Dessa extrema partier kan vi bortse från men allvarligare är den hållning Moderaterna företräder.
De fullföljer med råge den politik Socialdemokraterna slog in på redan på 90-talet, nedskärningar av vårt försvar varje år. Att man uppvisar höga ekonomiska kostnader är tyvärr beroende av bla de pensioner man tvingas att betala för de som man har avskedat samt gamla dyra kontrakt från tidigare köp av vapensystem.
Att Moderaterna skulle bli ett parti som lägger sig sämre i försvarsfrågan än Socialdemokraterna var det nog inte många som kunde gissa för tio år sedan.
För mig som är vän av ett starkt försvar och för ett försvar som kan ställa upp på mandat när FN kallar så är inte Moderaterna något parti för mig som väljare.
Dessutom så är jag sedan många år av åsikten att Sverige skulle gå med NATO istället för detta smygande man hållit på med sedan början av 50-talet. Norges och Danmarks socialdemokrater har varit glasklara med sina länders medlemskap i försvarspakten NATO! I vårt land kan inte landets största borgerliga parti ens diskutera denna fråga!
Johanne Hildebrant skriver idag en mycket bitsk artikel i Svd och jag instämmer helt och fullt i hennes ord:
Förödande prat om ”särintresse”
Kolumn
Det var på många sätt förödande när Sveriges statsminister kallade Försvarsmakten för ett särintresse.
Främst för att uttalandet visar på skrämmande likgiltighet för de svenska soldater som har stridit, sårats och dött när de tjänstgjort som Sveriges säkerhetspolitiska instrument.
Reinfeldt är trots allt landets högsta politiska ledare och därmed ytterst ansvarig för att fem unga män dött, tolv allvarligt sårats i strid och betydligt fler fått själen söndertrasad när de tjänstgjort i Afghanistan.
Att vifta undan dessa soldater med att de representerar ett särintresse
är inte bara djupt sårande och kränkande för de drabbade, utan även för
deras familjer. Så får man helt enkelt inte bete sig mot dem man skickat
ut i krig.
Alltför många i statsapparaten är arroganta och nedvärderande när de talar om soldaternas insatser och militärer. Om detta förakt även finns hos landets högsta politiska ledning, och man inte respekterar den verklighet som soldaterna utstår när de fungerar som medel för Sveriges säkerhetspolitik – då är frågan om man är värdig att ha någon makt över huvud taget.
Att Reinfeldts uttalande om särintresse jämställer Försvarsmakten med andra myndigheter är också bedrövligt. Mig veterligen riskerar inte anställda hos ungdomsstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet livet, utbildas på vapen eller är förpliktade att tjänstgöra utomlands om så krävs. Försvarsmaktens uppgift är en av statens kärnverksamheter – rikets säkerhet. Det är ett av de fundament som landet vilar på, något som Reinfeldt och Moderaterna inte kan vifta undan.
Det enda som verkar viktigt för Reinfeldt & Co är vad Försvarsmakten kostar, inte vad den förmår uträtta. Detta trots att myndigheten levererar exakt det som politikerna beställer, vilket gör de sistnämnda ansvariga för vad som kan försvaras eller inte.
Men detta är något som inte diskuteras. Regeringen kan inte ens förklara vad försvarspolitiken går ut på. Sverige ska ha ett försvar, fast billigt och i samarbete med andra, fast bara lite och inte med Nato. Allianspartier som försöker framföra avvikande uppfattningar än den gängse politiken körs över.
Ändå är den reformering och modernisering av Försvarsmakten som nu genomförs både omfattande och nödvändig. Men regeringen har inte ens kunnat kommunicera varför reformen genomförs, vad syftet är och vad den innebär.
Även Försvarsmaktens agerande ska kunna diskuteras men faktum är att myndigheten har det slitigt med att genomföra allt, till och med ÖB är sjukskriven för arbetsutmattning.
Att statsministern i detta läge förnedrar en hel yrkeskår som lojalt kämpar på är inget annat än uselt ledarskap.
Visst, vi har de politiker vi förtjänar, eftersom det är vi själva som har valt dem. Men frågan är om svenska folket verkligen vill ha en politisk ledning som inte verkar vilja ta fullt ansvar för en av landets kärnverksamheter. Flykten från Moderaterna av gamla kärnväljare verkar i alla fall vara stor. Så kan man också skjuta sig i foten med ett särintresse.
Främst för att uttalandet visar på skrämmande likgiltighet för de svenska soldater som har stridit, sårats och dött när de tjänstgjort som Sveriges säkerhetspolitiska instrument.
Reinfeldt är trots allt landets högsta politiska ledare och därmed ytterst ansvarig för att fem unga män dött, tolv allvarligt sårats i strid och betydligt fler fått själen söndertrasad när de tjänstgjort i Afghanistan.
Alltför många i statsapparaten är arroganta och nedvärderande när de talar om soldaternas insatser och militärer. Om detta förakt även finns hos landets högsta politiska ledning, och man inte respekterar den verklighet som soldaterna utstår när de fungerar som medel för Sveriges säkerhetspolitik – då är frågan om man är värdig att ha någon makt över huvud taget.
Att Reinfeldts uttalande om särintresse jämställer Försvarsmakten med andra myndigheter är också bedrövligt. Mig veterligen riskerar inte anställda hos ungdomsstyrelsen eller Folkhälsoinstitutet livet, utbildas på vapen eller är förpliktade att tjänstgöra utomlands om så krävs. Försvarsmaktens uppgift är en av statens kärnverksamheter – rikets säkerhet. Det är ett av de fundament som landet vilar på, något som Reinfeldt och Moderaterna inte kan vifta undan.
Det enda som verkar viktigt för Reinfeldt & Co är vad Försvarsmakten kostar, inte vad den förmår uträtta. Detta trots att myndigheten levererar exakt det som politikerna beställer, vilket gör de sistnämnda ansvariga för vad som kan försvaras eller inte.
Men detta är något som inte diskuteras. Regeringen kan inte ens förklara vad försvarspolitiken går ut på. Sverige ska ha ett försvar, fast billigt och i samarbete med andra, fast bara lite och inte med Nato. Allianspartier som försöker framföra avvikande uppfattningar än den gängse politiken körs över.
Ändå är den reformering och modernisering av Försvarsmakten som nu genomförs både omfattande och nödvändig. Men regeringen har inte ens kunnat kommunicera varför reformen genomförs, vad syftet är och vad den innebär.
Även Försvarsmaktens agerande ska kunna diskuteras men faktum är att myndigheten har det slitigt med att genomföra allt, till och med ÖB är sjukskriven för arbetsutmattning.
Att statsministern i detta läge förnedrar en hel yrkeskår som lojalt kämpar på är inget annat än uselt ledarskap.
Visst, vi har de politiker vi förtjänar, eftersom det är vi själva som har valt dem. Men frågan är om svenska folket verkligen vill ha en politisk ledning som inte verkar vilja ta fullt ansvar för en av landets kärnverksamheter. Flykten från Moderaterna av gamla kärnväljare verkar i alla fall vara stor. Så kan man också skjuta sig i foten med ett särintresse.
http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/forodande-prat-om-sarintresse_7885220.svd
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar