villig att utföra ett arbete för pengarna, så har hon inte genererat en enda skattekrona till den välfärd som tagit hand om henne och familjen.

Familjen ja. Hon hade tre barn med sig när hon kom till Sverige för åtta år sedan, nu har hon dubbelt så många. För så är det i Sverige, man behöver inte tänka på varken självförsörjning eller bostadsstorlek när man familjeplanerar. Sverige är ett bra land.

Det är dock orimligt att hänga ut Shukri - med sin fyraåriga somaliska skolhistorik - eller andra i liknande situationer för de systemfel som möjliggör detta. Det är politiska beslut som tagits under många år, och som verkar omöjliga att göra något åt.

Och Shukri är förstås inte ensam. Expressen har statistiken som säger att 48% av alla syrier i Sverige är arbetslösa, de nordöst-afrikanska länderna (Somalia, Eritrea, Etiopien) lär ligga någonstans i samma spann. Det finns 675000 utrikesfödda i Sverige som inte är självförsörjande.

Det finns helt enkelt för många ekonomiska incitament för att människor med låg utbildning ska komma till Sverige, och för få ekonomiska incitament för att dessa ska hitta jobb och försörja sig själva. Det svenska skyddsnätet är så generöst att många helt saknar nödvändiga drivkrafter.

I artikeln möter vi exempelvis Amal Abbas från Irak som bor med sin familj i Åmål, som säger ”Arbetsförmedlingen säger att jag ska studera för att få ett jobb men jag vill inte. Jag är 40 år och har barn.”

Hur kan det komma sig att en person som inte har den minsta lust att jobba - en fullt frisk 40-årig kvinna - ska försörjas med skattepengar?

Vi får även träffa 60-åriga Mahasen Ali Hussein som bott i Sverige i 30 år, jobbat som assistentlärare men nu är förtidspensionär. För henne tog det sju år att få sitt första jobb, men hon är mer bekymrad över dottern som är född i Sverige.

”– Min dotter har pluggat ekonomi och IT-kunskap på universitet, hon har också varit i Kina och pluggat. Men hon får inget jobb. Nu har hon suttit hemma i två år. Jag kan inte säga att det beror på hennes slöja, men det känns så.”

Om jag vore mamman och misstänkte att det var slöjans fel att jobben inte ramlade ner i knäet på dottern, så skulle jag börja med att rekommendera att ta av den och hålla religionen på det privata planet i det sekulära landet Sverige.

Nu sitter vi i en rävsax. Vi har sett en befolkningsökning som är den största i svensk historia och som nästan enbart kommer av invandring från länder som är fjärran Sverige gällande utbildningsnivåer, kultur, språk och religion. Även vad gäller synen på familj, klan och stat skiljer sig ofta värderingarna sig åt kraftigt. Det är inget som ändras automatiskt när man passerar gränsen till Sverige.

Invandringen som den sett ut skapar arbetslöshet, som hör ihop med utanförskap, som hör ihop med trångboddhet, som hör ihop med fattigdom, som hör ihop med segregation, som hör ihop med dåliga skolresultat, som hör ihop med kriminella karriärer, som hör ihop med klanstrukturer, som hör ihop med hur invandringen till Sverige sett ut under decennier.

Det här är också den största och viktigaste orsaken till att de ”låga” nivåer av invandring som regeringen påstår att vi har idag, måste krympa radikalt. När badkaret svämmar över, måste man börja med att stänga kranen. Varje ny droppe kommer att skapa nya ringar på vattnet, och mer problem i ytterkanterna.

Det här är inte invandrarnas fel, det är systemet som är trasigt och måste lagas. Såväl integrationssystemet som migrationssystemet. Under tiden vi åtgärdar dessa system, så måste målet vara ett nettominus vad rör främst asylrelaterad invandring till Sverige.

Asyl enbart från närområdet, totalt försörjningskrav för all anhöriginvandring. En paus i kvotflyktingsystemet fram tills att kommunernas respektive ekonomier är i balans igen.

Samtidigt så måste vi se till att skapa en rimlig tröskel till svensk skattefinansierad välfärd. Vi måste kunna skilja på medborgare och icke, vi måste kunna ställa krav för att man ska kvalificera sig till att få tillgång till svenska skattebetalares pengar. En naturlig följd av detta är att kraven på medborgarskap kraftigt skärps.

Allt hör ihop, det är inte raketforskning. Det är inte Shukris fel att splittingen i Sverige ökar, det är Fredrik Reinfeldts och Stefan Löfvens. Att vända på utvecklingen kommer att göra ont, och det kommer ta tid. Förmodligen kommer det att bli värre innan det blir bättre.

Men om vi inte gör något nu, så kommer vi snart till en gräns där vi inte längre har kontroll. Dit vill inte jag.

- - -

Vet att artikeln är Premium, men rekommenderar ändå läsning av hela för den som har råd.

https://www.expressen.se/.../shukri-hade-fatt-lika.../