Fildelat från Voltaire , en mycket bra tidskift!

VECKA 27: DEMOKRATINS KALLBRAND SÄTTER IN

Låt oss inte prata om veckan som var.
Låt oss tala om veckan som varar.
Nej, inte i meningen av något som är beständigt utan mer i meningen var; ni vet det där som slemmar till sig i sår som inte behandlas. Grönt, gult och rött. På slutet litet blått. Ungefär som alla de färger de svenska partierna använder i sin profilering.
Almedalsveckan varar.
Mer än så.
Almedalsveckan är kallbrand.
Jag försökte vara på Almedalsveckan en gång för några år sedan. Jag drog efter en dag.
Litet skräckslagen.
Hela mitt liv som politisk och arbetande varelse har jag nog egentligen utgått från en av George Orwells allra vackraste formuleringar, den om att: ”Människor är alltid mycket bättre än vad vi tror att de är”.
Tror man på det så kommer man förvisso att åka på blåsningar. En och annan människa är helt enkelt ondare och bakslugare än man kan föreställa sig. Men sådan erfarenhet leder förhoppningsvis till större klokskap hos dig själv.
Men under det där dygnet i Visby mötte jag så många människor som visste hur människor skulle hanteras, grupper bearbetas och fakta ”spinnas”.
Själva utgångspunkten för de allra flesta samtal jag flöt in och ut ur är att både verklighet och valmanskår ska manipuleras. Röster vinnas. Lojaliteter köpas.
Så vidrigt.
När Almedalsveckan inleds slutför jag läsningen av Niall Fergusons ”High Financier: The Lives and Time of Siegmund Warburg”.
Och jag påminns om tider då vi hade direktörer, disponenter och redare som var som Warburg – benhårda kapitalister – men samtidigt bärare av ett kulturarv. De skrev böcker, byggde konstsamlingar baserade på sin egen kunskap och sin egen smak.
Precis som den hårt arbetande medelklassen skapade sin egen kultur och litteratur – för att inte tala om den svenska arbetarklassen. Jag ser det tydligt just nu när vi flyttat tillbaka till Stockholm och jag packar upp mitt bibliotek – alla arbetarrörelsens gamla ledares verk finns där; Brantings samlade skrifter, Zäta Höglunds memoarer, Fredrik Ströms stora romaner – ja till och med Kilboms minnen är läsvärda och välskrivna – därefter har vi bland annat Erlander och Schein.
I dag?
Thomas Bodströms deckare. Man får mer kunskap om världen genom att läsa innehållsdeklarationen på en förpackning med leverpastej.
Vad ska vi göra som vill leva och verka i den franska upplysningens tradition i Sverige i dag? Vem ska vi tala med? I vilka sammanhang ska vi samlas?
Almedalen hör definitivt inte dit. Almedalen är resultatet av att alla de som representerar olika klasser och skikt har nått sina positioner inte genom att inta en ståndpunkt, förfäkta en hållning och utveckla den i tal och skrift. De har nått den genom att vandra in i olika apparater och organisationer och klia rätt personer mellan skulderbladen.
Titta på näringslivets ledare. Brunbrända men tomma i bollen. Svanbergar som är mer intresserade av segling, tennis och senaste troféfrun än sitt jobb.
Titta på fackföreningsrörelsens ledare. De ojar sig som bårlärkor och sarkofagtuppar över de vedermödor deras medlemmar påstås få uthärda – men de vågar aldrig utmana sina medlemmar och anklaga dem för till exempel sjukskriva sig för att kunna jobba svart. De vågar inte föra fram arbetarrörelsens gamla devis: Gör din plikt, kräv din rätt.
Och de vågar definitivt inte föra fram arbetarrörelsens gamla paroll: Ljus över landet!
För gör de det så kan de inte kolportera sitt skolflum och sitt multikulturella trams.
Förr i tiden var näringslivets och arbetarrörelsen ledare – just det – ledare. De var ledare i kraft av sin förmåga att förstå marknaden, tekniken eller de människor som de representerade.
I dag har våra ledare blivit som Svennis  – personer som för mycket länge sedan lyckades med något och sedan dess på något sätt överlevt genom av att beamas mellan olika misslyckanden.
Men ska den beamingen fungera så krävs det folk – mediaschamaner – som förklarar att du egentligen inte misslyckats med det du gör och att du egentligen är precis rätt man eller kvinna för ditt nya jobb.
Det är de schamanerna som är församlade i Visby just nu.