En människa som hette Kjell!

 

Jag blev bekant med Kjell från Ånge för väldigt länge sedan. Han hade då missbrukat heroin i många år och levde ett hårt liv såsom alla narkomaner gör!

Tänker alltid på honom som "lokförarens son" , han berättade att hans far uppe i Ånge hade arbetat för SJ i många år som lokförare.

Det fanns ett drag hos Kjell som jag gillade, han tyckte illa om kriminalitet. Drog sig hellre fram genom livet med tiggeri. Han var en mästare att stå vid Centralstationen i Malmö och få ihop sina pengar. Vissa bra dagar fick han in över 500 kr!

Påläst och verbal, det gick att diskutera det mesta med honom. Höll reda på vad som hände i världen!

På något sätt så kom vi nära varandra trots hans liv i utmarkerna. Kjell hamnade en gång på samma härbärge där jag arbetade och försökte att "tända av" ! Tredje natten kom han ut till mig och sa med desperation i rösten: "Nej, jag måste ut på stan, ja du vet vad det gäller?"

Och det visste jag ju efter att ha sett hur sjuk han varit i abstinens i flera dagar. 

När jag så skulle flytta från Malmö 2004 sökte jag upp honom och berättade detta.

Då började han gråta och sa mellan snyftningar :" då kommer vi nog aldrig att träffas mer"!

Och så har det blivit. Det enda jag vet är att han efter några år blev så svårt misshandlad i en park så hans skador gjorde att han inte längre kunde gå ut !

Knarkare lever ett farligt och mycket besvärligt liv. Men Kjell upphörde aldrig att vara en tänkande och fin människa!

Jag tyckte mycket om honom och led av att se hur förstörd han blev !

Måtte han ha fått frid i sitt liv nu !