Kanadensisk-fransk långfilm från 2010. En mors sista önskan är att få upprättelse efter sin död. Så tvillingarna Jeanne och Simon ger sig av på en resa till Mellanöstern för att finna sanningen om sin bakgrund. I jakten på en bror och far de aldrig mött, uppdagas sakta deras mors hemlighet - ett skakande krigsöde. Regi: Denis Villeneuve. I rollerna: Muatafa Kamel, Lubna Azabal, Mélissa Désormeaux-Poulin, Maxim Gaudeette, Rémy Girard, m.fl. (Incendies)
Så här skriver Wikipedia : Nawals hemlighet (originaltitel: Incendies) är en kanadensisk film från 2010 som är baserad på teaterpjäsen Scorched av Wajdi Mouawad. Den är skriven och regisserad av Denis Villeneuve. Filmen utsågs att representera Kanada i 2011 års upplaga av Oscarsgalan i kategorin bästa utländska film och i januari 2011 blev den uttagen som en av nio filmer av juryn.[2][3][4]
När jag bänkade mig framför tv:en och filmen rullade igång så förstod jag att det här var en film så långt från Hollywoods glättade filmer man kunde tänka sig.
Storyn ska inte avslöjas av mig därför att den är så annorlunda och faktiskt hemsk.
Däremot så får man en rätt bra uppfattning om hedersvåldets mekanismer även bland de kristna i denna del av världen.
Oförsonligheten i deras synsätt slår rakt ut i bildrutan som ett knockoutslag.
Ett primitivt sätt att hantera tillvaron med ett hat som rättesnöre.
Överhuvudtaget så får man en insyn i hur klanväldet fungerar i dessa länder och denna gång i Libanon där man ser sönderfallet i hela samhället. Religion och klan styr allt. Hämnden är verktyget för all sorts milis och för den som tror att kristen högermilis skulle vara "ädlare" än annan milis får uppleva något annat.
När jag ser hela historien om Libanon rullas upp i denna film så för mina tankar till dagens Syrien och Irak. Exakt samma typ av motsättningar och död.
Grymhet som jag har svårt att förstå hur dessa män kan leva med?
Då kommer också mina tankar in på hur dessa klantankar och andra rent medeltida begrepp kommer in i vårt samhälle med alla de som kommit hit.
Tack och lov att vi har människor från dessa regioner vilka bekämpar de odemokratiska idéer med näbbar och klor i vårt land.
De gör detta i motvind mot svenska organisationer vilka valt att blunda med bägge ögonen.
Jag återkommer återigen till frågan om att det måste finnas något fundamentalt fel i deras religionsuppfattningar i alla dessa länder med sin hatfyllda retorik !
Hämnd går före kärlek. Död går före livet. Ingen förlåtelse finns att få! Allting är någon annans fel!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar