Ensamheten och dess följder!

Återigen har en man hittas död i sin lägenhet efter att ha legat död länge.
Alla blir alltid så förvånade över att sådant är möjligt-
Grannar som inte bryr sig liksom att all släkt har tappat bort honom pga av olika orsaker.
Jag vet ju själv hur det kan vara,fick blodpropp för en del år sedan och hamnade på sjukhus.Kunde ha dött!
Men mina äldsta döttrar hörde aldrig av sig.Inte ett ljud,så lite betyder jag för dem.
Det underliga i vårt svenska samhälle är att de har arvsrätt efter mig trots att de aldrig bryr sig om mig. De borde ju inte ha en enda krona eller pryl efter mig.
De har på något sätt också lyckats att vända mina barnbarn emot mig, hur det vet jag inte eftersom de slutat att tala med mig.Allt kom över en natt eftersom det inte var några problem tidigare.
Normala människor kan ju sätta sig ner och försöka berätta för varandra vad allting beror på samt ev. fel som man vill påtala. Men nej, inte dessa barn.
De har passerat femtioårs gränsen och borde ha lärt sig något om livet med dessa innehåll av sorg och lycka.
De borde ha lärt sig att allt från skilsmässor till andra motsättningar uppstår inte ur ett tomt rum med bara en spelare!
Att världen ser ut som den gör idag beror ju på människors ovilja att lyssna.
Kan man inte lyssna i det lilla så hur kan man då begära att världen skulle kunna se annorlunda ut ?
De "ofelbara" har tyvärr blivit många idag och sätter sin prägel på så mycket i samhället idag.
Hur man kan få för sig att man är en god individ när man har ett iskallt inre är en gåta.
Är det hit som den moderna feminismen har fört oss? Hat istället för förståelse och samtal där man lyssnar på varandra?