Det stora sveket mot unga afghaner! Del2

En ung man vilken bott här i åtskilliga år,talar svenska .Gått grundskolan och börjat på gymnasiet för att läsa till undersköterska. Konverterat till kristendomen osv. Sverige har till dags datum lagt ner oerhörda kostnader på bara den här killen vilken hastigt utvisades till Kabul för några dagar sedan.Han och hans familj hade flytt från Afghanistan när han var 13 år och bott sedan i Iran. Läs det här som står i Dagen idag den 13 dec!
Tänk sedan på de killar som tex i Trollhättan i flera dagar har kostat samhället massor med pengar pga av sina upplopp och förstörelse.De finns kvar och hotas inte av utvisning. Alla bilbrännare!
Den skötsamme åker ut.Islamisterna får stanna,de KAN inte utvisas men den unga skötsamma killen utvisas utan pardon.
Sedan diskuterar vänstern och div sk liberaler VEM som är nazist i vårt samhälle.
Kanske är det så att de som fastställt Migrationsverkets regelverk ÄR de verkliga nazisterna?
Dessa som jag skrev om i inlägg 1,de "goda" som lurade hit dessa unga män är också rätt så djävulska.
Tidningen Dagen och den kristna världen är de enda som bryr sig. De intar den enda mänskliga och logiska inställningen !  Jag står på samma sida i denna fråga även om jag i många andra frågor inte har samma inställning som dem.
Ordet till Joakim Hagerius Dagen:

Under torsdagen talade jag med söndagskol­läraren Abbas – den ensamkommande flyktingkillen som kom till Sverige 2015. Efter nio månader på Migrations­verkets förvar avvisades han i söndags och befinner sig nu i Kabul, i Afghanistan. På ledarsidan skrev vi om denna händelse med rubriken: ”Att utvisa Abbas är orättfärdigt.” Efter samtalet med honom står det klart att rubriksättningen borde ha varit skarpare än så.

På söndagseftermiddagen kom fyra personer till förvaret, utan förvarning, för att hämta Abbas till ett väntade flygplan. De packade hans tillhörigheter och höll honom inlåst utan möjlighet att kontakta omvärlden. Efter ett stopp i Istanbul landade planet med sex poliser och tre ensamkommande från Sverige i Kabul, där tre myndighetspersoner från Afghanistan mötte upp och frågade honom: ”Varför är du här?”

Abbas berättade varför han kom till Sverige på flykt från Iran, han berättade också att han konverterat och blivit kristen och att han har fått mer än tusen hot på Facebook: att han är rädd för sitt liv. De konfererade en kort stund och tog sedan emot honom. Kort därpå lämnades Abbas utanför flygplatsen. Där upphörde myndighetskontakten – både den svenska och afghanska. Han är på egen hand i ett land han flytt från som 13-åring, efter att talibanerna mördat hans pappa.

Abbas växlade de få svenska kronorna han hade på fickan mot ett sim-kort. Han fick kontakt med någon han lärt känna på förvaret i Sverige, som avvisats fyra månader tidigare. Hos honom fick han tillfälligt husrum och mat. ”Det är som att bo i ett förvar”, säger Abbas, eftersom han inte vågar sig ut med risk för att bli igenkänd.

Det enda stödet Abbas har när han återvänder till Afghanistan – ett land som han inte sett på åtta år – är en nyfunnen kompis han mött på Migrationsverkets förvar och vännerna hemma i församlingen.

Abbas talar och skriver perfekt svenska. Det har han lärt sig i svensk grundskola. Han hann också med första året på gymnasiet med inriktning vård och omsorg, innan han sattes på ett plan till Kabul.

I all form av myndighetsutövning måste det ske en uppföljning och utvärdering. Men inte hos Migrationsverket. Varför? Ingen vågar. Det som skulle komma fram i ljuset är alla dessa personliga tragedier som iscensatts genom besluten. Och utöver det som drabbar på individnivå är det samhällsekonomisk idioti. Den ackumulerade kostnaden för Abbas skola och utbildning, för den långa tiden på förvaret, för myndigheter, poliser och dyra flygresor är bortkastad. Lägg därtill civilsamhällets alla obetalda timmar. Det enda svenska skatte­betalare får för pengarna är en ensam och livrädd kille som dumpas utanför flygplatsen i Kabul. Det är oförsvarligt.

Herre, förbarma dig!