Jag har äntligen blivit en mogen man!

Jag skojar inte trots att jag är fyllda 70, nej då! Så här ligger det till , jag har mått dåligt i själen ända sedan jag var barn och jag har aldrig tagit itu med detta.
Kände mig oälskad och har förstått efter min mors död att hon såg på mig med andra ögon än de jag trodde eller ville tro på.
På något sätt så försökte jag i alla år att få henne att älska mig men dagen före hennes död fick jag sanningen rakt upp i ögonen, en sanning som min moster redan visste från det hon var fjorton år och hälsade på sin syster som just fått mig.

Min far var en sk ickeexisterande man i familjen, dolde sig mest bakom en tidning eller ett korsord. Deltog överhuvudtaget inte i varken uppfostran eller familjeliv.
En snäll man som var på fel plats i sitt liv tyvärr!

Ett barn som växer upp på dessa premisser riskerar att få men för livet och det har jag . Men jag har aldrig som sagt var gjort något åt det , istället har jag "löst" mina problem bla med att missbruka alkohol m.m.
Kärlekslivet har ju också från tidig ålder varit skadat för mig med många rädslor och andra "konstigheter" som jag dock inte ska gå in på här. 
Det spar jag åt den behandling jag har kommit in på ute på Huddinge sjukhus och den börjar idag med ett första samtal med en specialistläkare.
Sexualmedicin kallas det på sjukhusspråk och det är precis det jag behöver för att kunna börja nysta i mitt liv.
Alla människor har sina dolda rum och ibland ska det vara så men om de dolda rummen tar över för mycket i en människas liv och börjar att styra då måste man göra något åt det . Min ålder hade inte någon spärr i det här sammanhanget sa den sköterska som via telefon djupintervjuade mig för att se om jag var lämplig för behandling!
Ofta stöter man på "ålderspärrar" men i det här fallet så har jag inte gjort detta och det känns skönt.
Men , självklart är jag spänd inför vad som skall hända men jag har bestämt mig en gång för alla att berätta allt om mig själv. Under alla år har jag dolt så mycket inför de som jag levt med så det ska närmast bli skönt att slippa detta och få berätta om mig själv.
Självklart gör man ej det i en blogg utan denna berättelse om mig själv ska bara de ute på sjukhuset få ta del av och de har tystnadsplikt.

Så måste det få vara! Ha tålamod med mig, jag gör så gott jag kan!

Huddinge sjukhus ser verkligen trist ut från utsidan och det är så stort så man har svårt att orientera sig i början. Fick träffa läkaren i en heltimma och han gav mig  en ny tid också.Känns hoppfullt!