En nyttig lektion från Karl Marx-OBS lättläst!

Jag har anställt en person i mitt lilla företag. Hon ska ta fram bakgrundsmaterial till min nästnästa bok, administrera mina turnéer som talare och hålla ställningarna när jag gör nästa resa i Asien och Afrika. För detta betalar min firma cirka 3 500 kronor i månaden. Om jag vill betala högre lön är det upp till mig. Resten, cirka 15 000 kronor, betalar staten, det vill säga skattebetalarna.

Hur är detta möjligt? Genom att regeringen skapat något som heter ”Särskilt anställningsstöd” för långtidsarbetslösa.

Särskilt anställningsstöd lämnas med 85 procent av lönekostnaden, dock högst 750 kr per arbetsdag. Stödet gäller under tolv månader. Lagen om anställningsskydd, Las, gäller inte.

Detta låter som en våt och vällustig mardröm för högern. Karl Marx köper kvinnans arbetskraft för nästan ingenting, dessutom kan han avskeda henne när som helst.

Hur hemskt som helst! Och jag ger det gratis till oppositionen. Ni får här jordens chans att en gång till försöka lura de okunniga med populistisk retorik.

Men jag tror att detta stöd är ett ekonomiskt genidrag – som gynnar alla. Det är en progressiv reform som gör alla till vinnare. Låt mig förklara varför.

Om den person jag talar om går arbetslös, då får hon bidrag. Hon betalar tillbaka en del genom skatt, och moms på det hon konsumerar. Men hon skapar inga nya ekonomiska värden.

När jag anställer henne på särskilt anställningsstöd händer följande: Hon betalar tillbaka en del genom skatt (liksom tidigare), och hon får större möjlighet att konsumera, vilket skapar nya skatteintäkter för staten (moms).

Men dessutom: genom hennes arbete får jag möjlighet att arbeta ännu mer, vilket ger upphov till ännu större intäkter till staten.

Genom hennes arbete får jag till exempel möjlighet att snabbare producera nästnästa bok. Denna kommer att skapa arbete för ett antal människor (förlagsfolk, tryckare, distributörer, kuskar som kör ut böcker etc) vilket kommer att skapa intäkter till staten.

Genom hennes arbete får jag dessutom möjlighet att göra nästa dokumentär, i Asien och Afrika. Jag kommer att köpa biljetter, anlita fotografer, redigerare, folk som sköter försäljning och distribution. Jag måste anlita jurister, osv. Varje led skapar nya intäkter till svenska staten.

(Dessutom gynnas människor i Afrika och Asien, genom att vi kommer att konsumera i deras länder. Detta verkar dock fortfarande vara helt tabu för vår välfärdshöger. De tycks fortfarande inte klara av det faktum att företagande skapar välstånd.)

Den insats som min nya assistent gör kostar staten/skattebetalarna cirka 15 000 kronor per månad, men den genererar mångdubbelt till staten per månad. För finansministern och svenska staten innebär det en fantastiskt förräntning på insatt kapital.

Den lilla kuggen håller igång ett stort hjul.

Vissa politiker – ni vet vilka – vill allra mest ge människor bidrag för att inte arbeta. Att, som regeringen har gjort, i stället ge människor bidrag för att arbeta, framstår i detta ljus faktiskt som ganska begåvat.

PS Jag har ändrat texten lite se orginalet på Svd Opinion

klicka här