Bidragsfusket är oerhört stort!

ETT HOPPLÖST ARBETE

Den senaste tiden har det varit många rapporter om bidragsfusk. Jag har själv erfarenhet av det. För 15 år sedan arbetade jag ett år som bedrägeriutredare åt Försäkringskassan, ett arbete som gav mig en inblick i en värld jag inte trodde var möjlig.

Mitt arbete bestod främst i att utreda misstänkt brott inom de så kallade familjebidragen: Barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, underhållstöd, föräldrapenning och tillfällig föräldrapenning. Familjebidragen är så gott som alltid knutna till modern och jag hade dagligen cirka 300 ärenden på mitt skrivbord. 300 kvinnor misstänkta för brott.

Tillvägagångssättet för bedrägerierna var i stort sett de samma, äkta par fast skilda på låtsas eller utflyttade från landet, ofta både och. Genom att fadern skrivit sig på annan adress blev modern berättigad till underhållstöd och bostadsbidrag. Då han har för dålig ekonomi träder samhället in. Indicierna på att de fortfarande bodde ihop var många och vi försökte samla bevis: Hans post levererades till hennes adress, modern som saknade körkort hyrde en parkeringsplats till hans bil och så vidare.

Ofta fick vi tips att hela familjer flyttat utomlands med alla bidrag utbetalandes varje månad på autogiro. Bidragen är bosättningsbaserade. Exakt sex månader får man vara bortrest på långsemester, sedan riskerar man att avregisteras som utvandrad och då kan också barnbidraget stängas av. Barnbidraget styr de övriga bidragen. De mest garvade visste förstås om det här och kom tillbaka till Sverige halvårsvis och såg till att allt fungerade som det skulle innan de reste iväg igen. Barnen gick i skola i ett annat land medan deras skolbänkar stod tomma hemma i Stockholm.

Har man flera barn, är särboende på låtsas och dessutom inte bor i Sverige är man inte berättigad till barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag och underhållstöd. Beloppen vi fann uppgick till femsiffriga varje månad. Vi stängde av bidragen, ställde återkrav och gjorde brottsanmälan på löpande band. En månad senare var familjen tillbaka i receptionen, lätt upprörda då pengarna tagit slut. Man kan dock aldrig bli utförsäkrad från socialförsäkringen så det var bara för kollegerna att starta ärendegången på nytt och med nya bidrag.

Brottsanmälningarna började komma tillbaka en efter en. Polisen ansåg att brotten sannolikt inte skulle komma att styrkas och att förutsättningar att det skulle leda till åtal inte ansågs starka nog. När det gällde utlandsflyttarna motiverade man det med att personen lämnat landet och inte förväntades återkomma. Det kändes helt hopplöst. Ett evighetsarbete utan något resultat i sikte annat än att producera ren statistik åt två myndigheter. Jag slutade.

Jag undersökte för säkerhets skull om något förändrats efter femton år, då jag hade mina föraningar. Efter att ha talat med flera före detta kolleger och nya handläggare kan jag konstatera att nästan allt är sig helt likt. Enda två nyheterna är ett nytt digitalt analysverktyg och att man äntligen får samverka med andra myndigheter. Lagstiftningen och tillämpningen av den är helt orörd. Familjebidragen vågar ingen politiker ändra på då det anses alldeles för politiskt känsligt.

Vad jag upplevde under det året på Försäkringskassan har jag aldrig kunnat glömma och det har format mitt intresse för politik för alltid. En dag skulle jag göra någonting av det.

Thomas Jäderström, MED Huddinge