De blinda är döva också!

André Glucksmann skriver följande i en bok: "I inledningen till den förra boken befinner sig Glucksmann i den algeriska för­orten Baïnem och det är julafton. Där ligger Haona, 3 år, Yahik, 8 år och Selma, 11 år, mördade; deras tarmar upphängda som girlanger i träden. Mamma, moster, fastrar, alla hade blivit styckade. För att budskapet i Allahs namn inte skulle missförstås var en pojke upphängd med armarna fastnaglade. ”På religiöst språk kallas detta en korsfästelse”, skrev Glucksmann i den korta artikel han skickade in till tidningen Le Figaro och som han avslutade med frågan ”Vad är religionens roll i detta nådens år 1998?”. I två år bar han med sig bilderna från detta fruktans­värda dåd. Hans spontana fråga blev ­bokens tema." http://www.svd.se/glucksmann-sag-den-blinda-tron-i-vitogat/om/kultur:under-strecket 

När jag läst det här så börjar jag leta på internet efter orten i Algeriet och stöter då på ytterligare ett dåd utfört av islamister. Våld från islamister är ju inget som har bara pågått sedan IS trädde fram på denna vidriga scen. Ingen glömmer väl heller år 2001?

"Tahar Djaout, född 11 januari 1954 i Oulkhou, död 2 juni 1993, var en algerisk journalist, poet och skönlitterär författare.

Han mördades av Groupe Islamique Armé (GIA) på grund av sitt stöd för den sekulära rörelsen och motståndet mot det han ansåg som fanatism. Han attackerades den 26 maj 1993 utanför sitt hem iBainem i Algeriet, och dog den 2 juni efter en vecka i koma. En av mördarna konstaterade att han mördades på grund av att hans författarskap kunde ha påverkan på islam.

BBC har gjort en dokumentärfilm om författaren med förord av Salman Rushdie. Ur Wiki."

Ruth Lötmarker skriver vidare i Svd:" Det han har upplevt i Tjetjenien och på andra stridsplatser hade inte gjort honom avtrubbad eller cynisk. Det han bevittnade i Algeriet tvingade honom dock att inse att de mest skändliga brott har blivit en medveten strategi. Han ställer sig frågan hur någon kan stycka ett spädbarn och samtidigt åkalla Gud. När allt är tillåtet i rasens namn, får vi en Hitler, när allt är tillåtet i klasskampens namn, får vi en Lenin, när allt är tillåtet i Guds namn finns inte längre några gränser för vad människor kan åstadkomma. Det var med sorg i hjärtat och fylld av onda aningar inför det tjugonde seklet som han lämnade Alger."

Glucksmann tog avstånd från alla ismer och eftersom han hade i sin ungdom både ett medlemskap i kommunistpartiet och Maoisterna så hade han skådat dessa enkelriktade åskådningar inifrån.  Han kunde helt frankt konstatera :" Det märkliga mönster som framträdde är att ett arbetsläger inte är ett ­arbetsläger, att tvångsarbete inte är tvångsarbete, när det anordnas eller sker i socialismens namn." 

Så förhåller det sig också med dagens kommunister som ser Sverige som ett rasismens fäste i världen. Allt som pågår här är i deras ögon rasism.

Det vi andra ser som frihet blir för dem förtryck. Vänsterns vurmande för totalitär islamism beror också då på att de har blivit både blinda och döva inför verklighetens skeenden.

När vi ser hur bilbomber tar massor med människoliv i Beirut så talar vänstern genast om Israel. Eller tiger!

När vi hyllar Kurdernas kamp mot IS så tittar större delen av vänstern bort.

Frågan är vad som format så många inom vänstern och för all del även inom deras fränder inom nationalsocialismen till att bli så enkelspåriga? 

André Glucksmann går tillbaka till de gamla grekerna för att få svaret filosof som han var!

(1937-2015)