Intolerans!

Första gången jag mötte på politisk intolerans var när jag fyllde 18 år och fick gå in i LO-facket Metall. Då hade jag redan arbetat i två år inom denna del av metallindustrin men hade pga av åldern inte fått vara med.
När jag fått ut min fackföreningsbok så satt i ena hörnet ett märke där det stod att jag var medlem i Socialdemokraterna. Detta hade jag verkligen inte bett om och gick då tillbaka till fackkontoret och frågade vad de menade med detta märke. Jo, alla som var med i Metall blev även medlemmar i (S) var svaret.
Avgiften till partiet drogs automatiskt men jag krävde då att få gå ur partiet samt få tillbaka pengarna.. Strax före jul så kunde man hämta ut pengarna under en timme en utvald dag, icke på något annat sätt. Under årens lopp så stod jag där i en liten kö av utpekade "svikare" , fick mina pengar av en hätsk ombudsman.
Under min militärtjänst när facket då "glömt" mig i förhandlingarna och jag fick arbeta med avsevärt mindre betalt än mina arbetskamrater så kunde jag konstatera intoleransen hos facket.
Var och en förstår väl varför de tog chansen att klämma dit mig?

Nå, då bestämde jag mig för att gå ur och bli medlem i syndikalisterna istället. Flera på mitt arbete gick också med men förföljelsen kom snart med olja i klädskåpet samt vinande skiftnycklar i luften som höll på att ta illa i huvudet på en arbetskamrat.
Det gick så långt att vi blev tvungna att ta dit vår ombudsman vilken i sin tur vände sig till Eskilstuna-Kuriren som skrev en artikel. Efter detta blev det mest bara bläng bakom luggen och tystnad från "fanatikerna"!

Intolerans mötte också oss som engagerade sig i dåvarande FNL-gruppen och stod på stan och sålde vår tidning samt samlade in pengar. Det fanns de som spottade på oss.  Socialdemokraterna i stan kastade ibland glåpord och jag minns en stolle till vpk:are som tyckte liksom John Wayne att USA skulle göra en parkeringsplats av hela Vietnam.

Men, den absolut största intoleransen har jag mött inom olika delar av vänstern. Man kunde stå bredvid någon annan gruppering tex kfml(r) och få utstå hån och hot utan slut.
Inom det egna partiet uppstod strider där "motståndaren" inte var värd något utan hånades. Allt slutade ofta med att en grupp bröt sig ut ur partiet och bildade en egen organisation. Intoleransen och skällsorden och till och med öppna slagsmål kunde bli resultatet!

Numera märker jag intoleransen mest ute på internet där olika "profeter" predikar sina läror. Vissa stänger av mig när jag säger emot dem och efter valet så var det till och med en "vänsterkille" som påstod att det var mitt fel att det gick dåligt för Ohly! Han stängde ner vår mångåriga bekantskap samma natt.
Frågan om var gränsen mellan intolerans och fri debatt går är en fråga som fler borde tänka över.
Är det intolerant att bekämpa vidskepelse var den än nu kommer ifrån? Vi bekämpade till exempel de präster inom Sv. Kyrkan som motsatte sig kvinnor som präster och det tycker de flesta var bra.
Om vi nu bekämpar mansförtrycket inom Islam på samma sätt , är vi då intoleranta?

Om vi hävdar Sveriges skollagar och att de ska gälla alla elever, är vi då intoleranta mot  muslimer som vägrar sina barn viss undervisning?

Är man som Svensk intolerant om man vill värna om det samhälle vi byggt upp under så många år med kvinnofrigörelse och jämlikhet?