Det var lätt att vara ung och radikal!

"Anders Åkesson, regionråd för Miljöpartiet, utesluter inte en höjning av regionskatten.

– Vi har aldrig sett skatten som något heligt, men vi är fortfarande inte säkra på att det är det som är rätt.

Han är däremot övertygad om att det blir personalneddragningar. Antalet heltidsanställda i Region Skåne har det senaste året ökat med femhundra personer.

– Det är säkert personer som gör viktiga insatser i det dagliga, men kanske tillåter inte vår ekonomi det."http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1549560/Tuff-besparing-slar-hart-mot-personalen.html 

Jag har känt Anders sedan han var sjutton år och var ung och radikal. Ofta är vi detta som unga, vem har inte varit radikal och velat störta allt det gamla ?

Nu sitter han med i Region Skåne och får ta ansvar. Frågan är om man kan skilja mellan en liberal eller en miljöpartist när man sitter i beslutande organ?

Många är de från vänster som nu utövar krypskytte på allt vad MP står för. De har aldrig insett att MP varken är höger eller vänster i egentlig bemärkelse. MP samarbetar över blockgränserna för att uppnå det mesta möjliga av sin politik sedan får andra säga vad de vill om denna politik. Ibland kanske det blir mindre bra men vänstern och deras politik är ofta bara sk överbudspolitik som är lätt att tillgripa i en hopplös situation av vanmakt. (Populism)

När Anders och jag arbetade på stadens stora sjukhus (VÄS) så kunde debattens vågor gå högt men Anders var demokrat och kunde ta och ge argument på ett mycket vettigt sätt. Nu sitter han som sagt var i en besvärlig sits. Måste kanske vara med om att ta beslut om att minska personalstyrkan och jag minns vad han tyckte i sin ungdom om sådana beslut. Han om någon vet ju vem som blir drabbad och hur jobbigt det kan bli på avdelningarna när viktig personal försvinner.

Vi var ju med om detta på 80-talet just på Värnhems sjukhus.Badet togs bort,sjukvårdarna togs bort, terapipersonalen togs bort osv!

Efter sju år tyckte jag att jag hamnade  i ett inferno och gick hem från jobbet med en känsla av otillfredställelse, sakta växte beslutet fram att säga upp sig. När dessutom nedskärningarna också drabbade inom förskoleverksamheten då gick jag till verket. Tog hem barnen och slutade arbeta!

Jag vill hoppas att Anders tänker på den här tiden och minns situationen inom Malmö stad! Det gäller att fatta ett beslut som är vettigt och kan försvaras och det är verkligen frågan om nedskärningar av personal är den framkomliga vägen?