Hatet från vänster del 2

För ett par år sedan fann jag en tändsticksask, modell större, utplacerad på uppfarten till mitt hus.
Arrangemanget var så pass utstuderat att det stod klart att den inte hamnat där av misstag. Det var en hälsning:


Vi vet var du bor.


Mer skulle följa.


Det startades en blogg med ett tiopunktsprogram för hur jag ska stoppas. Där står bland annat:


”Mats Skogkär är ett svin. Inte en människa. Och han måste tydligt framstå som det. I alla krig är avhumanisering av fienden ett av de viktigaste psykologiska vapnen för att förmå de egna soldaterna till allsköns vidrigheter gentemot sina kombattanter.”


En film lades ut på nätet om ett nattligt besök utanför ”den liberale fascistens” bostad.


Och självklart bildades det också en Facebookgrupp som ett led i kampanjen.


Bland gruppens vänner på Facebook ingår åtminstone en dömd vänstervåldsverkare. Här återfinns inte oväntat diverse enskilda syndikalister och även ett par hela avdelningar av fackförbundet SAC, bland annat den i Malmö. Här hittar man också föreningar som Möllevångsgruppen och Inkonst. Och en framträdande vänsterdebattör som America Vera-Zavala, med ett förflutet i Vänsterpartiet och antiglobaliseringsrörelsen Attac.


Av detta påminns vi än en gång om att extremvänstern inte drar sig för att använda hot och trakasserier mot meningsmotståndare, och att en avsevärt bredare vänster inte drar sig för att ge sitt stöd.


Har Erik Svensson (se replik idag) något med detta att göra?


Svenssons eget svar borde rent logiskt lyda: ja.


Efter Anders Behring Breiviks terrordåd är det många som hävdat att det finns ett samband mellan å ena sidan en debatt allt mer präglad av aggressivitet, oförsonlighet och hatfylld retorik och å andra sidan politiskt motiverat våld.


En uppfattning som Erik Svensson, av hans replik att döma, delar. Desto större anledning för honom att fundera över följande ord:


”Det är viktigt att alla reflekterar över hur ens personliga ideologi, oavsett hur sympatisk eller ofarlig den kan verka, faktiskt kan utnyttjas som argument för terrorhandlingar.”


Om det låter bekant för Svensson är det inte konstigt. Det var han själv som skrev det, för inte så länge sedan, på sin blogg.


Men självreflektion tycks inte vara professor Svenssons bästa ämne.


Själv ägnar han sig bara åt ”hård, politisk” kritik. Som när han vid ett annat tillfälle kallade mig ”en alltmer vidrig och fascistoid högerdemagog” kan tänka.


Medan debatten om skuld och ansvar går vidare, medan medierna på olika sätt försöker bringa ordning i kommentarsfältens anarki, kan det vara bra att ha en sak i minnet:


När det gäller näthat, när det gäller att demonisera och avhumanisera meningsmotståndare, har den väns­ter Erik Svensson tangerar inte något att lära av någon.

Mats Skogkär! Ledarskribent på Sydsvenskan!